Resultatdiskussion

Nedan förs en resultatdiskussion utifrån studiens syfte som var att undersöka hur

socialtjänsten och skolan upplever att samverkan fungerar mellan verksamheterna när det kommer till ungdomar i högstadiet med drogrelaterad problematik. Resultatdiskussionen utgår från studiens tre frågeställningar.

6.1.1 Vad blir konsekvenserna för ungdomarna av en fungerande respektive en icke fungerande samverkansprocess mellan parterna?

Den finns en generell uppfattning hos intervjupersonerna att socialtjänstens och skolans olika handlingsutrymmen har en påverkan på samverkansprocessen. För att

samverkansprocessen skall fungera optimalt så krävs en samsyn, kommunikation och framför allt resurser för att kunna samverka (Josefsson 2007); (Hesjedal et al, 2015). Om någon av dessa faktorer utesluts finns det en risk att samverkansprocessen inte fungerar vilket får negativa konsekvenser för ungdomarna. En socialsekreterare är tydlig med att socialtjänsten inte tar vid där skolans resurser tar slut och att det blir ett problem när skolan säger att deras resurser är slut och att de inte kan göra mer. Både socialtjänsten och skolan är aktörer i ungdomars skyddsnät och skolan är en av ungdomarnas viktigaste skyddsfaktor vilket gör att det är en mycket viktig del i samverkansprocessen. Om skolan lämnar över ansvaret på socialtjänsten blir det problematiskt då samverkansprocessen blir påverkad på ett negativt sätt då ungdomen riskerar att inte få det stöd och de insatser som den eventuellt behöver i skolan och i sin vardag. Kan stödet i skolan inte tillgodoses får det negativa

konsekvenser för ungdomen vilket kan resultera i att ungdomen inte får en fungerande skolgång.

En intressant aspekt är att skolpersonal i större utsträckning än socialsekreterarna inte upplever att verksamheternas olika handlingsutrymmen i relation till samverkan har en påverkan på samverkansprocessen. Skolpersonal upplever att det är tydligt vilken uppgift, samt vilket ansvar de har när det kommer till att göra en orosanmälning och att samverka med socialtjänsten. Samtidigt upplever flera socialsekreterare att skolan gör en orosanmälan och sedan släpper på ansvaret. Här blir det tydligt att socialtjänsten och skolan har olika uppfattningar om varandras handlingsutrymme i relation till samverkan och det kan tolkas som en okunskap om vem som ansvarar för vad (Hesjedal et al. 2015). En ovisshet om ansvarsområden och handlingsutrymmen är en hämmande faktor i samverkansprocessen och det kan resultera i att ungdomen som samverkansprocessen sker kring, faller mellan stolarna eller att processen att utreda om det finns ett behov av stöd blir onödigt långdragen. Statistik visar att droganvändning ökar bland ungdomar och trots ökningen så upplever skolpersonal att de gör få orosanmälningar till socialtjänsten gällande ungdomar som använder eller misstänks använda droger (Stockholmsenkäten, 2020). Vissa

socialsekreterare nämner att det finns mycket droger i kommunen de jobbar i men att ungdomarna inte uppmärksammas. Här kan frågan ställas om det är en slump att de skolor som skolpersonalen arbetar på har ett lågt antal drogrelaterade ärenden eller om det är så att ungdomar med drogproblematik inte uppmärksammas av skolpersonalen. Det är viktigt att yrkesverksamma inom ungdomarnas skyddsnät, som exempelvis socialtjänst och skola har

kunskap om hur de skall kunna identifiera de ungdomar som använder droger samt ha kunskap om hur de skall gå tillväga genom att göra orosanmälningar och att samverka med andra verksamheter. Genom att ha kunskap och en fungerande samverkansprocess kan konsekvenserna för ungdomarna bli positiva och de kan fortare få rätt hjälp av rätt instans. En fungerande samverkansprocess bidrar även till att ungdomarna och föräldrarna

förhoppningsvis slipper komma i kontakt med fler instanser än nödvändigt.

6.1.2 Upplever socialtjänsten respektive skolan att det finns makt och hierarki i samverkansprocessen mellan verksamheterna?

Det finns en gemensam upplevelse bland de intervjuade från både socialtjänsten och skolan att det förekommer en viss form av makt i samverkansprocessen mellan deras verksamheter vilket kunskapsöversikten påtalar är en negativ faktor för samverkansprocessen (Danermark och Kullberg, 1999). Det som skiljer sig åt bland intervjupersonernas upplevelser är hur makten tar sig uttryck. Det har visat sig att både socialtjänsten och skolan upplevs ha tolkningsföreträde på sina egna fält samt att de besitter olika kunskaper, vilket skapar en uppfattning om att ingen är överordnad den andre. Under intervjuerna nämndes mycket om sekretess och att den starka sekretessen hos socialtjänsten skapar problem i

samverkansprocessen mellan verksamheterna. Däremot var det endast en intervjuperson som uppfattade att sekretessen är en form av maktmedel i samverkansprocessen.

Enligt Bourdieus teori om maktens fält är regler och handlingsmönster exempel på

symboliska maktinstrument inom varje verksamhet (Järvinen, 2017). Socialtjänstens starka sekretess samt deras tolkningsföreträde kan tolkas som maktinstrument. Det blir

problematiskt när skolpersonalen som gjort orosanmälan inte kan inkluderas och ta del av viktig information, oavsett om socialtjänsten enligt lag inte får ge ut informationen, vilket även kunskapsöversikten visar (Widmark, 2011). Det är viktigt för skolpersonal att få

information om en ungdoms situation för att de skall kunna stötta upp och vid behov kunna göra anpassningar. Det är ändå anmärkningsvärt att endast en intervjuperson uppfattar att det finns en form av makt i sekretess och handlingsutrymme i samverkansprocessen trots att den symboliska makten hos socialtjänsten blir extra tydlig i ett sådant avseende. En

förklaring till att majoriteten inte upplever sekretess som makt kan vara det som Bourdieu beskriver att varje fält har en omedveten acceptans för sina normer och förhållningsregler (Järvinen, 2017). Regler, normer och handlingsutrymmen är socialt konstruerade och

uppfattas inom verksamheterna som självklara. En förklaring kan vara att sekretessen fått en stämpel som självklar hos både socialtjänsten och skolan och därför inte anses som ett maktinstrument.

6.1.3 Hur önskar socialtjänsten respektive skolan att samverkansprocessen skall fungera?

Det finns en generell önskan hos socialtjänsten och skolan att det skulle samverkas mer mellan verksamheterna gällande ungdomar med drogproblematik. Det framkommer att båda verksamheterna önskar att det fanns mer förståelse för varandras verksamheter vilket

verksamheterna skall kunna fungera (Josefsson, 2007). Finns det inte kunskap om varandras uppdrag, möjligheter och begränsningar bidrar det till att verksamheterna har orealistiska förväntningar på vad den andra kan och får göra vilket i sin tur påverkar

samverkansprocessen negativt, och i slutändan ungdomarna. Ungdomar med

drogproblematik påverkas av att socialtjänsten och skolan har orealistiska förväntningar på varandra genom att de inte får den hjälp och de insatser som de kanske behöver på grund av att verksamheterna bollar över ansvaret på den andra parten och tänker att den skall ordna med stödinsatserna. Detta får konsekvenser för ungdomen som kan falla mellan stolarna. Bland socialsekreterarna påtalas vikten av att det finns en gemensam planering mellan socialtjänsten och skolan för att ungdomen skall kunna få det stöd som denne behöver och för att kunna tillgodose sig sin skolgång på ett adekvat sätt. Att det finns en gemensam planering mellan verksamheterna stämmer överens med vad kunskapsöversikten påvisar är en viktig faktor för att samverkansprocessen skall kunna fungera (Widmark m.fl, 2011). Flera intervjupersoner uppger att det förekommer samverkansmöten mellan socialtjänsten och skolan men det finns en uppfattning hos skolpersonal att den kunskap och kompetens som de besitter inte tas tillvara av socialtjänsten. Det finns en önskan bland skolpersonal att socialtjänsten skall ta tillvara på deras kompetens som de besitter eftersom det är de som träffar ungdomarna varje dag. För att samverkansprocessen skall fungera är det av största vikt att alla professionella som arbetar kring ungdomar med drogproblematik är jämlika inför varandra oavsett vilka yrkesprofessioner de besitter (Hesjedal et al, 2015). Det är viktigt att alla professioners kompetens och åsikter tas i beaktning för att samverkansprocessen kring ungdomar med drogproblematik skall kunna bli framgångsrik.

Att skolpersonal upplever att deras kompetens inte tillvaratas av socialtjänsten kan tyda på att det inte förekommer en gemensam planering i samverkansprocessen mellan

verksamheterna som socialtjänsten påtalar är av största vikt. Att skolpersonal även har en uppfattning om att det ligger ett stort ansvar på dem att ordna att samverkansmöten blir av kan ses som att det finns en otydlighet kring strukturer och rutiner mellan verksamheterna (Widmark m.fl, 2011; Danermark och Kullberg, 1999).

Det finns en stor önskar bland socialsekreterarna att det skall finnas större tillgång för både socialtjänsten och skolan till Mini-Maria där ungdomar kan få möjlighet att träffa specialister på drogproblematik bland ungdomar, och där de kan få hjälp med sin drogproblematik. Mini-Maria är en instans som samverkar mycket med socialtjänsten angående ungdomar som har en drogproblematik (Regionstockholm, 2021). Att det finns en sådan önskan hos socialtjänsten men inte hos skolpersonalen kan bero på att kunskapen om Mini-Maria inte är lika stor hos skolpersonal. En fungerande samverkan mellan socialtjänsten och skolan där det finns en gemensam planering kring ungdomar kan bidra till att kunskapen om Mini- Maria ökar hos skolpersonalen. Om kunskapen ökar kan det få positiva konsekvenser för ungdomar med drogproblematik då de kan uppmärksammas i ett tidigt skede och få hjälp av den instans som de behöver. Det framkommer således i intervjuerna att det finns en önskan bland skolpersonalen om att få mer kunskap kring drogproblematik hos ungdomar för att de skall kunna hitta och identifiera problematiken i ett tidigt skede.

Skolpersonal uppger att det finns en önskan om att samverkansprocessen skall ske mer utifrån ett helhetsperspektiv för att det skall bli så bra som möjligt för ungdomarna. Kunskapsöversikten visar flera projekt där samverkansprocessen skett utifrån ett

helhetsperspektiv som fått positiva konsekvenser för ungdomar (Lam et al. 2013; Bolin och Sorbring, 2017). Kunskapsöversikten visar också att flera av de samverkansprojekt som startades mellan år 2007-2009 finns kvar efter projektens slut och har bidragit till att flera verksamheter samverkar mer med varandra (Englund, 2017). Det är anmärkningsvärt att mindre än hälften av intervjupersonerna uppger att deras verksamheter har regelbundna samverkansprocesser med andra aktörer som är viktiga i ungdomarnas nätverk, trots att det finns en önskan hos samtliga intervjupersoner att det skulle samverkas mer mellan

socialtjänsten och skolan. Det är intressant att det bara är vissa verksamheter som har möjlighet till att samverka samtidigt som det finns ett märkbart behov av en fungerande samverkansprocess mellan verksamheterna gällande ungdomar med drogproblematik. Frågan som kan ställas är hur det kommer sig att alla verksamheter inte har den

möjligheten? Å ena sidan skulle det kunna vara en fråga om brist på resurser eller att frågan om samverkansprocessen inte har drivits av någon inom verksamheten (Widmark, 2011). Å andra sidan kan det uppfattas som att ungdomar med drogproblematik inte

uppmärksammas och identifieras som de borde, vilket i sin tur kan påverka upplevelsen av att det inte finns ett behov av en fungerande samverkansprocess mellan verksamheterna.