Vid våra intervjuer med de utvalda rektorerna framkom att personalen känt en viss oro inför genomförandet av de nationella proven. De hade upplevt att flertalet lärare kände sig stressade och besvärade över att behöva bedöma eleverna vid en så pass låg ålder. Vissa lärare hade även berättat för sin rektor att de upplevt situationen stressande för eleverna och att proven var onödiga, då de ansåg sig veta var eleverna befann sig kunskapsmässigt. Många lärare hade även känt en välvilja inför proven och tyckt att de var ett bra mätverktyg för att bedöma om de var på rätt väg i sin undervisning. En rektor berättade att hon fått ge tydliga direktiv och styrt upp arbetet kring proven samt gett lärarna den struktur de behövde.
Vi ställde frågan till rektorerna om vad de trodde att resultatet av proven skulle leda till. Båda rektorerna svarade att det var en indikation på om de var på rätt väg, att de undervisade om rätt saker och en fingervisning om att de hade rätt proportioner mellan läromedel och annat. De tyckte även att det syntes vilka elever som behövde extra stöd och pekade tydligt på den hjälp eleverna behövde för att nå kunskapsmålen. Rektorerna framhöll även att det kunde vara en ögonöppnare för den enskilde läraren om vad han/hon undervisade om och hur. Den ena rektorn uppgav att det redan efter provens genomförande under våren 2009 skrevs åtgärdsprogram och stödåtgärder sattes in för de elever som inte nådde godkändnivån. Den andra rektorn uppgav att de under sen höst 2009 skulle gå igenom provresultaten. Därefter kommer de elever som inte nådde målen att kompenseras och erbjudas stöd och hjälp.
och vill helst att specialläraren ska arbeta i klassrummet och inte exkludera eleverna. Samma rektor informerade oss om att det fanns möjlighet att nyttja kompensatoriska hjälpmedel. Eleven kunde göra proven i en mindre grupp eller enskilt för hon menade att det skulle vara individen som styr. Vid slutet av vår intervju med rektorerna ställde vi frågan varför eleverna testas igen vid höstterminens början i skolår 4. Den ena rektorn ansåg att det beror på att det är två parallella spår som inte kommunicerar, dels direktiven från skolverket med de
nationella proven och dels direktiven från kommunen.
Intervjuerna med de lärare som hade elever som genomförde proven under våren 2009 hade olika åsikter gällande proven. Den ena läraren var positiv till proven. Hon ansåg att de var bra utformade och att de tydligt pekade på var eleverna befann sig i förhållande till
kunskapsmålen. Den andra läraren kände sig mycket stressad, tyckte proven var delvis onödiga och hade känt ett obehag över att bedöma eleverna. Läraren nämnde värdegrunden i skolan och menade att det inte kändes rätt att behöva berätta för en elev att han/hon inte var godkänd redan i skolår 3. Samma lärare ville även ta bort eller organisera om
gruppövningarna. Hon menade att de var nästan omöjliga att genomföra utan extra personal samt att proven var mycket tidskrävande. På den här punkten var båda lärarna överens, gruppövningarna måste innebära att mer personal sätts in för att resultatet ska kunna mätas rättvist. Båda önskade en tydligare och mera objektiv rättning av proven och menade att resultaten i kommunen hade varit mer jämförbara då. En gemensam genomgång av material, syfte och hur resultatet skulle redovisas önskades också av båda lärarna.
Lärarna som idag undervisar samma elever i nuvarande skolår 4 uppgav även de olika åsikter om vad proven hade medfört för dem och deras undervisning. Den ena läraren uppgav att de redan hade infört åtgärdsprogram under våren i skolår 3 och att de hade fortsatt arbetet med dessa elever utifrån resultaten medan den andra läraren endast hade tittat på vilka elever som hade fått godkänt respektive icke godkänt. Den här läraren har inte arbetat alls utifrån resultaten än och hade inte låtit de nationella proven påverka undervisningen.
Intervjuerna med två speciallärare som arbetade med eleverna i skolår 3 under våren 2009 visade även de på olika synsätt, både vid provtillfället men även vid planeringen av det dagliga arbetet. Värt att notera är att endast 3 % av flickorna, 9 % av flickorna annat
modersmål, 2 % av pojkarna respektive 5 % av pojkarna annat modersmål gjorde provet hos specialläraren. Som vi tidigare nämnt har vi tyvärr inte någon information om hur många elever i kommunen som har hjälp i den ordinarie undervisningen av specialläraren. Den ena specialläraren nämner själv att hon har genomfört proven tillsammans med några elever i liten grupp och stöttat dem enskilt. Det gällde elever med koncentrationssvårigheter med kort
arbetsminne samt elev med stora svårigheter överlag. Speciallärarens kommentar var att: ”Ge dem samma möjligheter som andra.” Hon tillade att detta gjordes för att ge dem samma förutsättning att nå godkänt som för de andra eleverna fast i en lugnare miljö med större möjlighet att fokusera (Bilaga D). På den här skolan hade alla elever genomfört proven, men specialläraren kände en viss tveksamhet till detta och nämnde att det kunde bli kränkande för vissa elever. Den andra specialläraren hade inte genomfört proven tillsammans med någon elev utan istället fått gå in i klassrummen och avlasta lärarna så att de kunde genomföra proven. Detta hade hon upplevt som mycket tidskrävande och menade att många elever blivit lidande då speciallärartid hade blivit försakad. Intervjuerna med speciallärarna för eleverna i skolår 4 visade även de på olikheter i kommunen. Den ena specialläraren hade mottagit all information, gått igenom den och åtgärdsprogram var redan gjorda. Den andra specialläraren uppgav att hon ännu inte tittat på resultaten utan fokuserat på eleverna i skolår 5 och 6.