Socialstyrelsen (2020a) tar även upp riskfaktorer gällande kön och utvecklingen av normbrytande och kriminellt beteende. En tydlig skillnad i riskfaktorer beroende på kön är den tidiga pubertetsutvecklingen hos tjejer (Socialstyrelsen 2020a). Socialstyrelsen menar att detta kan förklaras med att tjejer som kommit i puberteten i tidig ålder oftare känner sig och beter sig som att de är äldre än andra tjejer som är i samma ålder, och att detta innebär en ökad risk för att de hamnar i sociala sammanhang där det är vanligt med alkoholdrickande, umgänge med äldre samt sexuell aktivitet som i sin tur innebär en ökad risk för att utveckla ett
normbrytande och kriminellt beteende (Socialstyrelsen 2020a). Tidig pubertal ålder hos tjejer återfanns även som riskfaktor i tidigare forskning (Haynie 2003; Wong, Slotboom och Bijleveld 2010). Liksom i Socialstyrelsens rapport visar tidigare forskning att tidig pubertal ålder ökar risken för att den unga ska börja dricka alkohol, något som kan ses som en riskfaktor (Haynie 2003). Tidigare forskning visar även att det också finns en korrelation mellan tidig pubertal ålder hos tjejer och att röka marijuana, sälja droger, vara gängmedlemmar, vara
delaktiga i fysiska bråk, att ha skjutit eller knivhuggit någon, och kan alltså förstås som att den tidiga pubertala åldern också ökar risken för ovan nämnt beteende enligt tidigare forskning (ibid.). Denna korrelation återfanns inte i Socialstyrelsens rapport. Kopplingen mellan tidig pubertal ålder och ökad risk för normbrytande och kriminellt beteende skulle kunna förstås utifrån den sociala inlärningsteorin som hade förklarat dessa beteendet som ett resultat av att den unga tjejen börjar anamma beteenden som hennes vänner har (Akers 2009). Det skulle dels kunna handla om att den tidiga pubertala åldern gör att hon söker sig till andra vänner och att hon i den umgängeskretsen börjar anamma deras beteenden för att vara en i gänget, likt konceptet imitation. Det skulle dels kunna handla om att hon själv identifierar sig som äldre i och med den tidiga pubertala åldern och att dessa beteenden passar hennes nya ålder och de tankar och värderingar hon har om åldern likt konceptet differential association och definition (ibid.). Det skulle också kunna handla om att hon lär sig att dessa beteenden är bra i och med belöning i form av status, bekräftelse, sex eller droger som hon får av dessa beteenden och att hon därför anammar dem (ibid). Oavsett hade det betraktas som ett resultat av ett inlärt beteende i och med de tankar, värderingar och vänner som hon fått i samband med den tidiga pubertala åldern enligt den sociala
inlärningsteorin (ibid.).
En annan skillnad gällande kön som kom upp i Socialstyrelsens rapport (2020a) är förekomsten av brottslighet. I Socialstyrelsen rapport (2013) konstateras det att brottslighet eller kriminalitet som fenomen är mer förekommande bland män än bland kvinnor. Det konstateras även att det är vanligare med normbrytande
beteende bland killar än bland tjejer, där Socialstyrelsens rapport (2020a) visar att det är uppemot tre till fyra gånger så vanligt bland pojkar än bland flickor. Detta kan alltså förstås som att det är mer vanligt att män begår brottsliga eller
kriminella handlingar, liksom det också är vanligare att killar visar på ett normbrytande beteende än att flickor gör det (Socialstyrelsen 2013;
resultat av att killar i större utsträckning exponeras för fler och högre nivåer av riskfaktorer än tjejer, och att detta gör de mer utsatta och sårbara för att utveckla normbrytande eller kriminella beteenden. Socialstyrelsen (2020a) förklarar det också som att detta kan vara ett resultat av att killar är mer känsliga för
riskfaktorer, där tjejer oftare visar på en större resiliens eller motståndskraft mot riskfaktorer än vad pojkar gör (ibid.). Däremot konstaterar Socialstyrelsen (2020a) att tjejer som väl utvecklat ett normbrytande eller kriminellt beteende oftare har en värre symtombild med högre grad av ångest, nedstämdhet och aggressivitet än vad killar har. Killar verkar alltså mer känsliga för riskfaktorerna, medan tjejer verkar mer känsliga för de konsekvenser som kommer av det normbrytande och kriminella beteendet (ibid.). Teorin om självkontroll hade förklarat den ökade förekomsten av brottsligt beteende samt känslighet hos killar som ett resultat av att killar har lägre självkontroll (Gottfredson & Hirschi 1990). På motsatt håll hade tjejers större motståndskraft för att utveckla ett normbrytande beteende kunnat förstås som att de har en högre grad av självkontroll (ibid.). Att killar exponeras för fler riskfaktorer samt i högre grad hade enligt teorin om sociala band förklarats som ett resultat av att killar i högre utsträckning än flickor har svagare band till det konventionella samhället (Hirschi 2002). På motsatt håll skulle det kunnat förstås som att tjejer generellt har ett starkare band till det konventionella samhället. Kanske hade tjejers ökade känslighet för
konsekvenserna av det normbrytande beteendet kunnat förstås som ett resultat av ett för stort glapp mellan att ha haft starka sociala band till att dessa försvagas som ett resultat av det normbrytande beteendet. Utifrån denna analys skulle det kunna förstås som att tjejer är mer känsliga för konsekvenserna av det normbrytande beteendet eftersom det är mer påtagligt för de att banden till det konventionella samhället, som exempelvis familjen, försvagas (ibid.). Varför det skulle vara på det här sättet är svårt att förklara genom att enbart använda den här teorin. Här hade exempelvis genusforskning kunnat vara användbart för att kunna analysera killars svagare band utifrån Hirschis teori om sociala band. Att tjejer har en bättre självkontroll än killar generellt skulle kunna kopplas till tidigare forsknings uttalande om att tjejer har bättre självreglering än killar (Robson, Allen & Howard 2020). Det skulle helt enkelt kunna förstås som att tjejer i större utsträckning kan kontrollera sina tankar, känslor och beteende, där man också sett att en ökad självreglering inte har lika stor korrelation med internaliserande och
externaliserande problem och därmed kan ses som en skyddsfaktor (ibid.). Tjejer kan alltså förstås som mer skyddade från utvecklandet av normbrytande och kriminellt beteende.
Utöver skillnad i förekomst, exponering samt den tydliga pubertala skillnaden hos tjejer, menar Socialstyrelsen (2020a) att det inte finns någon större skillnad i vilka riskfaktorer tjejer respektive killar utsätts för utan att dessa är desamma för båda könen. Här skiljer sig Socialstyrelsens rapporter från tidigare forskning som nämner flera faktorer där tjejer och killars utsatthet för riskfaktorer skiljer sig. Enligt tidigare forskning var mängden erfarenhet av trakasserier, att falla offer för brott, olydnad, förekomst av depression, suicidalt beteende, låg självkänsla, lågt förtroende från föräldrarna (Wong, Slotboom & Biljeveld 2010), samt fysiska och sexuella övergrepp (Walters 2013) riskfaktorer av större vikt för tjejer än för killar. I den här studien visade det sig även att hög självkänsla hade en korrelation med kriminalitet hos tjejer, vilket kan förstås som att hög självkänsla också kan förekomma hos tjejer med kriminellt beteende (Wong, Slotboom & Biljeveld
2010). Moderns uppfostringsstil, kvalitén på relationen till modern, kvalitén på stödet från modern (Wong, Slotboom & Biljeveld 2010) samt dålig anknytning till modern var också faktorer som var av större vikt för tjejer än för killar (Machteld et. al 2012). Bristande relationer till lärare, graden av vänners kriminalitet samt (Wong, Slotboom & Biljeveld 2010) ekonomisk marginalisering och
substansanvändning (Walters 2013) var också riskfaktorer som utmärkte sig hos tjejer. Hos killar visade sig låg självkänsla, låga skolresultat, komplikationer vid födsel, att ha en moder som varit dömd för brott, att leva med en förälder istället för två (Wong, Slotboom & Biljeveld 2010), dålig anknytning till sin fader (Machteld et. al 2012), samt försummande föräldraskap (Walters 2013) vara riskfaktorer som utmärkte sig hos killar enligt tidigare forskning. Tidigare forskning fann även att psykiskt välmående samt att ha föräldrar med stor insyn i ens vänskapskrets kunde kopplas till senare kriminellt beteende för killar, (Wong, Slotboom & Biljeveld 2010). Detta kan förstås som att psykiskt välmående och föräldrar med god insyn också kan förekomma hos killar med kriminellt beteende.
Sammanfattningsvis kan man se att det finns många riskfaktorer för tjejer och killar. Socialstyrelsen säger att det som utmärker sig mest är tidig pubertal ålder för tjejer, samt exponering och känslighet för killar men att de utöver det ser likadant ut för båda könen (Socialstyrelsen 2020a). Tidigare forskning säger å andra sidan att riskfaktorerna skiljer sig åt, men nämner inget om att killar är mer exponerade eller extra känsliga. Det enda tidigare forskning säger som skulle kunna kopplas till ökad exponering och känslighet för killar, är att tjejer generellt verkar ha bättre självreglering, något som skulle kunna ses som en skyddsfaktor i utvecklandet av det normbrytande och kriminella beteendet (Robson, Allen & Howard 2020). Slutligen säger Socialstyrelsen (2020a) att det är viktigt att inte låta individens könstillhörighet ta för mycket plats i bedömningen av risken för att individen ska utveckla ett normbrytande eller kriminellt beteende. De menar att det i slutändan krävs att man gör en individuell och objektiv bedömning, då alla påverkas olika mycket och är olika mottagliga för olika riskfaktorer (ibid.). Riskfaktorerna måste alltså förstås utifrån individens egen situation.