I ovan kapitel, 5.1 Avkastning och 5.2 Risk, har sambandet mellan ESG-betyg och avkastning samt risk diskuterats där resultatet tyder på att ESG används av investerare för att hantera risk, snarare än att generera hög avkastning. Studiens prestationsmått ger författarna utrymme att tolka sambandet mellan avkastning och risk, i form av riskjusterad avkastning för samtliga kvartiler för respektive undersökningsår samt avseende branschtillhörighet för år 2020.
Enligt studiens resultat för år 2019 presterade kvartil 3 bäst enligt samtliga prestationsmått; Sharpekvot, Jensens Alfa och Treynorkvot enligt Tabell 13. Kvartil 1 har för samtliga prestationsmått presterat sämst. Givet detta resultat har investerare haft högst riskjusterad avkastning för bolag med ett starkt ESG-betyg.
Enligt studiens resultat för år 2020 presterade kvartil 1 bäst enligt samtliga prestationsmått; Sharpekvot, Jensens Alfa och Treynorkvot enligt Tabell 14, följt av kvartil 2, kvartil 3 och kvartil 4. Den genomsnittliga investeraren har därmed erhållit högst riskjusterad avkastning genom att investera i bolag med mycket svagt ESG-betyg. Förhållandet mellan avkastning, risk och ESG-betyg har därmed förändrats mellan åren 2019 och 2020. Riskprofilen har tillika förändrats, där bolagen med starkt och mycket starkt ESG-betyg år 2020 har lägst standardavvikelse till skillnad mot 2019 vilket därmed indikerar på förändrade marknadsförhållanden. Markant är dock förändringen för avkastning för år 2020 relativt 2019, där den faktiska avkastningen år 2019 var mer stabil mellan kvartilerna. För år 2020 resulterade avkastningen i en spridning om 17,84%, där kvartil 1 och 4 avkastat 19,04% respektive 1,20%, jämfört med år 2019 där skillnaden endast uppgick till 0,82%. En förklaring till denna förändring skulle kunna vara den högre graden av risk för bolag med svaga ESG-betyg som gynnats av den höga volatiliteten och positiva marknadsutvecklingen under året 2020. Komparativt hade även kvartil 1 och kvartil 2 högst standardavvikelse av samtliga kvartiler, vilket ytterligare kan indikera på en högre systematisk risk som visade sig vara gynnsamt under det turbulenta året 2020.
54
I studiens resultat avseende branschfördelning 2020 visade det sig att bolagen med lågt ESG- betyg presterat relativt bäst enligt samtliga prestationsmått; Sharpekvot, Jensens Alfa och Treynorkvot, i fem av sju branscher. Branscherna som skiljde sig från övriga var Finans och
Råvaror (Energi). I samtliga sju branscher har standardavvikelsen varit lägre för bolagen
med högt ESG-betyg vilket tyder på att det riskjusterade resultatet förklaras av högre avkastning för bolagen i portföljerna med låga ESG-betyg och ej av risken. Av denna anledning har bolag med höga ESG-betyg haft lägre risk men även genererat lägre avkastning vilket är förenligt med Markowitz (1952) och Sharpes (1964) teori om sambandet mellan risk och avkastning. Avseende prestationsmåtten har den lägre risk investerare tagit för bolag med höga ESG-betyg ej varit motiverad baserat på riskjusterad avkastning, då resultatet påvisade högre riskjusterad avkastning för bolag med lägre ESG-betyg vilket därmed anses vara en mer lönsam investering. Att branschen Råvaror (Energi) visade sig vara undantaget där bolagen med högt betyg, med breda marginaler, överpresterade för samtliga prestationsmått kan vara en följd av implementeringen och tillämpningen av CSR i samhället. Nationer arbetar mer frekvent med att minska på skadliga utsläpp och optimera resursförbrukning. Parisavtalet kan användas som ett tydligt exempel på detta (Regeringen 2016), vilket även inneburit att bolag erlagt större resurser inom området för hållbarhet. Att portföljerna inom branschfördelningen Råvaror (Energi) egentligen är de enda portföljerna där högt ESG-betyg har genererat en högre avkastning kan därför anses som relativt rimligt. När det kan argumenteras för att hantering av råvaror och energi har den närmsta kopplingen till en hållbar framtid kan det också göras antaganden om att bolag inom dessa branscher, till en högre grad utvärderas efter de kriterier som omfattas av ESG.
Avseende förhållandet mellan ESG-betyg och avkastning för samtliga bolag 2020 var sambandet negativt, vilket indikerar att investerare bör investera i bolag med lägre ESG- betyg för att erhålla högre avkastning. Om sambandet diskuteras avseende riskprofil bör investerare i stället investera i bolag med högre ESG-betyg. Dessa iakttagelser är därmed kontraproduktiva då investeringsbeslut kan vara svårt att basera utifrån ovan resultat. De riskjusterade prestationsmåtten fungerar därför som en kombination av avkastning och risk för att precisera tolkningen av resultatet. Baserat på riskjusterad avkastning har investeringar gjorda i bolag med lägre ESG-betyg inte endast genererat högre avkastning, utan även högre riskjusterad avkastning. Därmed missgynnas investerare som investerat i bolag med högre ESG-betyg, med syfte att erhålla låg risk. Detta då även den riskjusterade avkastningen varit sämre, vilket innebär att den initialt låga risken de facto inneburit högre risk i förhållande till avkastningen.
55
6. Slutsats
Studien ämnade att undersöka huruvida svenska noterade bolags ESG-betyg haft någon påverkan på aktieutvecklingen under åren 2019 och 2020. Författarna anser att studiens syfte har uppnåtts och att samtliga forskningsfrågor har besvarats med ett tillfredsställande resultat. Resultatet påvisade ej signifikans för 2019 men ett signifikant negativt samband för 2020. Vidare konstruerades portföljer med fördelning för bolag avseende ESG-betyg och branschtillhörighet där författarna fann indikationer som antydde att ett högt ESG-betyg genererade högre avkastning 2019 men ett motsatt förhållande år 2020. Liknande trend kunde även åskådliggöras när risk togs i beaktning. Bolagen med högt ESG-betyg genererade en lägre riskjusterad avkastning år 2020, trots lägre volatilitet och risk, vilket har en omedelbar koppling till den höga diskrepansen i avkastningen för bolagen. Denna diskrepans i avkastning, där bolagen med lågt ESG-betyg överpresterade, finner studiens resultat i fem av de sju studerade branscherna för år 2020. Det stora undantaget som visar på en rak motsats är branschen för Råvaror (Energi) vilket skulle kunna förklaras av branschens naturliga koppling till just hållbarhet. Med utgångspunkt från empiri, resultat och slutsats har samtliga av studiens frågeställningar besvarats. Däremot lämnar de bakomliggande faktorerna till resultatet år 2020, och huruvida det kan generaliseras för framtida turbulenta år, fortfarande utrymme för tolkning.
Undersökningsåret 2020 är ett unikt scenario där ett historiskt börsras i mars följdes av en minst lika historisk återhämtning. Denna återhämtning har en tydlig koppling till ett ökat utbud av likvida medel i samhället på initiativ av statliga institutioner. Trots börsraset kunde investerare därför bibehålla en optimistisk marknadstro och en vilja att bära högre risk. Investerare som åtagit sig högre risk har även erhållit högre avkastning vilket är förenligt med modern portföljteori (Markowitz 1952; Sharpe 1964). Av denna anledning bör rationella investerare rimligtvis investera i bolag med svagt ESG-betyg som inneburit en betydligt högre riskjusterad avkastning under året. Å andra sidan skulle det kunna vara just irrationalitet som orsakat denna tydliga diskrepans på aktiemarknaden. Psykologiska bias som exempelvis flockbeteende har visat sig vara framträdande under just krisperioder och extrema marknadsförhållanden (Mobarek, Mollah & Keasey 2014). Då bolag med hållbara profiler skulle kunna ses som de rationella investeringsalternativen ur ett långsiktigt perspektiv kan det argumenteras för att flockbeteende, rädsla att gå miste om avkastning och andra psykologiska bias troligtvis orsakat abnorma marknadsrörelser under 2020. Utrymme ges därmed till att föra en diskussion om huruvida man kan antaga ett rationellt beteende bland investerare, och generalisera denna studies resultat från ett år som varit präglad av unik turbulens.
57