Det andra temat som skapades var elevhälsans roll och ansvar, och berör kuratorernas syn på deras roll i ett förebyggande arbete och vad det innebär. Här uppkom flera olika aspekter där både föräldraansvar och läraransvar är ett centralt ämne inom temat.
Utifrån att människor har blivit mer upplyst kring grooming enligt Berson (2003), ser en av informanterna kritiskt på deras nuvarande situation i relation till deras syn på hur de ser på skolkuratorers roll, enligt följande:
“Ja jag borde nog ha en tydligare roll än vad jag har idag, jag tänker att de handlar
jag borde ha en större inblick eller större ansvar i det, vilket jag inte har eller någon av kollegorna kuratorerna i kommunen”- Informant 2
Definitionen kring vad yrket innebär framförs vara tvetydigt i samband med att arbetet även ska inkludera det sociala arbetets aspekter. Kuratorn förklarar att arbetet mot grooming uppfattas som ett sekundärt problem, något som anses mindre viktigt i jämförelse med andra faktorer som elever behöver elevhälsans stöd och vård. Insikten att hen och dennes kollegor i kommunens elevhälsa borde arbeta mer aktivt inom frågan framförs. Det kopplas med relevansen i deras profession som grundas i det sociala arbetet. Hen framför även en otydlighet i sin roll som kurator inom ett förebyggande arbete och ifrågasätter varför det inte finns någon struktur, utifrån att ett förebyggande arbete är en av elevhälsans primära uppdrag.
Men även varför hen själv inte har tagit initiativ till ett aktivt arbete inom grooming. Informanten förklarar tydligt sin medvetenhet kring de brister som finns dels inom verksamheten men dels inom hens roll som kurator.
Värderingen kring att skolan ska arbeta förebyggande men att grooming inte riktigt ingår, ger utrymme till att ifrågasätta den värderingen.
Johansson och Lalander (2013) beskriver att sociala innebörder tar form genom språk och uppfattningar människor emellan och bidrar till en mental struktur inom ett visst sammanhang. Genom att hen inte upplever en tydlig roll inom ett förbyggande arbete mot grooming ger det
indikationer att hela elevhälsan delar den uppfattningen. Payne (2015) nämner att individers införlivande av sociala innebörder är en cirkulär process som går att påverka och förändra. För att kunna utmana sina uppfattningar krävs det att ta tillvara på det kritiska förhållningsättet som kuratorn innehar och lyfta ämnet med sin omgivning. Utifrån vikten av samarbete mellan aktörer inom skolväsendet som Berson (2003) nämner,
samt oroväckande siffror från Brottsförebyggande rådets (2007) som visar på att var fjärde femtonårig blir kontaktade av främlingar via internet. Är tolkningen att genom ett kritiskt synsätt kunna inspirera andra till
samarbete utifrån att grooming är ett problem som berör skolväsendets målgrupp, och därmed påbörja ett förebyggande arbete.
”Definitivt så har skolan en roll i det, men vem som ska vara utförare av det låter jag vara osagt. Här är det jag och min kollega som är utförare. Elevhälsan bör absolut vara delaktiga på något sätt. Sen om det är att stötta pedagogerna med material eller så till klassen så är det en variant”- Informant 4
Informant 4 anser att skolan har en viktig roll när det handlar om
förebyggande insatser gällande grooming. Däremot kan hen inte säga om skolkuratorer ska stå själv för ansvaret att ett förebyggande arbete ska skapas och vara aktivt. Delaktigheten hos skolkuratorer slår hen fast att det är något som finns inom deras ansvarsområde, men osäker till vilken utsträckning det skall vara. Hen benämner att ett sätt att vara delaktig i arbetet är att tillförse utbildningsmaterial till pedagoger och elever som stöttning. De åsikter som framförs ger tydliga indikationer att
skolkuratorer inte ska stå som ensamansvarig kring grooming.
Payne (2015) beskriver att genom att studera hur olika system samverkas med varandra, möjliggörs en djupare förklaring till ett problem. Genom att se till vilka system som finns inom kontexten är det elevhälsan, lärare och pedagoger samt rektorer och föräldrar. Lärarna har ett stort ansvar kring utbildning och att följa läroplanen. Medan elevhälsan arbetar på skolan men inte mot läroplanen. Föräldrar kan ha stora förväntningar vad skolan ska erbjuda och stå till ansvars över, men när den otydlighet som framförs inom skolans aktörer gör det svårt att ta ställning mot områden som
läroplanens mål, samtidigt ska de inneha en ansvarsroll för deras elever.
Pressen kan bidra till att de inte anser att de har tid för just aspekten kring förebyggande arbete mot grooming och anser istället att skolkuratorerna ska stå som ansvariga, vilket Brottsförebyggande rådet (2007) anser är önskvärt utifrån deras kunskap om sociala frågor. Samtidigt brottas elevhälsan med lärare att få utrymme för upplysning om grooming.
Tolkningen blir att bristen på utrymme kan resultera att elevhälsan inte förmår att fråga efter tid, eftersom det är medvetna om lärares situation.
Vilka uppdrag som elevhälsan i sig värdesätter och prioriterar, utgör grunden för skolkuratorerna hur de ska förhålla sig till grooming. För att det ska bli en tydligare roll i hur elevhälsan ska arbeta mot grooming, är tolkningen att elevhälsan som helhet men även högre instanser som socialnämnden bör samarbeta med lärare och läroplan för att skapa en förståelse för varandras uppgifter och struktur.
En central del kring ansvarsroller inför det förebyggande arbetet, var vem som ansågs ha det yttersta ansvaret. Informant 5 framhävde föräldrarnas roll som den viktigaste, då den ansåg att grooming är något som ska inräknas till uppfostran och ansvar över sitt barn:
”Den tycker jag är stor. Väldigt stor. Det är deras ansvar vem mitt barn leker med, den fysiska ungen har man oftast koll på men vad dom gör i telefonen.”- Informant 5
Informant 5 anser att föräldrarna har det största ansvaret gällande sitt barns liv på internet och de risker som finns där. Idag så räcker det inte med att bara hålla koll på vilka ens barn leker med fysiskt på fritiden utan idag krävs det också att hålla koll på vad ens barn gör i telefonen och vilka barnet har kontakt med där. Något som hen anser inte är en del av
skolkuratorers uppgift i ett förebyggande arbete. Däremot framför hen att
utifrån att eleverna utgör större delen av sin vardag på skolan så är det relevant för elevhälsan att vara medveten om ett förebyggande arbete mot grooming. Hen önskar att samarbete mellan vårdnadshavare med
gemensamma riktlinjer som alla följer när det kommer till grooming frågor och förebyggande.
Utifrån informantens åsikt framförs det tydligt att vårdnadshavarna är de som ska stå som ansvariga för att förebygga att barnen inte utsätts för grooming, vilket Brown (2017) styrker. Däremot belyser Brown vikten av att aktörer inom skolan stöttar vårdnadshavare hur de ska prata om grooming med deras barn och vilka faktorer som är viktiga att
uppmärksamma. Enligt Berson (2003) är det viktigt att ha åtanke att alla barn inte har samma sociala förutsättningar i hemmet, därmed blir
problemet av tydligare relevans för aktörer inom socialt arbete. Här kan vi utifrån ett mesoperspektiv (se även Payne 2015) se behovet av att andra aktörer i samhället upptar ett ansvar i att skydda barn från grooming, när deras familj inte är tillgängliga. Trots att andra aktörer har ett ansvar att stötta och hjälpa, krävs det att samhället är medveten om grooming och skapa en tydlighet kring vart ansvaret ska ligga, vilket Dombrowski m.fl.
(2007) styrker.
Utifrån att alla barn har skolplikt i Sverige upplever informant 3 en stor möjlighet för elevhälsan att nå ut till alla barn om risker angående internetanvändning och upplysning om grooming:
“Ja jag tänker ju att i skolan, har vi ju möjlighet, alla barn går ju i skolan, och vi har ju ett utbildningsuppdrag, men vi har också andra uppdrag, så vi jobbar ju för hälsa, och det förebyggande arbetet är ju vårt primära uppdrag” - Informant 1
Informant 1 menar på att i skolan så finns stora möjligheter att upplysa och arbeta förebyggande eftersom att alla barn går i skolan och därav så kan man nå ut till alla barn. Informanten menar på att elevhälsan har ett ansvar vad gäller att arbeta för hälsa och det förebyggande arbetet. Men de har också andra uppdrag som tar tid i arbetet. Elevhälsan arbetar för hälsa, och för en god hälsa så behövs ett gott psykiskt mående.
Payne (2015) förklarar att system är komplexa men utifrån att studera hur olika system samverkar med varandra ges en större förståelse. Vad som gynnar och leder till en god hälsa kan innebära flera olika saker och kanske är det något som bör tydliggöras inom elevhälsan. Det kan vara som tidigare informanter har framfört, behovet av vårdnadshavares och lärarnas medverkan, vilket både Berson (2003) och Brown (2017) framför vikten i. Hur vårdnadshavarna arbetar med grooming i hemmet, kan också påverka hur väl mottaglig barnen sedan är i skolan. Brottsförebyggande rådet (2007) framhäver skolplikten som en möjlighet för aktörer inom skolan att upplysa och nå ut till alla barn i Sverige om grooming. Alla aktörer inom skolan innehar en viktig roll och är beroende av varandra för att uppnå ett hälsofrämjande arbete till alla barn. Tolkningen är att utifrån skolplikten, kan skolor skapa en gemensam kraft bland aktörerna för att nå ut till alla barn. Genom att arbeta med upplysning men också ett aktivt arbete från vårdnadshavares ansvar och engagemang till det individuella arbetet med barnet.
Trots att elevhälsans primära uppdrag är ett förebyggande arbete så upplever informant 5 att skolkuratorers roll som primär skyddsfaktor angående grooming är otydlig. Hen är osäker gällande vem barnen går till för att berätta ifall de blir utsatta eller är osäkra på internet:
”Min känsla är att jag inte är den första som man ringer eller kontaktar, utan det är föräldrar man meddelar eller kontaktar rektorn först” - Informant 5
Informant 5 upplever att hen som kurator inte är den man pratar först med, ifall man som barn eller ung blir utsatt för grooming eller är med om något jobbigt på nätet. Hen upplever att det är föräldrarna som de unga öppnar upp sig för gällande grooming och att föräldrarna i sin tur sedan möjligen hör av sig till rektorn på skolan. Hen anser att det är en otydligt hur kuratorer ska inta en förebyggande roll, när hen anses som en tredje aktör efter vårdnadshavare och rektor.
Kommentaren visar på vikten av att arbeta brett och se det förebyggande arbetet ur ett meso och makroperspektiv (se även Payne 2015). Utifrån att barnen i första hand vänder sig till föräldrar, är ett bredare förebyggande arbete relevant, vilket styrker Brown (2017) framförande att
föräldrakontakten är den viktigaste skyddsfaktorn. Därför är det viktigt att inte endast arbeta utifrån ett mikroperspektiv och fokusera arbetet helt inom skolan utan att också se vikten av att arbeta med föräldrar och andra instanser som kan bidra med andra aspekter och kunskap. En
grundläggande del är att föräldrar har kunskap om grooming och har verktyg för att kunna förstå och hjälpa sitt barn i en sådan situation, vilket Brown (2017) menar ligger hos skolans ansvar att bistå med stöd och material.
En relevant synpunkt hos alla informanter handlade om lärares och mentorers ansvar att upplysa eleverna kring faror och risker med internet, utifrån att de är den aktör som barnen får träffa varje dag. Nedan svarar informant 2 på frågan om han anser att han har en avgörande roll i arbetet mot grooming:
”ja det tänker jag, men kanske ännu viktigare för mentorerna eller klassläraren, och diskutera det på klassnivå tänker jag, men att vi ska vara mer behjälpliga att ta fram mer rätt material och vara insatt i forskning, eller problematiken i ett djupare plan för att handleda”- Informant 2
Informant 2 ser sin roll i arbetet gentemot grooming som viktig men att det möjligtvis är ännu viktigare som mentor eller lärare att diskutera grooming frågor i klasserna eftersom deras dagliga kontakt med eleverna. Den
åsikten är återkommande bland informanterna. Informanten ser det som sitt ansvar att stötta och hjälpa till med arbetet genom att ta fram mer material för lärare och mentorer samt att vara insatt i den forskning som finns i problematiken. Informanten anser att det behövs mer kunskap i ämnet för sin egen del och de andra inom skolan. Trots åsikten att lärare och mentorer anses ha det yttersta ansvaret och en bättre utgångspunkt att nå ut till eleverna, är informant 2 medveten om att det behövs ett
ansvarstagande från elevhälsan också. Men att det grundar sig i hur skolkuratorer värderar relevansen kring grooming hos sig själv. Hen ser behovet att engagera sig och bestämma sig för vad hen vill lära sig mer om och därmed ifrågasätta varför engagemanget kring grooming ser ut som den gör.
Informanten förespråkar att se det förebyggande arbetet ur ett
helhetsperspektiv (se även Payne 2015) och att man inom skolan hjälper varandra. Informanten menar också på att det kan vara till fördel att ta del av forskning gällande ämnet för att kunna arbeta evidensbaserat. Att skolans personal ska vara förankrad i aktuell forskning är något som Berson (2003) framför tydligt. Utifrån ett makroperspektiv kan vikten av att det forskas om förebyggande insatser i världen, påverka att professionella inom skolan kan se vad som fungerar effektivt och ej. Där tolkningen blir
att kuratorer inom elevhälsa blir uppmärksammade på att det är ett relevant problem som är i behov av förebyggande insatser inom skolan.
Hur lärandet och initiativtagandet ska påbörjas försvåras av den egna ansvarsroll som kuratorer har, som tidigare informanter nämnt. Utifrån Payne (2015) beskrivning att alla människor påverkas av sin omgivning och dess språkliga innebörd och uppfattningar, kan det vara svårt att själv omformulera sina värderingar utan någon diskussion kollegor sinsemellan.
Berson (2003) nämner att kunna arbeta förebyggande krävs samarbete mellan andra aktörer men också att människor är engagerade att lära ut och vilja utvecklas inom frågan. Därmed finns ett behov av en ständig dialog inom elevhälsan som låter sig påverkas av utomståendes åsikter och reflektioner för att kunna upprätthålla en god elevhälsa.
Utmaningar
Informant 3 uttalade sig såhär efter en fråga om kunskapen till ungdomarna gällande grooming i skolan är tillräcklig:
”Jag tycker inte det. Det finns i vissa teman på lektioner och så men jag tror att det här är något som händer mycket, mer ofta än vad vi tror. Mobbing t.ex. händer fortfarande men inte på samma sätt i skolan utan det har förflyttats till nätet.
Faran med nätet borde det finnas mer undervisning om i skolan än det finns idag”- Informant 3
Informant 3 anser att kunskapen till ungdomarna som finns inom skolan idag är bristfällig. Grooming är enligt informanten något som troligen sker och förekommer oftare än vad vi tror. Hen menar på att vi behöver lära barnen mer om vad det är och visa exempel genom undervisning för att barn och unga ska kunna visualisera sig till att det är förekommande och
något, hur ska barnet då veta vad som pågår eller att det är ett brott. Hen anser sig ha nog med kunskap och stöd i sitt förebyggande arbete, däremot upplever hen att bristen på stöd bland kollegor är det som är mest
utmanande.
Det mörkertal som Berson (2003) framför finns angående grooming, styrker informantens åsikt kring att det krävs ett större engagemang kring arbetet för att upplysa barn och unga. Utifrån ett mikro, meso och makro
perspektiv (se även Payne 2015) kan vi i se att barnet blir utsatt som individ men utfallet beror på fler aspekter än ifall gärningsmannen utsätter barnet.
På mesonivå kan det vara att utveckla och lära ut mer om grooming till barn och föräldrar i skolan. Skolans ansvar att lära ut färdigheter till barn är något Finkelhor och Mitchell (2021) anser, som också styrker informantens syn kring barns förmåga till visualisering. Eller på makronivå, lägga resurser och krav på att lära ut mer om grooming och faror på internet i läroplanen tex. Gör vi det så är risken för att barnet blir utsatt förmodligen mycket mindre. Otydligheten, osäkerheten och det bristfälliga stödet för de som vill arbeta förebyggande skulle kunna kopplas ihop med de icke befintliga rutinerna. Tolkningen blir att genom ökade resurser ges
möjligheten till ett tydligare tillvägagångssätt gällande grooming, kan leda till att ämnet blir lättare att prata om bland kollegor
En annan utmaning som uttalas är att arbetet inom elevhälsan upplevs väldigt individbundet, som påverkar om det skapas ett aktivt arbete eller inte:
”Mina första år inom arbetet hade jag ingen koll på det sättet som jag har idag på grund av min erfarenhet. Det är ju problematiskt då det inte finns något tydligt arbete med det utan det blir väldigt individbundet. Så jag känner att jag har kunskap men det är långt ifrån någon självklarhet.”- Informant 4
Utifrån att elevhälsan anses vara ett individbundet och innehar ett stort eget ansvar och utrymme till hur mycket de skall arbeta med vissa
områden, upplevs det individbundna arbetet som en av utmaningarna till att genomföra ett förebyggande arbete. Om det istället skulle finnas en tydlighet och struktur inom elevhälsans mål och områden skulle det underlätta för skolkuratorerna att påbörja arbetet. Informant 5 framför utmaningen att istället blir det svårt att skapa utrymme för arbetet mot grooming. Dels att kuratorerna har fyllda scheman men dels att skolans läroplan ofta vägs tyngre, exempelvis nationella prov.
Utifrån det kritiska förhållningsättet, som Payne (2015) nämner inom den socialkonstruktionistiska teorin, ges möjligheten till att ifrågasätta
grundtankarna till varför grooming inte anses som ett problemområde som ligger på elevhälsans område inom aktivt förebyggande arbete. Utifrån att föräldrarna ses som den största skyddsfaktorn enligt Brown (2017), kan det ta i uttryck hos aktörer inom skolan att arbetet mot grooming är något som utgår från uppfostran som ingår i vårdnadshavares ansvarsområde.
Elevhälsans uppfattningar kring vad som berör deras område eller inte är något som har konstruerats under en lång tid i samspel med kollegor, chefer, vård och andra instanser. Uppfattningarna påverkar hur folk
definierar vissa konstruktioner som mer eller mindre viktiga. I det här fallet kan det förebyggande arbetet anses som mindre aktuellt för elevhälsan, beroende på att inga andra kollegor arbetar aktivt med det och därmed uppstår ingen förändring i arbetssättet. Om ingen annan inom elevhälsan upplever att det är något som angår dem, formas skolkuratorns egna antagande till det samma i det specifika sammanhanget. Det kan förstås utifrån den cirkulära process som omnämns av Payne (2015) angående hur människor tillsammans skapar ett antagande. Informanten belyser bristen
på intresse hos elevhälsan som organisation. Vad elevhälsan prioriterar ger en insikt till vad deras grundantaganden ligger, men också en tydlig bild av vad som behövs få mer utrymme. I det här fallet en förändrad
inställning till vad som klassas som elevhälsans ansvar. Om inte det går, finns det möjlighet hos den individuella kuratorn att göra förändring och därmed skapa utrymme för andra att bli påverkad och låta sig bli
inspirerad och inte fastna i gamla mönster.
Precis som elevhälsan har blivit påverkad av sociala konstruktioner i olika miljöer, är även vårdnadshavare påverkade av sina sociala sammanhang hur de värderar problemet kring grooming.
”Vårdnadshavare behöver fråga mer än hur rasten har varit och skolan har varit.
De behöver fråga vad barnen har gjort på nätet och vilka de pratat med där.... Det
De behöver fråga vad barnen har gjort på nätet och vilka de pratat med där.... Det