Vilken roll kan ELC fylla för att bidra till ett vackert och

Är konventionen bekant?

Fyra respondenter är inte bekanta med konventionen och har inte hört talas om den tidigare. Dock svarar samtliga att nu när de känner till den ser man möjligheten att använda den i sin verksamhet, inte minst i samband med att man informerar politiker och allmänhet.

Det handlar om ett försöka angripa det man jobbar med lite mer holistiskt, att inte bara jobba för särintressen, utan förstå att för ett särintresse skall fungera hållbart så måste det interagera på ett bra sätt med andra aktörer och andra intressenters upp- levelse. Det är först när man lyckats planera landskapet så som det blir riktigt håll-bart: När landskapet är estetiskt tilltalande, men också bidrar till ekonomin och gör det lätt att komma ut i naturen för att fånga upp de sociala värdena.

Markägare

Här framhålls de demokratiska och dialogiska aspekterna av ELC. Men

även att inte bara se delarna framför helheten. De estetiska upplevelserna

som flertalet kan uppleva och interaktionen mellan olika viljor framstår som

viktiga ingredienser.

Det betonas också att landskapet behöver avgränsas i planeringen, Att se landskapet som ett eget fenomen framstår som viktigt. Att respektera tids-djup och kulturhistoria som förståelse till varför vissa områden behöver vara skyddade kan vara en framkomlig väg att gå.

Viktigt med holistiskt perspektiv – att se till hela landskapet och inte bara en av-gränsad del. Där kommer ELC in och kan användas mer i planering. Landskapet i sig behöver avgränsas som en helhet – har varit en förbisedd faktor i planeringen. T ex hur skall skyddade områden placeras i landskapet? Den demokratiska dimensionen av ELC är en viktig del!

Forskare

Hur används ELC i planeringen?

Nu jobbar man med att lägga skogsmark under vatten för att försöka motverka brunifiering längre ner i vattendraget. Tanken är att göra åtgärden nära källan utifrån ett landskapsperspektiv, man tänker helhet.

Biolog

Flera respondenter nämner att de i och för sig inte är närmare bekanta med ELC men att de alltid har arbetet på ett holistiskt sätt, men inte direkt namn-givit arbetssättet.

Foto: Kristianstad kommun, Cecilia Linden.

Kan ELC förbättra planeringen av landskapet?

Måste finnas något slags förtroende mellan stad och land, att man litar på varandra och att det finns kunskap på bägge hållen. Personer som flyttar ut från stan (inte alla) vill inte flytta till ett ställe långt ute på landet där det är obekvämt. Där är långt till affären och man vet inte riktigt hur man tar sig ut i naturen. De vill bo ganska nära staden men ändå i naturen och där skall vara landet, men ett ordnat land: ordentliga stigar, ordentliga vägar inte för långt bort, men man skall ändå kunna hitta glädjen med att bo på landsbygden. Det borde vara något man kan samarbeta om, mellan-tinget mellan stad och land. Inte riktiga staden och inte riktiga landet, men ändå behålla naturen.

Markägare

För att öka förtroendet mellan stad och land, kanske det krävs att man, som markägare, planerar mer efter urbana principer och tillskapar ett slags mellan-land. Vidare är det viktigt att skaffa sig historisk kunskap om landskapets beskaffenhet, som denna respondent påpekar:

Det behövs ett helhetsgrepp i landskapet, för att tillföra, stärka och skapa en bättre helhetsbild. Var är känslighet och var finns potential – landskapsanalys samt histo-riskt tidsdjup?

Fysisk planerare

Markägare är ofta måna om skyddet, marken har varit i familjens ägo i 100-tals år.

Kunskap finns om syftet med skogen. Medborgare m fl saknar ofta kunskap om pro-duktionsskog. All skog är ju inte rekreationsskog. Kommunen tar fram en plan som innefattar all skog, mark och vattenanvändning. Överordnade intressen är jordbruks-mark. Översiktsplanen brukar bli vägledande vid rättsliga prövningar. Därför är det också viktigt att ringa in mark för jordbruk – lättare att säga nej till bygglov då.

Fysisk planerare

Det framgår av ovanstående citat att markägarna är måna om marken och landskapet och försöker vårda det väl. De fysiska planerarna är inne på liknande tankar och framhåller hur viktigt det är att skaffa sig kunskap om helheten. Men det behövs kanske också ett större och bredare perspektiv än det kommunala planmonopolet ger:

Regionplaner behövs, då det är mycket konkurrens mellan kommuner. Region Skåne har dock storstadsperspektiv det är lätt att det blir på landsbygdens bekostnad. Det finns en grönstruktur och ett naturvårdsprogram för Sjöbo. Länsstyrelsen är också viktig som medspelare i planeringen.

Fysisk planerare

Bland fysiska planerare i Skånes kommuner (Lagercrantz 2015), finns de som

menar att det kommunala planmonopolet börjar spela ut sin roll. Denna

uppfattning har också, i syfte att tillskapa ett hållbart och vackert landskap,

som värnar om den skånska jordbruksmarken, flera gånger framförts från

ledande forskare på SLU Alnarp (Larsson 2012). I denna fråga finns delade

uppfattningar, inte minst från kommunala företrädare. Som planerare värnar

man också om vikten av lokal kunskap, i bemärkelse handfast

erfarenhets-kunskap om ett områdes beskaffenhet.

Gösta Regnell inleder avsnittet om ekosystemtjänster

Ekosystemtjänster, ekosystem och tjänstemottagare – nya våtmarker som exempel

I Skåne har under senare år anlagts ett stort antal våtmarker. De flesta har anlagts under de senaste 15–20 åren med hjälp av olika former av stöd från EU:s och statens sida. Men ingen människa kan promenera enbart med stöd, utan det krävs också att det finns egna muskler, även när de inte räcker till helt och hållet. Och markägarna har också sett ekosystemtjänster som de varit beredda att satsa på att få del av. Våtmarksarbetet i Skåne är faktiskt ett bra exempel på hur våtmarkers ekosystemtjänster identifierats (Våtmarksstrategi för Skåne 2007) och värderats av många olika aktörer och hur dessa värderingar ofta lett till konkreta resultat. Men låt oss börja med några principiella tankar:

Ekosystemtjänster handlar om tjänster som ekosystem kan utföra – direkt eller indirekt för människan. Men vad är då ett ekosystem?

Ett ekosystem kan definieras som ”en avgränsad del av universum”, vilket kan låta abstrakt, men ändå visar sig på många sätt lämpligt. På Naturhistoriska riks-museets hemsida föreslår man att ett ekosystem är ”allt levande och den miljö som finns i ett naturområde” (stort eller litet). Och Wikipedia formulerar det så:

”ett avgränsat område i naturen som vi valt att betrakta som ett system, det vill säga en helhet, för att lättare kunna studera det”. Nackdelen med de två senare formuleringarna är att begrepp som naturen eller naturmiljö är oklara och kan leda tanken fel. Visserligen sysslar ekosystemstudier oftast med naturen, men även ett provrör med avloppsvatten, en blomkruka, ett akvarium eller en rymdfarkost kan ofta med fördel studeras som ekosystem, trots att vi i vanligt språkbruk inte betraktar dem som natur.

Viktigt är emellertid att ett ekosystem skall vara avgränsat. Gränsen har någon valt av någon anledning, ofta för studier, ofta så att gränsen innesluter något enhetligt – en åker eller en trädgård, en skog, hela jordklotet – eller en våtmark.

Ofta väljs gränsen så att ekosystemet väsentligt skiljer sig från omgivningen, men gränsen kan också placeras så att man väljer en mindre del av något enhet-ligt. Gränsen är i första hand tänkt, men kan också vara mer eller mindre påtaglig genom t ex ett staket, en strandlinje, ett skogsbryn etc. Särskilt ofta är den diffus uppåt och neråt – hur mycket atmosfär och hur mycket mark som ingår är ofta odefinierat. Ibland utgörs gränsen av en fysisk barriär som hindrar passagen för t ex djur över en viss storlek. Men oftast sker import och export av gaser och vatten och åtminstone mindre organismer fritt. När en ny våtmark anläggs kan man säga att en viktig praktisk ekonomisk avgränsning av ekosystemet är den

gräns som vid slutbesiktning dras kring den stödberättigade arealen, som oftast omfattar både öppet vatten och fuktiga marker runt omkring.

Däremot är regnskogen på jorden inte avgränsad på sådant sätt att man bör se den som ett ekosystem, utan som ett antal ekosystem som skiljer sig åt, åtminstone där de skiljs åt av oceaner eller stora avstånd. De kan dock gemen-samt betraktas som ett biom, där långvarigt likartade mark- och klimatförhållan-den gett upphov till organismer, som trots kanske helt obesläktad bakgrund har fått likartade anpassningar och samverkar på likartade sätt med varandra och sin miljö.

Vi återvänder från det globala till den skånska våtmarksstrategin som exempel.

Där identifierades sju särskilt viktiga ”våtmarksfunktioner” (Våtmarksstrategi för Skåne 2007):

1. Vattenrening

2. Biotoper för biologisk mångfald

3. Rekreation, skönhet, kulturvärden och undervisning 4. Vattenhushållning

5. Landsbygdsutveckling och tätortsutveckling 6. Produktion

7. Upptag av växthusgasen koldioxid

Sådana våtmarksfunktioner kan naturligtvis betraktas som ekosystemtjänster från olika våtmarker. Olika slag av nya våtmarker diskuterades också i strategin.

En betad, vidsträckt, med något fluktuerande vattennivå kan faktiskt ge bidrag till alla ekosystemtjänsterna (1–7), medan t ex en renodlad bevattningsdamm där vatten lagras inför bevattningssäsongen inte betyder så mycket annat än för produktionen (6) – och kanske indirekt för den övriga vattenhushållningen (4), eftersom uttag från grundvatten och känsligare ytvatten då inte behöver komma ifråga för odlingen.

Man inser också lätt att olika ekosystemtjänster intresserar olika grupper i sam-hället olika mycket. Avgörande är att markägaren kan identifiera minst en tjänst som intresserar. Utan markägarens engagemang kommer naturligtvis ingenting att hända. Att över 3000 våtmarker har kunnat anläggas på totalt över 3000 hektar i Skåne är ett kvitto på ägarnas engagemang och ofta även deras vilja till samarbete med varandra.

Utan att större systematiska undersökningar har gjorts vågar jag påstå att den tjänst som man ursprungligen trodde skulle vara helt dominerande från mark-ägarnas synpunkt, nämligen den form av produktion som ligger i jaktens

ekonomiska/rekreativa värde, efter hand har fått allt starkare konkurrens av andra. Den egna tillfredsställelsen av att ha skapat ett område som drar till sig fåglar och andra djur, kanske en skridskois för barnen, ibland t o m en badmöjlig-het och ett område som helt ”enkelt” är vackert, framhålls av allt flera markä-gare. Och många finner också en tillfredsställelse i att dra sitt strå till stacken för att lösa de mera övergripande miljöproblemen som hänger samman med det oundvikliga näringsläckaget från egna eller andras åkrar, med vattenbrist och översvämningsproblem och med den globala koldioxidbalansen. Den pedagogiska effekt som ligger i att en stolthet växer över en sådan insats ska inte underskat-tas – många vittnar om att det lett till ökat engagemang i den rörelse som heter Greppa Näringen, där bl a gödselgivorna optimeras bättre efter vad som verkli-gen behövs på olika ställen inom en ägares odlade jord.

Men flera av ekosystemtjänsterna kommer i första hand oss alla till godo. Med

”alla” kan menas oss alla globalt (7. Koldioxideffekten är global), oss som lever i länderna runt Östersjön och vid Öresund (1. Vattenreningseffekter påverkar i huvudsak lokalt och regionalt), eller oss som regionalt eller lokalt gläder oss åt en promenad i landskapet med eller utan kikare, eller bara får en uppfriskande skymt av grönt och blått genom bilrutan (2, 3). En liten våtmark är också en idealisk miljö för undervisning från förskolenivå upp till universitet (3) och det är mycket vunnet om den finns på nära håll. Vi har gjort åtaganden när det gäller hotade arter och flera sådana har gynnats starkt av våtmarkerna, inte minst våra hotade groddjur (2). Vid flera tätorter har kommunerna i bebyggelsen börjat arbeta in våtmarker, som får fylla dubbla roller av attraktiva miljöer och

utjämningsmaga-Magle våtmark vid Hässleholm Vattenrening, biologisk mångfald och rekreation.

Foto: Jakob Andersson.

sin för framtida skyfall (5). Och på några håll har leder längs vattendrag skapat nya rörelsemöjligheter i landskapet för barn och vuxna (3). Därmed är det också naturligt att det ”allmänna” tar sin del av ansvaret genom finansieringshjälp, genom att ordna samordningsmöten, stödja den nödvändiga pappersexercisen för bra projekt etc, vilket nu allt oftare sker genom de vattenråd som skapats för alla större vattendrag i länet. Och det är inte förvånande att pengar faktiskt kommit från alla nivåer: EU-pengar via svenska staten, våra egna statliga skat-temedel, medel från regional och i ökande grad lokal nivå. Engagemanget från de olika nivåerna varierar helt naturligt beroende på vilka ekosystemtjänster som dominerar i det enskilda fallet. Ibland tar en instans hela ansvaret, ibland måste och kan flera samverka, när man ser synergieffekter.

En ekosystemtjänst är alltså en tjänst som ett ekosystem utför – åt människan.

Tjänsterna kan vara mer eller mindre kontinuerliga, som skogsproduktion eller skönhetsupplevelser i ett årligen hävdat gotländskt änge. De kan också upphöra efter en tid, som när man bryter ut gruset ut en grusås. De kan vara intimt förknippade med både import och export, som när handelsgödsel tillförs en åker och skörden bortförs.

På senare tid har man velat göra en distinktion mellan ekosystemtjänster, som – sedan den svenska termen började användas omkring år 2010 – ofta ansetts präglade av enbart naturvetenskapliga och ekonomiska perspektiv på naturens värde, och naturnyttor (eng. Nature’s contribution to people, NCP), där man i högre grad skulle vara benägen att väga in inte bara sådant som skönhets-upplevelser, rekreation, värde för undervisning etc., utan där man betonar den (lokala) kulturens roll för hur tjänsterna ska definieras och där man dessutom mera betonar att det också i regel finns kostnader i sammanhanget (Diaz, 2018).

Den svenska termen ”naturskador” är inte etablerad i sammanhanget, utan här används ordet kostnader, även när de inte uppskattas i monetära termer.

I denna skrift används inte heller termen naturnytta, men ordet ekosystemtjänst används på samma brett inkluderande sätt, där även sådana värden/skador i princip beaktas. Att de sedan kan vara svåra att kvantifiera är en annan sak.

Det kan vara fruktbart att studera hur olika ekosystem fungerar, vad som krävs för att de ska upprätthållas, vilka hot de är utsatta för och vad de ger för tjäns-ter. Och kostnader. T ex släpper de olika ekosystemen på tundran (ett biom) till följd av global uppvärmning ifrån sig mycket växthusgaser, som bidrar till fortsatt uppvärmning – ett exempel på en självförstärkande negativ spiral. Att uppvärmningen av tundran också leder till dramatiska problem för befolkningen är mindre uppmärksammat; bilder av hus som undermineras när den eviga tjälen

släpper förekommer ibland, men information om hur ursprungsbefolkningars traditionella levnadssätt undermineras finner man knappast i dagspressen.

Även i skånska våtmarkssammanhang kan kostnader finnas. Oro för vattenska-dor på omgivande mark finns ofta, men beaktas så rutinmässigt att det sällan blir problem. Periodvis har oro för stor myggproduktion befarats, men i realite-ten har vi inte sett sådana problem i Skåne – mygglarverna verkar ha tillräckligt med fiender i våra vatten. Markvärdesförlust och produktionsbortfall från mark är däremot naturligtvis ofta en realitet och måste i huvudsak kunna kompense-ras med andra tjänster eller med pengar från det allmänna. Många gånger blir kostnaderna eller riskerna för stora att ta, vilket ofta framkommer vid den pröv-ning som krävs. Man kan inte acceptera våtmarker för nära vägar, så att drunk-ningsolyckor kan ske vid avkörning. Inte heller kan man lägga våtmarker så att fornlämningar berörs, utan att undersökningar görs, som åtminstone tar tillvara en del av den oersättliga information som de representerar. Att sådana hinder förekommer i ett projekt brukar framkomma snabbt, vilket är mycket viktigt så

Sedan dagvattendamm vid Annetorp anlades 1999 har dammen kontinuerligt levererat olika ekosystemtjänster. Bräddavloppet t h ligger högt över vatten-ytan och vid störtregn finns alltså en stor flödesutjämnande volym, nästan upp till hästarnas nivå. En reningseffekt finns på genomströmmande vatten.

Foto: Kristina Jäderberg.

att den vidare planeringen antingen kan modifieras eller avbryts utan att resur-ser läggs ner i onödan.

Vi ser hur begreppet ekosystemtjänster kan bidra inte bara till att identifiera potentiella möjligheter, utan också till att sortera upp vem som i det konkreta fallet har intresse av de olika tjänsterna och vem som är den som rimligen ska betala – eller vid samfinansiering, som blivit det vanliga, hur mycket var och en rimligen bör bidra med. Även om ordet ekosystemtjänster inte alltid används i processen är det sådant tänkande som måste genomsyra arbetet.

Produktion av grödor och virke har sedan länge värderats i pengar och eko-systems produktionsförmåga kan i sådana avseenden mätas. Det ligger t ex till grund för jordartsklassning för jordbruksändamål och bonitetsuppskattningar för skogsbruk. Om man försöker kvantifiera andra ekosystemtjänster (t ex vattenre-ning/förorening – eller än mer upplevelsevärden) och också värdera dem i kronor öppnar man för kritik, eftersom det finns minst lika många felkällor som metoder i sådana sammanhang. Sådana beräkningar för emellertid ändå framåt och vi ser hur t ex koldioxidtjänster nu kan värderas på olika sätt, med en precision som man knappast kunde föreställa sig för 20 år sedan. Upplevelsemässiga och sociala tjänster och kostnader har inte ägnats stor uppmärksamhet, men framöver måste inte minst kommunerna försöka skaffa sig bättre verktyg för sådana ändamål. Just sådana tjänster är ofta förbundna med ”allmänningarnas”

problematik, d v s tjänsterna representerar stora värden, men kan av flera skäl inte säljas och köpas, vilket kan göra att de personer eller grupper som äger och ansvarar för de ekosystem som ”producerar dem” kan ha svårt att upprätthålla den önskvärda tjänsten, eftersom de inte själva drar nämnvärd nytta av den.

En enkel jämförelse mellan t ex kostnaden för skötsel av 10 hektar park och för skötsel av 10 hektar ogödslad, artrik naturbetesmark eller mellan kostnaden för en vandring till ett närbeläget vattenhål med en skolklass jämfört med en buss-resa från en skola där intressanta biotoper saknas, är tankeväckande.

Att ekosystemtjänster identifierats och legat till grund för genomförande och finansieringslösning av ett projekt gör det också möjligt att i efterhand följa upp vad som uppnåtts. Åter är det stora skillnader mellan möjligheterna att mäta olika tjänster i ekonomiska termer, men oftast kan åtminstone vissa aspekter beaktas.

På ett sätt kan man säga att begreppet ekosystemtjänster gör det lättare att tänka och angripa en fråga i taget, samtidigt som man behåller överblicken över helheten, så att man väljer att analysera den ekosystemtjänst som är mest in-tressant. Vad som sedan menas med ”intressant” kommer att bero på vem som tänker och på vad – ekonomi, trivsel, miljömål etc.