Rytmikundervisning

5.3.1 Händelseförlopp

Det tredje och sista observationstillfället var en rytmiklektion som var en obligatorisk del av en förskoleklass skoldag. Den hade 20 deltagande elever. Lektionen påbörjades genom att alla elever gick in i tre led, hand i hand, i takt till musik. Varje led leddes av en vuxen. De samlades sedan upp i en ring där de fortsatte att gå på stället i takt till musiken. Efter detta moment satte de sig ned i ringen och sjöng en introlåt som de klappade händerna i takt till. När de satt i ringen blev de introducerade till ett nytt instrument – en xylofon, som de skickade runt och spelade kort på för att sedan säga sitt namn. När pedagogerna förklarade instruktionerna talade de tydligt med både teckenspråk och kroppsspråk.

Rytmikpedagog 1 tog därefter fram ett gosedjur som skulle föreställa en snögubbe och gjorde rörelser med snögubbens händer, ben och huvud som eleverna skulle härma. Denna Snögubbe hade en egen inspelad låt som de lyssnade på och sjöng med i samt gjorde en inövad dans till. Sittandes i ring sjöng de därefter en sång om ett troll till pianospel. Trollet pulsade genom snön, gled runt på skridskor, smög och frös till sist till is. Alla gjorde rörelser med armarna för att efterlikna det som trollen i sången gjorde. Sedan ställde alla sig upp, började om sången och gjorde rörelserna med hela kroppen. Efter denna sång började alla tillsammans forma saker med händerna och skapa tillhörande ljudeffekter med rösten. Det visade sig att de byggde en snögubbe utan att prata och det efterliknade en ramsa. Avslutningsvis sjöng de en hejdåsång, som även den hade rörelser till och barnen fick sedan en i taget lämna rummet.

Efter lektionens slut satte vi och de tre pedagogerna oss i personalrummet för intervjun. Innan vi började ställa våra frågor fick de förklara lite vad deras projekt gick ut på och vad rytmikundervisningen innebar. Därefter utgicks det från intervjuguiden, vilket ledde oss till samtal kring denna lektions och rytmikundervisningens syfte och fördelar för barnen inklusive deras språkutveckling. Avslutningsvis diskuterades pedagogernas roller i undervisningen.

5.3.2 Resultat och analys av rytmikundervisningen

Klassen arbetade med temat vinter i samtliga ämnen och därför hade pedagogerna i detta projekt valt att koppla sin undervisning till samma tema. Pedagogerna förklarade att eleverna under rytmikpassen får möjlighet att uttrycka begrepp och ord de talat eller läst om tidigare, fast nu på estetiska sätt då de använder sig av kroppsrörelser för att gestalta det de sjunger samt dans och bilder för att förtydliga ord, begrepp och händelser. Det är ett sätt att befästa nya begrepp och kan ge en större andel elever möjlighet att skapa sig en förståelse när flera olika uttrycksformer används (Rytmikpedagog 2). Smidt (2010) stödjer detta då hon skriver om begreppen besittning och införlivande. De innebär att eleverna själva måste vara delaktiga i lärandet och få känna motivation och en känsla av att äga aktiviteten. Att använda flera olika uttrycksformer och arbetssätt stärker relevansen för elevernas intressen och behov (ibid.) Pedagogerna uttryckte i intervjun att fokus ligger på görandet snarare än

pratande. Eleverna får göra och gestalta det som talas om. På det sättet är vi övertygade om att eleverna, som Smidt (2010) ovan åsyftar, lättare kan känna att de besitter aktiviteterna. Det noterades under observationen att samtliga barn alltid var aktiva och rörde sig. I detta görandet såg vi även att fantasi krävdes för att uppnå aktiviteternas syfte. Då de härmade vad trollen gjorde i sången blev de tvungna att föreställa sig och leva sig in i denna fantasivärld för att kunna göra något man kanske inte gjort förut eller kan göra i verkligheten.

Vi tror dessutom att rytmikpedagog 2 också syftar på barnens skilda intressen och behov då hen menar att rytmik gynnar alla, särskilt med tanke på de som har svenska som andraspråk, vilka kan vara i extra behov av dessa alternativa bilder, rörelser och ljud som stöd för förståelsen. Rytmikpedagogen fortsätter här att tala om hur rytmikundervisningen gynnar alla elever med tanke på att alla lär sig bäst under olika förutsättningar.

Rytmik är en helhetspedagogik. Att uppleva musik med hela kroppen, att få med alla olika inlärningssätt. Vissa vill titta, vissa vill känna, vissa vill bara lyssna. På en lektion ska alla olika sinnen få vara aktiverade, då får man med alla.

Rytmikpedagog 2

Pedagogerna nämnde även samarbete som en viktig del i verksamheten. Rytmikundervisningen kräver kommunikation och interaktion mellan eleverna. Det är i detta samspel som människor, enligt det sociokulturella perspektivet, lär sig (Säljö 2000). Samarbetet i elevgruppen framträdde tydligt när eleverna själva skulle skicka runt en xylofon och säga sitt namn medan de spelade några toner. De ansvarade själva för hela övningen och kommunicerade genom kroppsspråk och blickar.

Bra att ha med ut i livet, att kunna ett instrument. När man spelar på ett instrument arbetar båda hjärnhalvorna väldigt mycket. Med den kunskapen har man lättare att lära sig ett nytt språk.

De blir bättre i sina ordinarie ämnen. Man blir automatiskt bättre på alla andra ämnen i livet.

Brasspedagog

Rytmikpedagogen och brasspedagogen, som här är väldigt positiva till musik och kunskapen att spela ett instrument, påpekar flera gånger att det finns mycket forskning kring vikten av att använda båda hjärnhalvorna, vilket man gör vid spelande av ett instrument. Oavsett vad den forskningen om hjärnhalvorna visar, beträffande i vilken utsträckning musicerande påverkar en människas utveckling, kan man konstatera att uttalandet att man automatiskt blir ”bättre på alla andra ämnen i livet” kan anses vara att dra för stora slutsatser. Vi anser att det, med utgångspunkt i det sistnämnda citatet, är en icke-undersökningsbar fråga där allt för många faktorer spelar in för att kunna möjliggöra generalisering.