Vad säger Plan- och bygglagen?

Kommunerna ska sammanfattningsvis enligt Plan- och bygglagen och enligt Boverkets rekommendationer i översiktsplanen:

skapa en god och hållbar livsmiljö för nuvarande och kommande generationer.

tydligt redovisa innebörd och konsekvens vid riskredovisning så att alla ska kunna upp-fatta planens innebörd lika enligt lagändringen i PBL 1996.

ta hänsyn till intilliggande kommuner vid redovisningen av översvämningsområdena. så långt som möjligt slutgiltigt avgöra frågor om riskfrågan översvämning i samband med detaljplan eller områdesbestämmelse för att undvika att länsstyrelsen måste gå in i efterhand.

tydligt redovisa översvämningsområdena, med rekommendationer i översiktsplanen, vilket underlättar efterföljande planering.

Länsstyrelsen är skyldig att tillhandahålla underlag till kommunernas översvämningsre-dovisning, samt ge råd i denna fråga.

Plan- och bygglagen (PBL) som infördes 1987 innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Lagen syftar till att skapa en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Varje kommun skall upprätta en översiktsplan vilken skall fylla tre viktiga funktioner i kom-munen. Den skall fungera som en vision för kommunens framtida ut-veckling, som vägledning för kommunen och andra myndigheters beslut och som ett instrument för dialogen mellan stat och kommun beträffande de allmänna intressenas (riksintressenas) innehåll och avgränsning.

Miljö- och riskfrågor har efter lagändringen 1996 i Plan- och bygglagen, liksom övrigt obligatoriskt innehåll i översiktsplanen, utvidgats och förtydligats. Översiktsplanens innebörd och konsekvenser ska tydligt kunna utläsas utan svårigheter. Alla som läser planen, allmänhet, be-slutsfattare och myndigheter skall tydligt kunna uppfatta innebörden av planen på ett riktigt och likartat sätt. Redovisningar av konsekven-serna fyller viktiga funktioner under hela planeringsprocessen. Konse-kvensanalyser bör utvecklas stegvis under planeringen och redovisas i underlaget för fullmäktiges beslut att anta översiktsplanen. Vid

han-tering av riskfaktorer handlar bedömningarna både om sannolikheten för och konsekvenserna av icke önskvärda händelser. (Boverket 1996a). I Plan- och bygglagen berörs riskfrågan översvämning även av att man i översiktsplanen ska ta hänsyn till hur den egna kommunens riskfakto-rer påverkar de intilliggande kommunerna. Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Inom områden med sammanhållen bebyggelse skall be-byggelsemiljön utformas med hänsyn till behovet av skydd mot olyck-händelser. Under samrådet skall länsstyrelsen särskilt ta till vara och samordna statens intressen och tillhandahålla underlag för kommunens bedömningar och ge råd i fråga om sådana miljö- och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Länsstyrelsen kan pröva kommunens beslut att anta, ändra eller upp-häva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det kan befaras att beslutet innebär att bebyggelse annars blir olämplig på grund av risker för de boendes och övrigas hälsa eller på grund av olyckshändelser. Enligt PBL bör frågor om hälsa och säkerhet så långt som möjligt vara slutligt avgjorda i samband med detaljplaneläggningen. Kommunen är skyldig att i samband med lämplighetsprövningen iaktta att besluten bygger på tillräcklig grund för att på det sättet undvika ingripanden i efterhand.

När det gäller underlag till översiktsplanens riskredovisning krävs det att redovisningen bygger på ett underlag som är anpassat till den fysis-ka planeringen. Det fysis-karaktäriseras av att planen innehåller eller hänvi-sar till sammanställda basfakta som kan kopplas till det aktuella ämne som redovisas i översiktsplanen. Planeringsunderlaget redovisas oftast på karta, som visar utbredningen av en viss företeelse. Det är först i översiktsplanen som kommunen gör sin värdering av de allmänna in-tressena. Även om planeringsunderlaget innehåller mål och ställnings-taganden för enstaka intressen görs den slutliga avvägningen i över-siktsplanen. Det är viktigt att dessa mål- och ställningstaganden, som har betydelse för bedömningen i planen, kommenteras i översiktspla-nen. Det bör tydligt framgå vilket planeringsunderlag som har legat till grund för översiktsplanen. Detta kan redovisas efter varje avsnitt eller som en bilaga sist i planen.

Statliga myndigheter kan inte ställa krav på vilka faktorer som kom-munerna väljer att redovisa i sina översiktsplaner när det gäller miljö-och riskfaktorer, däremot kan de bidra med underlag miljö-och synpunkter (Boverket1996a).

En översiktsplan som tar hänsyn till miljö- och riskfaktorer ger möjlig-het att ange lämpligaste lokalisering och fysiska struktur för olika

an-band och tydliggöra effekter av olika handlingsalternativ (Boverket 1996b).

Genom de riskfaktorer som kommunen väljer att redovisa markeras att de angivna områdena kräver särskild uppmärksamhet i fortsatt plane-ring. Ställningstaganden och rekommendationer behövs. Dessa kan t.ex. gälla lokalisering och utformning av bebyggelse och andra anlägg-ningar för att undvika störanlägg-ningar, krav på förebyggande åtgärder, eller rekommendationer som ger utgångspunkter för miljökonsekvensbe-skrivningar. Om redovisningen är så tydlig som möjligt i översiktspla-nen underlättas efterföljande detaljplanering.

Nyckelfrågor när det gäller riskfaktorer är:

• Vilka risker behöver analyseras inför arbetet med en ny översikts-plan för kommunen?

• Beträffande ras-, skred-, och översvämningsrisker: hur ska man av-gränsa de mest riskabla områdena och vilka bebyggelserestriktioner bör tillämpas?

• Vilka förutsättningar finns att minska konsekvenserna av en olycka? För områden med plötsligt uppträdande händelser som kan få stora konsekvenser för människor miljö och egendom (som översvämningar kan få), har Boverket, Räddningsverket och ÖCB utarbetat rekommen-dationer för hantering i bl.a. översiktsplaneringen (Boverket 1996b) I ”Boken om översiktsplan del III” (Boverket1996b) skriver man om att man för översvämningshotade områden kan ange riskzoner (t.ex. grän-sen för högsta tänkbara flöde och det s k 100 -årsflödet). Boverket skri-ver vidare att för dessa områden formuleras sedan restriktioner för ny-tillkommande bebyggelse och åtgärdsprogram som rör befintlig bebyg-gelse och infrastrukturanläggningar.