Hur samordningen mellan berörda aktörer kan bli bättre när det gäller redovisningen av riskområdet översvämning i

översikts-planen

1 varje kommun bör allt informationsmaterial från samtliga berörda aktörer, som rör översvämningsproblematiken och övriga riskfrågor samlas på ett ställe. Här är GIS-verktyget lämpligt att använda.

Som framgår av kapitel två är det ett stort antal aktörer som har intresse av att ta del av samt bidra med information kring översiktsplanens re-dovisning av de översvämningshotade områdena. Detta gäller inte minst räddningstjänsten med sina erfarenheter av förebyggande åtgär-der men även flera andra kommunala förvaltningar. Det är av vikt att man i den enskilda kommunen tar reda på information från de berörda aktörerna och samlar denna på ett gemensamt ställe. Till hjälp vid den-na uppgift verkar GIS vara ett lämpligt verktyg.

Det som verkar vara problem i kommunerna är bristen på resurser. Det tar tid att uppdatera data och att hålla all information som finns som aktuell. Om kommunerna hade resurser för att skapa GIS-material som kan samköras med både länsstyrelsens och centrala verks geografiska informationsmaterial skulle det vara lättare att arbeta förebyggande med översvämningsfrågorna.

Ett annat problem som kommit upp är att GIS är ett nytt sätt att redovi-sa på och alla ännu inte har fått möjlighet att utbilda sig på detta områ-de. Det är även betydelsefullt att alla som har tillgång till GIS kan sam-ordna och ta del av varandras information. Det blir t.ex. problem om höjdsystem och koordinatsystem inte stämmer. Just när det gäller över-svämningsredovisningen är det många instanser inblandade och det finns mycket olika erfarenheter på området att ta hänsyn till. GIS verkar vara ett utmärkt sätt att samla all information på ett ställe. Räddnings-verket har tagit fram ett GIS-program ”Riskera” som samlar kommu-nens risker under ett tak. Detta program borde vara till hjälp för

kom-Vid riskfrågors redovisning krävs en helhetssyn. Varje kommun bör fråga sig hur redo-visningen av riskområdet översvämning i i översiktsplanen kommer att påverka den ekologiska, tekniska och sociala robustheten.

”Robust planering” är ett begrepp som på den senaste tiden använts allt mer i planeringssammanhang. Detta begrepp bör även gälla riskfrågor och således riskfrågan översvämning. Här är det viktigt att sätta sig in i alla aspekter som översvämningsredovisningen kan dra med sig. Att man här studerar en fråga i ett helt avrinningsområde är nödvändigt. En åtgärd högre upp i ett älvsystem kan t.ex. leda till att det drabbar en kommun som är belägen längre ner. Därför är det viktigt att man inför en redovisning av översvämningsområdena samarbetar med intillig-gande kommuner. Även Miljöbalkens tillämpning och att sätta balkens miljömål i samband med översvämningsområdenas redovisning i över-siktsplanen är betydelsefullt. Kanske borde man göra miljömålen tydli-gare genom att ha ett miljömål som direkt kan användas när det gäller riskfrågor. Detta kan dock vara svårt att genomföra då säkerhet, hälsa och miljö ytters handlar om samma sak och för att uppnå ett hållbart samhälle bör riskfrågor naturligt ingå och integreras i all samhällspla-nering. Ekologiska aspekter, som man även kan lägga in i redovisning-en i översiktsplanredovisning-en, är exempelvis hur översvämningar skulle påverka jord- och skogsbruket. När det gäller den tekniska robustheten är det som tidigare nämnts ett flertal förvaltningar inom kommunen som blir berörda. En översvämning drabbar inte bara enskilda fastigheter utan också elledningar, VA-systemet, vägar och framkomligheten på dessa etc. Den sociala robustheten innefattar t.ex. kommuninvånarens rätt att genom demokrati och medbestämmanderätt vara med i översiktspla-neprocessen.

Det direktiv som arbetats fram inom EU, vilka bidrar till att integrera miljöaspekter i utarbetandet och antagandet av planer och program för att främja en hållbar utveckling, är här viktig att omnämna. I miljö-aspekterna ingår även människors hälsa och säkerhet, varför detta di-rektiv är betydelsefullt också då de översvämningshotade områdena skall planeras.

Centrala verk såsom Räddningsverket och Boverket bör ha tätare kontakter med kom-munerna, både för att ge råd och ta del av de erfarenheter som gjorts i kommunerna an-gående översvämningsproblematiken och andra riskfrågor.

Problemet med att finna den rätta balansgången mellan de centrala verkens föreskrifter och kommunernas egna behov kan vara att det be-hövs ett närmare samarbete. Om t.ex. de centrala myndigheterna som Boverket och Räddningsverket i större utsträckning tog del både av kommunernas problem och goda exempel skulle dessa verk bli mer insatta i det arbete som bedrivs i kommunerna. Om de centrala verken oftare gjorde besök i kommunerna för att diskutera de problem som kan uppstå när lagar och rekommendationer ska efterlevas, skulle det

förmodligen vara lättare att komma fram till en gemensam lösning till hur redovisningen av de översvämningshotade områdena bäst ska ut-föras i den översiktliga planeringen. Det är också viktigt att de kommu-ner som lyckats med att överbrygga glappet mellan teori och praktisk tillämpning får delge andra kommuner och övriga intresserade sina positiva erfarenheter. Denna vägledning gäller inte bara översämning-sområdenas lösning i de kommunala planerna utan även övriga risk-frågor i kommunerna. Vägledningen kan tyckas vara orealistisk på grund av att det förmodligen inte finns resurser till att etablera en så-dan här kontakt. Jag vill här dock ändå ta med den eftersom en större praktisk förankring i kommunerna från de centrala verkens sida inte kan leda till annat än goda erfarenheter.

KÄLLOR