Promemorians förslag: De särskilda bestämmelser i lagen om ut- ländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som bygger på första tjänstepensionsdirektivet och som Sverige tillämpar på EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska ut- mönstras ur lagen.
Skälen för promemorians förslag: Utländska försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut har rätt att driva verksamhet i Sverige enligt vad som föreskrivs i lagen (1998:293) om utländska försäkrings- givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. För utländska tjänstepensionsinstitut bygger bestämmelserna på andra tjänstepensions- direktivet, i enlighet med lagändringar som nyligen beslutats av riksdagen (se betänkandet 2019/20:FiU12, rskr. 2019/20:27 och prop. 2018/19:158 s. 235–241). För EES-försäkringsgivare bygger regleringen på Solvens II- direktivets bestämmelser om vad som gäller om ett försäkringsföretag har avsikt att driva verksamhet utomlands. I lagen finns också bestämmelser om försäkringsgivare från tredjeland.
Därutöver finns i lagen vissa särskilda bestämmelser om EES-försäk- ringsgivares tjänstepensionsverksamhet som bygger på första tjänste- pensionsdirektivet och inte på Solvens II-direktivet. Den särskilda regle- ringen utgör i huvudsak ett komplement till det som i allmänhet föreskrivs för EES-försäkringsgivare. Regleringen omfattar bl.a. bestämmelser om när verksamheten får inledas (2 kap. 1 §), om skyldigheten att lämna en underrättelse om sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 2 och 3 §§), om Finansinspektionens roll som behörig myndighet i värdlandet (3 kap. 2 och 6 §§) och om viss information till enskilda (8 kap. 1 a §).
58
Regleringen bör ses mot bakgrund av den möjlighet som finns enligt såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 4) att tillämpa reglerna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gräns- överskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos liv- försäkringsföretag. När det gäller försäkringsföretag fanns tidigare sär- skilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen om livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet. När Solvens II-direktivet genomfördes valde Sverige att inte längre använda den möjlighet som första tjänstepensions- direktivet ger att tillämpa sådana bestämmelser (prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Särregleringen i försäkringsrörelselagen upphävdes därför. Det lämnades ingen motivering till varför motsvarande särreglering lämnades oför- ändrad i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.
Finansinspektionen anför i sitt remissvar till promemorian En ny
reglering för tjänstepensionsföretag att myndigheten ställer sig frågande till om samtliga EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensions- försäkring ska omfattas av bestämmelser i svensk rätt som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i stället för av de bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet, dvs. oavsett om EES-försäkringsgivaren i sitt hem- land omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensions- direktivet eller enbart bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet.
Som Finansinspektionen indikerar är bestämmelserna inte ändamåls- enliga för EES-försäkringsgivare som inte omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i hemlandet. Det gäller i synner- het bestämmelserna om förfarandet vid gränsöverskridande verksamhet, t.ex. skyldigheten att lämna en underrättelse med visst innehåll till den be- höriga myndigheten i hemlandet och om när verksamheten får inledas. Detta talar starkt för att särregleringen bör upphävas eller ges ett annat tillämpningsområde.
Även Svensk Försäkring berör särregleringen i sitt remissvar och anför att föreningen ställer sig frågande till varför EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet med tjänstepensioner över huvud taget regleras på annat sätt än deras övriga verksamhet.
Valmöjligheten i såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet är formulerad som en möjlighet för hemmed- lemsstaten att välja att tillämpa vissa artiklar på tjänstepensions- verksamheten hos livförsäkringsföretag (artikel 4 första stycket). I sådana fall, och bara när det gäller deras tjänstepensionsverksamhet, ska liv- försäkringsföretag inte omfattas av vissa artiklar i Solvens II-direktivet (artikel 4 andra stycket). Eftersom Sverige inte längre använder den val- möjlighet som finns för hemmedlemsstaterna enligt direktivet kan det inte heller finnas någon skyldighet att som värdland ha särskilda bestämmelser som ska tillämpas för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. Det kan principiellt ifrågasättas om det i svensk rätt bör ställas andra krav på EES-försäkringsgivare än de krav som ställs på försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen. Till detta kommer att Solvens II- direktivet får anses ge ett fullgott skydd för verksamhet som drivs av såväl EES-försäkringsgivare som försäkringsföretag som följer försäkrings- rörelselagen. Utöver högt ställda kapitalkrav och andra skyddsbestämmel- ser omfattar Solvens II-direktivet en heltäckande reglering av frågor om gränsöverskridande verksamhet. Regleringen gör inte någon skillnad på
59 om det är fråga om sakförsäkring eller livförsäkring, med eller utan inslag
av tjänstepensionsförsäkring. Regleringen får anses ändamålsenlig också när det gäller EES-försäkringsgivare från länder som, utöver bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet, har bestämmelser som genomför an- dra tjänstepensionsdirektivet på tjänstepensionsverksamheten hos liv- försäkringsföretag.
Om särregleringen utmönstras kommer svensk rätt inte att innehålla några särskilda bestämmelser som bygger på andra tjänstepensions- direktivet om informationsbyte mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan behöriga myndigheter i länder som använder sig av möjlig- heten att tillämpa vissa artiklar i det direktivet på EES-försäkringsgivarnas tjänstepensionsverksamhet. Sådana frågor kan dock hanteras genom sam- arbete och överenskommelser mellan myndigheterna och förutsätter inte att det i svensk rätt finns bestämmelser som genomför andra tjänste- pensionsdirektivet i fråga om EES-försäkringsgivare. I sammanhanget kan det nämnas, vilket Svensk Försäkring poängterar, att det är få länder som använder sig av möjligheten att tillämpa andra tjänstepensionsdirektivet på EES-försäkringsgivarnas tjänstepensionsverksamhet.
Med hänsyn till att Sverige inte längre använder sig av den möjlighet som andra tjänstepensionsdirektivet ger att tillämpa vissa artiklar i direk- tivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet bör de sär- skilda bestämmelserna om sådan verksamhet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ut- mönstras. Detta är i linje med de synpunkter som Svensk Försäkring fram- för och därigenom hanteras också den problematik som Finansinspektionen tar upp.