Så gick det till

Låt oss bygga upp en bild av en lantbrukare, här kallad Petersson, som bor i en by med ca 14 hushåll.

Ansluten Granne

Ansluten Granne

Ansluten Granne

Bild 5. Byn med ca 14 hushåll. = Halmpannas läge = Kulvertarnas dragning = Övriga Hus

Området där gården är belägen är av riksintresse för kulturminnesvården och skall därmed skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. Byn är utpekad som en samlad bebyggelse i översiktsplanen.40 Lantbrukaren odlar på 1200 ha mark, och på ungefär ⅔ av dessa arealer odlas det varje år grödor som ger restprodukten halm. Eftersom ägaren inte längre kan elda upp sin halm på marken, men har tillgång till halm på de egna fälten, väljer han att anlägga en halmpanna. Gården som lantbrukaren äger består av gamla hus från mitten på 1800-talet och som tidigare värmdes upp av två oljepannor. Gården har stora utrymmen som behöver värmas upp, även andra byggnader i anslutning till gården, så som gräsfrötork och dylikt, behöver energi. Idag (2005) har vi ett oljepris som är mycket högt i förhållande till 1970 då det var som lägst. Detta är också ett incitament för förändringen av värmesystemet. Lantbrukaren vill inte lägga sina pengar på att köpa bränsle som han själv har, fast i en annan form. Den ekonomiska linsen skiner igenom och man kan tolka att en viss ekonomisk vinning finns att göra. Petersson har pratat med några bekanta som hade god erfarenhet av att elda med halm, så han beslutade sig för att undersöka saken. Förutom sina två bekanta som hade erfarenhet av halmeldning, visste Petersson inte något om halmeldning innan han ville an- lägga den egna pannan. På en lantbruksmässa kom han i kontakt med två olika pannförsäljare som han fick information från. Därefter tog han kontakt med återförsäljaren, direkt på mässan,

40 _{X-kommun, 2002}

Peterssons Gård

som han hade beslutat sig för. Eftersom pannan som lantbrukaren tänkte anlägga har en effekt på mindre än 0,5 MW krävs inget tillstånd från någon myndighet. Det krävs inte heller något bygglov då den bara används till jordbrukets ändamål ”lantbruket är befriade från såna sa-

ker”, säger Petersson. När han har bestämt sig för pannan som han vill ha är det bara att hitta

en pannförsäljare och bygga pannan. Entreprenören monterar hela pannan och dess kompo- nenter, det enda som Petersson behöver göra själv är att gjuta fundamentet som den ska stå på.

Pannan kommer, som jag berättade för dig där ute, den kommer helt färdig. Man får en ritning över hur man ska göra bottenplattan och där ska då vara draget in el och vatten och så vidare vad man behöver. Sen kommer dom och sätter dit den och skorstenen skruvar dom fast och så. Så jag har gjutit fundamentet. (Petersson)

I Danmark har man, enligt Petersson, längre erfarenhet av halmeldning än vad vi har i Sverige det är också delvis därför lantbrukaren väljer en dansk panna, ”danskarna har ju hållit på

länge med detta här”, menar lantbrukaren. Pannan som Petersson väljer har en kapacitet på

380 kW, det är vad man kan få ut maximalt av pannan. Denna modell kostade år 2000, då Petersson installerade pannan, ca 1 miljon kronor. Idag skulle samma panna kosta ca 1,4 mil- joner kronor, priserna har ökat sedan 2000 konstaterar återförsäljaren på företaget är Petersson köpte sin panna. Företaget är återförsäljare för den typen av halmpanna som Petersson har. Halmpannan som lantbrukaren väljer har en högre effekt än vad han kommer att förbruka själv, han har tillsamman med pannförsäljaren kommit fram till att han behöver ansluta andra användare till sitt system. Detta behöver han göra för att pannan ska vara lönsam att investera i. För att installera en halmpanna, berättar återförsäljaren, krävs det att antalet kubikmeter olja som pannan ska ersätta överstiger ett antal m³, annars är investeringen inte lönsam. Enligt återförsäljaren ersätter Peterssons halmpanna 30 – 35 m³ olja, detta är inklusive de tre externa användarna.41

Det finns många storlekar, jättemånga storlekar det är både mindre och större. Jag valde, den är väl kanske lite stor men jag visste inte behovet. Samtidigt har jag då förberett så att jag kan koppla upp fler. Jag har till och med ett växthus som ligger här borta i öster om mig som har varit intresserade, men tyvärr så kostar ledningsdragandet för mycket pengar. (Petersson)

Med hjälp av halmpannan skulle flera av byns invånare ha möjlighet att delta i pannan och på så sätt utnyttja resursen maximalt. Men om man vill koppla till externa användare så krävs det

dock ett bygglov då pannan är på 0,38 MW och därmed över 0,3 MW. Detta eftersom det kommer att vara en gemensam anläggning och inte längre bara för jordbrukets ändamål, om den inte hade varit gemensam hade den inte behövt något bygglov. Syftet är även för Peters- son att dessutom kunna tjäna en slant på sin halm och få pannan att gå runt ekonomiskt, ”ja,

min tanke var ju att jag skulle kunna sälja min fungerande värme i byn”, säger Petersson. Han

skulle alltså inte kunna välja en mycket mindre modell, enligt återförsäljaren, än den han har, eftersom han är beroende av att kunna värma upp flera hus för att få pannan att bli lönsam. När jag frågar honom varför han anslöt externa användare svarar han:

Ja det var ju för att jag skulle kunna kanske tjäna en slant på min halm också, och få bättre eko- nomi på min panna så att säga. Okej, jag kunde ju ha valt en mindre panna det kunde jag ha gjort och bara haft mitt eget system, men äh, den ska ju ändå skötas. Jag menar om jag eldar till några hus mer eller mindre och om jag tar in lite mer halm det har ju mindre betydelse. (Petersson)

När lantbrukaren ska erbjuda närboende i byn att ansluta sig till hans halmpanna som en alter- nativ värmekälla, gör han det genom rundringning. Han ringer till dem som har i förhållande till en normalvilla, större hus och som han vet har vattenburet värmesystem. De enda kraven som ställdes på de externa hushållen var att de just skulle ha vattenburen värme och att de hade en egen värmeväxlare.

….Också fråga jag lite i byn, intresset dom som hade större hus frågade jag. Då var där intresse från vissa och vissa avböjde för dom hade värmepumpar och sånt, och tyckte att de hade investerat i det. Så där är nog fler som är intresserade idag om att hoppa på, det tror jag. (Petersson)

Alla byns innevånare har alltså inte haft möjlighet att delta i processen, eftersom de som inte har/hade vattenburet värmesystem inte har blivit tillfrågade. Petersson uppskattar att varje hus som är anslutna till hans panna idag skulle ha förbrukat cirka 8000 liter olja var per år. I figur 3 beskrivs hur Petersson och hans grannar har ersatt sina sammanlagda 32 m³ olja som de fyra hushållen förbrukar på ett år med 96 ton halm.

1000 liter olja är 1m³ olja. 8 m³ olja = 8000 liter olja x 4 = 32 000 liter = 32 m³

32 000 liter olja * 3 kilo halm = 96 ton halm per år

Figur. 3 Hur mycket olja som ersätts med halm hos lantbrukaren och hans grannar

3 externa hushåll anslöts genom att kulvertar grävdes ned från Peterssons hus där värmean- läggningen finns, till det aktuella huset. Byn som lantbrukaren bor i är en ganska liten by om ca 23 hushåll och gården ligger nära resten av byn (se bild 5). Kulvertarna som grävs ned är av plast, genom att använda plast som material undkommer man korrosionsproblematiken, menar återförsäljaren. Det finns flera olika typer av kulvertar på marknaden, men just de som den aktuella återförsäljaren säljer är av plast. Man förmodar att inte något kommer hända med kulvertarna så man skulle behöva gräva upp dem igen, så som läckage eller annan typ av oförutsägbart problem. För att få lov att gräva ned kulvertar under den befintliga vägen som går genom byn, krävs det lov från vägverket. Därefter är det bara att anlita en entreprenör som gräver. Kostnaderna för kulvertarna är:

• Rördragning inklusive grävning: 400 kr/meter. (Återförsäljaren, 2005)

De anslutna användarna har ungefär 150 meter var till pannan. Det skulle bli en kostnad på 60 000 kronor för kulvertdragningen till ett hus som ligger 150 meter från pannan.

Rördragning: 150 x 400 = 60 000

Formel 4. Beskrivning över kostnader för kulvertdragning.

Det är inte lönsamt att ansluta fastigheter som ligger på långt avstånd från värmekällan ef- tersom kulvertdragningens kostnad då skulle göra det ogynnsamt. Vid denna situation har heller inte alla möjlighet, av ekonomiska orsaker, att bli delaktiga i processen med halmpan- nan. Därutav uppfylls inte heller de samhälleliga aspekterna eftersom systemet hade varit en bra gemensam energilösning och man är därför inte på väg mot hållbar utveckling. Lantbruka- ren sluter avtal med de externa användarna och de får installera en mätare som mäter förbruk- ningen på fastigheten.

Ja, pannan har ett eget system och vart hus har sitt system. Det är därför jag har vänt mig till dom som redan hade vattenburen värme sen innan och hade ett eget system. Så fick de ut (olje) pannan också har man en värmeväxlare i stället. (Petersson)

5.2.1 Administration av halmpannan

Fastighetsägarna betalar för förbrukad kilowattimme och därmed menar Petersson att ”vill

dom elda för kråkorna får dom gärna göra det”. Inga krav ställs på att husen ska vara väl

isolerade eller dylikt. Man kan tolka uttrycket ”elda för kråkorna” på flera vis, dels att energin är så billig att det inte spelar någon roll om huset är isolerat eller inte. Dels som att det ändå inte gör någon skada, miljömässigt, om vi förbrukar extra mycket. Om man eldar lite extra eller om det försvinner spillvärme, gör ingen skada på varken djur, växter eller människor. Uppskattningsvis eldar lantbrukaren 600 halmbalar om året, det är så kallade stora rundbalar om ca 300 kg som han eldar med. Rundbalen har ett genomsnitt på ungefär 1,5 m i diameter och har en densitet på 60 – 100 kg/m³. Man kan även elda halm i andra former som till exem- pel lös halm, löspressad småbal eller rektangulär storbal. Därutöver finns det de förädlade typerna så som pellets eller briketter.42 Vilken storlek eller form man väljer beror på vilken sorts halmpressningsmaskin man har på gården eller vilken typ av bränslepanna man har. De 600 balarna som används får lantbrukaren på sammanlagt ca 50 ha mark. Vid kalla och blå- siga förhållanden eldar han med 5-6 balar per dag. Sommartid är det betydligt mindre, då el- das det ungefär var tredje dag, detta eftersom värmen används både till uppvärmning av husen och till tappvarmvatten, vilket behövs även sommartid. Pannan i detta exempel kan eldas, om man utnyttjar pannans maximala kapacitet, med 3 balar åt gången 3 gånger per dag vilket ger totalt 9 balar om dagen. ”Jag tror ju nog att jag hade klarat av...tio hus i alla fall.”, menar Petersson.

5.2.2 Pannans funktioner

42 _{Christer Nilsson m.fl., 1983}

Bild 6. Den panntyp som Petersson har. Ur Jti- Institutet för jordbruks- och miljöteknik, 2001, Teknik för lantbruket –

Små system för värmekulvertar på gårdsnivå

På denna modell av panna finns det en databox, såkallad styrbox, som styr syreintaget i pan- nan, för att få en fullständig förbränning. Detta kallas koldioxidstyrning och är standard på pannan. För luftens renhet spelar denna styrbox stor roll, men även för de kringboende gran- narna som lever med röken ofrivilligt. Dels för den ekologiska linsen men även för den indi- viduella är styrboxen positiv. Den kan förhoppningsvis få människor i pannans närhet att få en positiv eller neutral uppfattning om eldningen i pannan. Askan, som är en restprodukt från halmen efter förbränning, skrapas ut från pannan och återförs till marken där halmen ur- sprungligen togs ifrån. Detta för att de flesta ämnen som togs ifrån marken i form av halm, ska återföras till marken, i form av aska. Det kan då odlas ny halm på fältet, som i sin tur åter igen ger energi och kretsloppet sluts. Vi har ett förnyelsebart energislag. Det är i högsta grad ett bra tillvägagångssätt att försöka nå hållbar utveckling på detta sätt. Den ekologiska linsens kriterier uppfylls, och man tar tillvara på naturens resurser. Lantbrukaren använder sig enbart av vetehalm att elda med, detta eftersom vetehalmen brinner lättare och ger lite aska.

Alltså får man in en våt halmbal i pannan så kan det bli lite aska någon gång. Man ser det egentlig- en aldrig men är det snö ute så kan man se det då. Men det är mycket….nästan aldrig. (Petersson)

Paradoxalt nog är det också vetehalmen som är mest attraktiv för djurägarna att använda. Detta skulle kunna vara ett problem om uttaget av halm för energianvändning vore större. Men idag utnyttjar vi bara en liten del av all tillgänglig halm och därför räcker halmen åt båda intressenterna.

Petersson och andra lantbrukare som eldar med halm, inkräktar lite på en annan aktörs område då de i synnerhet använder sig av vetehalm. Som nämndes inledningsvis använder också djurägare främst vetehalm för att strö till sina djur. Om det blir konkurrens om vetehalmen kommer den individuella linsen inte att uppfylla sina kriterier och djurägarnas handlingskraft är inte stor. De har ingen makt att få lantbrukaren att sälja den produkt som han inte själv vill sälja. Att halmen ger liten mängd aska innebär att förbränningen har varit god. Förutom vete- halm är rapshalmen bra att elda med och ger också en bra förbränning, men den är så rik på rapsolja att den har en tendens att ryka mer och det anses inte vara bra i ett tättbebyggt om- råde. Då är det positivt för den individuella linsen att lantbrukaren främst eldar med vetehalm som ryker mindre.

5.2.4 Övrig information om pannan

Den bästa lokaliseringen för produktion och lagring av halmen är så nära användningsstation- en som möjligt. Eftersom vi idag använder oss av bensindrivna bilar får vi extra negativa ut- släpp som ger det förnyelsebara bränslet mindre positiva konsekvenser om vi behöver trans- portera bränslet långa sträckor. Lantbrukaren i det här fallet kan anpassa sin odling så att han odlar vetehalmen som han använder på ett fält som ligger nära lagerlokalen. Lagerlokalen finns ca 25 meter ifrån halmpannan och kräver därför inte några längre transportsträckor. Man kan dra slutsatsen att korta transportsträckor är bra för både den ekologiska men också för den ekonomiska linsen och lokala lagringsplatser är positivt för att nå hållbar utveckling. Det ska också nämnas att halm är ett väldigt skrymmande material och kräver stora lagerlokaler. Från år till år växlar väderleken och då även mängden halm som kan skördas. För att aldrig hamna i en situation då halmen är slut har vår lantbrukare valt att ha en buffert om ca ett halvt års förbrukning, 300 balar, på en gård i närheten. Detta innebär dock en del transporter. Som nämndes ovan går det åt tre kilo halm (vattenhalt 15 %) för att komma åt lika mycket energi som i en liter olja, i praktisk drift. Kostnaden för halmen varierar och beror på hur man räk- nar. Antingen kan man räkna in både vad fröet kostar att så, gödslingen för att få det att växa, dieseln för traktorerna, skördekostnaderna och pressningen av halmen. Eller så väljer man att räkna så att de fyra första kostnaderna tillhör spannmålet, dvs. fröet som man odlar växten för. Då blir det bara kostnaden kvar för pressningen av halmen. Det är ungefär 40 öre/kilo, menar Petersson. Utöver dessa kostnader glömmer man ofta arbetskostnad och alternativa använd- ningskostnader. Det vill säga de kostnader som man inte tjänar eller sparar, då man väljer bort ett alternativt användningsområde.

5.3 Rök och stök

Grannarna som bor i byn anser att det luktar illa när Petersson eldar. Byn är byggd på ett vis som innebär att husen ligger väldigt tätt och nära inpå varandra. Gården som Petersson äger ligger ganska centralt i byn och därför påverkas alla grannar mer eller mindre av röken när det blåser från olika håll. Vissa anser att det är en olägenhet och att något borde göras medan andra inte tycker att de störs så mycket. Ur det individuella perspektivet når man inte hållbar utveckling om inte människorna i byn känner sig positiva till processen och förändringen. De vill bli hörda och ha möjlighet att påverka. Vid en telefonintervju fick jag reda på att, av de sex personerna som deltog i intervjun kände samtliga till att det fanns en halmpanna belägen i byn. Idag har de sex intervjupersonerna allt ifrån direktverkande el till värmefläkt och värme- pump, någon använder sig också av en vedkamin, som värmesystem. Två av intervjuperso- nerna bodde mellan 1-2 km från pannan, tre personer bodde mellan 100-200 meter från pan- nan och en bodde 500 meter från den. Samtliga har också bott i sina respektive hus långt in- nan halmpannan byggdes. När jag frågade om de fått erbjudande om att ansluta sig till pannan svarade en ja, personen hade blivit tillfrågade muntligt men hade tackat nej. Detta eftersom de då hade ett fungerande system och en förändring skulle kosta mer är de ansåg vara lönsamt. På min fråga om de hade velat bli anslutna om de hade blivit tillfrågade blev svaren varie- rande, för dem som ej hade blivit tillfrågade. Den personen som bodde längst ifrån pannan hade velat bli ansluten om det varit kortare avstånd. Personen som hade blivit tillfrågad om han/hon ville ansluta sig, hade gärna anslutit sig om erbjudandet hade kommit vid samma tillfälle som han/hon ändå skulle byta sitt dåvarande värmesystem. Men nu när personen re- dan har investerat stora pengar i ett annat nytt system var han/hon inte intresserad. En av in- tervjupersonerna menade att med facit i hand hade personen lika gärna kunnat dra nytta av systemet eftersom han/hon idag störs av röken. Personen resonerar att ”om man ändå ska lida

av den kan man lika bra dra nytta av den”. En annan menar att om det är ekonomiskt fördel-

aktigt hade en anslutning inte varit omöjligt. Någon säger blankt nej på frågan och en annan visste inte. Jag frågade även vad de tyckte om halmpannor i allmänhet och på den frågan fick jag till svar från de flesta att det är en vettig anordning, bra med kretslopp och bra för miljön. Men i samma mening tillägger samtliga, utom en, att den i detta fall är antingen felplacerad eller att det luktar illa vid eldning. Med felplacerad tolkar jag det som att vederbörande menar att pannan ligger för nära andra hus. Pannan ligger väldigt centrat i byn och närmsta granne ligger uppskattningsvis inte längre än 150 meter bort. Någon är upprörd över att den ”bara stod där” en dag och ingen hade blivit tillfrågad eller informerad. Andra menar att ”på landet får man tåla lite lukt”.

5.3.1 Peterssons åsikt

Lantbrukare Petersson är medveten om att hans grannar inte är så förtjusta i hans panna men trots detta tycker Petersson inte att han har gjort något fel. Han tycker att han har gjort vad som krävs av honom och varit i kontakt med miljöförvaltningen flera gånger.

Kommunen har inte varit så där bra emot mig, de har gått enklaste vägen och bara för att han ringer då och gnäller hela tiden, min granne, så för att bli av med honom så sätter de då krav på mig. Och det tycker jag är tråkigt det ska vara på det viset. Det fanns inga krav från kommunen in- nan jag började bygga. Jag har däremot informerat X- kommun, jag har gett dem alla papper om