Det är en grundläggande ambition med Stadsdelsförnyelsen att lokalt verksamma myndigheter, bostadsföretag och organisationer ska samordna sig mer och intensiva-re. En effektivare samordning av resurser och kompetenser i lokalsamhället lovar ny-danande och innovativa lösningar. Enligt teorin vinner denna typ av nätverkssamord-ning sin legitimitet genom att lösa de problem som medborgare upplever som ange-lägna, inte nödvändigtvis genom att medborgarna själva har inflytande över hur åt-gärderna formuleras. Sådan ”samverkan som samordning” är i så måtto i hög grad en styrningsform där professionella företrädare och verksamheter har sin givna plats.
Men man kan också tänka sig att föreningsliv och det lokala civila samhällets aktörer kan bidra till sådan resultatorienterad problemlösning.305
303 Där måste det å andra sidan anses starkt (0,35) och statistiskt mycket säkert (99 %). Se tabell 6.3 i ta-bellbilaga.
304 Att Rinkeby tycks fungerar bättre än Spånga-Tensta och Farsta ur ett samtalsperspektiv stärks också av att sambandet mellan att ha diskussionsmotiv och att faktiskt uppleva att arbetsgrupperna kännetecknas av öppna diskussioner här är betydligt starkare (och säkrare). På stadsdelsnivå försvinner däremot sambandet nästan helt. I Spånga-Tensta finns det, men det är inte särskilt säkert. (Se tabell 6.3 i tabellbilaga)
305 Föreningslivet kan tänkas mobilisera frivilligkrafter, d.v.s. resurser av ganska handfast slag. Hertting har också nyligen funnit att lokala boendesammanslutningar ibland har betraktats som innehavare av en slags lokal områdeskunskap av nytta för lokala myndigheter (Hertting, 2006). På motsvarande sätt kan man tänka sig att etniska föreningar kan komma att ses som innehavare av en ”gruppkunskap” av nytta för lokala sociala myndigheter.
6.3.1 Att bidra med kompetens och resurser
Utifrån ett samordningsperspektiv samverkar olika aktörer för att mobilisera, utbyta och koordinera resurser. Efter påverkans- och diskussionsmotiven visar sig motivet att bidra med kunskap och kompetens vara det vanligaste i Stadsdelsförnyelsen. Både offentliga, privata och civila aktörer kan ingå i samverkan för samordning. Däremot sätter modellen särskilt professionella aktörer i fokus. Det visar sig också att styrkan i motivet att bidra med resurser och kompetens varierar ganska betydligt mellan kate-gorin anställda å ena sidan (index = 76) och katekate-gorin boende/privatpersoner å den andra (index = 55). Inte oväntat finner indexvärdet för kategorin föreningsrepresen-tanter däremellan (65) (se figur 6.3).
0 10 20 30 40 50 60 70 80
Privatpersoner Föreningsföreträdare Anställda Figur 6.3 Kompetensbidrag som samverkansmotiv.
Ett index på 50 innebär att man är neutral med avseende på motivet: det stämmer vare sig bra eller dåligt att man har engagerat sig i Stadsdelsförnyelsen för att man upplevt att ens kunskap och kompetens behövts. Slutsatsen av figur 6.3 är således att privatpersoner, precis som väntat, är relativt neutrala med avseende på samordnings-motiv, men blir starkare och starkare ju mer organiserade och professionella delta-garna blir. Motivet spelar en större roll för föreningsföreträdare och framförallt för kategorin anställda. Variationen mellan stadsdelarna är ganska marginell.306
6.3.2 Samordning som samverkanspraktik
En praktik kännetecknad av ”samverkan som samordning” drivs av relativt professio-nella aktörer som vill samla sina kompetenser och verksamheter för att bättre lösa problem. Som vi kunnat konstatera i fallkapitlen ovan är det si och så med förmågan att samordna tvärs olika organisations-, sektors- och gruppgränser. Det tydligaste ut-trycket är svårigheten att få de kommunala bostadsföretagens satsningar inom ramen
306 Ett av våra ”motivkluster” kännetecknas av att man deltar för att man är anställd, för att bidra med kun-skap och kompetens, men inte för att påverka politiska beslut, lära sig mer om demokrati och politik eller för att försöka göra saker bättre för sig och sin familj. Detta professionella ”kompetensbidragskluster” är det som varierar minst mellan stadsdelarna: 33 procent i Spånga-Tensta, 34 procent i Farsta och 37 procent i Rinkeby.
för Stadsdelsförnyelsen att samordnas och integreras med övriga insatser inom prog-rammet. Vi konstaterar att bostadsföretagens och stadsdelsnämndernas insatser i hög utsträckning skett i parallella processer – även om vi i några få fall i Rinkeby res-pektive Spånga-Tensta, och några fler fall i Farsta, har sett exempel på att förvaltning och politiker ”mäklat ihop” boendeintressen med bolag runt enskilda projekt. I våra termer innebär det att spänningen mellan en mer professionell samordning och de-mokratiskt deltagande och samtal hanteras genom att skilja processerna från varand-ra.307
En annan indikation på att den lokala samverkanspraktiken inriktas på samordning skulle vara att arbetsgrupperna fungerar som lokala plattformar för möten mellan företrädare för olika organisationer och sektorer. Tyvärr har vi dåliga data på detta.
Utifrån fallstudierna förefaller det ovanligt att de enskilda insatserna, projekten och arbetsgrupperna innefattar olika föreningar, olika verksamheter eller olika förvalt-ningar. I Spånga-Tensta försökte man inrätta tematiska områdesgrupper för koordi-nera relaterade initiativ som tagits i olika sammanhang. Fallstudien ovan visar att denna organisatoriska strategi bara varit måttligt framgångsrik just i det avseendet.
Istället är det Farsta som av fallstudierna ovan att döma förefaller ha fungerat bäst på denna punkt. Här finns en pragmatisk och funktionell samverkanspraktik där före-trädare från olika håll möts i arbetsgrupper för att lösa problem. I Rinkeby såg vi i fallstudien en ambition att bryta upp etablerade strukturer, men vi har ingen riktigt klar bild av precis med vad de ersattes.
6.3.3 Stadsdelarnas samverkanskapacitet: ”samverkan som samordning”
På samma vis som ovan vill vi nu värdera den lokala samverkanspraktiken i de tre stadsdelarna utifrån deltagarnas egna motiv och ambitioner med att delta. Ovan ur-skiljde vi dels ett kompetensbidragsmotiv som i linje med vår förväntan på att ”sam-verkan som samordning” är starkt överrepresenterat som motiv för att delta bland anställda, dels ett motivkluster som betonar det professionella motivet, kompetensbi-draget och viljan att lösa stadsdelens problem i stort. Är det så att deltagare med så-dana motiv tycker att Stadsdelsförnyelsen fungerar bättre i någon stadsdel – generellt eller med avseende på någon särskild aspekt?
Vår analys visar att det är ont om tydliga samband mellan att ha ett starkt kompe-tensbidragsmotiv och värdering av Stadsdelsförnyelsen i de tre stadsdelarna. Utifrån idéerna om ”samverkan som samordning” handlar samverkan om att lösa problem.
Det finns också ett mycket säkert, om än inte så starkt, samband mellan att drivas av motivet att bidra med kompetens som behövs och att man upplever att arbetsgruppen faktiskt bidragit till att det blivit bättre i stadsdelen. Intressant nog
307 I Spånga-Tensta har förvisso möten hållits regelbundet mellan stadsdelsdirektören och företrädare för bostadsföretagen, men bostadsbolagens satsningar har vare sig förankrats eller koordinerats genom sam-verkans- eller de funktionella områdesgrupperna. Man kan ta detta som ett tecken på att man på lokal nivå
”buffrar” mellan denna funktionella samverkan med bostadsbolagen och samverkan med boenden. Utifrån bostadsbolagens perspektiv förefaller de strukturer som stadsdelsförvaltningarna etablerat för förankring och boendeinflytande inte vara relevanta. De allmännyttiga bostadsföretagen har ju redan s.k. boendeinfly-tande avtal för hyresgästerna. Företrädare för bostadsbolagen hänvisar till dessa ”sina egna” förankrings-strukturer för att varför man inte arbetar genom Stadsdelsförnyelsens förankrings-strukturer för boendesamverkan.
Samtidigt konstaterar man att hyresgästföreningarna i särskilt Rinkeby och Tensta inte fungerar som man kunde önska.
finns sambandet bara kvar i Farsta när vi bryter ner det på stadsdelsnivå. Ser vi å andra sidan till hur personer som deltar för att bidra med sin kompetens bedömer om Stadsdelsförnyelsen överhuvudtaget varit bra eller dålig så är det Rinkeby som ut-märker sig som mest framgångsrikt ur samordningsperspektiv. Det tydligaste resulta-tet verkar vara att Stadsdelsförnyelsen i Spånga-Tensta inte förefaller fungera sam-ordnande, åtminstone inte på arbetsgruppsnivå.308
6.4 Hybriddemokratin och mötet mellan samverkan och genomförande