Slutsatsen av vår analys blir att boendes möjligheter till delaktighet och inflytande har varit ganska stora på projektnivå, men framför allt för de redan välorganiserade, som varit beredda att ge sig in i en ganska krävande process, och som kunnat presen-tera en idé om ett substantiellt bidrag till lokalsamhället. Från förvaltningens sida har man har informerat om möjligheterna, och haft en beredskap att stödja sådana grupper eller personer som tagit steget över den höga deltagartröskeln trots ovana vid sådant engagemang. Men man har inte aktivt rekryterat deltagare. Upplägget i sig har rimligen selekterat fram personligen eller organisatoriskt resursstarka deltagare som vill och tror sig kunna göra något. De flesta som kommit så långt som till en arbets-grupp bedömer också sina möjligheter att påverka i arbetsarbets-gruppen som goda, även
263 Farsta SDN protokoll 2004-10-21, § 179.
264 Farsta SDN protokoll 2005-02-24, § 74, 2005-06-16, § 120, 121 och 123.
265 Se dokumentet ”Stadsdelsförnyelsen. Farsta stadsdelsförvaltning. Slutrapport” 2007-01-11.
266 I ett nämndprotokoll står, istället för hänvisning till godkännande, stöd eller förankring, att det har
”funnits ett aktivt deltagande från befolkningen på demokratisk basis”. Farsta SDN protokoll 2005-02-24, § 32.
267 Malmberg (2006, s. 57-60).
268 Malmberg (2006, s. 57-60).
om privatpersoner bedömer dessa möjligheter som mindre än tjänstemän och före-ningsfolk.269
Men samtidigt har det funnits många kontrollstationer, och inflytandemöjligheterna har fördelats i små portioner. Vi uppfattar inte att vare sig deliberation eller priorite-ringar eller godkännandeprocedurer givit boende och berörda reellt inflytande över Stadsdelförnyelsens övergripande dagordning och beslut. Småskaligheten i och kont-rollen av de utrymmen som öppnas för boendes och berördas inflytande gör det rim-ligare att tala om brukarmedverkan och lokal resursmobilisering än om demokratire-former. Förvaltningen har uppskattat vilket finansiellt utrymme man tyckt varit rim-ligt för olika projekt:
IP F4: Vi [i styrgruppen] gör det innan, vi talar om vilka grejor vi ska göra i ordning om vi tar parkleken. Så går vi dit och så talar vi om för dem ’ungefär i den här storleksordningen bör vi ligga’ så att man inte bygger upp en massa sa-ker, eller bygger upp en massa förväntningar om att vi ska göra storverk […]
Intervjuaren: Blir det diskussion då eller uppfattar du att människor…?
IP F4: Nej, det brukar faktiskt inte bli det, utan man säger att ’vi har det här, och vi kan renovera [det där]’ och det brukar vara… det brukar gå väldigt smärtfritt när man talar om det för dem.
Styrgruppen och nämnden fattar så småningom beslut, inte om det helt färdiga pro-jektförslaget, utan om att en viss fråga kan utvecklas av en arbetsgrupp. Inriktningen på problemlösning snarare än intresseavvägning, omfördelning och konflikthantering som beskrivits i kapitlet leder tanken till en förvaltningsreform i tjänstemannaregi snarare än en politisk process. Så beskriver också den oppositionspolitiker i nämnden vi intervjuat saken: när beslutet om programmets införande väl fattats var det inte en särskilt politisk fråga (IP F5). Det stöds av att det är stadsdelsdirektören, inte nämn-dens ordförande, som på första sidan med stora bokstäver tackar de boende m.fl. som medverkat när Stadsdelsförnyelsen summeras i en broschyr till de boende.270
Det finns också andra indikationer på att Stadsdelsförnyelsen inte varit politikernas verktyg, ens när de velat. Organiseringen av Stadsdelförnyelsen visade sig robust när majoritetens politiker ändrade ståndpunkt om inriktningen på Stadsdelsförnyelsen.
Tvärt emot sin förutvarande ståndpunkt ville man koncentrera insatserna till ”behö-vande” områden, inte minst Fagersjö. Av resursfördelningen att döma lyckades man lyckades dock inte särskilt bra (se tabell 5.3). I ljuset av att Fagersjö lyfts fram som särskilt behövande av politiker är det förvånande att det inte syns mer i resursfördel-ningen.271 Farsta strand, som också framhålls som behövande, har fått allra mest
269 Se tabell F 4 i tabellbilaga.
270 Stadsdelsförvaltningen 2006 ”Stadsdelsförnyelsen i Farsta. Från möjlighet till verklighet”, broschyr.
271 Se Farsta SDN minnesanteckningar ”Möte i Fagersjö om Fagesjö 2004-05-25 kl 15.00-17.00”, s. 1 och Farsta SDN protokoll 2004-09-23, § 171. Se också Farsta SDN protokoll 2004-08-26, § 143, ”Synpunk-ter/önskemål till gatu- och fastighetskontorets verksamhetsplan”, där Fagersö beskrivs som ”[d]en stadsdel i vårt område som behöver mest.” I Farsta SDN protokoll 2004-10-21, § 189 redovisas en skrivelse från ma-joritetspartierna med innebörden att extra krut måste läggas på utvecklingsarbetet i Fagersjö. I skrivelsen levereras också synpunkten att Stadsdelsförnyelsen kan bidra till detta, och att Stadsdelsförnyelsearbete i andra stadsdelar än Fagersjö, Hökarängen och Farsta strand ”kan behöva prioriteras lägre under en tid”.
resurser från stadsdelsförnyelsen.272 En tjänsteman säger att det inte gick att priori-tera om när processer i alla stadsdelar redan startat (IP F1). En annan säger om för-delningen att ”jag har väl i alla fall tyckt att man ska lägga mer vid Farsta strand, för det är ju ett eftersatt område” (IP F4). I övrigt noterar vi att Svedmyra/Tallkrogen/Gubbängen fått näst störst resursmässig utdelning av Stadsdelsförnyelsen, utan att dessa stadsdelar brukar utpekas som särskilt behövande.
Tabell 5.3 Insatser, arbetsgruppsförslag, och resursfördelning, stadsdelsvis 273
Larsboda,
-Trettioen olika projektförslag har utarbetats av arbetsgrupper i Farsta, varav tjugosju har resulterat i godkända finansierade insatser. Åtminstone ett par arbetsgrupper har funnits som inte kommit så långt som till ett förslag.278 Beträffande Högdalstopparna
Även om förvaltningsföreträdare säger om detta utspel att det kommer för sent, eftersom man redan fått igång processer i också de övriga stadsdelarna (IP F1), är det en tydlig politisk markering.
272 Även Farsta strands behov behandlas i Farsta SDN protokoll 2004-08-26, § 143.
273 Stockholms stad, insatskatalog för Stadsdelsförnyelsen, Farsta, publicerad på Stadsdelsförnyelsens hemsida 2006, www.stadsdelsförnyelsen.stockholm.se, citerad oktober 2006. I beskrivningarna tas avsatta snarare än förbrukade medel upp. Viss differens mellan avsatta och använda medel kan förstås förekomma, men det förra speglar viljan att satsa.
274 Tillsammans med Sköndal.
275 Tillsammans med Farsta strand.
276 Här har vi uppskattat att det skolgårdsprojekt som inkluderar två skolor i Sköndal och en i Farsta strand innebär att två tredjedelar av resurserna tillfaller Sköndal.
277 Skulle vi räkna Högdalstopparna som till hälften ett Fagersjöprojekt landar Fagersjö på en siffra som närmar sig Svedmyra/Gubbängen/Tallkrogen.
278 Av hemsidans nyhetsarkivs mötesrapporter och våra intervjuer framgår att det bildades fyra arbets-grupper i Fagersjö, och det har funnits en kulturhusgrupp i Farsta, arbets-grupper i Sköndal för Ekelunds hage
fanns, som vi sett, olika arbetsgruppers förlag i samma insatsförslag.279 Vilka har fått avslag? Här förstärks intrycket att politikerna i Farsta inte i särskilt hög utsträckning ser Stadsdelsförnyelsen som ett politiskt projekt. Tre skolprojekt avslogs av förvalt-ningens styrgrupp eftersom alla medel beräknades vara intecknade sommaren 2005.
Politikerna har dock i ett fall utnyttjat sin möjlighet att återremittera. Det gällde ett socialt inriktat projekt i Svedmyra. Det kan tolkas så att nämnden ville slå vakt om Stadsdelförnyelseorganisationens i Farsta grundläggande logik, att kraftsamla och samordna lokala resurser för att åstadkomma resultat, gentemot en förvaltning som ibland vill gå den långa vägen för att bygga upp lokalsamhällets resurser från grun-den. Eftersom förslagsställaren aldrig återkom efter återemitteringen vet vi inte hur den tolkningstvisten skulle ha slutat.
respektive trafiksituationen i Sköndal, en trafik-och boendegrupp i Farsta strand, och en grupp i Svedmyra kring utveckling av Svedmyraplan.
279 Malmberg (2006).
6 STADSDELSFÖRNYELSEN OCH FYRA BETYDELSER AV SAM-VERKAN
Vi har hittills beskrivit Stadsdelsförnyelsens organisering och genomförande stads-delsvis. I detta kapitel försöker vi lyfta blicken och byta perspektiv. Vi riktar nu ett särskilt fokus mot arbetsgrupperna och deras funktioner. I fallstudierna ovan fram-står det som att det är där det funnits mest utrymme för boende och medborgare att komma till tals. Där har det givits möjlighet att uttrycka sina önskemål, diskutera lo-kalsamhällets problem och möjligheter. Det är arbetsgruppernas konkreta förslag som fått genomslag i stadsdelarnas verksamhet, inte de stadsdelsövergripande sam-rådsmötenas prioriteringar, eller de lokala målen. Arbetsgrupperna kan på så sätt sä-gas utgöra Stadsdelförnyelsens viktisä-gaste beståndsdel. Men frågan är vilken typ av mobilisering som skett i arbetsgrupperna, och som den representativa demokratin mött. Vilken sorts samverkan har skett i Stadsdelsförnyelsens minsta men viktigaste beståndsdelar?
Vi frågar oss i vilken grad, hur och med vilka konsekvenser som Stadsdelsförnyelsen organiserats för å ena sidan tre typer av horisontell samverkan – ”samverkan som deltagande”, ”samverkan som samtal”, ”samverkan som samordning” –och för mötet mellan vertikalt genomförande och horisontell samverkan å den andra. Vi bedömer dels hur väl Stadsdelsförnyelsen lyckats uppnå de olika idealen, dels hur väl dessa hanterats tillsammans – d.v.s. hur väl hybriden organiserats. Är det, som vi förestäl-ler oss i kapitel 1, svårt att förena dessa ideal i en och samma samverkansorganisa-tion? Eller är det i själva verket så att idealen fungerar som en slags positiv synergi i förhållande till varandra?