Samarbetares uppfattningar om arbetspraktik och dess möjligheter

När samarbetarna beskriver vad de gjort innan arbetspraktiken på Myrorna ligger fokus på jobb och utbildningar. De koncentrerar utsagorna på positiva egenskaper de besitter och vilka mål de har. I svaren återkommer de till hur arbetspraktiken de nu genomför är ett steg mot de mål som de själva satt upp. Under intervjuerna framkommer inte huruvida intervjupersonen varit arbetslös förrän intervjupersonen själv tar upp det eller att intervjuaren öppet ställer frågan om de befunnit sig i arbetslöshet. Efter att de berättar om arbetslösheten styr de in berättelsen mot dagsläget, andra sysselsättningar och mål igen.

Informanterna som befinner sig i samarbetarposition uppdelas i två åldersgrupper. Den ena gruppen är mellan 19 och 25 och har gymnasieutbildning och den andra gruppen är mellan 35-60 år och har högre utbildningar. Den äldre gruppen har

34

erfarenheter från eftergymnasiala utbildningar. En del av utbildningarna är aktiviteter inom Jobb- och utvecklingsgarantin. Samarbetarna har dessutom genomgått utbildningar på yrkeshögskola eller universitet. I den yngre gruppen har ingen en avslutad eftergymnasial utbildning, men en individ befinner sig på en serviceutbildning vid intervjutillfället. Samarbetarna beskriver utbildningarna som en del i att öka deras kompetens. Den äldre gruppen som befinner sig hos Myrorna är placerade genom AF:s Jobb- och utvecklingsgaranti Fas 3. Samarbetarna i den äldre gruppen befinner sig en längre period på arbetsplatsen, d.v.s. upp till två år. En samarbetare i den äldre gruppen har inte information om hur länge hen ska vara på praktiken och antar därför att hen ska vara där i ett år. I den yngre gruppen genomför samarbetarna antingen praktik som en del i en utbildning de läser eller genom AF. Den yngre gruppen har befunnit sig på arbetspraktiken i cirka tre veckor och ska högst befinna sig där i tre månader. Innan arbetspraktiken på Myrorna har samtliga samarbetare varit arbetslösa. Innan arbetslösheten arbetar två av samarbetarna heltid på en tillsvidareanställning. En av dem blir sedan sjukskriven ifrån tjänsten p.g.a. fysisk skada. Den fysiska skadan gör att när hen går ur sjukskrivningen kan hen inte återgå till sin anställning utan blir arbetslös. Den andra individen förlorar sin anställning när företaget där hen arbetar går i konkurs. De andra samarbetarna har inte erhållit en tillsvidareanställning, men har arbetat på säsongsarbeten, vikariat eller allmänna visstidsanställningar. De flesta av samarbetarna har därmed varit arbetslösa i omgångar. De har gått ifrån arbetslöshet, till utbildning, till praktik, till visstidsanställningar och om igen.

Så jag har ju egentligen inte jobbat, däremellan. Och så… Utan jag har ju mest… Förutom sommarjobb och så, emellan terminerna och så där. (Samarbetare 2)

Då har jag sommarjobbat på posten två somrar och sen julkortssorterat en vinter. Och sen var jag på Bank i receptionen förra året, så det är det jag har gjort. (...) På posten var det ju bara säsong. Förra året blev jag ju anställd en kort period... men jag trivdes inte. Och Bank var en praktik. (Samarbetare 5)

Hur de upplevde att bli arbetslösa beskriver samarbetarna som jobbigt, både emotionellt, socialt och finansiellt. Den yngre gruppen samarbetare beskriver det jobbiga i arbetslösheten som bristen på rutiner och brist på en stabil inkomst. Den äldre gruppen samarbetare har i större utsträckning mer beskrivande utsagor beträffande hur de upplevde att det var att bli arbetslös och hur det förändrat livet. En samarbetare beskriver att hen skämdes och hade dåligt självförtroende under arbetslösheten. En annan samarbetare beskriver hur arbetslösheten var som mest påfrestande då hen inte hade någonstans att vara förutom hemma. Det som alla samarbetare tar upp som det mest ansträngande med att bli arbetslös var att tappa dagsrutinerna och ha sysselsättning om dagarna.

(...) Man gick ju från att ha nått att göra till… Att gå hemma är ju jobbigt. Det är ju svårt. Rastlös. Speciellt när man är ensam också så blir det ju ännu värre. Men jag tycker att det gick bra ändå. (Samarbetare 1)

35

Samarbetare, som i större delen av sitt liv befunnit sig i arbetslöshet, beskriver sin upplevelse av arbetslöshet som mindre påfrestande. Hen upplever att andra, som befunnit sig i längre anställningar och sedan förlorar anställningen, uttrycker att de upplever det som värre. I den långa arbetslösheten uttrycker hen, aningen bedrövat, att arbetslösheten har varit normaliserad och vardag. Erfarenheten av arbetslöshet uttrycker hen gör att hen inte drabbas lika hårt finansiellt, då hen har vanan att klara sig på försörjningsstöd. Emotionellt och socialt drabbas hen dock genom att förlora dagsrutinerna och möjligheten att träffa andra människor. En av samarbetarna beskriver hur hen, genom arbetslösheten, har ett annat sätt att se på arbete, pengar och livskvalitet. Livskvalitet uttrycker hen som möjligheten att umgås med närstående och ha en sysselsättning om dagarna, vilket hen uttrycker att många tar för givet. Genom att inte ta arbete för givet uttrycker hen att hen får en annan uppskattning för arbete och arbetsplats.

Några av samarbetarna berättar att de mått dåligt psykiskt under sin arbetslöshet samt att det sedan påverkat dem i deras arbetssökande. Exempelvis har en samarbetare varit deprimerad vilket leder till att hen inte har orkat söka jobb dagligen, medan en annan samarbetare beskriver hur hen kämpade med ett dåligt självförtroende. Huruvida den psykiska ohälsan redan fanns hos de samarbetare som diskuterar det framkommer inte. De beskriver att ohälsan försvårar arbetssökandet samt att de inte mår bättre av att vara sysslolösa.

Det var lite jobbigt man… Man ha… Man har så dåligt självförtroende så man skäms då, men, då tänker man att: ‘Näe, det här går inte. Jag skiter i det.’. (Samarbetare 3)

Vidare undersöks om de uppfattade en reaktion från närstående när de blev arbetslösa. I svaren framkommer det att de närstående har uttryckt oro över att samarbetarna inte arbetat. En del av samarbetarna påbörjar svaren med att de inte upplevt en reaktion men under svarets gång framkommer det ändå att de närstående har haft åsikter om deras arbetslöshet. Reaktionen som är vanligast från de närstående är att samarbetarna borde söka fler jobb eller att hitta ett nytt jobb inte borde vara ett problem. Två samarbetare uttrycker att de närstående har tjatat på dem om att söka fler jobb.

Jag vill inte peka ut någon… men det var en som sa “Du måste söka jobb” och var igång liksom hela tiden… men det är lätt att säga liksom, men har man varit arbetslös i två år så orkar man liksom inte. (Samarbetare 5)

Det framkommer att en del av samarbetarna upplever att de närstående såg ner på dem för att de var arbetslösa.

Ja lite... folk sa det... alltså de pratade till mig som att jag var misslyckad (tystnad)… Vad ska jag säga… de såg ner på mig för att jag var arbetslös. (Samarbetare 4)

Dessutom undersöks hur samarbetarna upplever reaktionen från de närstående. En del av samarbetarna sa att de nog förträngt en del, då de hellre vill se framåt och

36

det positiva. En annan del av samarbetarna uttrycker att de hade tyckt att de närståendes reaktioner har varit jobbiga. Genomgående för alla samarbetare är att de uttrycker att de närstående inte haft insikt över hur det är att vara arbetslös eller hur svårt det är att erhålla ett nytt arbete. Den bristande empatin från de närstående är det som samarbetarna uttrycker är påfrestande i de närståendes reaktioner.

Njae det var väl ingen som sa något sådär. Utan de tyckte väl att det var väl bara att få ett jobb, men det går ju inte. Det är väldigt svårt att få. Både idag och redan då var det det. Sen är det ju svårare när man blir äldre också. (Samarbetare 1)

Samarbetarnas kontakt med arbetskollegor från tidigare arbetsplatser undersöks för att få en bild över deras yrkesnätverk. Den äldre gruppen av samarbetare har fortfarande kontakt med gamla kollegor från tidigare arbetsplatser. Det framkommer dock att kontakten med de gamla kollegorna avtar ju längre tiden går från att de arbetat på arbetsplatsen. En samarbetare som arbetat länge på en tjänst beskriver dock att hen ännu har tät kontakt med ett antal gamla kollegor. Den yngre gruppen av samarbetare har inte kontakt med någon de arbetat med innan. Dels beror det på att de arbetade på isolerade arbeten där samarbetaren inte hade tät kontakt med kollegor eller dels att arbetena har varit under kortare perioder. Den yngre gruppen har däremot kontakt med andra vänner som arbetar inom den branschen som de har ambitioner att arbeta inom.

En stor del av sysselsättningen som arbetslös beskriver samarbetarna består av att söka arbeten. Samarbetarnas erfarenheter av att söka jobb liknar varandra. Alla söker samt har sökt ett stort antal arbeten, men utan att få positiva besked. De förväntas söka arbeten samtidigt som de arbetspraktiserar hos Myrorna och de får använda arbetstid åt att söka jobb. Samarbetarna förklarar att det stora antalet sökta jobb grundar sig i viljan att inte längre vara arbetslös. Insikten beträffande att de inte kommer att få ett arbete om de inte söker något, motiverar dem till att skicka fler jobbansökningar. Det som väcker störst frustration i arbetssökandet är att lägga ned tid på en jobbansökan för att sedan inte få ett svar tillbaka från arbetsgivaren. Samarbetarna uttrycker att de hellre får ett nej än inget svar alls efter en rekryteringsprocess. Dock lyfts en hopplöshet beträffande arbetssökandet efter ett stort antal negativa besked. Återkommande i svaren är att arbetsmarknaden inte tillhandahåller arbeten som de kan utföra.

Ibland undrar man varför man gör det. Alltså så, för man vet att… Eh, hur det ser ut på arbetsmarknaden (...) Hopplöshet är väl en ganska bra beskrivning, fast, samtidigt så är jag som person sådan att… Ja, söker jag inte jobb så får jag garanterat inget. Så att eh, det är lätt att tappa modet, beroende på hur man är som person tror jag. Alltså, jag har väl haft mina små svackor, så där, i perioder, men eh, jag tjänar inte på att inte söka jobb så att säga, det… Man gör det för det, det är den enda chansen till att det ska bli någonting så. (Samarbetare 2)

För att få försörjningsstöd från relevant instans som arbetslös krävs det av AF att individen söker samt lämnar in en aktivitetsrapport gällande sökta arbeten.

37

Samarbetarnas uppfattning om AF grundar sig i hur mycket kontakt de har med myndigheten och hur deras handläggare är. Vissa av samarbetarna uttrycker att kontakten fungerar bra då deras nuvarande handläggare bl.a. har hjälpt dem att hitta praktik eller utbildning som de vill genomföra.

Det känns som att hon har mer koll på mig som individ liksom. Typ, jag vill jobba i butik och hon har hittat liksom två företag som har sökt personal då, där jag har fått komma på intervju. Så det är liksom så. De tidigare har liksom inte sett mig. (Samarbetare 5) En av samarbetarna har under sin arbetslöshet blivit tilldelad flera handläggare som alla har givit samarbetaren en negativ bild av AF:s arbete.

Så, och jag har… alltså, jag vet inte hur många handläggare man har haft genom tiderna och liksom, det är inte så att man får veta det i god tid eller någonting sånt, utan det kan komma av ren slump att man skriver ett mail till sin handläggare i ett annat ärende och så får man veta: “jamen, förresten, jag ska byta arbetsuppgifter, så att du har en ny handläggare.”. (Samarbetare 2)

För att samarbetarna ska uppfatta AF på ett positivt sätt beskriver de att de måste ha en fungerande kommunikation och att AF är införstådda i deras personliga målsättningar. Flera av samarbetarna upplever att de flera gånger har fått genomföra liknande insatser, som jobbcoachning. Återupprepningen av programmen upplevs som tråkigt och meningslöst, men de går på dem då det är krav på att närvara för att få fortsatt ersättning.

Sen, vissa saker blir man ju kallad på. Som man måste gå, trots att det inte ger någonting, som man kanske redan varit på tre gånger förut… Eh, och, då får man ju gå, alltså för annars kan ju ersättningen dras in och allt det här fina. (Samarbetare 2)

I relationen till AF finner samarbetarna sig själva som den drivande instansen. Trots att AF i några fall har hjälpt samarbetarna att hitta praktik- eller utbildningsplats upplever samarbetarna att det är de själva som gör arbetsinsatsen. En av samarbetarna upplever att AF inte hjälper hen att hitta praktikplatser, utan att de istället fungerar som ett hinder om hen tar egna initiativ.

Jag var ju här och träffade hon arbetsledaren och pratade med henne. Och så, så skrev vi på det här pappret och det lämnade jag in till arbetsförmedlingen, samma dag ringer hon [handläggaren] upp mig och i princip ifrågasätter: “amen så här kan du ju inte göra! Vi måste ha ett trepartssamtal. Arbetsförmedlingen, chefen där och du.”, “Eh, men, hallå, jag fick ju förslaget från jobbcoachning som jag har genom er och jag… alltså jag tog initiativ som ni liksom tjatar om att vi ska göra, som arbetssökare och nu är det fel. Amen alltså, det borde inte, jag har ju gjort ert arbete, ni borde vara glada.” (...) De har inte hjälpt mig, snarare tvärtom. (Samarbetare 2)

Genom AF kommer majoriteten av samarbetarna som deltar i studien till Myrorna för arbetspraktik. Vid frågan om arbetsträningen på Myrorna påbörjas svaren av de Fas 3-placerade med ett starkt avståndstagande från att sysselsättningen är arbetsträning utan att det är arbetspraktik. De poängterar att de är redo att gå vidare till en anställning direkt om de får möjligheten, vilket en individ i

38

arbetsträning inte alltid kan. Resterande del av samarbetarna benämner inte heller sysselsättningen för arbetsträning utan för arbetspraktik. Vidare under intervjuerna benämner samarbetarna praktiken som arbete. Användandet av arbete som benämning för sysselsättningen hänvisas till upplevelsen av att det är reella arbetsuppgifter och en syssla de får ersättning för.

Det är liksom inte, alltså jag har aldrig, jag vet ju att det är en fas 3 placering, men jag går inte hit och tänker att nu går jag till praktiken eller fas 3 utan jag tänker att nu går jag på jobbet, alltså så, för det är mitt jobb och det är så jag får min ersättning liksom. (Samarbetare 2)

Arbetsuppgifterna som samarbetarna utför beskrivs som varierande och i linje med enhetens karaktär. Sysslorna berör bl.a. nerpackning och uppackning av varor, prismärkning, larmning och sortering. Samarbetarna poängterar att den stora variationen av arbetsuppgifter skapar en bra och lärorik praktik. Variationen i arbetet syftar både till de arbetsuppgifter som samarbetarna utför, men också mängden av olika typer av varor som kommer in och hanteras.

Och det är varierat, fram... alltså det är det bästa med det, att det är varierat det är inte samma sak hela tiden i en hel dag i en källare någonstans, utan det är så att man får träffa folk och liksom, alla möjliga kulturer o så, så att det är varierat och man får liksom jobba. (Samarbetare 2)

Den äldre gruppen uttrycker att de under praktikens gång fått större ansvarsområden och möjligheter att handleda mindre erfarna samarbetare.

Och det tycker jag om själv och hitta lösningar och leda en grupp själv och så där då. Och vad de ska göra och allting, så att. Försöker få ruljangs på det, tydlighet och allting. [Fråga beträffande om hen leder andra samarbetare.] Ja, jag har fått lite den rollen då eftersom vi haft lite personalbrist så får jag ta den biten.13 (Samarbetare 3)

Angående vad samarbetarna lär sig under praktiken ligger fokus på praktiska arbetsmoment som larmning, sortering och hur en kassa hanteras. Samarbetarna lyfter att de blivit mer ansvarsfulla och arbetar mer metodiskt. De som praktiserar i butik lyfter fram personlig utveckling i bemötande av människor.

Ta hand om kläder, prisklasser, allting sånt där. Och sen, hantera folk. Överhuvudtaget, ja alltså snälla, alltså det hade jag visserligen förut men alltså, (...) Det har man lärt sig här, ännu mer. (Samarbetare 2)

I praktiken på Myrorna har samarbetarna kontakt med arbetsledare, medarbetare och andra samarbetare. Det framkommer att samarbetarna har en god kontakt med medarbetarna på Myrorna. De behöver inte förhålla sig till en specifik handledare utan kan erhålla handledning från närmsta medarbetare. En samarbetare uttrycker att hen inte vet vem som är hens arbetsledare, men annars har samarbetarna goda kunskaper om vem arbetsledare är. Samarbetarna uttrycker positiva åsikter om

39

relationen mellan samarbetare och arbetsledare. Arbetsledarna utför liknande arbetsuppgifter som samarbetarna gör, vilket samarbetarna uttrycker är grund till att relationen mellan dem är god.

Jag vet inte riktigt vem det är [Arbetsledaren], utan jag går till olika och frågar. Men det är bra med alla som jag pratar med… de är snälla. Jättetrevliga faktiskt tycker jag. (Samarbetare 5)

Ja, Arbetsledaren är ju arbetsledaren, och hon är ju... hon har man ju kontakt med hela tiden, så det är skönt att hon inte bara sitter på ett kontor så att man behöver boka tid med henne. Det är jättebra att man träffar henne. (Samarbetare 4)

Stämningen på arbetsplatsen beskrivs som öppen och upplevs som tillåtande för samhällets mångfald. Samarbetarna beskriver stämningen mellan samarbetarna på enheten som god. Vidare är relationen mellan samarbetare och medarbetarna bra. Det framkommer dock att stämningen mellan individer kan vara dålig, men om problematik uppstår hanteras det direkt av arbetsledare. Den direkta konflikthanteringen leder enligt samarbetarna till att det inte blir större konflikter på arbetsplatsen. Den äldre gruppens utsagor visar på att stämningen kan variera beroende på vilken personkemi samarbetarna har, men att det ofta fungerar bra. En del av den äldre gruppen beskriver att de fortfarande har kontakt med samarbetare som avslutat sin arbetspraktik hos Myrorna. Exakt vad de gamla samarbetarna sysselsätter sig med framkommer inte under intervjuerna men en del av dem befinner sig i arbetslöshet. Resterande del av samarbetarna uttrycker däremot att de inte har kontakt med samarbetare som avslutat praktiken hos Myrorna.

Efter att samarbetarna avslutar praktiken hos Myrorna återgår de till arbetslöshet eller en planerad sysselsättning. Samarbetarna varierar i vad de planerar att göra efter avslutad praktik. En gemensam faktor är att de vill arbeta. Den yngre gruppen samarbetare har svårt att besvara frågan gällande vad de skulle göra efter avslutad praktik, men uttrycker viljan att arbeta med något tillfälligt för att senare kunna arbeta med det de önskar att arbeta med. Det finns samarbetare i både den yngre och den äldre gruppen som uttrycker en vilja att arbeta för att längre fram i livet ha råd att utbilda sig och nå sina mål i livet. Andra samarbetare uttrycker en vilja att arbeta på flertalet arbetsplatser för att utvecklas som individer och göra något de uppskattar.

Jag vill jobba som ganska mycket saker. Jag skulle vilja jobba inom bygg, men jag skulle helst vilja jobba inom musik. Men jag kan jobba på kontor också. Jag vill lära mig nya saker, så jag vet inte riktigt. Men om jag verkligen får drömma så är det något inom musik. (Samarbetare 5)

Den äldre gruppen samarbetare uttrycker en vilja att få arbeta kvar på Myrorna efter avslutad praktik, då de känner att de är behövda på arbetsplatsen. Samarbetarna har däremot vetskap om svårigheterna att få en tillsvidareanställning på Myrorna då det råder anställningsstopp. Samarbetarna

40

uttrycker andra förhoppningar om att hitta anställningar där de trivs innan praktikperioden avslutas, men framför bekymmer över sina chanser på den rådande arbetsmarknaden.

Alltså det jag vill göra egentligen, även om de har anställningsstopp så ska jag prata med