Samhälle – ämnesboken

Boken innehåller 352 sidor (exkl. register) och är uppdelad i 16 kapitel. Varje kapitel innehåller olika delar utöver ordinarie faktatexter, så som introduktion, fördjupande texter, övningsuppgifter och sammanfattningar. Boken har som tidigare nämnts analyserats i sin helhet, med undantag för sammanfattningar och olika övningsuppgifter. Även bildtexter och bilder har alltså tagits i beaktning i analysen.

Bokens första del som handlar om bland annat Sveriges befolkning och om att leva

tillsammans, innehåller endast ett fåtal konkreta uttalanden om demokrati. Därmed inte sagt att olika demokratiska aspekter inte presenteras. I kapitlet ”Leva tillsammans” lyfts

framförallt deltagardemokratiska, men även vissa samtalsdemokratiska aspekter fram.

Författarna skriver exempelvis om hur olika grupper kan vara med och påverka samhället samt hur människor med olika åsikter kan samarbeta och komma överens (Andersson et al.

2012, 43ff). Under rubriken Grupper med olika uppgifter står exempelvis:

Det finns även grupper som påverkar hur samhället utvecklas. Kanske kommer du i framtiden att satsa på att jobba i ett politiskt parti. Andra väljer att gå med i en förening som arbetar för fred eller bättre miljö […]. (Andersson et al. 2012, 44)

Citatet visar att det finns möjlighet för läsaren (dvs eleven) att delta i samhällslivet på olika sätt, dels politiskt, dels i andra sammanhang. Enligt den deltagardemokratiska modellen är det inte bara genom politiska val och röstning som demokratiska värden kan uppnås. Även andra former av deltagande, exempelvis i föreningar, kan vitalisera demokratin. Formuleringen öppnar för att eleven i framtiden inte bara kan påverka samhället och politiken genom att gå och rösta, utan att även partipolitisk aktivitet är en reell möjlighet. Deltagardemokratiska aspekter framträder även när boken tar upp hur olika grupper i samhället kan komma överens, där möjligheten att vara med och påverka lyfts fram som det viktiga, snarare än att alltid få sin vilja igenom (Andersson et al. 2012, 43). Under rubriken Inte alltid överens förekommer formuleringar som även överensstämmer med den samtalsdemokratiska modellen:

Den som tillhör en grupp kan inte bete sig hur som helst. Det gäller att visa hänsyn och kunna komma överens med de andra, även när det finns olika åsikter [---] Det vanliga är att man först pratar med varandra, och sen kommer överens om vad man ska göra (Andersson et al. 2012, 43)

I texten poängteras vikten av att personers olika åsikter kommer fram och att hänsyn tas till dessa. Formuleringen syftar visserligen inte specifikt på en politisk kontext, utan handlar snarare om grupper och gemenskaper mer generellt. Samtidigt framgår tidigare i texten att en sådan grupp även kan vara exempelvis en kommun eller hela landet Sverige. Med andra ord är det även i sådana sammanhang som diskussion och samtal är viktiga för att komma överens och fatta beslut.

I fjärde kapitlet om lag och rätt beskrivs både deltagande och val av representanter fram som möjliga sätt att påverka samhället och politiken. Under rubriken Lagarna måste anses som rättvisa står bland annat att det är riksdagen som stiftar lagarna, men att man exempelvis kan skriva till riksdagsledamöter eller gå ut och demonstrera om man tycker att något är fel;

metoder som förespråkas inom deltagardemokratin. På samma sida finns även en bild från en demonstration för den kvinnliga rösträtten, med bildtexten ”Innan den kvinnliga rösträtten infördes i Sverige demonstrerade kvinnor för att också de skulle få rösta” (Andersson et al.

2012, 83). Att rösta i politiska val lyfts i och med bildvalet och bildtexten fram som viktigt, i

enlighet med den valdemokratiska modellen. Samtidigt beskrivs även deltagande genom demonstration som en möjlighet att påverka och förändra samhället.

I bokens sjätte kapitel Demokrati och diktatur presenteras flera olika aspekter av demokrati, vilka kan kopplas till samtliga tre idealmodeller; val,- deltagar,- och

samtalsdemokrati. Valdemokratiska aspekter syns framförallt i den första delen av kapitlet, där begreppet demokrati och Sveriges politiska system förklaras. I texten framgår exempelvis att Sverige blev en demokrati år 1921 när allmän och lika rösträtt infördes, vilket antyder att de politiska valen är det viktigaste ”kravet” för en demokrati. Boken tar även upp att det representativa styret, där folket väljer politiker vars uppdrag är att besluta åt dem, är det mest praktiska (Andersson et al. 2012, 112). Främst är det valdemokrati genom ansvarsutkrävande i efterhand som lyfts fram i avsnittet. Regelbundna val med möjligheter att rösta på olika

partier beskrivs som ett sätt att möjliggöra för väljarna att byta ut politiker vars insatser de inte är nöjda med. Även offentlighetsprincipen beskrivs som en viktig faktor för folket och journalister att ”kontrollera” så att makthavare sköter sina uppdrag (Andersson et al. 2012, 114f).

En viss nyansering av ansvarsutkrävande kan dock urskiljas, främst under rubriken Varför har vi politiker? Där står bland annat att väljaren ska rösta på politiker som den har förtroende för, vilket kan ses som ett uttryck för mandatmodellen. Texten tar även upp problematiken kring att väljaren inte får bestämma själv i olika frågor, och att denne inte kan veta i förväg hur politikerna kommer att agera vid beslutsfattande (Andersson e. al. 2012, 113).

Valdemokrati och ansvarsmodellen presenteras alltså inte som ett problemfritt ideal.

I avsnittet Alla kan påverka lyfts både deltagar- och samtalsdemokratiska aspekter fram i mycket hög grad. Avsnittet, som består av sju sidor, tar upp flera olika sätt som invånarna i ett land och i andra gemenskaper kan påverka samhället, utöver att rösta i politiska val. Att en så stor del av kapitlet om demokrati ägnas åt olika sätt att påverka, utöver att rösta, kan ses som ett tydligt uttryck för att deltagande och samtal är viktiga delar av demokratin.

Avsnittet inleds med en text om hur viktigt det är att engagera sig och reagera när man tycker att något inte är rätt i samhället. Politisk passivitet framställs som farligt genom att kopplingar till Hitler och Tyskland på 30-talet görs. Att engagera sig i politiska frågor är avgörande för att något liknande inte ska hända igen. En bild från demonstrationerna på Himmelska fridens torg år 1989, där en ensam person står framför fyra stridsvagnar som protest, ger ytterligare tyngd till texten om vikten av deltagande. Även samtalsdemokratiska aspekter kan urskiljas, exempelvis genom formuleringen ”En demokrati bygger istället på att

vi tänker, diskuterar och engagerar oss för att påverka samhället att utvecklas så bra som möjligt” (Andersson et. al. 2012, 122).

Under rubriken Opinionsbildning står bland annat ”Förutom rösträtt har vi många andra möjligheter att påverka i frågor som vi anser är viktiga” (Andersson et. al. 2012, 123).

Därefter räknas flera olika metoder upp, vilka har både deltagar- och samtalsdemokratiska inslag, exempelvis att samla in namnunderskrifter, skriva brev och mejl till politiker, kontakta media, starta en förening, anordna demonstrationer och starta diskussionsgrupper. Texten tar även upp möjligheten att gå med i ett politiskt ungdomsförbund (Andersson et. al. 2012, 123).

Således poängteras vikten av olika former av deltagande samt att det finns många möjligheter att påverka utöver att rösta. Även andra samtalsdemokratiska aspekter tas upp under samma rubrik.

När många människor på det här sättet samlas kring en och samma åsikt bildar de opinion: ju fler, desto starkare opinion. Men man ska för den sakens skull inte glömma bort att lyssna på vad

”motståndarna” tycker, precis som man vill att de ska lyssna på och förstå ens egna åsikter. Det är så det ska fungera i en demokrati. (Andersson et al. 2012, 123)

Enligt det samtalsdemokratiska idealet är det diskussionen och respekten för olika åsikter som är det viktiga i en demokrati, varpå ovanstående formulering kan tolkas som ett uttryck för detta synsätt.

Avsnittet Alla kan påverka tar även upp fler exempel på hur deltagande kan stärka demokratin. Ett exempel är när folkrörelserna beskrivs, där det bland annat framgår att det handlade om politiskt engagemang vid sidan av det formella beslutsfattandet. I dessa rörelser fick medlemmarna tränas i demokrati, och erhöll därmed kunskap som kunde användas i andra sammanhang (Andersson et al. 2012, 125). Att ”tränas i demokrati” genom exempelvis föreningsliv är något som deltagardemokrater menar kan främja demokratin, även i andra, mer formella sammanhang.

I bokens sjunde kapitel, om partier och ideologier, kan olika valdemokratiska aspekter urskiljas. I avsnittet Vad är politik? upprepas bland annat att politik handlar om att fatta beslut genom att rösta fram representanter, då det inte är ”praktiskt möjligt” att alla ska vara med och fatta beslut i varje fråga (Andersson et. al. 2012, 132). I avsnittet Från ideologi till parti poängteras även vikten av att ha många olika partier att välja mellan när man ska rösta (Andersson et al. 2012, 145). Samtalsdemokratiska aspekter träder till viss del fram under rubriken Makt och innehåll där det står om hur olika uppfattningar om samhällets bästa kan innebära ”övertalning, hot, löften, kompromisser och belöningar innan politikerna kommer fram till några beslut” (Andersson et. al. 2012, 133). Detta kan tolkas som att diskussion och

debatt (samtal) behöver föregå demokratiskt beslutsfattande, även om inte just hot och löften är det som karaktäriserar ett deliberativt samtal.

I kapitlet Så styrs Sverige redogörs för hur det politiska systemet fungerar i Sverige.

Eftersom det handlar om det representativa styrets funktion och beslutsprocesser är det kanske inte så förvånande att det främst är valdemokratiska aspekter i fokus. Flera gånger nämner boken att det är val vart fjärde år i Sverige, att representativ demokrati är det mest praktiska alternativet, vilka som har rösträtt i de olika valen samt vad politikerna gör under

mandatperioderna (Andersson et. al. 2012, 152; 155; 158; 161). De valdemokratiska aspekterna kan kopplas både till den mandatgivande och den ansvarsutkrävande modellen, exempelvis när vallöften och möjligheten att rösta bort politiker tas upp:

De riksdagsledamöter som tillhör samma parti arbetar förstås tillsammans [---]. På så sätt blir det lättare att genomföra allt det som partiet har lovat väljarna före valet. Är vi inte nöjda med riksdagens insatser kan vi välja nya ledamöter nästa gång det är val. (Andersson et al. 161)

Vallöften tas även upp i samband med att regeringens uppgifter beskrivs:

För det första ska regeringen genomföra sina politiska idéer genom att lämna förslag –

propositioner – till riksdagen. De här förslagen bygger på vad det parti eller de partier som sitter i regeringen har lovat väljarna före valet. (Andersson et al. 2012, 172)

Spår av deltagardemokrati kan till viss del urskiljas i kapitlet, dels när direktdemokrati förklaras, dels i avsnittet om kommunen där det finns en bild från en demonstration, med tillhörande bildtext om hur man som kommuninvånare kan påverka sina politiker (Andersson et al. 2012, 155) Samtalsdemokratiska aspekter, såsom offentlighet och debatt, kan urskiljas i ett stycke som handlar om riksdagens arbete, där det bland annat nämns att debatterna i riksdagen är öppna för allmänheten och media (Andersson et al. 2012, 163).

Kapitlet om massmedier präglas av flera olika aspekter av demokrati. I avsnittet Massmedier är viktiga för demokratin lyfts massmedia fram som en förutsättning för

demokrati, eftersom den ger information som hjälper folket att ta ställning. I boken poängteras vikten av att information behöver komma från flera olika håll och att den ska vara opartisk.

Media har även som uppgift att granska makten, exempelvis politiker och myndigheter (Andersson et al. 2012, 218; 224); alltså flera av de aspekter som den valdemokratiska modellen lyfter fram som viktiga när folket ska rösta i demokratiska val.

Media och internet beskrivs även som ett sätt för medborgaren att delta i

samhällsdebatten, och att det i en demokrati ska finnas möjlighet för flera olika åsikter att komma fram, även kritiska sådana. Att olika åsikter får mötas i media kan lösa problem och utveckla samhället (Andersson et al. 2012, 217; 225f). Kapitlet avslutas även med en kort

notering om hur sociala medier bidrog till att folk organiserade sig under arabiska våren och de protester som ägde rum i bland annat Tunisien och Egypten, vars diktatoriska regimer föll.

Både deltagar- och samtalsdemokratiska idéer lyfts således fram i kapitlet.

Avslutningsvis finns det i kapitlet Hur mår världen? en sida om hur kvinnors deltagande i politiken ser ut runt i världen och vilka konsekvenser detta kan tänkas få. Under rubriken Fler kvinnor i politiken står det bland annat om hur könsfördelningen ser ut i Sveriges och andra länders parlament, samt om hur man i Liberia har arbetat för att öka andelen kvinnor inom beslutsfattande positioner, för att få bukt med exempelvis korruption (Andersson et al. 2012, 342). Att fokus i texten ligger på andel kvinnliga politiker och ministrar indikerar att

deltagandet i politiken är viktigt, inte bara genom att gå och rösta, utan även genom andra former av aktiviteter.