Sh – Samhällskunskap 7–9

Boken innehåller 257 sidor (exkl. register), är uppdelad i 5 ”block” och totalt 10 kapitel. Varje kapitel inleds med en berättelse där centrala aspekter av det kommande kapitelinnehållet lyfts fram, med koppling till verkligheten. I bokens olika kapitel återfinns vanliga faktatexter, fördjupande texter med tillhörande övningar, sammanfattningar och instuderingsfrågor.

Boken har, precis som de övriga, lästs och analyserats i sin helhet, med undantag för sammanfattningar och övningsfrågor.

I kapitel tre om medier beskrivs medias uppgifter i en demokrati, vilka innefattar att granska makthavare, att informera om viktiga saker i samhället och att vara en arena för diskussion (Linder et al. 204, 53), alltså aspekter som lyfts fram både inom val- och samtalsdemokratin.

Uttryck för samtals- och deltagardemokrati syns bland annat i följande text om medias uppgifter:

Medierna ska vara ett ställe där vi medborgare kan vara med och diskutera samhällsfrågor. Sociala medier och insändare i tidningen är två exempel på hur sådana diskussioner kan föras [---] För att olika åsikter ska komma fram och brytas mot varandra är det mycket viktigt att debatten i ett samhälle är helt öppen […]. (Linder et al. 2014, 53)

Media framställs alltså som en arena för både medborgerligt deltagande och en plats där deliberativa samtal kan äga rum, i form av exempelvis debatter. I samband med detta finns även en bild i boken hämtad från tv-programmet Debatt. Även aspekter som kan kopplas till den valdemokratiska modellen, inom vilken vikten av en informerad väljare lyfts fram, tas upp i texten:

Medierna ska informera om viktiga saker som händer i vårt samhälle och i världen. Om vi inte vet vad som händer kan vi vare sig tycka något eller vara med och påverka. (Linder et al. 2014, 53)

Fortsättningsvis tar boken under rubriken Fria medier – för demokratins skull upp hur pressfrihet, ingen censur, meddelarskydd och offentlighetsprincipen är viktiga för att media ska kunna granska makten och sprida information om exempelvis myndigheter och politiker (Linder et al. 2014, 55). Under rubriken Medier och mångfald poängteras även att det är viktigt att det finns en mångfald av medier för att olika perspektiv ska komma fram (Linder et al. 2014, 59). Utifrån ett valdemokratiskt perspektiv är dessa faktorer viktiga för att väljaren ska kunna få välgrundad information att basera sitt politiska val på.

Internet presenteras både som en risk och som en möjlighet att främja demokratin, främst utifrån deltagar- och samtalsdemokratiska aspekter. I en textruta med rubriken Har du tänkt på det här? står bland annat att likes på Facebook kan skapa engagemang och påverka folks åsikter. Samtidigt poängteras det att tyckandet inte endast kan stanna på Facebook, utan även behöver leda till förändring i verkligheten. I samma textruta tas även risker med

sökordsoptimering upp, vilket texten antyder kan leda till mindre grad av åsiktsutbyte och diskussion (Linder et al. 2014, 67).

Bilden av internet och media som en möjlighet till deltagande och samtal är i viss grad motsägelsefull i boken. Flera möjligheter med internet tas upp, men texten har även ett relativt stort fokus på olika risker. Under rubriken Du publicerar! påminns läsaren bland annat om att man kan åtalas om man skriver något kränkande på internet, och att man ska uttrycka sig försiktigt (Linder et al. 2014, 68).

Viss motsägelsefullhet angående diskussion och argumentation förekommer också i avsnittet Påverkan där propaganda beskrivs som något de svenska politikerna ägnar sig åt när de försöker övertyga folk om sina åsikter (Linder et al. 2014, 70). Propaganda ger mestadels negativa konnotationer och är starkt förknippade med icke-demokratier, och att likställa det med politikers opinionsbildning tycks ligga långt ifrån ett samtalsdemokratiskt ideal, vilket lyfter fram diskussioner och debatter som förutsättningar för demokrati.

I kapitlet Allas rätt tas olika kränkningar av de mänskliga rättigheterna runt om i världen upp, och under rubriken Demokratiska rättigheter lyfts främst bristen på demokratiska val samt begränsad yttrandefrihet fram som problem. På nästkommande sida finns det även ett inslag av deltagardemokratisk karaktär i form av en bild från arabiska våren, tillsammans med en bildtext, där demonstrationer beskrivs som ett sätt att frigöra sig från diktatur (Linder et al.

2014, 93f). Val- och deltagardemokratiska ideal är alltså det som främst fokuseras här.

Kapitlet Politiska system inleds med en berättelse om några ungdomar som kämpar för att behålla sin fritidsgård som är nedläggningshotad. I berättelsen gestaltas ungdomar som frustrerade över att inte ha någon talan och att politikerna inte lyssnar på dem. Genom olika metoder, såsom namninsamling, upprop på Facebook, samtal med kommunen och kontakta media lyckas ungdomarna få politikerna att ändra sig. I texten tas även andra alternativ att påverka upp, exempelvis genom att demonstrera, delta i politiska möten och starta en förening (Linder et al. 2014, 172–173). Alla exempel som tas upp är tydliga uttryck för

deltagardemokrati och olika metoder som förespråkas inom modellen. Texten förmedlar att det inte endast är genom att gå och rösta som politisk förändring kan ske.

Kapitlet fortsätter med en beskrivning av begreppet demokrati, vilket inledningsvis likställs med allmän och lika rösträtt i politiska val, där representanter som fattar beslut röstas fram. Även åsiktsfrihet är en del av demokratin (Linder et al. 2014, 175). I uppslaget finns en bild på kvinnor i Guinea som visar upp sina röstsedlar i samband med ett presidentval. I bildtexten står det:

Politik är ingen avskild del i vårt samhälle, utan påverkar oss hela tiden på olika sätt. Därför är det viktigt att alla som kan rösta gör det. (Linder et al. 2014, 174)

Till skillnad från den inledande berättelsen är det här istället valdemokratiska aspekter som är framträdande, där möjligheten att rösta i politiska val beskrivs som synonymt med demokrati.

Kopplingen mellan rösträtt och demokrati är även framträdande i en text om demokratins historia, där bland annat den kvinnliga rösträtten lyfts fram som avgörande:

Fast egentligen var det [Atensk demokrati] inte demokrati enligt modernt synsätt eftersom bara fria män från Aten fick rösta – kvinnor och slavar hade ingen rösträtt. (Linder et al. 2014, 182)

Kvinnor kämpade hårt för att få rösträtt. I Sverige fick kvinnor rösträtt 1921. Under 1900-talets lopp fick de allra flesta länder i världen demokrati och allmän rösträtt. (Linder et al. 2014, 182)

I kapitlet beskrivs även olika kriterier som är viktiga för ett demokratiskt styrelseskick, vilka i hög grad kan kopplas till det valdemokratiska idealet. Regelbundna val med allmän och lika rösträtt, fria medier som förser väljaren med information i samband med val och som granskar makten samt att det ska finnas flera olika partier att rösta på lyfts fram. I texten poängteras även hur viktigt det är att gå och rösta om man har rösträtt och att som medborgare hålla sig informerad om politiken (Linder et al. 2014, 178f). Valdemokratiska aspekter är även framträdande när indirekt och direkt demokrati förklaras, exempelvis då direkt demokrati beskrivs som ”svår” och tidskrävande och dessutom kan vara begränsad i termer av

exempelvis lågt valdeltagande. Den representativa demokratin som förespråkas inom valdemokratin framställs således som mer demokratisk (Linder et al. 2014, 180f).

De valdemokratiska aspekterna är dock inte helt dominerande i kapitlet, utan vägs upp av främst deltagardemokratiska inslag i form av beskrivningar om hur man kan påverka politiken vid sidan av att gå och rösta. Under rubriken Makt och påverkan poängteras att det finns fler möjligheter att göra sin röst hörd, så som att demonstrera, gå med i ett politiskt parti eller delta i manifestationer. I samband med detta finns även en separat textruta med rubriken Hur kan du som ung påverka samhället? där flera olika deltagardemokratiska aspekter tas upp. I textrutan står bland annat att ”unga är mer engagerade än någonsin” även om endast en mycket liten andel är partipolitiskt engagerade och att det finns flera konkreta saker man kan göra för att påverka, trots att man ännu inte har rösträtt. Uppslaget innehåller även en bild på en manifestation anordnad av föreningen Svenska freds under Almedalsveckan 2013 (Linder et al. 2014, 177). Även i texten om direktdemokrati lyfts vissa deltagardemokratiska aspekter fram som positiva, exempelvis att direktdemokrati kan fungera bra i mindre grupper så som i klassråd. I texten står det även att folkomröstningar kan användas i ”extra viktiga frågor”, vilket antyder att det ibland kan vara bra att folket i ett land får ta ställning och delta direkt i beslutsfattandet (Linder et al. 2014, 181).

Kapitlet Så här styrs Sverige handlar främst om hur det går till när det är val i Sverige, vad som händer efter valet och hur politikerna arbetar i riksdagen, regeringen och regionerna.

Valdemokratiska aspekter är tydligt dominerande i kapitlet, vilket till viss del säger sig självt eftersom det är själva valsystemet som förklaras. I texten framgår det att allmän och lika rösträtt är ett av en av de absolut viktigaste demokratiska rättigheterna man har som

medborgare. Flera gånger påminns läsaren även om vilka som har rösträtt och när det är val till de olika organen (Linder et al. 2014, 200; 205; 206). I den inledande berättelsen som handlar om kommunpolitikern Ulf, finns det inslag av den ansvarsutkrävande modellen av valdemokrati;

Eftersom politiker faktiskt ska föra medborgarnas talan blir det svårt att driva igenom beslutet mot kommuninvånarnas vilja […]. De vill i alla fall inte ha allt för mycket kritik – om ett år är det val och det gäller att inte göra sig alltför impopulär. (Linder et al. 2014, 199)

Formuleringen visar att väljarna kan ”rösta bort” partier och politiker om de inte tycker att dessa har skött sig, vilket är kärnan i den valdemokratiska idén om ansvarsutkrävande i efterhand. Trots formuleringens tydliga slagsida åt valdemokrati går det även urskilja

deltagardemokratiska aspekter. Texten är skriven mot bakgrund av att folket i berättelsen har engagerat sig och använt olika deltagardemokratiska metoder för att påverka politikerna.

Formuleringen antyder således att sådana påverkansmetoder faktiskt kan fungera och få politikerna att tänka till och kanske ändra sin åsikt. Detta stämmer väl överens med

deltagardemokratiska idéer om att engagemang mellan valen kan ”påminna” politikerna om vilka de faktiskt representerar. Deltagardemokrati kan även urskiljas i följande formulering:

Alla som är röstberättigade är också valbara. Det betyder att man också kan bli invald i riksdagen eller vara med och styra landstinget eller kommunen (Linder et al. 2014, 206)

Formuleringen påminner läsaren om att det inte bara är genom röstning i valet som den röstberättigade kan förändra politiken, utan att det även finns andra sätt att delta i demokratin, exempelvis genom att bli politiker.

Avslutningsvis finns det i avsnittet om EU vissa demokratiska aspekter, även om just demokratibegreppet används mycket sparsamt i texten. Under rubriken Europaparlamentet står det att europaparlamentets uppgift är att stifta lagar och att det består av ledamöter som

”röstas fram” av folket i medlemsländerna (Linder et al. 2014, 226); alltså får folket

bestämma genom att gå och rösta. Under rubriken Hur kan vi som EU-medborgare påverka besluten? står det även att:

Det kanske vanligaste är att man gör sin röst hörd genom att rösta på en ledamot eller ett specifikt parti vid valet till Europaparlamentet. (Linder et al. 2014, 175)

Således är det den valdemokratiska modellen som lyfts fram när det gäller att påverka EU.

Under samma rubrik kompletteras dock denna bild i viss mån genom att även nämna två andra, mer deltagardemokratiska metoder som kan användas för att påverka EU; att klaga hos EU-ombudsmannen eller att engagera sig genom organisationer och lobbyism (Linder et al.

2014, 228). Som nämndes tidigare så är demokratiska aspekter av EU relativt frånvarande i avsnittet överlag, trots att det flera gånger påpekas att EU:s lagar påverkar invånarna i Sverige och att de även står över svensk lag (Linder et al. 2014, 225; 228).