Sammanfattning och jämförelse

I de två böcker som är riktade mot vuxenutbildning är det valdemokratiska aspekter som får mest utrymme när demokrati beskrivs och förklaras. Att gå och rösta i regelbundna val, allmän och lika rösträtt, en mångfald av partier samt medias roll som informationsspridare och granskare av makten lyfts fram som viktiga förutsättningar för ett demokratiskt system.

Politiker framställs som de med mest makt att påverka samhället. Diktaturer beskrivs som motsatser till demokrati, där det endast är ett fåtal, ej folkvalda, personer eller grupper som styr och där media inte har möjlighet att rapportera och informera medborgarna om vad som

händer i samhället och politiken. Media och nyhetsrapportering presenteras främst som ett sätt att hjälpa medborgaren att ta ställning och kunna göra välgrundade val. Det representativa systemet där folket röstar fram de som ska bestämma lyfts fram som det mest praktiska alternativet. Både mandatgivande och ansvarsutkrävande i efterhand kan ligga till grund för det politiska valet; alltså att medborgaren antingen kan rösta på det parti som hen tycker har bäst åsikter och idéer, eller välja att ”rösta bort” partier och politiker som hen inte tycker har skött sig under den gångna mandatperioden.

Deltagardemokratiska aspekter är förekommer till viss del i de båda böckerna, men ges betydligt mindre utrymme än valdemokratiska sådana. Vissa metoder som förespråkas inom deltagardemokratin tas upp i de båda böckerna, exempelvis att man som medborgare kan försöka påverka politiken genom att demonstrera eller höra av sig till politikerna. Media och internet kan fungera som medel för att försöka påverka politiken och främja deltagandet, vid sidan av de politiska valen. Böckerna nämner också att ”vanliga” medborgare kan engagera sig politiskt genom att exempelvis starta partier, föreningar eller bli fritidspolitiker.

Folkrörelser och föreningar beskrivs som möjligheter att träna sig i demokrati och öka inflytandet i samhället.

Samtalsdemokratiska aspekter är sparsamt förekommande i de båda läroböckerna. Endast ett fåtal inslag kan kopplas till denna modell, exempelvis då media beskrivs som en plats för debatt och diskussion, eller när filterbubblor och bristen på konkurrerande åsikter framställs som negativt för demokratin. Argumentation och diskussion förs också fram som

demokratiska metoder och samtal beskrivs som en nödvändighet för att kunna öka förståelsen mellan människor.

I böckerna som är riktade mot högstadiet får både val- och deltagardemokratiska aspekter mycket utrymme. Båda böcker poängterar att det inte endast är genom att gå och rösta som man kan påverka samhället. Båda böcker ägnar flera sidor åt att förklara hur man som ung kan engagera sig och driva olika frågor, och nämner i samband med detta ett flertal olika metoder som kan användas. Exempel på sådana är att starta grupper på internet, skriva till media, anordna demonstrationer och manifestationer, starta föreningar, gå med i politiska

ungdomsförbund eller delta i politiska möten. Media och internet beskrivs som viktiga medel för att skapa opinion, sprida åsikter och organisera exempelvis demonstrationer. I samband med detta beskrivs även passivitet som något farligt för demokratin. Folkrörelserna lyfts fram som exempel på hur engagemang vid sidan av den formella politiken kan skapa förändring och dessutom ge möjligheter att ”tränas” i demokrati.

Som tidigare nämndes får även valdemokratiska aspekter mycket utrymme i böckerna.

Rösträtt beskrivs som en förutsättning för demokrati och en avgörande milstolpe i

demokratins historia. Båda böckerna poängterar vikten av att rösta när möjligheten finns, och att det i Sverige är val vart fjärde år då politiker väljs, vilka ska fatta beslut åt ”oss”. Medias roll som nyhets- och informationsspridare lyfts fram som viktiga för medborgaren för att kunna ta ställning och bilda sig en åsikt. Representativa val beskrivs som det mest effektiva och fördelaktiga systemet. Uttryck både för den mandatgivande och ansvarsutkrävande modellen kan urskiljas exempelvis i samband med uttryck om att vallöften och missnöje kan ligga till grund hur medborgaren röstar på valdagen.

Samtalsdemokratiska aspekter finns med till viss del i båda böckerna, men främst i boken Samhälle – ämnesboken. I denna står det bland annat att debatt och diskussion är

förutsättningar för en demokrati och att det är viktigt att lyssna på sin meningsmotståndares argument. Samtal är viktiga för att fatta rättvisa beslut och media kan bidra till att olika åsikter får mötas och debatteras. Det sistnämnda är även något som tas upp i Sh – Samhällskunskap.

Sökordsoptimering är också något som tas upp i denna bok, där bristen på öppen debatt och konkurrerande åsikter beskrivs som en risk.

Analysen visar att samtliga böcker ägnar mycket utrymme åt att beskriva demokrati som ett sätt att fatta beslut genom att rösta fram politiker. Allmän och lika rösträtt, representativa val och medias viktiga roll som informationsspridare är något som poängteras i alla böcker som förutsättningar för demokrati, i överensstämmelse med den valdemokratiska idealmodellen.

Samtliga böcker lyfter även fram det representativa systemet som fördelaktigt när det gäller större sammanslutningar. Alla böckerna tar även upp media som ett viktigt medel för att engagera sig och delta i samhället utöver att rösta i valet. Vissa deltagardemokratiska inslag finns även med i alla böckerna, exempelvis möjligheten att påverka genom att engagera sig i föreningar, kontakta politiker eller anordna demonstrationer. Direktdemokrati nämns också som ett bra sätt att fatta beslut i mindre grupper.

Med det sagt finns det dock vissa avgörande skillnader mellan böckerna riktade mot högstadiet respektive mot vuxenutbildningen. Valdemokratiska aspekter är tydligt

dominerande i båda böcker riktade mot vuxenutbildning, till skillnad från högstadieböckerna som har mer balans mellan val- och deltagardemokratiska inslag. Böckerna för

vuxenutbildning ägnar betydligt mindre utrymme åt att förklara hur man som medborgare kan påverka politiken vid sidan av att rösta. Vissa exempel tas upp i de båda böckerna, men i betydligt mindre omfattning än i högstadieböckerna. De uppmuntrar även i mycket lägre grad

till engagemang och deltagande och de är relativt sparsamma med förslag på hur man som medborgare kan gå till väga för att försöka påverka politiken. Media som en arena för debatt (för alla) och opinionsbildning är inte heller något som betonas i de båda böckerna för vuxenutbildningen. Samtaldemokratiska aspekter är de som får minst utrymme i samtliga böcker, men allra minst utrymme får de i böckerna för vuxenutbildningen. Endast vid något enstaka tillfälle lyfts vikten av samtal, argumentation och debatt fram i de båda böckerna.

Samhälle – Ämnesboken är den bok som tydligt ägnar mest utrymme åt dessa aspekter.

I nästkommande kapitel kommer en avslutande diskussion att föras där resultatet kommer att relateras till tidigare forskning och relevanta styrdokument. Reflektioner kring resultatets eventuella betydelse för de olika elevgrupper kommer också att tas upp i diskussionen.