I inledningen konstaterade jag att elever som läser samhällskunskap dels på grundläggande nivå inom vuxenutbildning, dels i grundskolans senare år, enligt läroplaner och andra styrdokument ska få med sig likvärdiga kunskaper om exempelvis demokrati efter avslutad utbildning. Mot bakgrund av bland annat detta frågade jag mig två frågor; Vilka olika aspekter av demokrati ska undervisningen innehålla? Vad vill skolan och undervisningen förmedla till dessa elevgrupper? Jag skulle inte påstå att min studie har gett några giltiga och generella svar på dessa frågor. Däremot har den gett upphov till vissa funderingar kring hur undervisningsinnehåll rörande demokrati behandlas inom olika nivåer i skolan. Den viktigaste skillnaden som jag fått syn på i min analys av läroböckerna är att böckerna riktade mot vuxna har en tydlig dominans av valdemokratiska aspekter, när bland annat demokrati, media och Sveriges styrelseskick förklaras. Vikten av att gå och rösta lyfts fram, samt flera påminnelser om att det är politikerna som fattar de viktiga besluten. Vissa deltagande aspekter förekommer i de båda böckerna, exempelvis att det finns föreningar som man kan engagera sig i och att man har rätt att demonstrera. Några mer ingående förklaringar till hur man kan påverka politiken ”mellan valen” är dock inte framträdande. Högstadieböckerna är däremot mer balanserade utifrån det faktum att både deltagar- och valdemokratiska aspekter lyfts fram i hög grad.
Studiens omfattning ger som sagt inte utrymme för att allt för långtgående slutsatser kan dras om detta, dels utifrån att endast ett fåtal läroböcker analyserats, dels utifrån att läroböcker inte säger allt om hur undervisningen bedrivs. Men det är ändå värt att fundera kring dess resultat, inte minst mot bakgrund av vad den tidigare forskningen visar angående de
medborgerliga aspekterna av vuxenutbildningen, som bland annat Andreas Fejes undersökt.
Forskningen om vuxenutbildning, däribland Fejes studier, men även Skolverkets1, visar att dess demokratiska och medborgerliga uppdrag har hamnat i skymundan till förmån för det arbetsmarknadsmässiga. Fejes et al. menar att Komvux i huvudsak har blivit ett medel för att nå ett mål; att bli anställningsbar, vilket inneburit att andra aspekter som handlar om
deltagande i samhällslivet, har fått mindre utrymme. Läroboksanalysen visar tendenser som skulle kunna kopplas till denna utveckling. Böckerna riktade mot vuxna är relativt sparsamma när det gäller att belysa demokrati från olika håll och uppmuntra till engagemang och
deltagande. Fokus ligger mer på att förklara de mer ”konkreta” och enkla bitarna (som att man
1 Se kapitel 4 om tidigare forskning
ska gå och rösta vart fjärde år) samt relatera dessa till det svenska styrelseskicket. Kanske är det så att böckerna främst fokuserar på dessa aspekter för att inte ”krångla till” saker och ting.
Att endast ta upp aspekter som är nödvändiga för att boken ska stämma överens med kunskapskraven, så att eleverna kan ”gå vidare” och så småningom bli anställningsbara, skulle kunna vara en förklaring till deras innehåll. Förenklingar och mindre djupgående förklaringar leder per automatik till ett enklare innehåll, vilket gör utrymmet för olika perspektiv och aspekter begränsade.
Vad detta kan tänkas få för konsekvenser för eleverna och samhället i stort är inget som studien kan ge svar på. Däremot är det en intressant fråga att fundera över, inte minst med tanke på de skillnader som analysen visade, mellan böckerna för vuxna respektive högstadiet.
Högstadieböckerna var mer balanserade när det gällde deltagar- och valdemokratiska aspekter av demokrati, än böckerna för vuxna. Att det fanns sådana skillnader i böckerna är intressant utifrån det faktum att exempelvis kunskapskraven i de både kurserna, grundläggande
samhällskunskap och samhällskunskap årskurs 7–9, är identiska. Det centrala innehållet skiljer sig till viss del, dock inte på några väsentliga punkter, utan mer i hur detaljerade framskrivningarna är. Böckerna hade alltså kunnat vara någorlunda likvärdiga i innehåll.
Som en avslutning i diskussionen är det även på sin plats att titta på hur denna studies resultat står sig gentemot Agneta Bronäs och Kurt Wickes avhandlingar som behandlar liknande frågeställningar som denna studie utgått ifrån.2 Det finns mycket i deras studier som stämmer överens även med det resultat jag fått fram i min analys. Både Bronäs och Wicke menar att bilden av demokrati till viss del är motsägelsefull i läroböckerna och att
beskrivningarna innehåller paternalistiska drag. Detta har även min analys visat, exempelvis då internet beskrivs både som en möjlighet och en risk för demokratin, och när politikerna beskrivs som kunniga och de mest lämpade att fatta beslut åt ”oss”. Mitt material är även till viss del motsägelsefullt i den bemärkelsen att politiska val ofta beskrivs som synonymt med demokrati, samtidigt som även andra ”kriterier” för demokrati tas upp med jämna mellanrum.
I överensstämmelse med Wickes analys så lyfter även denna studies läroböcker fram den representativa demokratin som fördelaktig och ”det enda rimliga”.
Med detta sagt finns det dock vissa tendenser i mitt resultat som jag menar inte stämmer överens med Bronäs och Wickes slutsatser. De menar att läroböckerna inte uppmuntrar till engagemang och deltagande, utan istället till viss del framställer vissa deltagandemetoder som skadliga för demokratin (exempelvis aktivism). Wicke menar även att vissa typer av
2 Se kapitel 4 om tidigare forskning.
deltagande sätts i motsatsförhållande till att ”påverka formellt” genom att gå och rösta. Min analys visar inte dessa tendenser. De båda böckerna för högstadiet använder både mycket text, utrymme och bilder för att uppmuntra till engagemang och lyfta fram deltagandets potential och möjligheter. I dessa böcker framgår det även att det finns många sätt att påverka politiken, utöver att gå och rösta. Detta stämmer i sin tur väl överens med den deltagardemokratiska modellen, inom vilken det poängteras att deltagande inte behöver ses som en motsats till representativa val. Istället kan deltagandedemokratin fungera som ett komplement till valdemokratin. I böckerna för vuxenutbildning läggs inte mycket utrymme på deltagande aspekter alls. Deltagande framstår i dessa böcker varken som en större möjlighet eller ett hot mot demokratin. Istället är det att rösta i valet som är den viktiga ”handlingen” enligt dessa böcker. Att vuxeneleverna inte ”uppmuntras” till deltagande i alls lika hög utsträckning som högstadieeleverna är visserligen intressant, vilket jag var inne på redan tidigare i
diskussionen.
Analysen och slutsatserna, inte minst gällande de skillnader som kunde urskiljas mellan böckerna för högstadiet respektive vuxenutbildning, har gett upphov till nya frågor som skulle kunna till grund för fortsatta studier. Resultatet visar att läroböckerna som är riktade mot vuxna har ett tydligt valdemokratiskt fokus, medan deltagar- och framförallt
samtalsdemokratiska aspekter ges betydligt mindre utrymme. Vad har detta egentligen för betydelse för eleverna och deras utbildning? Får det några konsekvenser för undervisningen, och isåfall vilka? För att undersöka detta närmare hade exempelvis observationer eller intervjustudier med lärare och elever på vuxenutbildningen kunnat genomföras för att få en mer heltäckande bild av hur demokrati behandlas som kunskapsområde i undervisningen. Det hade även varit intressant att undersöka hur elever som läst grundläggande samhällskunskap klarar fortsatta studier på gymnasienivå när det gäller kursinnehåll som berör demokrati. Ser förkunskaperna annorlunda ut, trots att de har mätts utifrån samma kunskapskrav som tidigare högstadieelever? Vilka uppfattningar har dessa elever om demokrati? Som sagt – studien har väckt nya frågor som det finns både anledning och intresse av att undersöka vidare.