Sammanfattande analys

I följande avsnitt är elevernas, föräldrarnas, personalens och taxichaufförens berättelser sammanfattade och strukturerat utifrån studiens frågeställningar.

Elevernas behov av kommunikationsstöd

Arbetet för en fungerande kommunikativ miljö är centralt för att minska språkstörningens konsekvenser i många olika sammanhang. Samspel och interaktion beskrivs som viktiga förutsättningar för att eleverna ska få möjlighet att medverka på lika villkor som andra barn i skolan. Verbalt och ickeverbal kommunikation tillsammans med olika verktyg, som till exempel datorstöd, används för att skapa stödstrukturer för kommunikationen. Eleverna betraktas som viktiga samtalsparters som får tid, återkoppling och stöd för sin uttrycksförmåga. Det sker i interaktion och genom samhandlingar och samtänkande.

36

Gestaltande arbetssätt med dramatiseringar och lek beskrivs som ett framgångsrikt sätt att arbeta med stödstrukturer när det gäller social språkanvändning. Eleverna berättar att kamratrelationer är viktiga och de beskriver flera positiva lek- och samspelssituationer. Personalen och föräldrarna beskriver att språkstörning ofta leder till svårigheter med kamratrelationer och att fungerande fritidsaktiviteter därför är särskilt viktigt. Skolans strukturerade och relationsinriktade arbete ger förutsättningar till elevers delaktighet.

Gynnsamma respektive hindrande faktorer i den pedagogiska miljön

Språkliga- och kommunikationsinriktade arbetssätt och anpassningar genomsyrar den pedagogiska skolmiljön och omfattar alla elever. Olika typer av stödstrukturer används vilket ökar elevernas delaktighet. Informanterna beskriver att lärande sker under hela skoldagen och att lärandesituationer överbryggar varandra för att öka elevernas möjlighet till sammanhang. Eleverna framhåller vikten av att känna sig nöjd och stolt över sitt skolarbete och sitt lärande. Barnens självklara plats i skolan och erkännande som personer, beskriver föräldrarna som en viktig förutsättning för lärande. Vidare beskriver de personalens kunskap och bemötande som en viktig faktor för elevernas kunskapsutveckling. Personalen beskriver strävan att förbättra omgivningsfaktorer för att öka elevernas möjligheter. I specialskolan får elever visa sina kunskaper med stöd av alternativa kommunikationssätt. Att många olika metoder och sätt att kommunicera används beskrivs som en grundläggande framgångsfaktor i undervisning. Föräldrar, personal och elever upplever att specialskolans undervisning leder till en god kunskapsutveckling och en ökad självkänsla hos eleverna, vilket är viktigt för den fortsatta kunskapsutvecklingen. Personalen berättar att elevers måluppfyllelse varierar. Att utmana eleverna i lärandet beskrivs som viktigt för att de ska prestera på toppen av sin förmåga. Eleverna beskriver att det kan vara arbetsamt att lyssna, berätta och uttrycka sig skriftligt i alla ämnen. Samtidigt beskriver barnen glädje över sin kunskapsutveckling i dessa ämnen. Engelskundervisningen utpekas av flera elever som speciellt mödosam. Arbetet med att metakognitivt förstå vilka behov språkstörningen ger beskrivs som viktigt för lärande och fortsatt skolgång av föräldrar och personal. Föräldrar, personal och elever beskriver vikten av tillgången till varierade aktiviteter i lärandet. Föräldrar och personal beskriver att eleverna i stor utsträckning får lära med stöd av flera olika sinnen. Samarbetet mellan skola och hem beskrivs som viktigt av både föräldrar och personal, med utgångspunkt i barnens bästa.

37

Gynnsamma respektive hindrande faktorer i den fysiska miljön

I skolan är den fysiska miljön utformad utifrån att den ska ge stöd till lärandet. I skolan bedrivs upplevelsebaserad undervisning i stor utsträckning vilket gör att undervisningen gärna ska utspela sig i en kontext som passar innehållet. Lärande sker under hela skoldagen; raster och leksituationer är också lärandesituationer.

Samtliga beskriver att barn med grav språkstörning i alla sammanhang är beroende av interaktionen och samspelet med andra människor. Det är avgörande för om en fysisk miljö fungerar eller inte. Föräldrarna beskriver att skolans miljö är lugn och erbjuder arbetsro, tillgången till olika verktyg beskrivs som viktig. Personalen berättar att datorverktyg används under hela skoldagen för att eleverna ska få använda fler sinnen i sitt lärande. Fysiska föremål såsom datorer, bilder och laborativt material används i stor utsträckning som stöd för språk- och kommunikation och lärande. Elever efterfrågar själva datorstöd i sitt lärande. Att den språkliga informationen kopplas till bilder, filmer, upplevelser och laborativt arbete beskrivs ha avgörande betydelse för elevernas lärande. Föräldrar och taxichauffören berättar att språklig sårbarhet kan göra nya fysiska miljöer svåra för eleverna. Många blir tillbakadragna och rädda eller feltolkar pragmatiska språkanvändningen om de inte får stöd och guidning.

38

5 Diskussion

Avsnittet börjar med metoddiskussionen och därefter följer resultatdiskussionen som fokuserar på elevers möjlighet till positiva kunskapsprocesser och måluppfyllelse. Därefter föreslås specialpedagogiska implikationer som bland annat handlar om barns och föräldrars delaktighet. Slutligen beskrivs behov av fortsatt forskning.

5.1 Metoddiskussion

Samtalen med elever, föräldrar, personal och taxichaufför har gett fördjupad förståelse för insatser som är betydelsefulla för elever med grav språkstörnings lärande. I samtalen delade intervjupersonerna insiktsfullt med sig av sina upplevelser, tankar och känslor. Det har gett kunskap om hur insatser som minskar språkstörningen konsekvenser uppfattas av några elever, föräldrar och personal. Min tidigare erfarenhet av att arbeta som lärare i specialskolan underlättade kommunikationen med eleverna eftersom jag kan teckna och är van att använda visuellt stöd. Däremot hade det varit bättre att filma samtalen med barnen än att ljudinspela dem såsom jag gjorde. Enligt Mainela-Arnold, Alibali, Hostetter & Evans (2014) studie och erfarenheter från mina samtal så använder barn med språkstörning ofta ickeverbal kommunikation utan språklig förklaring. Om jag hade filmat samtalen hade jag bättre kunnat se och i efterhand förstå betydelsen av barnens ickeverbala kommunikation. I samtalen med föräldrar, personalen och taxichauffören skapades kunskapen i samspel mellan intervjupersonerna och mig som intervjuare (Barajas, Forsberg och Wengström, 2013). Min erfarenhet som lärare i specialskolan underlättade för mig att ställa följdfrågor eftersom jag har erfarenhet av verksamheten. Personer med olika perspektiv och erfarenheter medverkar i studien. Det har gjort det möjligt att belysa konsekvensen av språklig sårbarhet ur ett helhetsperspektiv. Tillförlitligheten i studiens resultat stärks av att det finns en samstämmighet i olika personers berättelser. Logopeden och taxichauffören i studien uttrycker till exempel liknande åsikter om kommunikationspartners stora betydelse, där logopeden har en utbildning inom området och där taxichauffören utgått från sina erfarenheter av samtal med barnen.

39

5.2 Resultatdiskussion

Studiens resultat beskriver hur pedagogiska åtgärder och arbetssätt framgångsrikt kan stödja elever med grav språkstörnings lärande och kunskapsutveckling. Resultatet visar hur specialskolans lärandemiljö på olika sätt skapar förutsättningar för elevernas utveckling. Relationer, fungerande kommunikation och samspel är centralt för elevernas framsteg. Liksom upplevelsebaserad undervisning, datorverktyg och en tillgänglighet i skolans fysiska miljö. Tillsammans ökar dessa faktorer elevernas delaktighet och lärande. I specialskolans undervisning finns fokus på kunskapsutveckling likväl som social omsorg. Därför vill jag i resultatdiskussionen lyfta fram processer som är möjliga när elever är delaktiga i skolan. För att illustrera detta utgår jag från några av studiens många berättelser.

En förälder berättade om sin sons lärande. Berättelsen handlar om sonens goda kunskapsutveckling som startade och möjliggjordes när han blev elev i specialskolan. Resultaten tyder på att berättelsen har en central betydelse för den här studien. Beskrivningen av elevens situation är angelägen för att skapa förståelse för hur specialskolans insatser samverkar och tillsammans bildar en helhet samt vilka kunskapsprocesser det kan möjliggöra för eleverna. Liksom Aspelin (2012) beskriver så tyder resultaten på att elevers kunskapsutveckling inte handlar om enskilda aktiviteter utan om processer som samverkar för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Studiens resultat ska inte tolkas som att lärarens språkliga stil, användande av teckenstöd, eller tillgången på datorverktyg är det som enskilt är det viktigaste för eleverna. Det är helheten av många samverkande faktorer som möjliggör en god kunskapsutveckling. Kunskapen skapas i kommunikation och interaktion mellan människor. Genom att uppmärksamma på förälderns berättelse poängteras att språkliga insatser är av avgörande betydelse för att elever med språkliga hinder ska kunna vara delaktiga med andra i lärandet. För den som har svårigheter med förståelse så är olika språkliga stödstrukturer mycket betydelsefulla. Eleverna har svårigheter att självständigt tolka och förstå informationen, vilket gör stödjande omgivningsfaktorer viktiga (Håkansson & Hansson, 2007). Det är också det som förälderns berättelse handlar om, hur specialskolans stödstrukturer och det relationella arbetssättet tillsammans möjliggjort sonens kunskapsprocesser och därigenom utveckling. Föräldern berättade att pojkens tidigare skolgång var problematiskt på många olika sätt. Det som andra barn snabbt lärde, var en kamp för hennes son att förstå. När pojken sedan började i specialskolan så tog hans lärande fart. Föräldern beskriver delaktigheten och tillgängligheten i specialskolan som det som förändrade sonens förutsättningar. När pojken blev medveten om hur han kunde lära så började han själv

40

aktivt att efterfråga kunskap, söka information och ställa frågor om sakers betydelse och innebörd. På så sätt startade en aktiv kunskapsprocess inom pojken, i samspel med omgivningen. Från att ha varit en passiv mottagare blev han en aktiv medskapare. Enligt Bruce (2014 b) är elevernas egen nyfikenhet en ”motor” för nya utmaningar och lärande. Nyfikenheten gör att barnet vill, kan och vågar utmana sig själva. Genom det kan gränsen mellan det som eleven bemästrar och det som fortfarande är outforskat flyttas fram (Bruce, 2014 b). I det sociokulturella perspektivet skulle det kunna liknas vid att specialskolan kan utmana elevens utveckling i den närmsta utvecklingszonen (Jacobsson, 2012). I berättelsen om elevens kunskapsprocess så är det viktigt att vara uppmärksam på att lärandet är en process som sker i samspel med andra. Enligt Aspelin (2012) är växelverkan mellan elev- och lärare en nyckelfaktor för lärande och kunskapsutveckling. Därför anser jag att det är viktigt att även uppmärksamma berättelser om de vuxnas kunskapsprocesser till exempel berättar föräldrar att de förändrat sin egen kommunikation för att vardagen ska fungera. Taxichauffören berättar hur han använt backspegeln för att ha ögonkontakt och kunna kommunicera med barn. Läraren berättar hur hon när hon uppmärksammade hur svårt en elev tycker att samspelet är, verkligen funderar på hur hon ska kunna förbättra den egna undervisningen. Jacobsson (2012) uppmärksammar att vuxna lär och utvecklas i interaktionen med barn. Genom samspelet i lärandesituationer kan den som undervisar få ökad kunskap för att utveckla stödstrukturer till dem som lär (Jacobson, 2012). Behovet av att vuxna förändrar sig för att möjliggöra kommunikation och lärande genomsyrar berättelserna. Det framstår som betydelsefullt att samtalspartner på ett prestigelöst sätt är öppen för att förändra och anpassa den egna samtalsstilen. Det möjliggör kommunikation med barnen och ökar förutsättningarna till en gynnsam lärandemiljö för elever med grav språkstörning. Lärandet i specialskolan sker när eleven med grav språkstörning och pedagoger har goda och kommunikativa relationer med varandra och kamrater. Lärandet sker genom delaktighet i en tillgänglig lärmiljö där verktyg och arbetssätt ger stödstrukturer till språket och utmanar tänkandet hos eleverna.

Samtidigt som en positiv bild av elevernas lärande och kunskapsutveckling synliggörs i resultatet så finns det aspekter som bör betraktas med en kritisk blick. I specialskolan får eleverna möjlighet att lära och visa sina kunskaper på flera olika sätt, men när deras kunskaper och förmågor mäts i relation till nationella kunskapskrav så beskrivs måluppfyllelsen som varierande. Varför når inte majoriteten av eleverna kunskapskraven genom de insatser och den undervisning som erbjuds i specialskolan? Naturligtvis finns det många svar på den frågan. Ett svar skulle kunna vara att kunskapskraven på språkliga

41

förmågor är för höga. Om elever med grav språkstörning ska få förutsättningar att nå målen med sina studier borde dessa krav i större utsträckning ifrågasättas. Liksom Sivertun (2006) menar jag att skolorna i större utsträckning måste flytta fokus från eleverna till vad som egentligen är problemskapande i skolan. Jag anser att det är befogat att ifrågasätta om de nationella kunskapskraven är rimliga och om skolan är likvärdig när elever med grav språkstörning bedömas utifrån samma språkliga krav som elever med typisk språkutveckling. Idag finns möjligheten att bortse från enstaka kunskapskrav medan alternativet att låta eleverna visa sina kunskaper med alternativa kommunikationssätt inte beskrivs i läroplanerna. Det är möjligt att elevernas måluppfyllelse skulle öka om fler och alternativa sätt att låta eleverna visa sina kunskaper på bedömdes likvärdiga med språkliga uttryck. Ett alternativ vore att möjliggöra bedömning av elevernas kunskaper och förmågor med praktiskt, estetiska uttryckssätt och att Skolverket ger elever rätt att använda datorstöd i alla nationella prov med tillgång till visuellt stöd och språkstödjande programvaror.

Ett annat perspektiv som behöver synliggöras i samband med att specialskolans måluppfyllelse bedöms är elevernas tidigare grundskoletid och hur väl den tillgodosett behov av undervisning och delaktighet. Föräldrarna berättar att skolorna inte haft kunskaper och resurser för att kunna möjliggöra fungerande skolgång, vilket försvårade elevernas lärande och vänskapande. Konsekvensen blev att barnet bedömdes ha “särskilda behov” och sociala svårigheter medan barnets upplevelse var känslan av misslyckande och utanförskap. Därför känns det befogat att fundera över hur elevers tidigare skolgång med bristande tillgänglighet påverkar den framtida måluppfyllelsen i specialskolan. Enligt Jerome, Fujiki, Brinton & James (2002) kan skolmisslyckanden leda till att barn får låg självkänsla vilket kan vara en bidragande orsak till ytterligare inlärningssvårigheter för elever med språkstörning.