Sammanfattande analys

Vi kommer nu att sammanfatta de viktigaste aspekterna av det som framkommit under intervjuerna och videoobservationerna. Resultatet visar att barnen på båda förskolorna fritt får välja vad de ska äta respektive dricka. Pedagogerna respekterar barnens uttryck

49

och åsikter vad gäller matval, vilket öppnar möjligheter för barnen att få inflytande över måltiden. Samtidigt försöker pedagogerna med tanke på barnens hälsa uppmana dem att variera sin måltid. Däremot finns det vissa begränsningar angående mängden mat som barnen får ta. Barnen på Blåklockan kan till exempel inte äta hur mycket de vill av en viss sorts mat. Även här handlar det dock om att pedagogerna vill uppmana barnen att äta varierad kost.

Vi har även uppmärksammat att pedagogerna på bägge förskolorna har gemensamma föreställningar vad gäller barnens beteende vid matbordet. Pedagogerna strävar efter att barnen ska lära sig ett bra bordsskick och förväntar sig att barnen ska uppföra sig på ett sätt som är i enlighet med de regler och normer som gäller i förskolans verksamhet. Detta får till följd att pedagogerna ser på barnens agerande ur sitt eget perspektiv. Därmed riskerar de att gå miste om barnens lekfulla meningsskapande. Att pedagogerna inte ser på barnens samspel vid matbordet ur ett barns perspektiv hindrar barnen från att få inflytande över det som är meningsfullt för dem.

Resultatet visar också att barnens initiativ och vilja att hjälpa till vid dukningstillfällen tas till vara av pedagogerna på Vitsippan, som lämnar en del av ansvaret till barnen. Detta ger barnen möjligheten att vara delaktiga och få inflytande, till exempel genom att uttrycka sina egna idéer om hur maten ska dukas fram. Däremot får barnen på Blåklockan små möjligheter att vara delaktiga vid dukningen, vilket beror på de rutiner som gäller i verksamheten. Ett ytterligare resultat är att miljön på de båda förskolorna organiseras olika. Genom att pedagogerna på Vitsippan serverar frukost och mellanmål som buffé samt erbjuder barnen att sitta och äta självständigt vid det som kallas för ”klara själv bordet”, öppnas möjligheten för barnen att ta ett större ansvar för sig själva och för andra, att pröva sig fram, att vara delaktiga och att påverka sin egen situation till exempel genom att välja när de ska börja eller avsluta sin måltid och att välja var de vill sitta. På Blåklockan gäller barnens rätt att välja sina sittplatser under frukost och mellanmål enbart för de större barnen. Pedagogerna organiserar där måltidsmiljön utifrån den barnsyn de har och utgår då från barnens mognad och ålder. På grund av detta organiseras barnens sittplatser på ett sätt som underlättar för pedagogerna att hantera måltidssituationen och hjälpa de barn, särskilt de minsta, som

50

inte kan klara sig på egen hand. Att pedagogerna på Blåklockan serverar maten direkt från en matvagn hindrar barnen från att delta och hjälpa de vuxna med sina sysslor. Utifrån dessa slutsatser går vi nu över till examensarbetets slutdiskussion.

51

5 Slutdiskussion

Syftet med vår undersökning har varit att ta reda på vilka möjligheter barnen får att vara delaktiga och att utöva inflytande under måltiden i två olika förskolor. Dessutom har vi velat undersöka hur miljöns utformning påverkar barnens möjligheter till delaktighet och inflytande under måltidssituationen.

Vi anser att undersökningen har besvarat våra frågeställningar. Utifrån resultatet kan vi konstatera att barnen på båda förskolorna får inflytande genom att de ges möjlighet att göra egna val vad gäller det de ska äta eller dricka. Trots att pedagogerna strävar efter att barnen äter varierat, med tanke på deras hälsa, respekterar de barnens egna åsikter kring de matval som de gör och ser till så att barnen får den mat som de är intresserade av att äta. De valmöjligheter som barnen i båda förskolorna har kan jämföras med Sheridans och Samuelssons (2008) forskning, som visar att barn tillägnar sig sin första erfarenhet av demokrati när de på egen hand får bestämma vad det vill äta. Enligt Sheridan och Samuelsson utvecklar barn sin förståelse av demokratiska principer och handlar därefter om deras åsikter respekteras och de får möjlighet att påverka sin situation. Det är, menar Åberg och Taguchi (2009), nödvändigt för en verksamhet som vilar på demokrati att ha lyssnande pedagoger, som respekterar barnens åsikter och tankar samt lyssnar på vad barnen behöver och är intresserade av.

Angående mängden mat som barnen vill ha, till exempel när det gäller bröd, har det dock visat sig att det finns gränser för detta på Blåklockans förskola. Detta begränsar barnens inflytande, och framgår att pedagogerna i detta fall har förutfattade föreställningar om vad barnen ska tillåtas göra i förskolan.

Pedagogerna på Vitsippan tar till vara barnens egna initiativ och deras vilja att hjälpa till vid dukningen. Om barnen vill delta vid dukningstillfällena överlämnar pedagogerna en del av ansvaret till dem. Barnen kan på så sätt vara delaktiga och utöva inflytande; de kan till exempel komma med egna idéer om hur maten ska delas ut på matborden. Att pedagogerna tillåter barnen att delta i dukningen får barnen att känna sig kompetenta och värdefulla. De kan då uppleva att de har betydelse och får möjlighet till inflytande, vilket är viktigt enligt Dewey (citerad i Arnér, 2009). Enligt Samuelsson och Sheridan (2008) måste barn, om de ska uppfostras till demokratiska individer, få delta i

52

beslutfattande processer och ha möjlighet att påverka sin situation. I motsats till Vitsippan får barnen på Blåklockan små möjligheter att vara delaktiga vid dukningen på grund av rutinerna som styr verksamheten. Vilket gör att barnen på Vitsippan får större möjligheter att påverka och utveckla förståelse för social samvaro.

Överhuvudtaget verkar pedagogerna på de båda förskolorna ha gemensamma uppfattningar kring barnens uppförande vid matbordet. De strävar efter att barnen ska lära sig ett bra bordsskick och bete sig på ett sätt som stämmer med förskolans regler, normer och värden. Detta kan verka disciplinerande och leda till begränsningar för barnen. Det sätt som pedagogerna bemöter barnen med vid matbordet, där de utgår från sina egna föreställningar om hur måltiden ska gå till och tolkar barnens agerande utifrån sina egna perspektiv, leder enligt oss till att barnens lekfulla meningsskapande försummas. Detta kan hindra barnen från att utöva inflytande över det som är meningsfullt för dem.

Vi har vidare även tittat på konsekvenserna av de två förskolorna olika sätt att organisera måltidsmiljön på. På Vitsippan serveras frukost och mellanmål i bufféform, och barnen erbjuds att sitta och äta självständigt vid ”klara själv bordet”. Det här sättet att organisera måltidsmiljön på öppnar möjligheter för barnen att pröva sig fram, att ta ansvar för sig själva och för varandra samt att vara delaktiga och utöva inflytande. Barnen kan också påverka sin situation dels genom att välja när de ska påbörja och avsluta sina måltider, dels genom att välja var de vill sitta. Vi anser att denna form av organisering av måltidsmiljön gör att verksamheten kan bedrivas på ett demokratiskt sätt som är i enlighet med förskolans läroplan Lpfö 98 (reviderad 2010) och Åberg och Taguchis (2009) forskning. Enligt Åberg och Taguchi måste pedagogerna bjuda in barnen. Detta innebär att de måste lita på barnens förmågor. Detta är viktigt om barnen ska vara delaktiga, lära sig ta ansvar både för sig själva och för varandra samt utveckla ett demokratiskt förhållningssätt. På Blåklockan ges inte alla barn lika mycket frihet att välja sina sittplatser som barnen på Vitsippan. Där är det endast de större barnen som har rätt att välja sina sittplatser under frukost och mellanmål. Pedagogerna begränsar barnens frihet vad gäller val av sittplatser utifrån barnens mognad och ålder och styr deras placering under måltiderna för att de ska kunna behandla matsituationen på ett effektivt sätt vad gäller tillsyn av de barn som är i behov av hjälp. Även det sätt som

53

pedagogerna organiserar miljön på, där de serverar maten själv direkt från en matvagn, begränsar barnens möjlighet att delta i de vuxnas sysslor. Vi anser att denna utformning av miljön står i strid med Arnérs (2009) perspektiv kring barns inflytande, där hon påpekar betydelsen av att pedagogen ser både sig själv och barnen som lika delaktiga i handlingar som sker i verksamheten. Författaren menar att detta ger barnens möjlighet till inflytande i vardagen.

I undersökningen har det framkommit att barnen får mer eller mindre möjlighet till delaktighet och inflytande beroende på vilken syn pedagogerna har på dem. Den barnsyn en pedagog har påverkar dennes förhållningssätt gentemot barnen, vilket har stor betydelse för i vilken omfattning barnen ges utrymme att vara delaktiga och ha inflytande under måltiden. Arnér (2009:51) samt Johannesen och Sandvik (2009) konstaterar att en pedagog som bemöter barn utan förutfattade meningar och med öppenhet skapar större utrymme för barnen att utöva inflytande över den egna situationen. Det har också framkommit att den syn pedagogernas har på barn ligger till grund för organiseringen av måltidsmiljön. Det visar sig till exempel att barnen får större möjlighet att påverka sin matsituation genom att de får sitta själva vid matbordet och klara sig på egen hand. Barnen är då mer självständiga och ansvarsfulla. De är också mer aktiva, både fysiskt och verbalt, och kan då på ett effektivare sätt utveckla sin motorik vad gäller att hantera bestick, hälla upp mjölk och bre smörgåsar jämfört med de barn som pedagogerna sitter med och hjälper när de behöver hjälp. Göhl-Muigais 2004 (citerad i Arnér, 2009) menar att ansvarstagande ger barnen i förskolan möjligheten till frihet, självständighet och inflytande, och enligt Hwang och Nilsson (2007), som är inspirerade av Deweys teori, lär sig barnen effektivare genom att de får pröva sig fram.

5.1 Avrundning

I undersökningen har vi kommit fram till att barnens inflytande ökar om pedagogerna vågar släppa kontrollen och vara öppna för vad barnen förmedlar både kroppsligt och verbalt. Genom att pedagogerna ser barnen som kompetenta individer och som aktörer i

54

sina egna liv samt ger dem möjlighet att synliggöra sina medfödda förmågor öppnas dörrarna för barnens delaktighet och inflytande.

Avslutningsvis vill vi lägga till att undersökningen också har gett insikter om betydelsen av att pedagoger, inte minst nyblivna pedagoger, blir medvetna om sin syn på barn. Det är denna barnsyn som avgör hur pedagoger bemöter barnen och förhåller sig till dem i praktiken (Åberg & Taguchi, 2009). För att kunna utmana sina föreställningar om vad barn är, vad de kan och hur de utvecklas är det därför viktigt att pedagogen kontinuerligt reflekterar över det egna förhållningssättet till barnen. Det handlar om att se barnen som likvärdiga subjekt och som värdefulla medmänniskor samt kunna ge dem möjligheter att utvecklas som individer. Att lita på barnens inneboende förmågor och våga låta dem pröva sig fram och ta ansvar för sina egna och andras handlingar möjliggör för oss som pedagoger att uppfylla läroplanens krav vad gäller barnens möjlighet till delaktighet och inflytande. Vi vill avsluta med några tankvärda ord av Johannesen och Sandvik (2009:92): ”Enligt vår uppfattning är tanken bakom delaktighet och inflytande att barnet redan är en fullvärdig medlem av det demokratiska samhället, och att det ska få delta som det är”.