Sammanfattande diskussion

Den sammanfattande diskussionen i detta avsnitt struktureras efter de frågeställ-ningar som formulerades i kapitlets inledning. De första frågeställfrågeställ-ningarna rörde vegetabilieproduktionens och djuravelns långsiktiga utveckling, var för sig och i förhållande till varandra, och huruvida skillnader förelåg mellan bygdetyperna. Övriga frågeställningar rörde vegetabilieproduktionens och djuravelns samman-sättning och huruvida det fanns variationer som kan kopplas till bygdetyp och jordbrukets naturliga förutsättningar.

Under den undersökta perioden ökade vegetabilieproduktionen kraftigt. I jämförelse med 1800-talet kan emellertid ökningen under 1700-talet te sig blyg-sam, trots att det rörde sig om en ökning i storleksklassen av en fördubbling. Tydliga skillnader förelåg emellertid mellan bygdetyperna. Vegetabilieproduk-tionen per mantal var genomgående högre och ökningstakten under 1800-talet snabbare i slättbygden än i ris- och skogsbygden. För sistnämnda två bygdetyper var dessutom trendbrottet i form av en accelererande ökningstakt förskjutet till senare delen av 1830-talet. Tidigare forskning menar att enskiftet och laga skif-tet spelade en viktig roll för vegetabilieproduktionens ökning varför det för-skjutna trendbrottet kan antas bero på skiftets senare spridning i ris- och skog-bygden.³⁰³ Förutom att ett effektivt verktyg för skiftets genomförande saknades i dessa bygdetyper före 1827 års laga skiftesstadga, ställdes dessutom ris- och skogsbygden inför andra utmaningar till följd av de naturliga förutsättningarna. Magra jordar och oländig terräng försvårade nyodling och små och steniga åker-stycken lämpade sig mindre väl för nya och mer dyrbara järnredskap. Ett sätt att öka produktionen och samtidigt kringgå dessa problem var genom potatisodling vilket möjliggjorde en ökad livsmedelsproduktion med i stort sett oförändrad jordbruksteknik.³⁰⁴ Resultaten av undersökningarna visar på tydliga samband mellan potatisodling och bygdetyp samt de naturliga förutsättningarna. Vid 1800-talets början hade potatisodlingen fått en blygsam start och grödans andel av den totala skörden var likartad i slätt-, ris- och skogsbygden. Därefter ökade emellertid skillnaderna kraftigt och vid slutet av undersökningsperioden utmärkte sig framförallt skogsbygden men även risbygden som potatisprodu-center medan slättbygden alltjämnt i huvudsak odlade spannmål. Produktions-ökningen var således anmärkningsvärd i alla tre bygdetyperna men dess sam-mansättning skiljde sig åt där potatisodlingens omfattning är det mest anmärk-ningsvärda exemplet. Förutom som livsmedel bidrog potatisodlingen även med inkomster genom försäljning av såväl grödan som dess huvudsakliga förädlings-produkt, det vill säga brännvinet. Potatisens betydelse under 1800-talet och för

303

Olsson & Svensson 2010. 304

101

områden som lämpade sig mindre väl för spannmålsodling bör därför inte underskattas.

Den ökade vegetabilieproduktionen åtföljdes således av förändringar i dess sammansättning. Men redan under den tidigare delen av undersökningsperioden skiljde sig bygdetyperna åt i detta avseende. För ris- och skogsbygden påvisas en mer diversifierad vegetabilieproduktion vilket talar för Campbells antagande om en specialiserad spannmålsproduktion i den bördiga slättbygden. Den diver-sifierade vegetabilieproduktionen samt att grödor såsom till exempel bönor i vissa fall kunde utgöra en ansenlig del av vegetabilieproduktionen, är en intres-sant iakttagelse. Det talar nämligen emot den förenklade bilden av att odlingen inom ramen för de traditionella odlingssystemen var ensidig och uppdelad på en råg-, korn-, havrevång. Detta är i linje med tidigare forskning som menar att ”växtföljderna” inom det traditionella jordbruket i själva verket var betydligt mer komplexa än så.³⁰⁵

Tidigare forskning har utifrån förändringar i utsädets sammansättning påvi-sat en ökad havreodling under perioden 1820-1850 vilket påvi-satts i samband med en tilltagande spannmålsexport, framförallt under den så kallade frihandelseran under 1800-talets andra hälft.³⁰⁶ Ett likartat mönster konstateras även genom våra undersökningar av långsiktiga förändringar i spannmålsskördens sammansättning. Men var den ökade havreodlingen ett generellt fenomen? Resultaten visar att gynnsamma förutsättningar för spannmålsodling verkar ha spelat en viktig roll eftersom en ökad havreodling påvisas framförallt för socknar i slättbygden. En annan tänkbar förklaring är närheten till marknaderna och västkustens exporthamnar. Vad beträffar proportionen mellan de två största sädesslagen råg och korn, konstateras ett tydligt samband med de naturliga förutsättningarna. Kornodling var nämligen mer utbredd i områden där jordkvaliteten generellt var bättre medan det omvända gäller för rågen vilket överensstämmer med grödornas preferenser. Intressant att notera med hänvisning till skillnader i grödornas utbredning är att boveteodling ter sig som ett kännetecken för områden med särskilt mager jordmån och mindre framgångsrik spannmålsodling.

Vi lämnar nu grödorna och riktar istället fokus mot djuren. Kvantifieringen av djuraveln talar för att ris- och skogsbygdens hushållningssystem i större utsträckning var präglade av djurhållning än slättbygdens vilket överensstämmer med Campbells antaganden Däremot var djuraveln i slättbygden inte i större utsträckning inriktad mot jordbrukets arbetsdjur, det vill säga hästar och oxar. Detta visar att slättbygdens djuravel förvisso var mindre omfattande, till följd av att hushållningssystemets tyngdpunkt var förskjuten mot

305

Se framförallt Dahl 1989. 306

102

nen, men att den likväl var diversifierad. Slättbygden verkar således ha strävat efter självförsörjning vad gäller produkter såsom till exempel fläsk, mjölk, ull och ägg. Generellt sett var djuraveln långsiktigt minskande eller stagnerande. Detta gäller oavsett om alla djurslag sammanräknas eller om häst- och nötkrea-tursaveln studeras separat. Det förelåg emellertid skillnader mellan olika del-perioder samt mellan socknar.

Den ökade vegetabilieproduktionen verkar alltså inte ha åtföljts av en ökad djuravel. Är detta att tolka som att ett nyodlingens dilemma förelåg? Tidigare forskning är kluven i frågan. Somliga menar att det endast var överskottet som minskade och att miniminivån för att tillgodose behovet av muskelkraft och gödsel bibehölls.³⁰⁷ Andra menar att djurbeståndets minskning i långa loppet endast var möjligt genom teknologisk förändring såsom exempelvis förbättrade plogar som halverade det nödvändiga antalet dragdjur.³⁰⁸ I sammanhanget bör ett möjligt tillkortakommande med källmaterialet påpekas, det vill säga att djur-aveln och inte det faktiska djurbeståndet studeras. Vi kan ändå ställa frågan om den långsiktigt stagnerande djuraveln är en avspegling av att bönderna inte alltid visste sitt eget bästa när de expanderade åkern på bekostnad av äng-, skog- och betsmark? Vissa forskare går så långt som att påstå att jordbruket på flera håll i Europa till följd av dylika strategier befann sig i en ekologisk kris vid 1800-talets början.³⁰⁹ Huruvida detta gäller även vårt undersökningsområde är svårt att uttala sig om i detta skede. Vi kommer därför att återvända till frågan i samband med avhandlingens kommande undersökningar, framförallt genom fallstudier i kapitel 7.

Sammanfattningsvis har kapitlets undersökningar besvarat en rad frågeställningar genom att belysa olika aspekter av vegetabilieproduktionens och djuravelns sammansättning och långsiktiga utveckling. Samtidigt har nya fråge-ställningar väckts som fordrar nya och fördjupade undersökningar. Även om generella tendenser konstaterats är det viktigt att notera att skillnaderna mellan de undersökta socknarna, även inom samma bygdetyp, i vissa avseenden kunde vara stora vilket visar på ett diversifierat jordbruk med lokal särprägel som utvecklades enligt olika mönster. I kapitel 6 kartläggs och studeras variationer och långsiktig utveckling med avseende på proportionen mellan vegetabiliepro-duktion och djuravel. För att bättre förstå hur jordbrukets strategier och utveck-ling skiljde sig åt mellan bygdetyperna, ägnas kapitel 7 åt fallstudier där vegeta-bilieproduktionens, djuravelns och markanvändningens långsiktiga utveckling sätts i samband till varandra.

307

Se t ex Dahlström 2006, s 171f. 308

Se Olsson 2005, s 130 som med referens till Hallén 2003 menar att de nya typerna av plogar fick sitt genombrott i Skånes västra slättbygder redan under 1800-talets första decennier.

309

103

Kapitel 6