Sammanfattande resultat

Undersökningen ger vid hand att den politiska eliten medvetet eller omedvetet motiverar internationella interventioner utifrån den strategiska kulturens två dimensioner, internationellt och nationellt, och dess inneboende normer. Motiveringarna tar sin utgångspunkt i den politiska elitens övertygelser som genom att referera till vedertagna normer syftar till att legitimera beslutet och insatsen. Undersökningen påvisar också att elitens framställda motiveringar påverkas av en förändring i den strategiska kontexten. Resultatet indikerar en skillnad mellan de båda tidsperioderna i förhållande till vilken dimension och vilka normer som främst gör sig gällande i motiveringarna – en normförskjutning från den internationella dimensionens normer till den nationella dimensionens normer konstateras. Normförskjutningen är avvikande från logiken bakom den strategiska kulturens dimensioner och vad som motiverar en internationell intervention. Kort sagt har den förändrade strategiska kontexten påverkat den politiska elitens uttryckta motiveringar och hur de använder och refererar till den strategiska kulturen och dess inneboende normer för att skapa legitimitet.

Undersökningen kan inte säga att det är den förändrade strategiska kontexten som enskilt utgör den påverkande faktorn för förändringen. Undersökningen kan inte heller påvisa att det är en förändring i den strategiska kulturen. Jag konstaterar dock att den förändrade strategiska kontexten inverkar på hur den strategiska kulturen används som referensram men även vad i kulturen som för tillfället ses som relevant och lyfts fram. Det syns i det politiska samtalet där en tilltagande politisk splittring och en mer omfattande debatt framträder ju längre fram i undersökningen analysen kommer. Det politiska samtalet har påverkats av den förändrade strategiska kontexten och ju mer nationellt fokuserat det svenska försvaret blir desto tydligare framställs den politiska elitens övertygelser i motiveringarna och desto mer splittrad verkar den

Sida 45 av 60 politiska debatten bli. Sammantaget tydliggörs de olika politiska eliternas övertygelser i den tilltagande debatten där de som policyentreprenörer rättfärdigar sina övertygelser genom att välja hur och utifrån vilken av den strategiska kulturens dimensioner de refererar till för att motivera och legitimera beslutet om insats.

Det empiriska underlaget utgjordes av sex parlamentariska år av regeringens propositioner, det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande och protokoll från riksdagsdebatter. Vid den inledande tematiseringen av underlaget identifierades sammanlagt 266 uttryck (fördelade enligt tabell 1 och 2) som kunde härledas till motiveringar utifrån normerna i den strategiska kulturens internationella och nationella dimension. Uttrycken analyserades därefter med utgångspunkt i teorins operationaliserade centrala begrepp för att sammanfattas utifrån respektive undersökningsperiod. Det sammanfattade analysresultatet fördes därefter vidare till en jämförande analys baserad på de operationaliserade centrala begreppen. Uttalanden som kunde härledas till både nationellt och internationellt har analyserats utifrån båda dimensionernas normer.

Tabell 1 Fördelning av uttryck i dimensioner och normer

Internationell dimension 2013-2015 2017-2019 Totalt

Humanism med människan i centrum 53 35

Militära samarbeten med allianser 13 19

Hög känslighet för personella förluster 8 9

Fredliga konfliktlösningar och låg legitimitet för militärt våld

15 7

Summa 89 70 159

Nationell dimension

Nationella intressen med staten i centrum 35 44

Alliansfrihet och neutralitet 0 3

Låg känslighet för personella förluster 3 9

Militärt våld ses som legitimt med få restriktioner i typ av våld

4 9

Summa 42 65 107

Sida 46 av 60 Tabell 2 Fördelning av uttryck i typ av källmaterial

Typ av källmaterial 2013-2015 2017-2019 Totalt

Regeringspropositioner 26 29 55

Utskottsbetänkanden 15 14 29

Protokoll från riksdagsdebatter 90 92 182

Summa 131 135 266

4.3.2 Delfråga 1

Studiens första delfråga formulerades:

Hur motiveras insatsen i Mali utifrån den svenska strategiska kulturens dikotomi mellan internationellt och nationellt och dess inneboende normer?

Logiken bakom den strategiska kulturens två dimensioner, internationellt och nationellt, säger att eftersom att det är en internationell insats med ett FN-mandat i botten borde den motiveras av normerna i den internationella dimensionen. Undersökningen visar att den första undersökningsperioden i huvudsak följer logiken och att det primärt är den internationella dimensionens normer som motiveringarna till insatsen refererar till. Den politiska eliten motiverar deltagandet utifrån humanism och altruism och att våldsanvändning enbart bygger på självförsvar – en ickevåldsinsats. Som exempel på denna typ av motiveringar redovisas två korta utdrag ur empirin:

Det finns över en halv miljon flyktingar, varav drygt 300 000 inom landet. Därför finns det ett stort behov av ökad säkerhet och för att hjälpinsatser på kort och lång sikt ska ha möjlighet att innebära förbättringar på plats. Det är därför bra att Sverige i dag fattar beslut om att bidra till Förenta nationernas stabiliseringsinsats (Riksdagens protokoll, 2014, anf. 57).

Det är nämligen en viktig uppgift för Sverige, som verkligen sätter FN centralt i vår utrikes- och säkerhetspolitik (Riksdagens protokoll, 2013, anf. 6).

Det som i den första perioden avviker från normen är att insatsen även motiveras utifrån nationella egenintressen där en påvisad närhet till FN blir viktigt för att dels bevara en svensk självbild av att vara en ”do-gooder” och en moralens stormakt men även andra drivkrafter som att kandidaturen till FN:s säkerhetsråd sker parallellt.

Sida 47 av 60 Undersökningens andra period påvisar en större avvikelse från logiken bakom vilka normer som ska göra sig gällande vid insatsen och den nationella dimensionens normer får en mer framträdande roll i den politiska elitens motiveringar. Den internationella dimensionens normer gör sig fortfarande till del gällande utifrån att motiveringar utgår från humanism och altruism, vilket inte är avvikande. Avvikande är dock att den nationella dimensionen blir mer framträdande och att motiveringarna i fler fall bygger på nationella egenintressen, där nationell säkerhet och positiva effekter på uppbyggandet av nationell försvarsförmåga framhålls. ”Sveriges deltagande i fredsfrämjande insatser är också viktigt för vår nationella säkerhet och för vår försvarsförmåga” (Riksdagens betänkande, 2019, s. 7). Utöver det är det avvikande att motiveringar framhåller den nationella dimensionens normer avseende legitimitet för våld, känslighet för förluster och internationella militära samarbeten. Där våldsanvändningen sträcker sig bortom självförsvar och FN som insatsledande organisation kritiseras med utgångspunkt i nationella egenintressen att göra insatser under ledning av Nato och därmed påvisa närhet till Nato.

4.3.3 Delfråga 2

Studiens andra delfråga formulerades:

Hur har motiveringarna förändrats över tidsperioden 2013-2019?

Undersökningen visar på att det sker en förändring av motiveringarna för den svenska insatsen i Mali utifrån hur motiveringarna uttrycks tidigt i tidsperioden jämfört med sent i tidsperioden. Ser man på förändringen från perspektivet strategisk kulturs båda dimensioner, nationellt och internationellt, identifieras att det tidigt i perioden i allt väsentligt är den internationella som gör sig gällande. Det blir dock påtagligt att ju närmre slutet av tidsperioden undersökningen kommer desto mer utrymme får den nationella med ett minskat utrymme för den internationella som resultat.

Betraktar man förändringen istället från normer återfinns även här ett liknande mönster som ovan. Mest påtagligt är förändringarna i begreppsparet humanism och nationella intressen. Humanism och altruism är de övertygande motiveringarna tidigt i undersökningsperioden men blir mindre vanliga i slutet av undersökningsperioden med minskad betydelse som resultat. Nationella intressen påvisas tidigt i tidsperioden men ökar succesivt genom hela tidsperioden och byter till del inriktning för att i slutet av tidsperioden vara en av de mer framträdande motiveringarna. De nationella intressena förändras från att i början uttryckas som en bevarad självbild och status av närhet till FN till att formuleras som nationell säkerhet och nationell

Sida 48 av 60 förmågeuppbyggnad i slutet. Vidare återfinns, i den andra tidsperioden i kontrast till den första, en splittring i den politiska debatten där regeringen främst motivera insatsen med att det ger positiva erfarenheter till Försvarsmakten medan delar av oppositionen istället motiverar en omprövning av insatsen utifrån nedslitning av resurser och nationell säkerhet.

Utöver dessa större förändringar sker även förändring inom legitimitet att använda våld från självförsvar till att använda militärt våld bortom det som definieras som självförsvar. FN framhålls som den viktigaste samarbetspartnern tidigt i perioden för att i slutet, som en del av den intensifierade politiska debatten, kritiseras av främst oppositionen till förmån för att internationella insatser bör ledas av Nato. En viss förändring i känsligheten för personella förluster påvisas också där det tagits steg mot den nationella dimensionens normer och en uppfattad lägre känslighet i slutet av tidsperioden.

Sammantaget syns en förändring av motiveringarna för den svenska Mali-insatsen över tid där den nationella dimensionens normer får ökad betydelse, vilket uppfattas som avvikande med tanke på att det är en internationell insats. En markant skillnad mellan tidsperioderna är även den betydligt intensifierade politiska debatten och splittringen i den senare tidsperioden. 4.3.4 Övergripande forskningsfråga

Undersökningens övergripande forskningsfråga formulerades:

Hur kommer Sveriges strategiska kultur till uttryck i den politiska elitens motiveringar till den FN-ledda insatsen i Mali i tidsperioden 2013-2019?

Om den politiska eliten är medveten om det teoretiska begreppen bakom de båda dimensionerna inom den strategiska kulturen framgår inte av undersökningen. Det är dock tydligt att oavsett medvetenhet så kommer de till uttryck genom att den politiska eliten refererar till dimensionernas olika normer när de motiverar besluten inför insats. Det innebär att man utifrån egen eller någon gemensam övertygelse väljer att söka stöd i någon av normerna och ger på så vis insatsen både relevans och legitimitet. Normerna möjliggör ett visst agerande där elitens övertygelser blir rättfärdigade utifrån vilken norm de söker stöd vid framställandet (Finnmore, 2003, s. 15). Det kan även uttryckas som att den politiska eliten som bärare av den strategiska kulturen utgör policyentreprenörer där deras uttryck är normativa så till vida att de avgör vilken norm som ska vara gällande (Lantis, 2006, ss. 20-21).

Den strategiska kulturens uttryck i den politiska elitens motiveringar har förändrats under den undersökta tidsperioden. Om förändringen som kommer till uttryck i den politiska elitens

Sida 49 av 60 motiveringar kan sägas vara förändringar i den strategiska kulturen medger inte undersökningen något svar på. Tydligt i studie är dock att de uttryckta motiveringarna förändras över tid från i huvudsak den internationella dimensionens normer till ett större fokus på den nationella dimensionens inneboende normer, där jag konstaterar en förskjutning mellan dimensionerna och normerna, samt att förändringen av motiveringarna skett i relation till en förändrad strategisk kontext.

I teoriavsnittet presenteras det som Jeffrey Lantis benämner som den strategiska kulturens politiska källor (Lantis, 2006, s. 17). Källorna syns i hela det empiriska underlaget men framträder tydligare i den andra undersökningsperioden.

Det politiska systemet framträder tydligt i den andra tidsperioden genom den intensifierade debatten och den ökade politiska oenigheten. Den ökade politiska oenigheten är tydligast i framställningarna kring nationella egen- och säkerhetsintressen. Detta trots att politiken av tradition har en bred uppslutning och majoritet i utrikes- och säkerhetspolitiska beslut och kan tolkas som avvikande. Den andra periodens mer framträdande politiska splittring indikerar att den politiska debatten utgör en förhandlad verklighet mellan den politiska elitens olika representanter (Lantis, 2006, s. 28).

Studien fokuserar på den politiska nivån där Försvarsmaktens påverkan som expertmyndighet framställs över tiden men får även den en tydligare roll i den senare delen av det analyserade materialet där eliten oftare framhäver myndigheten i motiveringarna. Användandet av expertmyndigheten kan liknas vid det sätt som normer används för att skapa relevans och legitimitet till motiveringar.

Historiska erfarenheter framhålls främst genom att påvisa den svenska självbilden men även perceptionen av en historiskt lyckad utrikes- och säkerhetspolitik samt för att skapa tyngd i motiveringar genom tradition.

Tydligast av de politiska källorna kommer den politiska elitens övertygelser till uttryck i motiveringar till insatsen. Övertygelserna gör sig gällande i hela det empiriska underlaget genom hur den politiska eliten väljer att referera till den strategiska kulturens inneboende normer för att skapa legitimitet och relevans för insatsen genom motiveringarna. Övertygelserna blir särskilt tydliga i den andra tidsperioden i samband med den mer omfattande debatten som uppstår med splittrade övertygelser.

Sida 50 av 60 Sammantaget påvisar undersökningen att den strategiska kulturen framställs i motiveringarna med en normförskjutning från den internationella till den nationella dimensionens normer och en identifierad påverkansfaktor är en förändrad strategisk kontext. Den förändrade strategiska kontexten har en identifierad inverkan på den politiska eliten och dess övertygelser som policyentreprenörer och därmed vilka normer som för situationen anses relevanta och som man därför refererar till i motiveringarna för insatsen (Lantis, 2006, ss. 17, 20-21, 28).

Sida 51 av 60

5 Avslutning

Studiens syfte har varit att, med utgångspunkt i delfrågorna, finna svar på hur den politiska eliten refererar till och framställer den strategiska kulturen i motiveringar till beslut om internationella interventioner samt hur motiveringarna förändras baserat på en förändrad strategisk kontext. Syftet med undersökningen anser jag vara uppnått. En avslutande diskussion kring undersökningen i sin helhet följer nedan samt en reflektion över densamma. Avslutningsvis lämnas förslag på fortsatt forskning.

5.1 Diskussion

Undersökningen tar sin utgångspunkt i ett konstruktivistiskt perspektiv med fokus på att förstå det undersökta fenomenet. Studien finner att den politiska eliten som policyentreprenörer väljer utifrån vilken norm de uttrycker motiveringar till beslut med utgångspunkt i övertygelser. Det har tidigare i uppsatsen kort relaterats till positiva effekter av att införliva ytterligare perspektiv där en kombination av perspektiv bland annat skulle ge en mer allsidig bild av fenomenet. Att göra undersökningen med utgångspunkt i flera perspektiv uppfattas som genomförbart men antingen skulle studiens fokus eller källmaterial behöver förändras. Resultatet skulle sannolikt bli en djupare förståelse och förklaring till hur den politiska eliten väljer att framställa och motivera politiska beslut.

Om den politiska eliten är medveten om den strategiska kulturens två dimensioner framgår inte. Formar de sina uttalanden och motiveringar för att passa in i motiveringarna eller utgörs motiveringarnas bärkraft enbart av den egna övertygelsen? Utgångspunkten i undersökningen har varit att alla, medvetet eller omedvetet, formas av den strategiska kulturen utifrån en betraktelse av den strategiska kulturen som en ”shaping context”. Att påvisa medvetenhet hos den politiska eliten är både svårt och har ej heller varit syftet. Jag konstaterar dock att den strategiska kulturen har inverkan på den politiska elitens framställningar och hur de väljer att motivera internationella interventioner, då den ständigt är närvarande.

Studien görs på ett specifikt fall och finner att en förändring i den strategiska kontexten inverkat på den politiska elitens motiveringar. Resultat medger inte att påvisa om det är en bestående förändring eller om resultatet kan sägas vara generaliserbart på andra fall. Generaliserbarhet har inte varit studiens syfte men studiens resultat ger en förståelse för att den politiska eliten som policyentreprenörer väljer vilken referensram, utifrån rådande situation men även utifrån dess uppfattningar och övertygelser, man använder när man framställer och motiverar ett

Sida 52 av 60 politiskt beslut. Förståelsen för den politiska elitens agerande som policyentreprenörer skulle därför kunna sägas vara teoretiskt generaliserbar.

Bidrar studien till någon helt ny och omvälvande kunskap? Kanske inte helt ny kunskap och kanske inte heller helt omvälvande. Undersökningen breddar dock den teoretiska kunskapen genom att använda redan befintlig teoribildning på det empiriska materialet och studera motiveringarna till beslut istället för det specifika beslutet. Om det är en bestående förändring som uppstått eller om det är av tillfällig karaktär diskuteras ovan. Jag konstaterar dock att de båda dimensionerna varken är ömsesidigt kompletterande eller uteslutande utan att de snarare lever i någon slags symbios där de bidrar med två olika perspektiv på det undersökta fenomenet. Undersökningen har inte fokus på vem eller vilken politisk tillhörighet som motiveringarna uttrycks av men finner att man i sakfrågan är relativt enig oavsett tillhörighet. Jag kan dock slå fast att det har skett en förändring i den analyserade debatten från den inledande tidsperioden till den avslutande. En förändring utifrån att debatten mellan opposition och regerande makt har blivit tydligare. Om denna mer omfattande debatt kan förklaras av behovet av en ensad inriktning med tydlig närhet till FN tidigt i perioden eller en generellt mer aktiv opposition i det svenska politiska landskapet och ett mer nationellt fokuserat försvar i slutet av perioden svarar inte undersökningen på. Den mer omfattande debatten framträder dock inte som en alternativ förklaring till den identifierade normförskjutningen. Den förstärker snarare intrycket av förskjutningen mellan normerna och tydliggör hur den politiska eliten utifrån rådande situation väljer referenspunkt.

5.2 Reflektion

I studien faller det sig naturligt att analysera texter, dels för att den svenska staten enligt offentlighetsprincipen presenterar källmaterialet i form av handlingar och dels för att ett annat källmaterial, exempelvis intervjuer, inte stödjer undersökningens syfte att granska officiella motiveringar till en internationell militär insats. Just att källmaterialet även kommer finnas tillgängligt för andra framtida forskare utgör en av studiens styrkor. En identifierad svaghet med studien är dock att forskaren behöver kunskap om fallets kontext för att på så vis kunna göra rättvisande bedömningar inom ramen för undersökningen (George & Bennett, 2005, s. 105). I förlängningen skulle den kontextuella kunskapen kunna påverka möjligheten till replikering av studien.

I studien analyseras officiellt framställda uppfattningar och motiveringar till beslut om en internationell insats. Dessa uppfattningar och motiveringar är per definition subjektiva. För att

Sida 53 av 60 hantera just det faktum att det som undersöks per definition är subjektivt har studien en konstruktivistisk ansats, något som är helt i linje med och möjliggör just tolkning av subjektiva uppfattningar. Det som möjligen skulle kunna vara problematiskt är att forskaren kan uppfattas som subjektiv där tolkningar medvetet eller omedvetet görs utifrån forskarens förhandsdefinierade uppfattningar, vilket skulle kunna påverka undersökningens intersubjektivitet. I studien hanteras detta problem genom en så öppen och transparant beskrivning, av gjorda val och vad, varför och hur undersökningen är genomförd, som möjligt samt genom att det framtagna analysverktyget ger utrymme för forskaren att tolka samtidigt som det är ett rättesnöre att förhålla sig till.

5.3 Fortsatt forskning

Undersökningen bidrar med en granskning av de officiella motiveringarna till en specifik internationell intervention och jag konstaterar att en förändrad strategisk kontext har inverkan på elitens motiveringar. Speglar det även en förändring av mer bakomliggande och inofficiella motiveringarna? Sannolikt inte. Att finna denna kunskap skulle kanske bidra med ett annat svar till undersökningens syfte och skulle definitivt ge ytterligare en dimension på de politiska motiveringarna med en djupare förståelse som följd. Frågan skapar en möjlighet att bredda kunskapen och utgör därmed ett förslag på fortsatt forskning som skulle kunna göras med elitintervjuer eller annan icke-offentlig empiri.

Ur undersökningens perspektiv att det är den politiska eliten som utgör bärarna av den strategiska kulturen är det ett tillfredställande resultat. Om bärarna av den strategiska kulturen skulle ses i ett bredare sammanhang och inkludera allmänheten skulle kanske resultatet vara annorlunda. Är den identifierade normförskjutningen lika accepterad utifrån ett bredare perspektiv? Accepterar allmänheten den efterhand mer framträdande karaktären i nationell säkerhet eller skulle den nationella självbilden av en alliansfri stat med medmänskliga bevekelsegrunder vara den gällande? Perspektivet är intressant för framtida forskning och skulle kunna studeras med en kvantitativ undersökningsmetod utifrån opinionsundersökningar. Det eftersom att problematiken mer handlar om huruvida den strategiska kulturen och en eventuell förändring i den har en bred förankring i samhället än om hur politiska beslut officiellt motiveras.

Sida 55 av 60

Litteratur- och referensförteckning

Aggestam, L., & Hyde-Price, A. (2016). A force for good? Paradoxes of Swedish Military Activism. i J. Pierre, The Oxford Handbook of Swedish Politics (ss. 479-494). Oxford: Oxford University Press.

Bergin, E. (den 21 november 2014). Löfven försvarar den riskfyllda Mali-insatsen. Svenska

Dagbladet. Hämtat från https://www.svd.se/lofven-forsvarar-den-riskfyllda-mali-

insatsen den 31 Januari 2020

Bergström, G., & Boréus, K. (2012). Idé- och ideologianalys. i G. Bergström, & K. Boréus,

Textens mening och makt: Metdbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (ss.

139-176). Lund: Studentlitteratur.

Bergström, G., & Boréus, K. (2012). Samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. i G. Bergström, & K. Boréus, Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig

text- och diskursanalys (ss. 13-48). Lund: Studentlitteratur.

Biehl, H., Giegerich, B., & Jonas, A. (2013). Introduction. i H. Biehl, B. Giegerich, & A. Jonas,

Strategic cultures in Europe: security and defence policies across the continent (ss. 7-

18). Wiesbaden: Springer VS.

Bjereld, U. (1992). Kritiker eller medlare? Sveriges utrikespolitikska roller 1945–1990.