Undersökningsperiod 2013-2015

Humanism med människan i centrum

Den politiska eliten menar att det svenska deltagandet tar sin utgångspunkt i den, på grund av stridigheterna i landet, allvarligt försämrade humanitära situationen och att en insats i Mali ligger i linje med Sveriges engagemang för fred och utveckling i Afrika. Samtidigt framställs att det svenska engagemanget bygger på ett beslut i FN:s säkerhetsråd och en inbjudan från den maliska övergångsregeringen till FN:s generalsekreterare om att genomföra en stabiliseringsinsats i landet, vilket ger en tydlig humanitär och folkrättslig grund (Utrikesdepartementet, 2013, s. 11).

I riksdagsdebatten kring besluten uttrycks att Sverige gör skillnad och att ett av huvudsyftena med insatsen är humanitärt.

Det är viktigt att fokusera på varför vi vill fortsätta insatsen. Det handlar om att säkerställa skydd, säkerhet och stöd till civila och att stödja den politiska dialog- och försoningsprocessen. Det handlar om att ge stöd för att det ska finnas förutsättningar för att kunna utveckla det humanitära biståndet till landet. (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 27)

Det signalerar om att den militära insatsen motiveras av att möjliggöra för andra aktörers insatser utifrån de stora humanitära behoven. Citatet ovan kommer från oppositionen och indikerar även politisk enighet kring vad som motiverar insatsen. En representant för ett av regeringspartierna beskriver de humanitära behoven målande utifrån undernäring, bristande

Sida 32 av 60 sjukvård och att medellivslängden i Mali är en av världens absolut lägsta (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 4).

Utöver det framhålls att på den svenska agendan står mänskliga rättigheter högt. Både regering och opposition uttrycker motiveringar till insatsen i form av att Sverige tar ansvar för och försvarar både mänskliga rättigheter och internationell rätt (Riksdagens protokoll, 2014, anf. 56, 131). Sammantaget påvisas alla människors lika värde och rättigheter tydligt i motiveringarna och att Sveriges deltagande i insatsen motiveras utifrån humanistiska och medmänskliga skäl. Utöver det visar analysen på politisk enighet kring de humanistiska motiveringarna till insatsen.

Militära samarbeten med allianser

Regeringen uttrycker att avsikten är att insatsen i Mali ska samordnas inom ramen för ett nordiskt samarbete med övriga nordiska länder (Utrikesdepartementet, 2014). Vidare framhåller representanter från regeringspartierna vikten av internationella samarbeten, något som poängteras ytterligare i riksdagsdebatten. ”En svensk insats i samverkan med andra är det som vi gör. Det handlar om samverkan med Norden, de baltiska staterna, EU under EU:s ledning, Nato och FN” (Riksdagens protokoll, 2014, anf. 124). Det visar på att Sverige tar ett solidariskt ansvar för fred och säkerhet tillsammans med andra, vilket är en hörnsten i svensk utrikes- och säkerhetspolitiken. FN pekas ut som den viktigaste samarbetsparten för Sverige i dessa solidariska militära samarbeten.

Fredliga konfliktlösningar och låg legitimitet för militärt våld

Den internationella insatsen i Mali är en fredsframtvingande insats med ett mandat som bygger på kapitel VII i FN-stadgan och innebär ett mångsidigt mandat med möjlighet till militärt våldsutövande (Utrikesdepartementet, 2015). Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet uttrycker dock klart att det militära bidraget enbart är beväpnat för självförsvar och att det i princip inte kommer förekomma några väpnade uppgifter (Riksdagens betänkande, 2013). I riksdagsdebatten poängteras även, från både regeringsmakten och oppositionen, att risken för militärt våld under insatsen är låg. Risken för våldsutövning och politisk enighet i frågan påvisas i citatet från oppositionen nedan.

Det svenska bidraget ska inte utgöras av stridande trupper, utan det handlar som sagt om att bedriva underrättelseverksamhet i syfte att bidra till FN:s uppdrag att stabilisera området. Man ska till exempel skydda civila och stoppa olika väpnade gruppers offensiver mot tätbefolkade områden. Den svenska styrkan har självfallet rätt att försvara sig vid eventuella angrepp men

Sida 33 av 60

kommer i huvudsak att sitta inne på campen där riskerna inte är så stora att just det sker. (Riksdagens protokoll, 2014, anf. 58)

Det är påtagligt att man från svensk sida vill påvisa humanitära och ickevålds-motivering till insatsen. Där normen med fredliga konfliktlösningar och låg legitimitet till våld gör sig gällande.

Hög känslighet för personella förluster

Från svensk sida bedömer man hotbilden i insatsområdet som varierande och att Försvarsmakten kommer hantera dels hot- och riskbedömningen men även de åtgärder som behövs vidtas utifrån bedömningen (Utrikesdepartementet, 2015). En viss ängslighet för förluster i det svenska förbandet antyds genom uttryck som att i Mali finns inte tillgång till ISAF-strukturen (International Security Assistance Force) som fanns i Afghanistan. Det svenska styrkebidraget motiveras istället med att det finns ”en kvalificerad sjukvårdskomponent samt de skyddsfunktioner som behövs för verksamheten” (Utrikesdepartementet, 2014, s. 10). En representant för ett regeringsparti uttrycker i sammanhanget att det är en utmaning att fatta beslutet om insats med vetskapen att svenska män och kvinnor riskerar sina liv för att rädda andras (Riksdagens protokoll, 2014, anf. 57). Kort sagt indikerar det att känsligheten för förluster och den relativt sämre möjligheten till understöd legitimeras genom att framhäva egen sjukvårdsorganisation.

Känsligheten för förluster blir än tydligare genom att den av FN utlovade Medevac-kapaciteten (medicinsk evakuering) inte är tillfredställande. I riksdagsdebatten uttrycks oro för att det ska uppstå förluster och det uppmanas till att åtgärder måste vidtas för att säkerställa en adekvat medicinsk evakueringsnivå enligt regelverket (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 6, 25-26). Sammantaget påvisas politisk enighet avseende känsligheten för förluster och den låga acceptansen för onödig risktagning.

Nationell dimension

Nationella intressen med staten i centrum

I undersökningsmaterialet framkommer motiveringar kring att svensk säkerhet till del skapas genom deltagande i internationella insatser med utgångspunkt i resonemang kring att en ökad eskalering i konfliktområdet skulle kunna leda till attentat även i Sverige (Utrikesdepartementet, 2013; Riksdagens protokoll, 2013, anf 2).

Sida 34 av 60 I riksdagsdebatten framställs ett flertal motiveringar kring Sveriges deltagande som antyder en vilja att visa närhet till FN. Ett identifierat syfte med att visa närhet till FN är att framhålla och bevara den svenska självbilden. ”Vi är glada över att vi nu, för första gången på tio år, deltar i en FN-insats. Därmed har vi möjlighet att stärka FN:s närvaro i världen” (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 5). Vidare framställs att det, ur ett svenskt traditionellt perspektiv, är viktigt att vara en del av världssamfundet där självbilden av en moralens stormakt och att Sverige historiskt sett gjort stora insatser påvisas (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 5, 15).

Utöver att bevara den svenska självbilden motiveras det också med uttryck för Sveriges stöd till FN och dess verksamhet. I sammanhanget framställs även att det svenska bidraget är en liten styrka som ska verka under kort tid (Utrikesdepartementet, 2013). Det indikerar vikten av att vara delaktig och komma nära samtidigt som ”kostnaden” för insatsen blir ringa. Vidare uttrycks att det finns många konflikter i världen men att det i detta fall är många saker som passar ihop och att det för svensk del är viktigt att insatsen fortsätter (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 3). Riksdagsdebatten indikerar förutom att det är viktigt för Sverige att visa sin närhet till FN även en relativt enad politisk elit kring vikten av att vara nära FN.

I samma debatt som tydliggör närheten till FN vill Liberalernas Allan Widman ”passa på att ta avstånd från en del av de uttalanden som företrädare för regeringen har gjort i samband med Maliinsatsen, där det nästan framstår som om detta huvudsakligen är motiverat av en kandidatur till FN:s säkerhetsråd - ett budskap som har upprepats gång efter annan” (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 7). Ett uttalande som Försvarsminister Peter Hultqvist bemöter med ”Det är alltså inget huvudändamål att vi ska kandidera till FN:s säkerhetsråd” (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 16). Debatten pekar förutom på viss enighet även på att det finns andra drivkrafter och intressen bakom motiveringarna till beslutet och nationella intressen av att visa närhet till FN. Alliansfrihet och neutralitet

Analysen visar på motiveringar utifrån ett solidariskt agerande där vikten av internationella militära samarbeten framhålls, vilket i sin tur inte pekar på några motiveringar med utgångspunkt i normen med honnörsord som alliansfrihet och neutralitet. Alliansfrihet indikeras dock genom viljan att vara nära FN som humanitärt världsorgan och därmed ett indirekt avståndstagande till Nato.

Militärt våld ses som legitimt med få restriktioner i typ av våld

Vid analysen framträder inga motiveringar som påvisar legitimitet för våld i andra situationer än för självförsvar utan insatsen framställs snarare som en icke-våldsinsats.

Sida 35 av 60 Låg känslighet för personella förluster

Insatsen framställs inte som riskfri utan snarare som riskfylld och att i den bästa av världar kommer alla svenskar hem igen utan skador (Riksdagens protokoll, 2015, anf. 25). I sammanhanget uttrycks att det inte finns en tillräcklig tillgång till Medevac-förmåga, vilket sammantaget indikerar en viss acceptans för risktagning för att lösa uppgiften.

Sammanfattning av undersökningsperiod 2013-2015

Sammanfattningsvis så uttrycker den politiska eliten tydliga och målande motiveringar som bygger på humanism och altruism. Motiveringar utgörs av att den väpnade styrkan är där för att möjliggöra andra organisationers humanitära arbete. Ett fåtal intressebaserade motiveringar och uttryck utifrån svensk och europeisk säkerhet framkommer. Insatsen motiveras dock med att det är en personellt liten insats under kort tid, vilket ger en relativt liten kostnad för insatsen. Insatsen motiveras också med att visa svensk närhet och svenskt engagemang till FN. I sammanhanget framhävs den viktiga svenska självbilden som en drivkraft i motiveringen men även en vilja att visa sig värdig utifrån mer statuslikanande uttryck där bakomliggande drivkrafter som kandidaturen för en plats i FN:s säkerhetsråd framträder. Sammantaget visar det på att en ringa kostnad för insatsen ger mycket tillbaka i form av en bevarad självbild och tydlig närhet till FN.

Utöver det framkommer motiveringar utifrån våldsanvändning och känslighet för egna förluster. I motiveringarna uttrycks att styrkan enbart är beväpnad för självförsvar och att militärt våld bara används i självförsvar samt en påvisad oro för egna personella förluster. Generellt visar analysen av tidsperioden på en enig politisk elit kring hur insatsen motiveras. För tidsperioden är det övervägande motiveringar utifrån normerna i den internationella dimensionen med humanistiska och altruistiska uttryck och en tydlig ickevåldsinriktning som framställs av eliten. Normerna i den nationella dimensionen syns dock genom nationella egenintressen som att visa närhet till FN.

4.1.2 Undersökningsperiod 2017-2019