Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur elever får användning av det engelska språk de lär sig under fritiden i engelskundervisningen för årskurs 4-6. Anledningen till detta är att Skolinspektionen 2011 pekade ut ett behov av att de två kulturerna fritidsengelska och skolengelska behöver bryggas över då elever i årskurs 6-9 lär sig mycket engelska på fritiden men känner en osäkerhet inför ämnet i skolan. Det engelska språk som elever kommer i kontakt med på fritiden möter de ofta genom digitala medier (Sundqvist & Sylvén 2012, 2014). Således har jag i denna uppsats undersökt i vilken omfattning elever får möjlighet att använda sig av digitala medier i engelskundervisningen och om arbetet med dessa kan bidra till att utveckla elevers inre motivation. Metoderna som använts för att ta reda på detta har varit att göra en textanalys av tre engelska läroböcker och intervjuer med sex engelsklärare som undervisar i årskurs 4-6.
Analysen av arbetsböckerna i den engelska läroboksserien Magic! visar att ytterst få uppgifter är utformade på så vis att eleverna behöver använda digitala medier. I arbetsboken som är avsedd för årskurs 4 innehåller endast 2 utav 209 uppgifter användning av digitala medier. I årskurs 5 och 6 ökar antalet något men är fortfarande litet med 9 av 217 respektive 9 av 190 uppgifter. I Skolinspektionens rapport uttrycks att mycket av undervisningen med läroböcker är upprepande och att läroböckerna gås igenom närmast vanemässigt sätt vecka efter vecka (Skolinspektionen 2011, s. 21). Det kan således konstateras att om läroböcker används i liknande omfattning kommer digitala medier inte användas särskilt ofta i engelskundervisningen för årskurs 4-6 och det kommer således inte vara genom digitala medier som fritidsengelskan får utrymme i skolan.
Elever som använder sig av digitala medier på fritiden är ofta motiverade att lära sig det engelska språket. Detta framgår dels i Mudras (2020) intervjustudie med såväl lärare som elever och i Sundqvist & Sylvéns (2012, 2014) undersökningar som visade att 100% av alla elever som spelar mycket datorspel också är motiverade att lära sig språket. Det teoretiska ramverket för denna uppsats har därför varit self-determination theory. I denna teori beskrivs att de tre grundläggande psykologiska behoven autonomi, kompetens och tillhörighet behöver tillgodoses för att utveckla inre motivation (Deci & Ryan 2000, s. 58). Inre motivation innebär att individer gör något för nöjes skull och inte på grund av yttre motivationsfaktorer som belöningar eller bestraffningar. Individer som tar sig för något på sin fritid kan således antas
drivas av inre motivation. Lärarna som deltog i denna intervjustudie gav flera exempel på hur de arbetar med digitala medier i engelskundervisning bland annat med syfte att öka elevernas motivation. Exempel på hur detta går till är att elever får analysera låttexter eller titta på TV-serier och film för att uppleva ett autentiskt engelskt språk. Bägge dessa undervisningsmetoder är exempel på hur elevers autonomi- (intressen) och kompetenskänsla (autentiskt språk) kan ökas. Däremot är det bara en lärare som berättar om hur digitala medier används för att öka en känsla av tillhörighet i gruppen, detta genom att elever tillsammans skriver manus och spelar in filmer och podcasts som läggs upp på YouTube. Tillhörighet till gruppen bidrar ofta till att öka elevers motivation (Dörnyei 2001, s. 100f) och enligt Mudras (2020) studie så använder eleverna olika chatfunktioner och sociala medier för att kunna hjälpa varandra snabbt med engelskauppgifter, vilket också bör ses som ett exempel på hur arbete med digitala medier kan öka sammanhållningen i gruppen.
De tillfällen som digitala medier används inom engelskundervisningen tolkas vara när lärarna har planerat innehållet i den uppgift eller aktivitet som ska utföras. I Läroplanen (Skolverket 2018, s. 35) står dock explicit att elever ska ges möjligheter att använda internet som källa för att söka efter texter och annat innehåll. Ingen lärare ger dock eleverna möjligheter att göra detta helt fritt. Det finns en oro att elever hamnar fel eller väljer texter som är alldeles för svåra att förstå. Att eleverna hamnar fel på internet är givetvis en risk, samtidigt så visar dock studier att elever har utvecklat en vana vid digitala medier redan i mellanstadieåldern (Sundqvist & Sylvén 2012, 2014). Att eleverna inte tillåts söka efter egna texter kan motverka deras känsla av autonomi (Davis & Bowles 2018, s. 7). Att öka elevernas möjligheter att välja innehåll kan således vara ett utvecklingsområde för engelskundervisningen. Genom att eleverna får arbeta på detta sätt kan alla tre psykologiska behov för att uppnå inre motivation tillgodoses; autonomi - genom att de får välja texter, kompetens - genom att de möter ett autentiskt språk och tillhörighet - genom att eleverna får arbeta tillsammans och stötta varandra i sin förståelse av detta innehåll.
Enligt forskning av Xodabande (2018) och Ban & Sayer (2014) är lärare många gånger inte medvetna om i vilken utsträckning elever använder det engelska språket utanför klassrummet.
Dessa forskare menar likt Skolinspektionen (2011) på att det finns behov av att fritidsengelskan behöver få ett större utrymme inom undervisningen. De lärare som deltagit i denna studie visar dock att de har god kännedom om sina elevers engelska aktiviteter utanför skoltid. Flera av dem kan dessutom se en koppling mellan de elever som ägnar mycket tid åt fritidsengelska och visar
högre kunskaper i ämnet, enligt några lärare har elever så pass goda kunskaper att de ligger på den högsta betygsnivån utan att anstränga sig särskilt mycket. Dessa uttalanden är motstridiga då lärarna även talar om att det är ett problem att eleverna väljer egna texter eftersom de kan vara för svåra. Konsekvensen av detta tolkas vara att eleverna som är starka i engelska inte utmanas tillräckligt och att de inte får med sig mycket från engelskundervisningen. Detta bekräftas av lärarna som uttalar att dessa starka elever inte får ut så mycket av undervisningen i engelska. En lärare uttalar sig även motsatt och menar att de svagare eleverna behöver stå ut till de kommer ikapp övriga gruppen. En stor utmaning för flera lärare är alltså att hitta en lämplig nivå för engelskundervisningen för alla elever, något som Davis & Bowles (2018, s. 6) menar är orimligt då alla elever har olika intressen, kunskaper och erfarenheter. En möjlig lösning på detta problem skulle kunna vara att elever individuellt eller i mindre grupper med liknande intressen arbetar med innehåll de är intresserade av. På så sätt utvecklas alla elever utifrån sin egen kunskapsnivå (Krashen 2009, s. 21) vilket gör undervisningen utmanande och utvecklande för alla elever. Alla deltagande lärare håller dock inte med om att de elever som ägnar sig åt mycket digitala medier på fritiden har större kunskaper i språket. Exempelvis anses elever som spelar mycket datorspel vara duktiga inom just denna kontext men har inte mycket engelskkunskaper i övrigt, exempelvis saknas ett vardagsspråk. Dessa uttalanden om att elever som använder mycket engelska på fritiden genom datorspel inte har stora kunskaper i engelska går emot de undersökningar som Sundqvist & Sylvén (2012) har gjort om där de jämfört elever som spelar mycket datorspel och deras resultat på olika test. Resultaten i dessa undersökningar har visat att elever som spelar datorspel på fritiden också presterar bättre i skolan. Lärarnas uttalanden om att eleverna har så olika kunskaper i engelska delas av Sundqvist & Sylvén (2011, s. 127). De beskriver ett heterogent engelskklassrum där det finns elever med toppbetyg och de som inte får godkänt vilket leder till utmaningar av de slag som lärarna i denna undersökning berättar om. Sundqvist & Sylvén (2011, s. 129) menar att lärare behöver inventera elevernas erfarenheter av engelska på fritiden för att utforma undervisningen utifrån de kunskaper de har med sig till skolan. Lärare 4 och 6 berättar att elever som ägnar sig åt datorspel saknar kunskaper och behöver bredda sitt språk vilket även Sundqvist & Sylvén hävdar (2011, s. 130). Sundqvist
& Sylvén menar dock vidare att kunskaperna eleverna har tillägnat sig via datorspel kan användas som en grund för att bredda språket och på så vis locka eleverna att lära sig språket utanför deras vardagliga kontext (Sundqvist & Sylvén 2011, s. 130).
Resultatet av denna uppsats har visat ett behov av att individualisera engelskundervisningen.
engelska, både på grund av att vissa elever tycker att undervisningen är för svår och andra elever tycker att den är för lätt.