Sammanfattning av analys

I detta kapitel presenteras en sammanfattning av analysen som har genomförts på de två pratshowerna Carina Bergfeldt och Skavlan. Analysen av programmet Skavlan visar att ett återkommande ämne bland de kvinnliga gästerna är känslor. Gästerna får svara på frågor om hur saker känns och hur vissa händelser har påverkat deras liv, med känslor i blickfånget. Ett exempel från ett program är intervjun med Seinabo Sey. Fokuset riktas på hennes artistskap och hennes känslor. Fredrik Skavlan presenterar: “Min nästa gäst slog igenom 2013 med låten Younger som gjorde henne känd världen över för sånger om olycklig kärlek. Nu är hon lite äldre och mycket lyckligare. Det här är Seinabo Sey.”

Även de första frågorna som ställs har liknande karaktär.“När du sjunger.. Hur viktigt är det att känna det du sjunger?”. Detta kan också knytas an till genusteorin där det anses vara kvinnligt att tala om känslor (Hirdman, 1988). Andra frågor som var vanligt förekommande var personliga frågor, personlighet och humor. I intervjuerna med de manliga gästerna kunde flera samtalsämnen och egenskaper pekas ut, kändisar, självsäkerhet, karriär och familj. Ämnet karriär förekom i princip varje intervju. Det talades om vilka framgångsrika män de var och hur de har tagit sig dit. “Hur skapar man musik som hittills har streamats overkliga 50 miljarder gånger? Nästa gäst är en brittisk dj från Bergen som erövrat hela världen med sitt förföriska ljudlandskap”, så

presenteras Alan Walker i ett av programmen. Även detta stämmer bra överens med genusteorin som menar att det är manligt att tala om karriär (Hirdman, 1988).

Intervjuerna i pratshowen Carina Bergfeldt uppfattas ingen självklar gestaltning av den stereotypiska kvinnan eller mannen, utifrån teorin om könsstereotyper (Jarlbro, 2006). Snarare är det könsneutrala frågor där vissa teman kan urskiljas, hos alla gäster.

Tre teman som kan urskiljas hos de kvinnliga gästerna är karriär, känslor och specifika

fall. I intervjun med Lill Lindfors talas det mycket om vilken väg hon har tagit i livet och hur mycket hon har åstadkommit. “Hon har byggt en hel karriär på sin unika talang att hitta rätt tonträff och rätt känsla…”, så presenteras Lill Lindfors i programmet. Här riktas fokus på hennes karriär, talanger och erfarenheter. Istället för egenskaper och känslor som är mer vanligt förekommande hos kvinnliga gäster och som passar in i den kvinnliga stereotypen. Hos de manliga gästerna är skillnaderna inte särskilt stora. Här tas också ämnen upp som karriär och känslor.

Med Fredrik Skavlan som programledare i Skavlan förekommer det i högre grad att frågorna skiljer sig åt beroende på om gästen är en kvinna eller man. Kopplat till tidigare forskning (Edström, 2006) och genusteorin (Hirdman, 1988) får kvinnor fler frågor om känslor och personlighet, medan männen får frågor om deras karriär och framgång. I Skavlan finns det därför en synlig skillnad. Däremot är uppdelningen inte lika tydlig i Carina Bergfeldt. Det förekommer skillnader i få undantag, men för det mesta är frågorna könsneutrala och det märks ingen skillnad på om det är en man eller kvinna som intervjuas.

7 Slutsats

I detta kapitel presenteras en diskussion som sammanfattar resultaten i undersökningen.

Slutsatser kommer även att dras. En diskussion om vidare forskning ingår också i detta kapitel. Syftet med studien var att studera hur porträtteringen av kvinnliga och manliga gäster ser ut i pratshower, utifrån ett genusperspektiv. De två pratshowerna Carina Bergfeldt och Skavlan som tillhör public service analyserades. Ett program som ingår i public service, ska även följa de regler och riktlinjer som gäller för verksamheten.

Kortfattat är det viktigt med mångfald och tillgänglighet. Utifrån de frågeställningarna som studien baseras på, har analyser gjorts och resultat har kunnat tolkas. Studiens frågeställningar är följande:

– På vilka sätt skiljer sig pratshowerna Carina Bergfeldt och Skavlan åt utifrån ett genusperspektiv?

Samt de kompletterande frågeställningarna för att få ett utförligt resultat på den primära frågeställningen. Utifrån dessa frågeställningar och den analys som gjorts kan slutsatser dras. Den första kompletterande frågeställningen är: Vilka roller tilldelas de kvinnliga och manliga gästerna? Det finns en mer märkbar skillnad i Skavlan medan gränsen i Carina Bergfeldt är mer otydlig. I Skavlan tilldelas gästerna roller som stämmer överens med teorin om könsstereotyper (Jarlbro, 2006). I Carina Bergfeldt är gränsen mer

suddig. Den andra frågeställningen är: Vilka ämnen diskuteras i intervjuerna med kvinnor och män? Olika ämnen förekommer i intervjuerna beroende på om det är kvinnor eller män som intervjuas. Det är även särskilt märkbart i programmet Skavlan.

Till kvinnorna ställs frågor som berör ämnet känslor och personlighet jämfört med männen som får frågor som rör deras karriär och framgång. Detta kan förklaras med genusteorin och vad som anses vara kvinnligt och manligt (Hirdman, 1988). Den tredje frågeställningen besvaras också: Vilka egenskaper lyfts fram hos de kvinnliga och manliga gästerna? I flera intervjuer passar egenskaperna in på de könsstereotypa föreställningarna av kvinnor och män, som förklaras i kapitlet teori (Jarlbro, 2006). I Skavlan presenteras kvinnorna som personliga medan männen beskrivs som

framgångsrika. I Carina Bergfeldt ser det annorlunda ut då det inte finns en tydlig gräns mellan frågorna som tilldelas till de kvinnliga och manliga gästerna. Även den sista frågeställningen besvaras: Vilka diskurser hittas i de två pratshowerna Carina Bergfeldt och Skavlan? Diskurser har hittats i de två programmen och de båda har skilda genus-diskurser där skillnaden och makten i språket är mer märkbart i Skavlan. Samt känslo-diskurs och karriär-känslo-diskurs har hittats i de två pratshowerna, men även här skiljer de sig åt. Dessa har hittats och analyserats med hjälp av diskurs (Berglez, 2019).

Till sist besvaras den primära frågeställningen med hjälp av de fyra

kompletterande frågeställningarna som nämnts ovan. Med hjälp av studiens teorier har de gett svar på hur de två pratshowerna Carina Bergfeldt och Skavlan skiljer sig åt.

I den tidigare forskningen om genus i media har flera slutsatser kunnat dras. Exempelvis att männen får ett större medieutrymme jämfört med kvinnorna, samt att könen också får olika frågor ställda till sig (Edström, 2006). Denna studie bekräftar den

uppfattningen. Främst i pratshowen Skavlan finns en tydlig uppdelning mellan könen om hur de framställs, vilka ämnen som diskuteras samt vilka egenskaper gästerna blir tilldelade. Som i den tidigare forskningen av svenska komiker där män har lättare att bli accepterade går också att applicera på denna studie (Söderlund, 2016). När humor förekommer i programmen skrattas det inte bara med kvinnor utan också åt.

I boken mediers känsla för kön (2015) beskrivs det också att kvinnor och män framställs olika, det förekommer även i denna undersökning. Sammanfattningsvis har denna studie bidragit till ytterligare kunskap om genus i tv och hur kvinnor och män porträtteras.

Även hur en kvinnlig programledare respektive manlig väljer ut och formulerar sina intervjufrågor. Det finns en tydlig skillnad mellan de båda pratshowerna, men på många sätt är de även likvärdiga.

7.1 Diskussion

Två näst intill identiska pratshower har analyserats i syfte att ta reda på hur kvinnliga och manliga gäster porträtteras. Carina Bergfeldt och Skavlan är två tv-program som sänds i SVT och behöver därför förhålla sig till public service riktlinjer. En viktig aspekt är att visa på en jämställd produktion. Utifrån resultatet av denna studie kan det i stora drag tolkas som att båda programmen har lyckats med detta, men att det finns potential för förbättring. Främst gäller detta för Skavlan.

Skillnaderna mellan kvinnor och män syns inte i intervjuerna om man gör en överskådlig blick av innehållet. Det krävs en mer djupgående analys för att skilja de olika gästerna åt. En första anblick på de avsnitten som analyserats märks ingen tydlig skillnad. Det kan verka som att alla intervjuer fungerar och utspelar sig på samma vis.

Dock krävs en mer djupgående analys, som i detta fall var en kritisk diskursanalys, för att se maktordningar och hur programledare med hjälp av språket visar på det (Berglez, 2019). Det är inte förens läsaren börjar fundera och tolka innehållet som dessa

skillnader växer fram.

Trots dessa resultat som har kunnat utläsas ur studien, bör resultaten tas med försiktighet. Detta är i sig en liten studie som inte kan representera hur det ser ut i alla avsnitt i Carina Bergfeldt och Skavlan. Inte heller hur det sett ut i föregående säsonger av programmet Skavlan. Det som går att dra slutsatser av är hur det ser ut just nu, i just dessa intervjuer med just dessa gäster. Valet av gäster kan göra skillnad i hur resultatet hade kunnat se ut. En annan fråga som kan diskuteras är skillnaderna i programmen. I pratshowen med den manliga programledaren förekommer fler tydliga stereotyper, jämfört med programmet som leds av den kvinnliga programledaren. Teorin om könsstereotyper som beskrivs av Jarlbro (2006) menar att det finns skillnader bland kvinnor och män. Stereotypa män beskrivs oftast som framgångsrika medan den stereotypa kvinnan ska stanna i hemmet (Jarlbro, 2006). Då kan en fråga sig om det är könet på programledaren som bidrar till denna skillnad, eller om det beror på någon annan yttre faktor. Man bör komma ihåg att det är två skilda program, trots att de har samma syfte och upplägg. Skillnaden kan även bero på programledarnas bakgrund, personlighet eller annan faktor. Kanske är det inte främst vilket kön som spelar roll.

Detta är viktigt att ha i åtanke när dessa slutsatser dras. Dock stämmer denna

uppfattning överens med den tidigare forskningen hur kvinnor och män porträtteras.

Män får större medieutrymme än vad kvinnor får (Edström, 2006). Det stämmer också

in på forskningen om att kvinnliga och manliga komiker framställs annorlunda i tv (Söderlund, 2016).

Det är även intressant att diskutera frågan om makt, i och med att metoden kritisk diskursanalys har tillämpats i denna studie. Att vara programledare i sig kan visa på makt, snarare än de gäster som blir inbjudna till programmet. När det likväl är en manlig programledare kan det innebära ännu mer makt. I programmet Skavlan finns det en mer tydlig bild av att programledaren Fredrik Skavlan utövar makt. Att dra skämt eller ställa specifika frågor kopplade till gästens kön kanske bara går att utföra när en sitter på makten. I programmet Carina Bergfeldt märks det också av att programledaren sitter på makten. Det är Carina Bergfeldt som styr samtalen, vilka frågor som ställs och vem som får ordet i studion. Dock syns inte en lika stor skillnad mellan gästerna. Både kvinnorna och männen får liknande frågor. Just frågan om makt går att diskutera med hjälp av begreppet diskurs som har använts i denna studie (Berglez, 2019). En annan aspekt att fundera på är hur mycket del av arbetet sker av själva programledaren eller produktionen bakom. Och vem som sitter på makten, egentligen. Kanske är det så att programledarna inte har en talan i vilka intervjufrågor som ska ställas. Om det är fallet kan det diskuteras vem som sitter på ansvaret. Har programledaren lika stor skyldighet att bidra till en jämställd programproduktion som teamet bakom?

En intervju som var extra intressant och som skiljde sig från normen var

samtalet med Ulla och Stefan Löfven. Som nämnts tidigare är det männen som får större utrymme i intervjuer, detsamma gäller att kända personer tar större plats än andra

(Edström, 2006). Till exempel gick det att urskilja i studiens olika intervjuer, men i Carina Bergfeldt var Ulla Löfven istället i centrum. Det går emot genusteorin där mannen oftast tar plats snarare än kvinnan (Hirdman, 1988). Fler frågor ställdes till Ulla medan Stefan fick flika in med sina svar efterhand. Även presentationen av gästerna stack ut, “varmt välkomna Ulla Löfven och hennes man statsministern”. Enligt min egen åsikt är detta ett undantag från normen, i de flesta intervjuer vi ser på tv. På ett sätt kändes det nytänkande och varierande. Att få möjligheten att intervjua

statsministerparet, men välja att fokusera på statsministerns fru under intervjun, anser jag vara nytänkande. Det är en intervju som kan väcka fler funderingar och skapa diskussion om hur intervjuerna och tv överlag ser ut idag. Kanske är det dags för en förändring snart?