7.1 Sammanfattning
Avsikten med vårt arbete är att undersöka vilken beredskap vi som specialpedagoger i förskola och skola har för att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa i en kommun i södra Sverige.
Barn till föräldrar med psykisk ohälsa har alltid funnits bland oss men inte uppmärksammats av skolor, socialtjänst, vänner eller grannar. De benämns ofta som de osynliga barnen. När föräldrar lider av psykisk ohälsa präglar det barnets uppväxt och forskningen visar att det fortfarande kan uppfattas som ett känsligt ämne men att diskussioner börjar föras i massmedia och debatter. Vi saknar forskning inom detta ämne när det gäller förskola och skola.
Barnen riskerar att fara illa på grund av brister i den tidiga mor- och barnrelationen, förluster, skrämmande upplevelser, uppbrott och separationer i samband med ett omhändertagande eller i en förälders sjukhusvistelse. Det här är kända riskfaktorer för barns hälsa och utveckling, trots detta finns det skyddande faktorer som förmodligen väger upp barns svårigheter.
I vår undersökning ser vi att det finns en kunskap bland specialpedagoger om detta men de vill ha mer kompetensutveckling inom området. Trots alla riskfaktorer som barn till föräldrar med psykisk ohälsa utsätts för har många barn en förmåga att klara sig och de kallas ibland för maskrosbarn. Deras motståndskraft resiliency beror mycket på vilka personliga egenskaper de har men det allra viktigaste är att det finns ett nätverk kring barnet där människor ser och bekräftar det.
I våra intervjusvar kan vi se att det finns barn som ger tydliga signaler och tecken på att de inte mår bra men det är inte självklart att barn eller föräldrar berättar att det finns psykisk ohälsa i familjen.
Vi ser genom vår undersökning att det finns beredskap att möta den här problematiken genom att kommunen har en familjecentral där de planerar att starta en gruppverksamhet för barn till föräldrar med psykisk ohälsa.
Det saknas forskning när det gäller samarbete mellan socialtjänst och förskola/skola. Den forskning som finns visar på att det saknas ett barnperspektiv inom vuxenpsykiatrin.
Vår studie bekräftar att förskola och skola fyller en viktig funktion när det gäller att möta barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Där ser vi vikten av vår roll som specialpedagog i ett förebyggande elevhälsoarbete.
7.2 Diskussion
Barn till föräldrar med psykisk ohälsa är en grupp som riskerar att fara illa om de inte uppmärksammas i tid. De här barnen har funnits i alla tider men deras föräldrar var förr intagna på institutioner och idag är de en del av samhället. Vi befarar att psykisk ohälsa är ett stigmatiserande problem i dagens stressade samhälle och att det fortfarande döljs av familjen. Hur det går för barnet beror på vilka förutsättningar det har och vilka människor som finns runt omkring.
De här barnen behöver tidiga insatser för att få en barndom utan allt för stora påfrestningar anser vi. Den tidiga anknytningen har en märkbar betydelse för barnet och den första relationen ett spädbarn möts av kan vara avgörande för deras förmåga att etablera sociala relationer som vuxna. Psykisk ohälsa hos mamman kan börja redan i samband med graviditet och förlossning där ett förstadium till depression eller en psykos kan uppträda. I denna period utvecklas barnets känsla av sig själv men det sker i ett samspel med omgivningen och denna känsla kommer att finnas kvar livet ut säger Stern (Hwang & Nilsson, 1995).
En av våra specialpedagoger som arbetar på högstadiet säger att det är viktigt att mammor uppmärksammas tidigt på BVC för där finns redskap att ta till. I litteraturen kan vi läsa att det förekommer samspelsbehandling i grupp för mammor och barn med anknytningsproblematik men dessa grupper finns endast på ett fåtal platser i Sverige (Skervfing, 2005).
I den kommunen som vi har gjort vår undersökning i har vår respondent inom socialförvaltningen berättat att en kartläggning över hur många barn det finns till föräldrar med psykisk ohälsa. Den visar att det finns ett 80-tal barn samt ett stort mörkertal som troligtvis finns bland primärvårdens patienter. Vi vet att de här barnen förmodligen någon gång har kontakt med BVC. Vilket stöd och vilken kunskap finns om denna problematik är frågan vi ställer oss?
Kommunen har en skyldighet att hitta barn som av fysiska, psykiska eller av andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling och därmed anvisas en plats till förskola och fritidshem om inte barnets behov tillgodoses (se 9 § i avsnitt 3.6).
I vår roll som specialpedagoger känner vi att vår profession skulle kunna användas i den dagliga BVC-verksamheten. Där skulle vi kunna ha gruppverksamhet i ett förebyggande arbete tillsammans med mammor, BVC-sköterskor och BVC-psykolog. Vi skulle kunna komplettera med vår pedagogik, samtalsmetodik och den tidiga anknytningens betydelse.
Barn till föräldrar med psykisk ohälsa kommer troligtvis att behöva barnomsorg och där har pedagogen en viktig funktion. Våra respondenter som är knutna till förskolan säger att pedagogerna kommer nära barnet och föräldrarna i den dagliga kontakten.
En specialpedagog i förskolan säger att pedagogen lätt kan bli en extramamma. Det är viktigt i pedagogernas förhållningssätt att de inte tar över mammarollen. I vår roll som specialpedagoger bör vi se till att göra pedagogerna medvetna om hur de ska uppmärksamma barn till föräldrar med psykisk ohälsa och att det är viktigt att de känner till vad barnet bär med sig för upplevelser. Genom pedagogisk handledning kan vi i arbetslaget föra diskussioner kring ett gemensamt förhållningssätt, se signaler, barnets rättsskydd, arbetssätt och metoder.
Det vi saknar från intervjuerna är att så få tog upp den skapande verksamhetens och lekens betydelse. Forskningen säger att i den skapande verksamheten och i leken kan barnet bearbeta känslor och upplevelser. Leken kan för en stund få dem att glömma det ansvar och den svåra situation de förmodligen lever i.
I skolans värld kan det vara lätt att glömma bort barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Det kan fortfarande uppfattas som ett känsligt ämne och det är inte självklart att barn eller föräldrar talar om att den här problematiken finns, vilket våra respondenter bekräftat. Vi ser att pedagoger har uppmärksammat signaler och vet vilka verktyg barnen behöver. Undersökningen visar att de ofta blir uppmärksammade först när de visar t ex ett utagerande beteende, har hög frånvaro eller inlärningssvårigheter. Samtidigt får vi inte glömma bort de tysta introverta barnen.
Det är oroväckande att det är enklare att samla ihop arbetslaget i förskolan till en diskussion än i skolans lägre år vilket några av specialpedagogerna tar upp. Är det så att det i skolan fokuseras mer på kunskap än på hur barnet mår? För oss är det självklart att detta hänger ihop med varandra, för mår inte barnet bra är det svårt att ta in kunskap. Det här är en viktig uppgift för oss specialpedagoger att förmedla till pedagogerna i skolan och där kommer elevhälsan in som ett komplement.
På högstadiet ser vi i vår undersökning att elevhälsan har fått en betydande roll. Där diskuteras dessa frågor ofta och där har samtliga professioners roller tydliggjorts. Elevhälsans funktion är en förebyggande verksamhet med ett salutogent förhållningssätt med eleven i fokus. Detta tar sig uttryck i Aaron Antonovskis teorier (1991) där vi i Sverige har myntat begreppet KASAM en känsla av sammanhang.
Samtliga respondenter berättar om hur de arbetar för att barnen ska känna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i sin vardag. De framhåller att det är viktigt att barnen blir sedda och bekräftade, att skapa
en struktur som ger trygghet, social omsorg, läxhjälp, åtgärdsprogram, utvecklingssamtal, samarbete med hemmet och fritidsaktiviteter. Förskolan och skolan kan bidra med att vara en viloplats/fristad för barn till föräldrar med psykisk ohälsa.
I specialpedagogens roll ingår att tillsammans med rektor arbeta med skolutveckling och där ser vi att elevhälsan blir en viktig del att utveckla. Vi som specialpedagoger kan se till att barn till föräldrar med psykisk ohälsa får sitt rättsliga skydd tillgodosett och att vi för deras talan så att åtgärder vidtas.
Det som kommit fram i undersökningen är att våra respondenter tagit upp saknaden av ett samarbete med socialtjänsten i kommunen. Detta saknar även vi i forskningssammanhang och har ett förslag på hur ett professionellt nätverk skulle kunna se ut i en kommun. Där tänker vi oss att en specialpedagog som representerar förskola och skola tillsammans med BVC-sköterska, MVC-sköterska, socionom, psykolog förskola/skola, barnombudsman, vuxenpsykiatrin och läkare från primärvården skall ingå i. Här kan vi ta tag i problemen på ett tidigt stadium och förhindra tillströmminigen till specialistvård. Vi ser i våra verksamheter hur behovet har ökat av stöd och hjälp till barn som mår dåligt. Detta bekräftas allt oftare i debatter och i media.
Sammanfattningsvis leder vår undersökning till att vi kan se att barn till föräldrar med psykisk ohälsa har ett behov av ett fungerande socialt nätverk som en skyddande faktor för att överleva. Detta har framkommit tydligt i vår undersökning genom olika system som mikrosystemet, mesosystemet, exosystemet och makrosystemet (se avsnitt 4.3).
Det finns ytterligare metoder som vi hade kunnat komplettera vår undersökning med som t ex enkäter och observationer. Det hade inte tillfört vår undersökning någonting eftersom när det gäller enkäter hade vi saknat den personliga kontakten. När det gäller observationer hade vi inte fått bredden från förskola till högstadiet vilket ingick i vårt syfte eftersom vi hade behövt göra flera observationer som tiden inte hade tillåtet. Om vi skulle ha gjort om vår undersökning idag skulle vi fortfarande ha valt intervjuform som metod. Vi är nöjda med valet av att ha intervjuat specialpedagoger för där har vi fått en bredd från förskola till högstadiet, från liten till stor skola och från centralort till landsbygd.
Det som vi i efterhand ser av stor vikt är att det hade varit intressant att intervjua någon från vuxenpsykiatrin där tar forskningen upp barnperspektivet som en viktig aspekt. Det hade också varit intressant att intervjuat fler specialpedagoger som arbetar inom förskolan för nu blev det större fokus på barnen i skolan.