Syftet med denna studie är att öka förståelsen om upplevelsen av rollen som volontär inom det sociala arbetet med ungdomar och unga vuxna, genom att beskriva rollen som volontär utifrån upplevelsen av att agera som en ”icke-professionell” hjälpare gentemot sin målgrupp. I
problemformuleringen uttrycker jag en önskan om att lyfta att volontärer har en viktig roll inom det sociala arbetet och jag framhåller vikten av att öka kunskapen om deras upplevelser av ideellt arbete. Studiens frågeställningar besvaras utifrån intervjuer med sex volontärarbetare. I analysen relateras intervjupersonernas berättelser till tidigare forskning på området. Mot bakgrund av att det är en kvalitativ studie ger den inte en bild av hur alla volontärer uppfattar sin roll, utan bidrar med berättelser om hur intervjupersonerna uppfattar sitt engagemang utifrån studiens frågeställningar.
De centrala teman som identifierats är drivkrafterna, hur engagerad ska man vara?, stå för ställningstaganden, frihet på gott och ont, känslan av otillräcklighet och stöd från olika håll.
Jag har resonerat om social önskvärdhet i intervjusvaren kan förekomma, som innebär att
volontärerna vill lyfta en positiv bild av den förening de representerar och därför förskönar bilden av sina upplevelser. Efter genomförandet av intervjuerna uppfattar jag att respondenterna har och förmedlar positiva känslor kring den förening de representerar, speciellt när de ger en övergripande bild av sitt engagemang eller om föreningen. Samtidigt framför volontärerna även kritik och ambivalens kring specifika frågor. Kritiken uttrycks ofta som allmängiltig, alltså att man som volontär tänker att det fenomen man kritiserar finns inom alla liknande organisationer, snarare än något som är unikt för just den egna föreningen. Brister kopplas till bristande resurser hos
föreningarna snarare än en ovilja från föreningen. Min bedömning är att en viss social önskvärdhet riskerar att finnas och bör tas i beaktande, men att den inte är så omfattande att den allvarligt påverkar trovärdigheten i resultaten.
Studiens första frågeställning, hur uppfattar volontären sin roll?, har besvarats med hjälp av temat drivkrafterna där jag redogör för volontärernas motivation kring sitt engagemang, och jag använder även temat frihet på gott och ont, stå för ställningstaganden och hur engagerad ska man vara?
Dessa teman beskriver hur det är att vara volontär men också vilka förväntningar som finns på en volontär, både från volontären själv och från den förening som man tillhör. Respondenterna upplever rollen som fri och att man får tillbaka och lär sig mycket. Volontärerna uttrycker främst positiva känslor kring sitt engagemang men det finns också berättelser om svårigheter. I min analys ställer jag den positiva sidan i relation till berättelser som uttrycker mer problematiska sidor med volontärarbetet.
42
Frågeställningen vilka fördelar och nackdelar ser volontärer med sin volontärstatus, jämfört med en professionell utövare? har besvarats genom nästan alla studiens centrala tema. Ett tema som följer som en röd tråd genom hela studien är friheten på gott och ont. Det är ett ämne som är
återkommande under intervjuerna men också ett tema som går att relatera till andra teman. När intervjupersoner berättar om sin roll beskrivs friheten och glädjen i att ge förbehållslöst och att ge på ett mer personligt och ibland känslomässigt plan än i sitt yrkesliv. Mötet med den stödsökande beskrivs som friare när man slipper den byråkrati och tidsbrist som enligt volontärerna
kännetecknar bilden det professionella sociala arbetet.
Friheten i rollen handlar inte bara om det faktiska mötet. Friheten innebär också att engagera sig utifrån vad som passar en själv, utifrån sina egna förutsättningar. Det är en frihet som inte finns på samma sätt i yrkeslivet, man kan inte välja bort yrkeslivet under en period eller välja att avstå från vissa möten. Nackdelen med friheten är att inte kunna agera på samma sätt som en professionell utövare av socialt arbete och att sakna mandat att arbeta med förändringsarbete och i vissa fall till och med sakna möjlighet att orosanmäla när en ung far illa. Detta har jag kopplat till ett annat centralt tema som jag finner i studien, nämligen den känsla av otillräcklighet som kan uppstå i volontärarbetet. I min analys resonerar jag att friheten i rollen, specifikt bristen på mandat att agera för att förändra den unges situation, kan bidra till en känsla av otillräcklighet. I temat känslan av otillräcklighet delar respondenterna med sig av starka beskrivningar. Att uppleva svåra känslor kopplat till sin arbets- eller volontäruppgift är något som även förekommer i arbetslivet (van
Vegchel et al 2004), men jag argumenterar för att känslan av otillräcklighet kan bli mer påtaglig när den infinner sig i ett volontärsammanhang. Arbetet utförs ibland hemifrån och ofta kvällstid. Vissa saknar möjlighet att ventilera sina upplever med ansvariga på föreningen tills dagen efter och det finns beskrivningar av att man kompenserar detta genom att få stöd av anhöriga. Man har, på gott och ont, inte heller någon formell roll att ställa sig bakom. Jag uppfattar utifrån intervjusvaren att vissa volontärer tar med sig otillräckligheten in i privatlivet på ett sätt som de inte gör med sina yrkeserfarenheter.
Många fenomen som beskrivs av respondenterna kan tolkas utifrån en kollektiv volontäridentitet (Jägervi och Johnsson 2015). Svårigheter att samsas om hur mycket engagemang som ska läggas i föreningen kan ses som uttryck för en svårighet att hitta en gemensam volontäridentitet. Vissa volontärer utför grunduppdraget och har ett stort engagemang för föreningen. Andra utför grunduppdraget och känner att den nivån är det som fungerar för att deras engagemang ska hålla långsiktigt. Respondenter känner igen denna situation från yrkeslivet, där vissa anställda utför mer av de gemensamma uppgifterna eller är mer aktiva på möten. Men det är värt att framhålla den här
43
beskrivningen av volontärarbetares erfarenheter, eftersom ideell verksamhet inte kan kräva särskilt mycket av de personer man organiserar till skillnad från en arbetsgivare. För den ideella
föreningens överlevnad och utveckling krävs ideellt engagemang, samtidigt som föreningen måste vara mån om volontärernas tid och att det inte ska bli ett alltför stort uppdrag för dem.
I analysen av temat att stå för ställningstaganden återkommer jag till volontäridentiteten, och att de värderingar som finns inom en förening kan ses som ett uttryck för en kollektiv volontäridentitet.
Här beskrivs hur volontärerna delar upp sig i ett ”volontärjag” och ett privat jag för att särskilja vilka värderingar som är privata och vilka som tillhör föreningen. I min studie är detta relativt okomplicerat för volontärerna, medan tidigare forskning visar hur en diskrepans mellan de
personliga värderingarna och föreningens värderingar eller arbetssätt kan leda till inre konflikter för volontären (Kewes och Munsch 2010) eller konflikter mellan volontärer och avlönad personal (Rahm 2010).
Studiens sista frågeställning, hur hanterar volontären de svårigheter som uppstår i rollen som just volontär och inte professionell utövare?, besvaras i ett centralt tema som kallas stöd från olika håll där jag redogör för fyra olika kanaler för att hantera svårigheter: andra volontärer, föreningen, anhöriga och sig själv. Kollektiv volontäridentitet är ett sätt att förstå varför vissa volontärer inte söker mer stöd i sin roll trots att de uttrycker ett behov av det. För vissa volontärer verkar det vara en del av en ”ideal volontäridentitet” att klara mycket på egen hand eller med hjälp av sina
volontärkollegor. Ett möjligt skäl kan vara att volontärarbetare inte vill belasta föreningens ekonomi och resurser med sina personliga behov. I förhållande till de svåra upplevelser och känslor som beskrivs i studien är det relevant att volontärer får det stöd som de behöver. Samtidigt beskriver volontärerna att de är nöjda med sina föreningar och det stöd man får. Jag ser detta som ett möjligt uttryck för social önskvärdhet och att volontären inte själv har kommunicerat behovet av mer stöd till sin förening. Mot bakgrund av de här resultaten, ser jag ett behov av mer forskning på området.
44