Sammanfattning

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilka motiv individer anger för valet att söka utlandstjänst inom försvarsmakten. Materialet för studien har samlats in genom sju intervjuer med individer som har gjort minst en utlandsmission inom försvarsmakten och planerar att rotera ut igen. För att driva analysen användes ett par grundläggande teoretiska utgångspunkter. Dessa var framförallt Charles Moskos och Fabrizio Battistellis motivationsteori som byggs runt tre olika soldattyper; den institutionella, karriäristiska och postmaterialistiska. Samt en typ av diskursanalys där makro-, meso- och mikrodiskursiva berättelser lyfts fram ur informanternas utsagor.

I första delen av analysen delas det motivkluster som utgör en individs hela motivbild för att söka utlandstjänst upp i tre olika typer av motiv: sociala förutsättningar (därför man kan tänka sig åka), grundläggande motiv (därför man åker) och utlösande faktorer (därför man åker nu). Dessa tre typer förstås som en beslutstriangel där sociala förutsättningar och grundläggande motiv utgör basen och de utlösande faktorerna dess spets.

Sociala förutsättningar refererar till praktiska beslut som varje individ måste ta ställning till innan missionsansökan lämnas in. Här återfinns motiv som handlar om familjen, både den civila på hemmaplan och ”missionsfamiljen” i tjänst. Flertalet lyfter fram stöd och acceptans från familjens sida som grundläggande för deras beslut att söka utlandstjänst. Informanterna är också samstämmiga i att den familjära gemenskap som snabbt uppstår under mission spelar en positiv roll i valet att söka en ny mission. De upplever att försvarsmakten är en positiv arbetsplats och vissa uppger att de gillar det enkla liv med klara strukturer som missionen ger.

Grundläggande motiv är det som egentligen ska ses som motiv(en) till att individen väljer att åka på utlandstjänst. En individ innehar ofta flera sådana motiv samtidigt. Två av de tre grundläggande motiv som förekommer stammar från samhälleliga (makrodiskursiva) berättelser. Den första, som återfanns hos flera informanter, handlar om det humanitära kallet att hjälpa utsatta människor runt om i

världen. Motivet kan klassas som institutionellt, men saknar samtidigt traditionella institutionella drag som exempelvis patriotism. Den andra samhälleliga berättelsen refererade till missionen som en arena där unga individer får chansen att söka äventyret och utmaningen. Motivet fanns hos alla informanter om än i varierande grad och kan beskrivas som postmaterialistiskt. Jag diskuterar här också hur missionen kan fungera som en övergångsrit där den unge soldaten invigs i en ny statusgrupp. Det sista grundläggande motivet anknyter till ett praktiskt förhållningssätt där utlandsmissionen fungerar som en hävstång mot ett karriärsmål eller personlig utveckling, ett karriäristiskt motiv helt enkelt. Detta motiv blev mer framträdande ju närmare knuten informanten var till försvarsmakten för sin försörjning.

Jag visar också hur erfarenheter som erhållits under mission samverkad med tidigare motivbild i skapandet av motiv för ytterliggare rotationer. Detta sker genom att de egenupplevda erfarenheterna krockar med det ursprungliga motivet. Hur det är på mission stämmer inte längre överens med hur det faktiskt var på missionen. Det var framförallt postmaterialistiska motiv som försvann med erfarenheter från mission. Detta skedde genom att det som en gång kändes spännande och utmanande vändes till trauma, tristess eller fokus på andra delar av missionen. När de postmaterialistiska motiven trycktes tillbaks lyftes istället andra motiv fram. Vilka det blev styrdes bl.a. av vilket yrke man hade och av vart man befann sig i karriären.

Det fanns ett par utlösande faktorer som ofta förekom i informanternas berättelser. En utlösande faktor som flera informanter uppger var avgörande är att de påverkades av en specifik person. Oftast var denna person en överordnad inom försvarsmakten som direkt tillfrågat eller rekommenderat personen i fråga att söka utlandstjänst. Den sociala situationen på hemmaplan låg också ofta till grund för när man valde att ansöka. Det kunde vara att man var trött på sin vardagssituation hemma eller, mer vanligt förekommande, att man passade på innan man skaffar familj och/eller etablerar sig på arbetsmarknaden. Detta blir också extra aktuellt för de informanter som är yrkesofficerare då de uppger att rotationerna känns som en nödvändighet för deras fortsatta karriär inom försvarsmakten.

I analysen diskuterade jag också informanternas förståelse av sitt soldatjag som politiskt subjekt samt hur den prestige som utlandstjänst bär i samhällets ögon påverkar möjligheten och formen för försvarsmaktens framtida personalförsörjning. Ingen av informanterna delar försvarsmaktens säkerhetspolitiska motiv för

utlandstjänst och det framkommer två olika synvinklar på de politiska aspekterna av missioner. Den ena vinkeln reflekterar inte över missionens bakgrund utan litar på att försvarsmakten gör en bra bedömning. Försvarsmakten ses här oftast som opolitisk och står som garant för att missionen är moralisk acceptabel. I tilliten till denna goda opolitiska kraft frånskriver informanterna sig själv rollen som politiskt subjekt. Den andra gruppen av informanter litar inte till lika hög grad på försvarsmakten som garant för det moraliskt riktiga utan tvingar sig själv att ta ställning personligen. Jag visar hur det politiska aktörskap som informanterna tillskriver försvarsmakten blir grunden för att se sig själv som politiskt subjekt.

Alla informanter utom en känner stor tillhörighet till försvarsmakten och de tycker att försvarsmakten inte får tillräcklig cred utan istället ofta smutskastas. De ser sig i många fall som företrädare för försvarsmakten och i förlängningen för samhället i stort. Soldatidentiteten är upphängd på denna representation och kritik mot försvarsmakten blir kritik mot dem. Stödet översätts till prestige vilket i sin tur spelar in i hur populärt försvarsmaktens tjänster är på arbetsmarknaden. Jag lyfter fram två olika synpunkter på rekryteringen till utlandstjänsts som kopplas till försvarsmaktens prestige. Flera av informanterna menar att försvarsmakten måste se till att ge bättre lön, utbildning och villkor för att undvika en situation där den kvalitativa rekryteringen fallerar och försvarsmakten likt andra yrkesarméer blir en arbetsplats ”reserverad” för den socioekonomiskt svage. Den andra synpunkten kommer från en informant vars traumatiska upplevelse under mission fått honom att se kritiskt på försvarsmaktens rekryteringsprocess. Han menar att försvarsmakten glorifierar utlandsmissioner och medvetet gömmer de risker som trots allt finns. Jag har vidare visat att försvarsmakten, i överensstämmelse med denna berättelse, nu och i framtiden ämnar marknadsföra utlandstjänst med postmaterialistiska motiv samtidigt som de inte tar upp några risker i sin marknadsföring.