Fredrika har arbetat 28 år som lärare, är i grunden mellanstadielärare, men arbetar nu som
speciallärare, främst i ämnena svenska, engelska och matematik. Hon tycker inte att det är bra att man nivågrupperar i svenska, utan menar att eleverna utvecklas mycket bättre då de finns kvar i sin vanliga klass.
Intervjun med Fredrika skiljer sig något från de andra eftersom hon inte jobbar med klasserna på samma sätt som de andra lärarna, och därför har inte samma frågor alltid kunnat ställas. Hennes perspektiv känns ändå av värde, då hon är den enda speciallärare som kommit att bli intervjuad.
Hon berättar att hon är mycket nöjd med hur hon har samarbetat med svensklärarna den senaste perioden, då de inte nivågrupperat eleverna, utan att hon som speciallärare har funnits tillgänglig i alla de blandade grupperna och hjälpt de elever som vid tillfälle behövt extra hjälp, istället för att vara knuten endast till en långsam grupp.
Skiljer sig ämnet svenska från andra ämnen vad gäller effekten av att nivågruppera eleverna?
Fredrika tycker att ämnet svenska skiljer sig från andra teoretiska ämnen, hon jämför ämnet med SO och säger att i ämnet svenska, där handlar det inte bara om kunskap, att plugga in en massa, utan det är mer något som man kan utveckla och som har med mognad att göra.
Att sedan vissa elever har läs- och skrivsvårigheter är inget som enligt henne bör innebära att dessa elever på svensklektionerna särskilt ska sitta och jobba med bara det, och avgränsa sig från det tema resten av klassen jobbar med, då missar de ju de intressanta diskussioner och resonemang som pågår i en sammanhållen klass som också är mycket utvecklande för språket. Särskild
lästräning har eleverna rätt till, men de bör inte plockas ut från svensklektionerna, då är det så mycket annat de går miste om där, utan det är något som bör ske utanför de vanliga lektionerna,
33 menar hon.
Vilka fördelar respektive nackdelar ser lärarna med att dela in eleverna efter nivå i ämnet svenska?
De fördelar Fredrika kan se med nivågruppering är att det måste vara lättare för läraren att lägga sig på den nivå som de flesta elever i gruppen är. När hon tolkar min fråga misstänker jag att hon inte utgår ifrån sin egen roll i en klass utan hur det måste vara för den vanliga läraren.
Det hon ofta nämner som en förlust i nivåindelade grupper är just att de svagare eleverna går miste om diskussionerna och samtalen i en större grupp, som oftast är på en högre nivå än i en liten grupp. Dessa anser hon vara viktiga och utvecklande för språket:
[J]a, även om du kanske inte själv i början har så mycket att komma med, eller har något inlägg över huvudtaget, så lär du ju dig, du hör och tvingas följa med. Och där kan du ju, du ska känna dig trygg, där och kunna hålla ditt framförande som alla andra. Och det är ju stor skillnad att hålla sitt framförande inför 16 elever eller inför tre.
Hon antyder här att eleverna stagnerar på en lägre nivå och inte utmanas tillräckligt om de bara är isolerade i en väldigt liten grupp. Hon förklarar att eftersom de jobbar i trelärarsystemet så blir aldrig grupperna så stora att vissa elever inte blir sedda.
Hur skiljer sig undervisningen i en nivågrupperad svag grupp jämfört med i en starkare grupp?
Att som speciallärare jobba med ensamma, små grupper av elever som man handplockat p.g.a. att de inte ansågs klara sig i en vanlig klass var väldigt vanligt tidigare, för ca 10 år sedan, berättar Fredrika. Hon tycker fortfarande att det i vissa moment kan vara bra att eleverna sitter i en liten grupp och jobbar, men utan arbetet och diskussionerna i den stora gruppen så tycker hon inte att de utvecklas på samma sätt.
När lärarna jobbar i sammanhållna grupper, som de gjort nu under den senaste perioden, så beskriver Fredrika sin roll som att hon i vissa moment som t.ex. grammatik plockar elever som har svårt att hänga med i just det momentet och hjälper dem just med det, men att detta endast är väldigt tillfälliga grupperingar:
Jag tror, som vi jobbar nu, detta är första gången vi har gjort så att jag liksom bara, jag har hela tiden funnits flytande, jag har inte sagt att, jag följer lärarens grupp till exempel, utan jag finns överallt. Jag har funnits, det har varit så naturligt. Och det har ju varit att elever själv har kommit och ah, nu var jag sjuk två gånger, jag missade det. Kan inte du och jag sätta oss. Alltså att man kommer spontant och även väldigt duktiga elever gör ju det. Man skäms inte
34
för att visa sina brister. Man har tagit det på ett naturligt sätt.
För sin egen del som lärare så föredrar hon att arbeta som de gör nu. Även om hon alltid varit med på konferenser och möten i svenska så har hon tidigare ändå känt sig som hon varit lite mer vid sidan om. Hon har haft några få elever, 2-3 stycken som hon arbetat själv med, men nu får även hon inspireras av hela klassen och den dynamik som finns där.