Sammanfattning och återkoppling till tidigare forskning

Utifrån det analytiska verktyget som utformats för denna studie blir det tydligt att Åre kommuns arbete med integration styrs av tydliga styrdokument. Det övergripande ansvaret för integrationspolitikens genomförande ligger hos Inflyttarservice. Målformuleringen för integrationsarbetet i kommunen sker i kommunens strategiplan för integration vilket integrationschefen ansvarar för. De mål som sätts för integrationsarbetet definieras av kommunen, och därefter

bryts dessa ned för att arbetet ska vara uppföljningsbart. Vidare bereder socialkontoret vilka målsättningar, aktiviteter och hur dessa ska följas upp av socialkontoret, och beslutas därefter av socialnämnden (Åre kommun 2015). Enligt Grip (2010) är det viktigt för ett framgångsrikt integrationsarbete att det finns tydliga styrdokument, vilket i Åre kommun finns i kommunens strategiplan för integration, samt i kommunens projektbeskrivningar. Det blir tydligt att det finns ett övergripande ansvar av dessa agenter för den övergripande integrationspolitiken i kommunen, och att det på nästa nivå bryts ned och att arbetet inom dimensionerna sker i samverkan med för dimensionerna relevanta agenter.

Vidare visar den tydliga dokumentationen som återfinns relaterad till integrationsarbetet dels att kommunens politiker prioriterar detta område, och dels möjliggör för kommuninvånarna att ta del av integrationsarbetet. Genom att föra en öppen kommunikation med kommunens invånare och genom att integrationsarbetet genererat positiva effekter för kommunen, kan en anta att kommunens arbete inom integrationspolitiken uppfattas på ett positivt sätt bland kommunens invånare. Vidare förs ett samarbete på de olika nivåerna med andra agenter som bidrar till en effektivisering av integrationsområdet.

Davidsson (2010) kritiserar tendensen att se på anställning som lösningen på utanförskapet, och Åre kommun visar i sina projektdokument ett hänsynstagande till att integrationen har flera aspekter än att den nyanlände enbart ska komma i arbete. Kommunen har även tydliga målsättningar som genomsyrar de projekt som genomförs, där de beslutsamt ser på de nyanlända som en tillgång och en resurs som kommunen kan dra nytta av. Detta synsätt syns som en röd tråd i kommunens projektbeskrivningar och ger en bild av att arbetet genomförs utefter tydlig planering och anpassning för att

målsättningarna ska uppnås. Detta positiva sätt att tala om nyanlända kan även relateras till Khayati (2017) som menar att det finns två olika diskurser kring invandrare: solidaritetsdiskurs och problemdiskurs. Åre kommun för en solidaritetsdiskurs genomgående i det insamlade materialet där de nyanländas rättigheter att komma in i samhället och uppnå en god levnadsstandard är i fokus.

Implementeringen av integrationsarbetet sker i styrning av kommunens integrationsstrategi, och i implementeringsarbetet involveras agenter på olika nivåer för att genomföra arbetet inom de olika dimensionerna på ett effektivt sätt. Diaz (1997) menar att för att framgångsrikt arbeta med integration behöver tre delar samverka: beslutande politiker, arbets- och näringslivet och civilsamhälle. Det är tydligt att Åre kommun integrerar samtliga delar i sitt arbete, och kommunen visar en medvetenhet kring vikten av att arbeta på flera nivåer för att genomföra en framgångsrik integrationspolitik. Enligt Dahlström (2004) finns det en diskrepans inom integrationspolitiken där retoriken förändras och utvecklas, men praktiken förblir statisk. I Åre kommuns fall finns det en tydlig kartläggning av kommunens arbete och dels den retorik som förs och dels vad som genomförs i praktiken. Detta framgår särskilt i

Integrationsarbete när hjärtat får vara med, och kommunens arbete och

resultat stöttas även av positiv statistik och det integrationspris som kommunen mottog 2017.

Enligt Andersson et al. (2010) är en problematik med arbetet med segregation konflikten mellan att arbeta på individnivå eller områdesnivå. Åre kommun beskriver ett arbetssätt mot segregationen i kommunen som är på områdesnivå, men att de genom att genomföra intervjuer på individnivå får fram de behov som individerna upplever finns i området. Detta blir en kombination av

individnivå och områdesnivå vilket utifrån de slutsatser som Andersson et. al gjort i sin studie innebär en större effektivitet i arbetet för att motverka segregation i området.

6.2 Filipstads kommun

”Det är precis en sådan sak som är vårat problem, eller kanske en konsekvens av verkligheten. Med stort tryck i integrationsarbetet hinner vi inte alltid ta fram strategier. Så svar nej, men vi ska ta fram en” (Fellsman 2020). Detta svarar Hannes Fellsman på frågan gällande huruvida kommunen utformat någon kommungemensam strategi för integrationsarbetet. Då denna typ av dokument saknas, identifieras målsättningar löpande under genomgång av materialet.

6.2.1 Ekonomisk dimension

I Filipstads kommun har Arbetsmarknads- och Integrationsenheten (AIE) ansvaret för integrationsarbetet i kommunen utifrån områdena arbetsmarknad och utbildning. I sitt arbete samarbetar AIE med Socialförvaltningen, Vuxenutbildningen, Näringslivskontoret och Arbetsförmedlingen, samt med andra regioner och kommuner (Filipstads Kommun n.d). Från och med 2020 går även vuxenutbildningen under AIE, vilket är ett försök att få arbetet att bli mer koordinerat och effektivt (Filipstads Kommun 2019). Vidare skedde en omorganisation inom AIE under 2015, där AIE flyttades från Socialförvaltningen till Kommunstyrelsen. I samband med detta omformades fokus för integrationspolitiken från ett tidigare fokus på omhändertagande till ett fokus på att de nyanlända ska uppnå självförsörjning. Vidare innebar

omorganisationen att arbetet blev kommungemensamt för ett framgångsrikt arbete (Fellsman & Andersson 2016). Digitaliseringen av Arbetsförmedlingen är en utmaning för kommunens arbete inom den ekonomiska dimensionen, då följderna riskerar bli ett ännu högre tryck på kommunen och AIF, detta trots en avsaknad av resurser för att genomföra detta arbete på ett bra sätt. I sin lägesrapport till SKL återger kommunchef Claes Hultgren hur AF:s insatser inte når målgruppen och att detta resulterar i en ekonomisk påfrestning på kommunen, vilken redan har ansträngda resurser. Han återger att AF:s insatser främst resulterar i att målgruppen blir tvungna att leva på försörjningsstöd och hamnar i utanförskap, vilket är en grupp som inte inkluderas i den statistik som AF återger gällande arbetslösheten (Filipstads kommun 2018; Hultgren 2020).

Agenter inom utbildningsområdet är viktiga för arbetet inom den ekonomiska dimensionen, där samverkan mellan utbildningar i olika former för att höja kommuninvånarnas kompetens, såsom universitet och Komvux, ska försöka att täcka upp de behov som finns på arbetsmarknaden och få så många som möjligt att komma ut på arbetsmarknaden och nå självförsörjning. Målsättningar för arbetet är att arbeta med skolan för att öka dess möjlighet att kompensera där det finns behov, att genom insatser öka tryggheten inom barn- och utbildningsförvaltningen, och att främja arbetet inom skolan och få fler att uppnå gymnasiekompetens. I arbetet med vuxna medborgare är målsmanskapet och deltagande i samhället i fokus, samt främjandet av trygghet och samhörighet bland kommunens invånare (Filipstads kommun 2018; Hultgren 2020). Vidare är Kulturskolan en viktig agent för implementeringen av integrationsarbetet, som drivit två projekt för Tidiga insatser för asylsökande (TIA) och arbetat för kompetensutveckling bland vuxna. Vidare har Kulturskolan arbetat med att kartlägga strukturella svårigheter som ökar segregationen i kommunen, vilket vidare bidrar till fortsatt arbete för arbetet mot segregation i kommunen (Åre kommun 2019).

En målsättning inom integrationsarbetet är att höja kunskapskompetensen bland nyanlända, detta då kommunen identifierar en låg kunskapskompetens bland nyanlända både gällande utbildning, språk och samhällsförståelse. Det finns även svårigheter för barnen då förutsättningar från hemmet saknas, vilket är någonting som läroplanen identifierar som en viktig del i barns inlärning. I detta arbete framhäver kommunen vikten av skolan och förskolan som aktörer för att kompensera där det behövs, samt arbeta för att öka kommunikationen och samarbetet mellan skola och målsmän, och mellan målsmän och barn (Filipstads kommun 2018). En problematik relaterad till kompetensutveckling bland nyanlända är att möjligheten till för nyanlända till deltagande på SFI har varit delvis begränsad i kommunen, då det på grund av begränsade resurser varit kö till att kunna delta på kurserna. I kommunens budget för 2018–2020 rapporteras en kö som varierat mellan 40–90 personer under de senaste åren. Under 2019 tillsattes ytterligare resurser för att kunna minska kön till SFI, och ytterligare personal sattes in (Filipstads kommun 2019). Filipstads kommun planerade i kompetenshöjande syfte ett projekt bestående av sex insatser, varav majoriteten av dessa var utbildningsinsatser i olika former. Kommunen sökte över 80 miljoner kronor i bidrag för att kunna implementera dessa insatser, men fick en betydligt lägre summa vilket lett till att kommunen inte kunnat genomföra flera av dessa (Filipstads kommun 2018; Fellsman 2020). Under projektets förstudie utvecklades dock ett utökat och formaliserat samarbete med universitet och forskning för att få fram framgångsrika metoder för arbetssätt och för uppföljning av arbetet med integrationen. Målsättningen med ett efterföljande projekt var att höja nyanländas kompetens och att kartlägga deras utbildningsnivåer för att utveckla och förbättra det tvärsektoriella samarbetet inom kommunen. Vidare skulle en valideringsprocess utformas för att genomföra direkta insatser för att fånga in

alla, så att ingen faller utanför integrationsinsatserna (Filipstads kommun 2017; Hultgren 2018).

Projektet Värmlandsmodellen som pågick under 2016–2019 hade som målsättning att minska det höga antalet arbetslösa som lämnar etableringsperioden utan att komma i arbete (ESF.se 2015). Filipstads kommun har under lång tid präglats av höga arbetslöshetssiffror och under 2010 var omkring 18% av kommuninvånarna antingen arbetslösa eller i behov av aktivitetsstöd. Sedan 2010 har denna siffra minskat och under 2019 låg andelen arbetslösa eller i behov av aktivitetsstöd på 7,6% (Kolada 2020). På grund av att det blivit ett högt tryck på flyktingmottagningen i flera delar av landet, har detta lett till att många som deltagit i etableringsprocessen inte fått tillräckligt med stöd. Exempelvis tenderar många av de som lämnar etableringen att inneha bristfälliga kunskaper i svenska och viktiga kunskaper som behövs för att delta i det svenska samhället. Detta resulterar i att individerna kommer i behov av försörjningsstöd och riskerar att hamna i utanförskap. Syftet med projektet var att utveckla olika arbetssätt för att minska utanförskapet och att sänka tröskeln in i arbetslivet genom att koordinera insatser inom utbildning, praktik och språk. Implementeringen av detta arbete genomfördes gemensamt med andra kommuner och i samverkan mellan alla kommunens förvaltningar. Arbetet genomfördes med fokus på individnivå och med hjälp av yrkeskunniga inom olika arbetsområden för att validera målgruppens kunskaper och arbetsmöjligheter. Här var Socialförvaltningen en viktig agent som i samarbete med AIE värderade kompetens hos deltagare som var villiga att ta arbete inom vården (ESF.se 2015; Filipstads kommun 2016).

Under 2020–2022 genomförs projektet MOVE som likt Värmlandsmodellen har som målsättning att arbeta med nyanlända och långtidsarbetslösa för att hjälpa dessa grupper att komma ut i arbetslivet. Utifrån insamlade data bygger projektet på teorin att den stora skillnaden i arbetslöshet mellan etniskt svenska och utlandsfödda i kommunen beror på många har en bristfällig eller ingen utbildning, vilket minskar möjligheterna att kunna komma ut på arbetsmarknaden. För att minska denna skillnad är viktiga agenter för projektet fyra olika arbetsgivare i kommunen, med vilka projektet samverkar för att ta fram en modell för att förbereda deltagarna genom både teoretiska och praktiska kunskaper för att göra dem anställningsbara. Deltagarna ska även uppleva att de efter att ha deltagit i programmet ska uppleva sig själva vara mer integrerade i samhället, samt att deltagarna ska påvisa ett förändrat beteendemönster i hur de väljer vart de bosätter sig. Den modell som tas fram ämnas etableras i kommunens arbete och i deltagande organisationer, leda till en ökad transparens och koordinering mellan förvaltningarnas system, samt till att det finns en gemensam uppfattning om vilken kompetens som ska vara normerande. Regionalt ska projektet resultera i ökad arbetskraft, och att den utformade modellen kan appliceras på flera olika områden och från lokal till nationell nivå (Filipstad.se n.d.; ESF.se 2019).

Kommunen har även formulerat en målsättning att halvera kostnaden för bidragstagare till år 2025 (Filipstads kommun n.d.). År 2019 var Filipstads kommun den kommun med högst andel bidragsförsörjda i hela Sverige med 23,3%, i kontrast med genomsnittet som samma år låg på 12,7%. Andelen bidragsförsörjda har varit hög sedan den första inrapporterade siffran från 2014, där andelen var ännu högre, på 25,2% (Ekonomifakta n.d.). Från 2018 menar kommunen dock att det ekonomiska utflödet i kommunen har minskat något. Implementeringen för att genomföra detta arbete görs genom stärkt samverkan mellan IFO, AIE och vuxenutbildningen. Kommunen samarbetar

även med SKR i ett av deras projekt för att minska andelen kommuninvånare som lever på ekonomiskt bistånd. Utmaningar som påverkat det höga bidragsberoendet i kommunen identifieras dels komma av det höga flyktingmottagandet och dels vara ett resultat av psykisk ohälsa (Filipstads kommun n.d.).

De övergripande målsättningar som identifieras inom den ekonomiska dimensionen är att hjälpa nyanlända ut i arbetslivet, kompetensutveckling och minskat bidragsberoende, och flera insatser har utformats för att uppnå dessa målsättningar. Ett av projekten som särskilt var riktat till att öka kompetensutvecklingen var ej genomförbart på grund av ekonomiska förutsättningar. Övriga insatser som genomförts har till stor del varit finansierade med hjälp av ekonomiska bidrag. Vidare har det funnits svårigheter med att möjliggöra för alla nyanlända att få ta del av SFI, vilket även detta är på grund av begränsade resurser. Trots att viktiga arbetsområden identifierats saknar kommunen de ekonomiska förutsättningar som krävs för att genomföra det förändringsarbete som behövs inom den ekonomiska dimensionen (Fellsman 2020). Gällande sysselsättningen bland nysvenskar visar statistiken att andelen sysselsatta sjönk under den höga flyktingmottagningen under 2015 och 2016, men att den därefter successivt höjts varje år. Under 2016 var omkring 16% nysvenskar i arbete, och år 2018 uppmättes andelen vara omkring 37%. En liknande höjning har skett bland nyanlända som studerar, där omkring 10% deltog i någon form av utbildning under 2014, i kontrast till under 2018 då andelen studerande ökat till omkring 22% (Kolada 2020). Trots kommunens svårigheter med att genomföra sina insatser tyder detta på att utvecklingen, trots att den fortfarande är kritisk, går på rätt håll.

6.2.2 Rumslig dimension

Stiftelsen Filipstadsbostäder är en viktig agent inom den rumsliga dimensionen. Filipstadsbostäder har tillsammans med AIF utvecklat rollen som integrationsvärd, ett komplement till den tidigare rollen trygghetsvärd, vilket är en roll som innebär ett ansvar för de nyanländas bostadsmiljö, verkar som språkligt stöd och som bistår i andra frågor rörande bostadssituationen. Denna roll är ett komplement till rollen som trygghetsvärd för att se till att ingen grupp glöms bort eller exkluderas i arbetet för att alla ska ha lika förutsättningar att till ett bra boende (Kommunfullmäktige 2015).

Kommunen har haft socioekonomiska svårigheter redan innan flyktingvågen började vilket bekräftas av statistik då kommunen enligt Kolada har högsta värdet på en skala från 1–8 gällande risken för behovet av ekonomiskt bistånd bland kommunens invånare. Även trångboddheten i kommunen är hög, där omkring 25% av kommunens invånare uppskattades bod i trångboddhet under 2019, i kontrast till år 2012 då andelen låg på omkring 11% (Kolada 2020). Trångboddhet kan enligt SCB ses som ett tecken på graden av segregation i kommunen, detta då det är väldigt få etniskt svenska personer lever i trångbodda förhållanden i Sverige.

För att motverka dessa förhållanden i kommunen är Filipstads kommun en av 32 kommuner som bedömts ha rätt att registrera ett eller flera områden i kommunen där EBO-lagen inte ska gälla, dvs. att om en nyanländ väljer att bosätta sig i något av dessa områden, har denne inte rätt till ekonomisk ersättning från staten. Denna lagändring trädde i kraft nu i år. Detta är ett sätt att minska risken för att nyanlända ska välja att bosätta sig i områden som redan har socioekonomiska svårigheter. Filipstads kommun har att anmäla

identifierats av Delmos som särskilt utsatta områden, samtidigt som inga av områdena i kommunen anses ha goda socioekonomiska förutsättningar. Lagändringen grundas i en målsättning om att minska segregationen genom att minska risken för att nyanlända väljer att bosätta sig i socioekonomiskt utsatta områden (Fellsman 2020). Fellsman återger att de socioekonomiska utmaningarna finns i hela kommunen, och att det således är en kommungemensam snarare än en områdesspecifik problematik. Exempelvis är arbetslösheten utspridd över samtliga områden i kommunen. Fellsman identifierar kompetensutveckling som en viktig del i att motverka segregationen i kommunen, och hävdar att större finansiella bidrag behövs för att kommunen framgångsrikt ska kunna hantera segregationen och alla andra försvårande omständigheter som råder i kommunen, vilka försvårar den rådande situationen ytterligare (Fellsman 2020).

I den rumsliga dimensionen kan målsättningen definieras som att alla ska ha lika förutsättningar till bra bostadsförhållanden. Denna problematik är dock inte integrationspolitiskt specifik utan gäller alla områden och alla invånare i kommunen. Låga socioekonomiska förutsättningar, hög trångboddhet och hög arbetslöshet gör att området blir en kommunövergripande problematik och visar även på att målsättningen inte är uppnådd utifrån kommunens implementering.

6.2.3 Social dimension

Projektet Vägvisaren drivs av AIE är en integrationsinsats som varit igång sedan 2015 då det startade som ett Finsam-projekt. Finsam utgör en plattform för ekonomisk samverkan mellan AF, Försäkringskassan, kommuner och regioner (Finsam.se n.d.). Målsättningar med projektet är att göra integrationsprocessen snabbare, att minska kommunens kostnader för

exempelvis att bistå i ifyllandet av blanketter, att minska tidspåverkan på myndigheterna vilket i sin tur leder till att de kan bidra med ett bättre stöd till de nyanlända, samt att minska utanförskapet och därigenom minska den psykiska ohälsan bland nyanlända. Grundidén med projektet är att skapa en plattform som möter det växande behovet av kontaktskapande både socialt och i relation till myndigheter och arbetsmarknad. Implementeringsarbetet involverar flera agenter, däribland verksamheter under AIF, AIF, etableringsenheten under AF och samverkan med SFI. Arbetet sker genom att ge stöd i frågor såsom hur olika funktioner i samhället fungerar, att hjälpa nyanlända med exempelvis ifyllande av blanketter eller hur man betalar in fakturor, vilket minskar trycket på de myndigheter som annars får ta denna typ av frågor. Projektet är en mötesplats för besökaren och en möjlighet att föra direkt kontakt med arbetsmarknaden, kommunen och myndigheter, där besökaren får hjälp på vägen ut till arbetsmarknaden eller utbildning beroende på mål och behov. Projektet redovisar hur arbetet bidragit till mindre arbetstyngd hos AF och IFO i kommunen. Projektet har bidragit till att minska den negativa inställning som somliga individer som kommer från andra kulturer har mot myndigheter baserat på tidigare erfarenheter, då Vägvisaren blir en plats där individerna kan möta myndigheter och få hjälp på en neutral plattform. Med en personal som reflekterar mångkultur och med 95% språktäckning hjälper projektet till med att arbeta mot denna negativa upplevelse, vilket kommunen menar är någonting som uppskattats av kommuninvånarna (Filipstads kommun 2015). År 2018 var omkring 250 personer inskrivna i Vägvisaren, och projektet beviljades 450 tusen kronor av kommunen för att främja samhällsorienteringen (Kommunstyrelsen 2018).

Projektet Från flyktingmottagande till samhällsdeltagande initierades under 2016 med målsättningen att nyanlända ska få en djupare förståelse för hur det svenska samhället fungerar utifrån ett historiskt perspektiv, att de får med sig

praktiska och teoretiska verktyg för att minska tröskeln ut i arbetslivet, samt att arbetet med kulturmiljön utvecklas utifrån arbetet med integrationen. Drivande agenter i projektet var Värmlands Museum tillsammans med Filipstads kommun, och projektet implementerades i form av yrkespraktik för deltagarna, med fokus på att lära sig rutiner och ansvar, språklig förståelse, samt kompetensutveckling. Vidare var en målsättning att projektet skulle bli en mötesplats och vara ett besöksmål som är tillgängligt för alla, för att främja samhällsorientering hos nyanlända, samt för Värmlands Museum att öka dess förståelse för målgruppen. I projektbeskrivningen återges hur flera av praktikanterna i projektet upplevde en stolthet över sitt arbete när de guidade besökare genom de områden som de arbetat med, samt en känsla av ägarskap då de utvecklat en tillhörighet till området under arbetets gång. I en efterreflektion, vilken tolkas som projektets utvärdering, återger projektledarna att kombinationen av praktik och besöksnäring på ett oväntat sätt gynnat och stimulerat varandra. Under projektet besökte ungefär 800 personer från målgruppen platsen. Projektet har presenterat en möjlighet för kommunen och projektets deltagare att bedöma deltagarnas kompetensnivåer, där deltagarna kan komma närmre arbetsmarknaden och kommunens kostnader för ekonomiska stöd minskar. Efter projektet har några deltagare fått anställning inom projektet, några har fått praktikplats eller anställning på andra