Det integrationspolitiska dilemmat

Det integrationspolitiska

dilemmat

En fallstudie av lokala variationer inom den

svenska integrationspolitiken

Abstract

With its peak in 2015, Sweden has seen a wave of asylum seekers entering the country. This upsurge of newly arrived citizens has put a lot of stress on the Swedish Municipalities, which are utterly responsible for the integration process. A problem is that the possibility for a newly arrived citizen to become integrated in the Swedish society varies depending on in which Municipality he or she is placed. The aim of this study is to find differences and causal factors that affect the irregularities in the results of integration policies among Swedish Municipalities. The study takes the form of a case study examining deviant cases for the purpose of filling knowledge gaps in the area of integration policies on the local level with an ambition of theory development. For this purpose, a model of analysis has been created from three relevant theories which together with four hypotheses are tested with the material. The results show that socioeconomic factors as well as the difference in newly arrived citizens have contributed to the variation of the integration policy, and that economic, socioeconomic and the labor market circumstances are important factors affecting the possibilities of conducting a successful integration policy.

Nyckelord

Tack

Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Yonhyok Choe som väglett mig under arbetsprocessens gång.

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Problembakgrund 1

1.2 Syfte och frågeställningar 3

2 Bakgrund 4 2.1 Integrationspolitik då och nu 4 2.2 Integration på kommunnivå 6 3 Tidigare forskning 9 3.1 Uppsatsens forskningsbidrag 18 4 Teoretiskt ramverk 18 4.1 Policyanalys 18 4.2 Agentteori 22 4.3 Diaz integrationsmodell 24 4.4 Analytisk modell 26 4.5 Hypotesformulering 27 5 Metodologisk ansats 28 5.1 Forskningsdesign 28 5.2 Urvalsmetod 29 5.3 Presentation av urval 30 5.4 Idéanalys 33 5.5 Material 34 5.6 Källkritisk diskussion 36 5.7 Validitet 37 6 Resultatredovisning 38 6.1 Åre kommun 39 6.1.1 Ekonomisk dimension 39 6.1.2 Rumslig dimension 44 6.1.3 Social dimension 48

6.1.4 Sammanfattning och återkoppling till tidigare forskning 50

6.2 Filipstads kommun 53

6.2.1 Ekonomisk dimension 53

6.2.2 Rumslig dimension 59

6.2.3 Social dimension 60

6.2.4 Sammanfattning och återkoppling till tidigare forskning 63

7 Hypotesdiskussion och analys 66

1 Inledning

1.1 Problembakgrund

Målet för integrationspolitiken är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

(Regeringen 2017).

Så lyder regeringens nationella mål för integrationspolitiken idag. Integrationspolitiken har funnits i Sverige sedan omkring 1960–70-talet, och har regelbundet utvecklats utefter förändrade omständigheter i världen (Schierup & Dahlstedt 2016:27–28). Under tidigt 2000-tal genomfördes regeringen sin storstadspolitik som togs fram tillsammans med integrationspolitiken i slutet på 90-talet. Med en budget på 500 miljoner kronor ämnade den nya politiken minska det etniskt betingade utanförskapet och fattigdomen i 24 storstadsbelägna områden. Denna insats visade sig i efterföljande studier enbart ha påverkat situationen i de utsatta områdena marginellt, och att den grundläggande problematiken kvarstod (Bunar 2005). Den svenska modellen som tidigare setts som föredömlig inom Europa fick sig även ett hårt slag under 2013 då det i flera stockholmsförorter, bland andra Husby som blivit särskilt uppmärksammat i media, utspelade sig stora protester mot polisvåld. Dessa händelser ledde till att Sveriges integrationspolitik uppmärksammades och ifrågasattes på ett globalt plan (Schierup & Dahlstedt 2016:27–28). Detta är bara två exempel på misslyckade insatser för främjandet av integration i Sverige under 2000-talet.

kommuner som blir tilldelade att ta emot nyanlända som har ansvaret att på ett framgångsrikt sätt integrera dessa individer i samhället. Då kommunerna har ett starkt självstyre inom bland annat integrationsfrågan, finns det inte någon nationell lagförd styrning för hur integrationsarbetet ska gå till i praktiken. Dessutom har kommunerna olika förutsättningar för att genomföra integrationspolitiken utifrån bland annat kommunernas storlek, befolkningsmängd och demografi, faktorer som påverkar dels vilka områden som behöver prioriteras inom varje enskild kommun och dels även kommunernas ekonomiska förutsättningar. Dessa skillnader riskerar att resultera i att olika kommuner utifrån olika förutsättningar genererar markant skilda resultat i integrationsarbetet, vilket står i stark kontrast till den strävan som funnits i Sverige där alla kommuner ska vara jämbördiga (Erlingsson & Wänström 2015:37–40).

För att göra begreppet integration mätbart i studien operationaliseras begreppet integration utifrån integrationsforskaren Jose Diaz definition av lyckad integration som en produkt av jämställdhet och deltagande. För att konkretisera ytterligare används tre av Diaz dimensioner av integration: ekonomisk, rumslig och social. Vidare avgränsas studien till att undersöka två avvikande kommuner som lyckats olika med integrationen.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att utifrån en för studien utformad analysmodell identifiera skillnader och påverkansmekanismer i integrationsarbetet på lokalnivå, att fylla i kunskapsluckor som finns inom detta område och att driva fram en ny typ av teoriutveckling för studier av integrationsarbete på kommunnivå. Under studiens gång kommer hypoteser att utvecklas och prövas på det empiriska materialet, tillsammans med en för studien utformad analysmodell.

Vidare har två frågeställningar utformats vilka uppsatsen ämnar besvara:

• Vilka faktorer kan förklara skillnaderna i policyutfall i samband med integrationspolitiken?

2 Bakgrund

2.1 Integrationspolitik då och nu

Sedan 1980-talet har Europa präglats av ett framväxande utanförskap och ökad fattigdom, där klyftorna växt större som en konsekvens av en avreglerad ekonomi samt de decentraliseringar som ägt rum i Europa under den senare delen av 1900-talet (Schierup & Urban 2016:57). Under denna tidsperiod växte även New Public Management fram vilket ledde till flera administrativa reformer som ämnade förbättra den offentliga sektorns styrning. Framväxten av NPM och dess effekter har kritiserats som en utveckling mot ökad marknadsstyrning och styrning som baseras på ekonomiska motiv (Karlsson 2017:15–31). I takt med den ökat ekonomiskt orienterade politiken fick EU:s direktiv allt större utrymme i den svenska politiken och det svenska välfärdssystemet genomgick en decentralisering med ett ökat inflytande gällande samhällsutvecklingen på olika nivåer. Bland annat ledde denna nyliberalistiska vändning i det svenska välfärdssystemet till att antalet korttidsanställningar ökade och arbetsmarknadens fokus förflyttades till att göra människor anställningsbara och från att få ut dem på kvalificerade jobb till att människor dirigerades de till de jobb som finns att tillgå. Även skolan blev mer individanpassad där det enbart fokuseras på att alla skolor måste leverera en enhetlig grundnivå, och skolorna fick större möjlighet till att utforma sin egen verksamhet. Vidare har definitionen av exkludering ändrats i samband med den nyliberala vändningen där exkludering gått från att handla om sociala förhållanden och delaktighet i samhället till att handla om tillgången till arbetsmarknaden (Schierup & Dahlstedt 2016:27ff).

det i skrivande stund omfattar denna lagändring att 32 kommuner har möjlighet att anmäla hela eller delar av kommunen där rätten till ersättning för de EBO-inflyttade som väljer att flytta dit begränsas. Målsättningen med regleringen av EBO-lagen är att nyanlända ska välja att bosätta sig i områden som har möjlighet att erbjuda goda förutsättningar för integration socioekonomiska förutsättningar. En av de 32 kommunerna som omfattas av lagändringen är Filipstads kommun, som under perioden 2011–2015 var den lokala arbetsmarknad som mottagit mest anvisade nyanlända per kommuninvånare (SKR 2020; SFS 2020:734; SCB 2016).

2.2 Integration på kommunnivå

2007 avvecklades Integrationsverket och dess tidigare arbetsområden togs över av länsstyrelserna och myndigheterna SCB, Migrationsverket, Ungdomsstyrelsen och Svenska ESF-rådet (Dir. 2007:34). Idag är det regeringen som i samråd med Migrationsverket beslutar om den kvot nyanlända som fått uppehållstillstånd och som varje kommun ska ta emot. Det är primärt utifrån denna kvot som beslutet gällande bosättning av en nyanländ baseras på. Beslutet kan påverkas i särskilda fall, exempelvis om det finns behov av särskilda resurser eller i vissa fall även utifrån anknytning till redan bosatta familjemedlemmar (Migrationsverket 2020). När en nyanländ fått uppehållstillstånd övergår ansvaret från Migrationsverket till det svenska välfärdssystemet (SKR 2019).

lokala självstyret möjliggör för kommunernas självbestämmande i frågor och behov som kan skilja sig åt i olika kommuner i landet. Kommunens invånare får dessutom en större roll och delaktighet i det demokratiska systemet då de har möjlighet att direkt påverka dessa beslut som påverkar deras lokala miljö. Decentraliseringen av makten bidrar vidare till att kommunernas arbete i viktiga frågor blir mer effektivt då de har makten att själva ta tag i uppkomna frågor som berör de lokala förutsättningarna (SKR 2020).

SKR stödjer Sveriges kommuner i deras arbete inom bland annat integration, och de har identifierat sju faktorer som bidrar till ett framgångsrikt arbete med bosättningen av nyanlända i svenska kommuner. Bostadsfrågan bör hanteras i samarbete med alla relaterade aktörer till bostadsfrågan inom kommunen för att finna effektiva metoder som fungerar, och allmännyttans ansvar för detta arbete behöver tydliggöras. Privata aktörer inom bostadsmarknaden behöver motiveras till att delta i detta arbete, samt undersöka möjligheterna för mer kortvariga bostadslösningar såsom privatägda bostäder. Vidare är det viktigt att se till att bostäder i olika former och på olika platser görs tillgängliga för att minska risken för att de nyanlända samlas i ett och samma område. Användningen av befintliga lokaler som görs om till bostäder kan minska risken för problematik än om nya fastigheter byggs i detta syfte, och de individer som är i behov av boende behöver ha möjlighet till stöd i de fall då detta krävs för att erhålla en bostadslösning (SKR 2019).

regioner och kommuner. Enligt rapporten krävs en kunskap om grunderna i segregationsproblematiken för att komma fram till vilka metoder och insatser som behövs för att kunna motarbeta segregationen. Kommunikation mellan kommunen och medborgarna som befinner sig i utsatta områden är viktigt för att ta fasta på vad de upplever krävs för en förbättrad situation för dem och därmed en minskad segregation. Vidare är samarbete med civilsamhället viktigt då det är lokala föreningar och organisationer som kommer i direktkontakt med målgrupperna. Det är även viktigt med en tydlig styrning och uppföljning av arbetet mot segregationen, med en tydlig arbetsfördelning mellan region, kommun och civilsamhällets olika aktörer (Delmos 2020).

insatser som genomförs av civilsamhället spelar en viktig roll för integrationens resultat i de olika kommunerna (Reforminstitutet 2015).

För att bistå Sveriges kommuner i ett lyckat mottagande av nyanlända samt en välfungerande integration föreslår regeringen år 2020 en ökning av stödet till kommuner med högt mottagande. Förslaget ingår i budgeten inför 2021 och ligger på 200 miljoner kronor, jämfört med fjolårets 80 miljoner kronor (Regeringen 2020). Riksrevisionen har tidigare kritiserat regeringen för att ogenomtänkt utfärda ekonomiskt stöd till svenska kommuner utan att ta hänsyn till kommunernas faktiska kostnader. Vidare har flera av kommunerna levererat bristfälliga eller inga uppföljningar över vilka områden som det ekonomiska stödet gått till. Många kommuner ansåg även 2017 att regeringens ambitionsnivå är högre än kommunernas kapacitet att uppnå samma nivå utan att utförandet blir lidande. Riksrevisionen menar utifrån detta att regeringen behöver följa upp kommunernas kostnader för att kunna tillgodose de ekonomiska behoven inom området genom att kommunerna tar ett ökat ansvar för uppföljningen av det ekonomiska stödets användningsområden (Riksrevisionen 2017).

3 Tidigare forskning

På grund av att studien undersöker integration på kommunnivå, är det relevant att dra in tidigare forskning som behandlar integration på denna nivå. Jose Alberto Diaz som är integrationsforskare och sociolog publicerade 1997 sin integrationsforskning Primärintegration och bidragsberoende: studie av

förorda en integrering av begreppet i verksamheten för flyktingmottagningen. Resultaten från studien visar att av de som deltagit i studien är 68% bidragsberoende efter mottagningsprogrammet på 18–24 månader, samt att över två tredjedelar av de som varit del av mottagningsprogrammet hamnar i riskzonen för marginalisering. Denna risk menar Diaz beror på dels bristande kunskaper i språket, och dels avsaknad av kopplingar till arbetsmarknaden (Diaz 1997:20, 100–102). Utifrån Diaz problematisering av primärintegrationen samt de dimensioner som han tilldelar denna period: rumslig, språklig, ekonomisk och social integration, bygger denna studie vidare på dessa dimensioner för att ur en längre tidsperiod se hur kommunerna arbetar med dessa områden, både under den primära integrationen och den efterföljande integrationen som sker över längre tid. Denna komplettering ämnas vara en förlängning av Diaz studie då han dels enbart fokuserade på Stockholm stad, vilket är en begränsning i sig, samt att denna studie publicerades för över tjugo år sedan, vilket gör att en kan förmoda att arbetet bör ha gått framåt i integrationsfrågan och att studien därigenom kan generera nya resultat och teoriutveckling.

Karin Borevi har i sin avhandling Välfärdsstaten: det mångkulturella

samhället undersökt integrationens utmaningar kopplade till välfärdsstaten

marginalisering och ett ”vi och dem”- tänk, men att de i andra fall kan vara nödvändigt för att möjliggöra för en framgångsrik integration. Vidare kommer hon fram till att den politiska diskursen i relation till invandrare har förändrats från att främja det multikulturella till att arbeta mot ökad assimilering (Borevi 2002). Avhandlingen behandlar dessa frågor på en nationell nivå, där hon kommer fram till att den politiska diskursen har förändrats i det politiska samtalet. Här saknas en diskussion som kan kopplas till den politiska diskurs som förs på lokalnivå, samt huruvida denna förändring i diskurs även sker inom svenska kommuner.

Även Khalid Khayati diskuterar politisk diskurs och identifierar två varianter relaterade till flyktingfrågan vilka uppbringar konflikt på grund av sin oförenlighet. Dessa är solidaritetsinriktad diskurs med fokus på utsatthet och rättigheter, samt en problemdiskurs med fokus på negativa attribut såsom kriminalitet, ekonomisk belastning och säkerhet. Likt Borevi menar Khayati att det finns en tendens att fokus läggs på att invandrare ska assimileras i det svenska samhället, samt att ordet invandrare används som ett paraplybegrepp för alla som inte är etniskt svenska, ”rasism utan ras”. Han kommer fram till att diaspora, vilket innefattar språkliga, nationella, kulturella, etniska och religiösa grupper, fungerar för att motverka dessa tendenser. Diasporan möjliggör för individer att vara en del av både det svenska samhället och att kunna behålla rötterna i sitt hemland. Khayati problematiserar den tendens som finns till att generalisera invandrargrupper och att nonchalera individualitet och variation i dessa grupper. Hans studie fokuserar på hur integrationsdiskursen skapar de gränser som utgör det svenska medborgarskapet. Han kommer fram till att dessa gränsdragningar grundas i historiska faktorer snarare än nutida konflikter och förespråkar införandet av gränsöverskridande medborgarskap som innefattas i den svenska samhörigheten, vilket skulle öppna upp för erkännandet av vårt mångkulturella samhälle (Khayati 2017). Både Davidsson och Khayati problematiserar tendensen att generalisera invandrargrupperna och tilldela dessa negativa attribut i den politiska diskursen. Studierna har genomförts på en övergripande nationell nivå, där det saknas ett mer lokalt perspektiv på hur den politikiska diskursen direkt påverkar utfärdandet av integrationspolitiska policyer och styrningsdokument och därigenom integrationspolitikens genomförande.

Carl Dahlström pekar i sin avhandling Nästan välkomna: invandrarpolitikens

retorik och praktik på en diskrepans mellan den invandringspolitiska retoriken

denna diskrepans grundas i att retoriken och praktiken genomgår olika sorters granskningar och uppföljningar, där retoriken analyseras av offentligheten genom exempelvis media, medan invandrarpolitiken i praktiken analyseras av myndigheter och organisationer genom olika former av dokumenterade uppföljningar. Vidare kommer Dahlström fram till att retoriken och praktiken är frånkopplade och att medan retoriken förändrats över tid, ser integrationspolitiken i praktiken ut på samma sätt (Dahlström 2004:11ff, 169). Dahlström undersöker politiken och retoriken under åren 1964–2000, vilket gör att resultaten kanske ser annorlunda ut om denna studie skulle göras om idag.

Johan Wennström och Özge Öner publicerade 2015 en artikel som kritiserar den trend som följt etableringsreformen som ägde rum 2010, vilken lett till att nyanlända i stor utsträckning placeras i kommuner som drabbats av minskad befolkning istället för att placeras i storstäderna. Detta sätt att hantera utplaceringen av nyanlända påverkar dels möjligheten för de nyanlända att få jobb och kunna försörja sig själva, då de mindre kommunerna har mindre att erbjuda på arbetsmarknaden, och dels förutsättningarna för kommunerna att lyckas med att integrera de nyanlända, då deras ekonomiska förutsättningar är mindre än de stora kommunerna (Wennström & Öner 2015). Ytterligare efterforskningar av olika avbefolkningskommuner som upplevt ett högt tryck av nyanlända är intressant för att bidra med en djupare förståelse för hur oproportionerlig utplacering av nyanlända ger effekter på dels kommunerna och dels de nyanlända, samt hur kommunerna arbetar för att minska dessa efterföljder av högt flyktingmottagande.

flyktingar i Sveriges kommuner. Författarna belyser problematiken gällande statens bestämmande över vart flyktingar ska hamna i landet kontra individens rätt att bestämma vart hen själv vill hamna. Syftet med studien är att ta fasta på de huvudsakliga problem som kopplas till utplaceringen av flyktingar. Staten kan besluta om i vilken kommun en individ ska placeras, men därefter är det upp till individen. Detta resulterar i en ny problematik – segregation. Individen bosätter sig utifrån rådande ekonomiska förutsättningar och egna preferenser, samtidigt som detta påverkas av den fysiska planering som finns inom kommunen vilken ofta tenderar att vara relativt statisk. Författarna menar att för att kunna förändra problematiken gällande segregation krävs politiskt agerande och en övergripande förståelse för segregation och dess problematik för att därefter kunna angripa de grundläggande problemen. De uppmärksammar fem utmaningar som arbetet med utplaceringen av nyanlända står inför och som måste hanteras: rätten att själv får välja bostadsort, vilka styrningsstrategier som är lämpliga, hur åtgärder ska formuleras och implementeras, förhållandet mellan olika politiska nivåer, samt högerpopulism (Borevi & Myrberg 2010:20–23). Studien tar upp viktiga faktorer relaterade till flyktingutplaceringen och lägger en grund för vidare forskning inom området. Någonting som jag saknar är en diskussion kring de olika förutsättningar som svenska kommuner har i relation till flyktingmottagandet samt hur kommunernas prioritering av denna fråga påverkar de steg som följer efter mottagandet: integrationen i samhället, arbete och levnadsstandard. Genom att bygga vidare på Borevi och Myrbergs diskussioner ämnar denna studie att identifiera utmaningar som finns bland svenska kommuner att uppnå en framgångsrik ekonomisk, rumslig och social integration bland kommunernas nyanlända.

integration, samt inkluderar faktorer som kan påverka vad hon kallar görandet av integrationspolitiken. Larsson kommer fram till att Arbetsförmedlingens anställda inte arbetar med metoder relaterade till att få nyanlända ut på arbetsmarknaden på ett framgångsrikt sätt. Hon identifierar en problematik gällande att etableringshandläggare haft en tendens att sätta nyanlända som inte ansetts vara enkla att arbeta med i vad hon kallar för ”tomma platser”. Dessa platser gör att det ser ut som att individerna är aktiva utifrån handläggarnas dokumentation, trots att denna typ av aktiviteter inte bidrar till dessa individers möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden och därigenom inte stimulerar en ökad och framgångsrik integration (Larsson 2015). Studien övergriper gatubyråkraters görande av integrationen generellt i Sverige och går inte ner på lokala nivåer för att undersöka vilka skillnader som kan finnas i görandet av integrationen av gatubyråkrater i olika kommuner. En sådan jämförelse kan utveckla en förståelse för den variation och ojämlikhet i förutsättningar som finns för invandrare beroende på vart i Sverige de hamnar, och kan bidra till utvecklingen av metoder för att arbeta mer effektivt för görandet av integration.

deltagande på denna kurs (Bonfanti & Nordlund 2012). Författarnas fokus är att undersöka SFI:s effekter på invandrares möjligheter att komma till arbete på nationell nivå, vilket gör att lokala skillnader och förutsättningar ej tas upp. Olika former av SFI erbjuds i olika stor utsträckning i svenska kommuner (Unionen 2018), vilket gör det relevant att även undersöka denna fråga på kommunnivå för att urskilja de skillnader i förutsättningar för invandrare som finns i kommunerna, vilket utifrån Bonfanti och Nordlunds studie hänger ihop med de förutsättningar som finns för att komma i arbete och få en grundläggande inkomst.

Lena Grip publicerade sin avhandling med målsättningen att ta fram exempel på hur en framgångsrik integrationspolitik kan föras på kommunnivå. Studien visar att kommunerna och dess politiker tenderar att fortsätta att nära ett vi och dem-perspektiv i arbetet med integrationen, vilket kan motverkas genom att kommunernas styrdokument och riktlinjer utgår från ett förhållningssätt som främjar jämställdhet snarare än att kategorisera in individer i grupper och ytterligare föda vi och dem-synsättet. Grip lyfter vikten av tydlighet i utformningen av kommunernas handlingsplaner och dokument för integration för att arbetet ska vara möjligt att praktiskt implementera. Vidare konstaterar hon att när kommunpolitikerna själva är engagerade i integrationsfrågan, leder detta till att frågan blir högre prioriterad i arbetet inom kommunen (Grip 2010). Genom att undersöka två kommuner som lyckats så olika med integrationspolitiken bidrar detta med en möjlighet att tydligt se om och hur kommuner som lyckas olika skiljer sig åt gällande tydlighet i sina handlingsplaner och projektdokument.

3.1 Uppsatsens forskningsbidrag

Sammanfattningsvis finns det en bred tidigare forskning kring integration med fokus med olika ingångsvinklar för att belysa den mångfacetterade och komplicerade frågan. Utifrån efterforskningar anses den tidigare forskningen på området vara är relativt begränsad gällande integrationspolitikens variationer på kommunnivå, vilket är en lucka inom forskningen som denna studie ämnar påbörja arbetet med att fylla. Därtill identifieras en avsaknad av jämförelser mellan framgångsrika och misslyckade exempel för att få en kontrasterande bild med tydliga indikatorer för vad som kan utgöra ett framgångsrikt eller lyckat integrationsarbete på kommunal nivå. Utifrån dessa observationer ämnar studien att bidra till att genom ett jämförande perspektiv och utifrån ett urval av dimensioner av integration få fram hur två kommuner som påbörjar integrationsarbetet med olika förutsättningar och avslutar arbetet med olika resultat arbetar för att få fram en integrationspolitisk riktlinje och hur processen från bildande till resultat ser ut. Genom att försöka identifiera faktorer som kan påverka integrationsarbetet kan denna studie bidra till ytterligare kunskap gällande integrationsarbetet på kommunnivå och dess idag alltför stora variationer i resultat.

4 Teoretiskt ramverk

omfattande analys av hur valda dokument utformats och implementerats används policyanalys i form av policycykeln. Policycykeln används i denna studie för att komma åt fyra faser i processen från att en fråga uppkommit tills att den blivit till en policy och implementerats i olika nivåer av samhället (Knoepfel et al. 2007:114–116). Genom att utgå från alla steg från att frågan politiserats till dess att den blivit till en policy och implementerats kommer studien även åt eventuella förändringar som sker under policyprocessens gång vilka kan påverka policyns utfall i andra riktningar än förväntat (Vedung 2016:13–14).

Policyer består av en föränderlig process som ofta kräver flera rundor i policycykeln för att kunna ta in nya perspektiv och förbättringar i policyn (Knoepfel et al. 2007:149). Det första steget i policycykeln är att identifiera att det finns ett problem, att problemet uppmärksammas och att det når den politiska agendan. Problemet kan bland annat uppkomma genom att allmänheten uppmärksammar och begär en lösning, men det kan också vara problem som direkt når den politiska agendan (Jann & Wegrich 2007:98–100).

utföra denna i praktiken analyseras (Jann & Wegrich 2007:102; Knoepfel et al. 2007:151–172).

Det tredje steget i policycykeln handlar om hur policyn implementeras i praktiken. Det finns en diskrepans mellan fattande av ett politiskt beslut och implementeringen av policyn, vilket är en väl känd problematik inom implementeringsforskningen. Diskrepansen grundas i de motsättningar som finns mellan att lyckas med att få igenom ett politiskt beslut och att samtidigt ha kontroll över hur beslutet implementeras. Exempelvis krävs det flera olika aktörer för att kunna lösa ett problem, men att kontrollera hur denna lösning implementeras underlättas av ett nära samarbete av ett fåtal aktörer. Med andra ord kan det vara svårt att få dessa delar gå ihop vilket kan leda till att implementeringen skiljer sig åt från steget när policyn formulerades. På grund av detta modifieras många policyer även efter att de implementerats (Jann & Wegrich 2007:108; Hertting 2018:195, 215). För att undersöka hur implementeringen har fungerat fokuserar studien tydligheten i de valda dokumenten gällande hur arbetet har genomförts eller ska genomföras i praktiken och vilka områden som prioriteras för att nå upp till de målsättningar som dokumenten presenterar (Knoepfel et al. 2007:199–205).

varandra för när någonting blir fel. Vidare är det problematiskt när målsättningar som finns med policyerna inte är tydligt identifierade, vilket gör det svårt att utvärdera. Detta är ett sätt för exempelvis politiker att inte ta någon skuld om resultatet inte blir exakt som förväntat (Jann & Wegrich 2007:110– 111). Vidare är det väldigt vanligt att resultatet av en utvärdering visar att implementeringen av policyn misslyckats på grund av att utformningen varit bristfällig. För att utvärdera effekterna av policyerna undersöks integrationsarbetet utifrån de målområden som identifierats. Målsättningen med detta steg är att få fram vilka resultat som ämnats uppnås jämfört med vad resultatet blev, samt om implementeringsarbetet och insatserna varit relevanta för att uppnå dessa mål (Knoepfel et al. 2007:222–230).

4.2 Agentteori

Utifrån ett rational choice-perspektiv agerar människan utifrån rationalitet och utifrån vad som förmodas generera bästa möjliga resultat för sin egen vinning. För att individer ska agera utifrån samma premisser i grupp, krävs det att alla i gruppen deltar aktivt för att uppnå det gemensamma bästa. Utifrån detta synsätt behöver individer någon form av motivation för att agera på önskat sätt. För att ett samarbete för det kollektiva bästa ska fungera, krävs det att medlemmar i gruppen har ett samarbete som baseras på villkor, där samarbetet sker i samband med att andra också samarbetar och att detta sker under en längre tidsperiod för att öka chansen att fler samarbetar i framtiden. Detta skapar en form av motivation för medlemmarna att fortsätta ett gemensamt arbete för det kollektiva bästa (39-f). Detta kan appliceras på relationen mellan kommuner och kommuninvånarna, agenten och principalen, där kommuninvånarna betalar skatt som bland annat går till integrationsarbetet, vilket är deras del i samarbetet för det kollektivt bästa. I gensvar genomför kommunen sin del av samarbetet genom att på ett effektivt sätt utföra den roll som kommuninvånarna delegerat till dem och de områden som kommuninvånarnas skattepengar gått till.

förvirring och ojämn prestation bland agenterna. För att reducera några av dessa svårigheter är det avgörande att principalerna har en god förståelse för vad målet är och vad det ska resultera i, och att de kan förse aktörerna med kontinuitet i deras arbete (Gauld 2016). Detta kan exempelvis ske genom att det finns tydlig dokumentation för det arbete som genomförs inom det specifika området för kommuninvånarna att ta del av.

4.3 Diaz integrationsmodell

För att komplettera policyanalysen och agentteorin kommer Diaz integrationsmodell att användas i syfte att nå fram till hur begreppet integration definieras och används i studien. Dias identifierar i sin modell sju av komponenterna som utgör den tidiga processen av integration, vilken består av ekonomisk, social, politisk, språklig, släkt, rumslig och personlig integration (Diaz 1997:32–33). Av dessa är enbart fyra lukrativa när en undersöker integrationen i relation till nyanlända som enbart spenderat en kort tid i Sverige, vilket är vad Diaz kallar för primärintegration. Dessa fyra områden är inlärning av språket, ekonomiska förutsättningar, möjlighet till deltagande i samhället, samt tillgång till permanent bostad (ibid. 48–49).

utifrån tillgång till arbetsmarknaden och självförsörjning, antingen från arbete eller studier. Rumslig integration mäts utifrån segregation och trångboddhet, då trångboddhet kan ses som ett tecken på graden av segregation då de är väldigt få etniskt svenska personer lever i trångbodda förhållanden (SCB 2018). Social integration mäts utifrån de lokala möjligheter som finns för möte mellan invandrare och etniska svenskar inom kommunerna.

Vidare identifierar Diaz tre huvudfaktorer som tillsammans är nödvändiga för en lyckad integration. Den första nyckelfaktorn är de som är ansvariga för politiskt beslutsfattande och resursfördelning. Den andra faktorn är marknaden inom arbets- och näringslivet, och den tredje faktorn är civilsamhället, vilket innefattar både organisationer och enskilda individer som kan ha en inverkan på integrationen av nyanlända. Han definierar integration som en kombination av jämställdhet och deltagande. En individ är integrerad då hen uppnått en social jämställdhet genom att ha tillgång till exempelvis arbetsmarknad, bostadsmarknad och delaktighet inom politiken, med lika stora möjligheter och rättigheter som den inhemska befolkningen åtnjuter (Diaz 1997:14, 31– 32).

för studien viktiga områden såsom arbetsliv, segregation och inkludering i samhället. Genom att undersöka dessa tre områden går det att skapa en bild av integrationens framgångar eller brister inom kommunerna och deras verksamhet.

4.4 Analytisk modell

Utifrån de tidigare presenterade teorierna policyanalys, Diaz integrationsmodell samt agentteori har en analytisk modell tagits fram för att appliceras på det empiriska materialet i syftet att bidra till besvarandet av studiens syfte och frågeställningar. Analysmodellen bygger på centrala begrepp från de tre teorierna. Begreppet integration operationaliseras som tidigare nämnt utifrån Diaz dimensioner rumslig, social och ekonomisk integration. Nedan har konkretiserade kategorier utformats för varje steg av policycykeln, och i vardera kategorier presenteras frågor för underlättandet av insamlingen av relevant material för studiens syfte. Steg ett och steg två i policycykeln, dagordning och programmering, slås samman under måldefinition då dessa går in i varandra.

Dimensioner Agenter Måldefinition Implementering Utvärdering

Ekonomiska Vilka agenter som deltar inom den ekonomiska dimensionen.

Vilka målsättningar och utmaningar som identifieras relaterade till den ekonomiska dimensionen, hur arbetet ämnas utföras. Hur integrations-politiken genomförs i praktiken utifrån den ekonomiska dimensionen. Integrationsarbetets resultat utifrån måldefinitionen inom den ekonomiska dimensionen.

Rumsliga Vilka agenter som deltar inom den rumsliga dimensionen.

Sociala Vilka agenter som deltar inom den sociala dimensionen. Vilka målsättningar och utmaningar som identifieras relaterade till den sociala dimensionen och hur arbetet ämnas utföras. Hur integrations-politiken genomförs i praktiken utifrån den sociala dimensionen. Integrationsarbetets resultat utifrån måldefinitionen inom den sociala dimensionen.

Tabell 1. Analytisk modell

4.5 Hypotesformulering

Fyra hypoteser har utformats utifrån förväntningar på materialet och grundas i tidigare forskning och studiens teoretiska ramverk. Det är utifrån dessa hypoteser som kommunernas effektivitet i integrationsarbetet diskuteras och bedöms i uppsatsen.

Enligt Lena Grip (2010) påverkar kommunpolitikers definition och förhållningssätt till integrationsarbetet utformningen av de integrationspolitiska dokumenten och dess mål. Utifrån detta har studiens första hypotes formulerats:

• Ju tydligare definition och förståelse som kommunernas politiker har av integrationspolitiken och dess problemområden, desto större förutsättningar har kommunerna att utfärda specifika och målinriktade styrdokument.

• Den integrationspolitiska ambitionen och de målsättningar som kommunerna formulerar påverkas av kommunernas samhälleliga och ekonomiska förutsättningar.

I sin avhandling lyfter Grip (2010) vikten av tydlighet i utformningen av kommunernas handlingsplaner och dokument för integration för att arbetet ska vara praktiskt genomförbart. Vidare menar Demos (2020) att styrning och uppföljning av arbetet med segregation är viktigt för att kommunerna ska kunna arbeta för att motverka segregation. Utifrån detta har studiens tredje hypotes formulerats:

• Tydligt utvecklade styrdokument för olika integrationsområden bidrar till en effektiv implementering av de involverade agenterna.

Jose Diaz lyfter fram tre huvudfaktorer som är grundläggande för en fungerade och framgångsrik integration: civilsamhället, politikerna och arbets- och näringslivet (1997). Utifrån detta har studiens fjärde hypotes formulerats:

• Ju mer samarbetseffektiva agenter på olika nivåer och i de olika stegen av policycykeln är, desto mer framgångsrikt blir resultatet av integrationspolitiken.

5 Metodologisk ansats

samt för att undersöka händelseförloppet i relation till uppkomsten av det fenomen som undersöks, genomförandet och dess konsekvenser (Patel & Davidson 2003:54). Genom att undersöka avvikande fall möjliggör detta för teoriutveckling, samt bidrar till identifikation av tidigare förbisedda faktorer och orsakssamband som kan ge nya förklaringar för fallens förutsättningar och utfall. Från de orsakssamband och bakgrundsfaktorer som identifieras i denna studie är ambitionen att nya teorier och orsakssamband kan tas fram som bidrar till forskningen om integrationspolitiken på kommunnivå. Dessa upptäckter ämnas bidra till en ökad förståelse av svenska kommuners varierande resultat i relation till integration. När teoriutveckling sker utifrån undersökningen av avvikande fall kan upptäckterna generaliseras till andra kontext. Om generalisering inte anses vara möjlig, kan resultatet istället argumenteras vara av betydande relevans för forskningsområdet. Studiens syfte är att finna faktorer som kan generaliseras till andra kontext och därigenom bidra till att fylla i kunskapsluckor inom det integrationspolitiska arbetet på kommunnivå. Utifrån detta kan nya upptäckter och viktiga slutsatser dras med hjälp av identifieringen av fallens utfall och orsaksfaktorer (George & Bennett 2005:75–78, 111–115).

En svårighet vid genomförandet av fallstudier är att resultatet kan bli allt för generellt till följd av att målet med studien utformats för ambitiöst. Denna risk motverkas genom en tydlig analytisk modell som avgränsar undersökningsområdet till fyra specifika områden.

5.2 Urvalsmetod

14 999 invånare (Kolada 2020). Vidare skulle fallen vara geografiskt långt

ifrån varandra och med ungefär samma befolkningsmängd, detta för att det ska vara en geografisk spridning mellan fallen och att kommunerna ska vara lika i storlek för att göra en mer rättvis jämförelse. Utifrån dessa avgränsningar och även grundat i samhällsdebatten framkom Filipstads kommun som en kommun som avviker på ett negativt sätt inom integrationspolitiken. I detta urval uppmärksammades att kommunen genomgått avbefolkning, vilket enligt tidigare forskning varit en faktor som lett till att flera nyanlända kommit att placeras i denna typ av kommuner (Wennström & Öner 2015). Genom att tillägga även detta kriterium avgränsades antalet fall ytterligare, och efter efterforskningar och grundat i samhällsdebatten identifierades Åre kommun som en kommun som uppfyller dessa kriterier, och som i kontrast till Filipstads kommun sticker ut för att ha lyckats väldigt bra med det integrationspolitiska arbetet.

Detta urval kan kritiseras och hade kunnat göra på ett annat sätt, där det kan hävdas att fler kriterier hade kunnat vägas in i urvalet. Jag anser dock att urvalet lämpar sig väl för studiens undersökningssyfte, där fokus inte ligger på kommunerna i sig, utan på att hitta orsakssamband och skillnader mellan integrationsarbetet i två avvikande fall. Vidare var det viktigaste kriteriet för studien att fallen ska vara särskilt avvikande gällande integrationspolitiskt utfall, och att de samtidigt har ungefär samma befolkningsmängd. I det slutliga urvalet vägde samhällsdebatten in då dessa kommuner särskilt uppmärksammats för sina utstickande resultat inom integrationspolitiken.

Åre kommun har uppmärksammats för sitt väldigt framgångsrika resultat med integrationen, då de 2017 mottog kommunen ett pris för kommunens framgångsrika arbete med integrationen av nyanlända, då majoriteten av nyanlända kommit i arbete eller fått praktik inom två år från att de bosatt sig i kommunen (Fundin 2015; SKR 2017). I kontrast står en majoritet av nyanlända i Filipstads kommun utan arbete. Kommunens integrationsansvarig har även gått ut med att kommunens ekonomiska förutsättningar inte tillåter för ett framgångsrikt och effektivt integrationsarbete (Lindsten 2019). 2010 hade Åre kommun en relativt låg arbetslöshet på 5,7 % och kommunen har hållit sig omkring denna nivå under de efterföljande 10 åren. Filipstads kommun har i kontrast haft en högre arbetslöshet som 2010 låg på 12,4 % och som med lite variation fortsatt ligga på höga nivåer under de efterföljande åren (Kolada 2020). Studier har visat samband mellan tidigare hög arbetslöshet i kommuner och svårigheter för nyanlända att komma i arbete, vilket kan ses vara en bakgrundsfaktor till den höga arbetslösheten bland nyanlända i Filipstads kommun idag (Bevelander & Lundh 2007; Lindsten 2019).

I kommunmottagandet av nyanlända med uppehållstillstånd tog Åre kommun emot ett lägre antal på 135 individer, jämfört med Filipstad som mottog 223 nyanlända under samma år. Då kommunerna är lika till befolkningsantal, blir kontrasten särskilt tydlig då Åre kommun mottog ungefär 13 nyanlända per 1000 invånare, medan Filipstad tog emot 21 nyanlända per 1000 invånare (Kolada 2020). Statistiken visar även stora skillnader i kommunernas utbetalning av försörjningsstöd till nyanlända, där försörjningsstödet som del av de nyanländas nettoinkomst genomgående varit hög från 2010–2017 i Filipstads kommun. 2010 var andelen försörjningsstöd omkring 11 % av nettoinkomsten hos nyanlända, och 2015 var andelen uppe i omkring 23 %, jämfört med Åre kommun som hade betydligt lägre siffror med 6,5 % år 2010 och 5,1 % år 2015. Detta kan jämföras med kommunernas ekonomiska förutsättningar, där Filipstads kommun hade en kassalikviditet på omkring 62 % när flyktingvågen skedde år 2015, medan Åre var uppe i omkring 170 % (Kolada 2020).

De socioekonomiska förutsättningarna har även sett olika ut för de två kommunerna. Utifrån statistiska mätningar har Filipstads kommun även här uppvisat en brist på grundläggande förutsättningar för att på ett framgångsrikt sätt kunna hantera integrationen, då den uppskattade risken för att kommunens invånare skulle komma i behov av ekonomiskt bistånd jämfört med i övriga svenska kommuner var väldigt hög redan 2011, och har fortsatt vara hög under och efter flyktingvågen. Åre kommun har beräknats vara i lägre risk, men har befunnit sig över medel i relation till övriga kommuner efter flyktingvågen 2015 (Kolada 2020).

integrationen av denna grupp. Det är således av vikt att ta hänsyn till att de två kommunerna haft olika förutsättningar att lyckas med integrationen, och att dessa faktorer spelat roll för kommunernas genomförande av integrationspolitiken. Med detta sagt, är det vidare intressant hur kommunerna valt att angripa integrationsfrågan, vilket ju är en särskilt brännande fråga för Filipstads kommun baserat på informationen som presenterats ovan. Hur har hanteringen av integrationsfrågan skilt sig åt, och hur spelar detta in i integrationens resultat?

5.4 Idéanalys

Vedung (2018) presenterar en vägledning på hur vägen till att underbygga en beskrivande idéanalys kan se ut vilken ligger till grund för studiens genomförande. Ämnet som ska undersökas har preciserats innan det empiriska materialet börjat samlas in, vilket sker utifrån det analytiska verktyget som utformats. Modellen innefattar tydliga kategoriseringar som appliceras på materialet i syfte för att få fram vad som för denna studie är relevant i det material som undersöks (Beckman 2005:19–21). Det analytiska verktyget grundas i studiens teoretiska ramverk och presenteras under avsnitt 4. De frågor som utgör det analytiska verktyget ligger till grund för studiens analys av det empiriska materialet.

Som ett komplement till studiens kvalitativa angreppssätt kommer studien även ha ett kvantitativt inslag i form av inferensstatistik, vilket kompletterar det empiriska materialet genom hypotesprövning, vilken ligger till grund för studiens bedömning av kommunernas effektivitet inom integrationspolitiken.

5.5 Material

I urvalet av relevant material för studien används den utformade analysmallen. Genom att applicera den analytiska modellen på materialet blir den empiriska materialinsamlingen relevant och irrelevant information sållas bort. Det underlättar även arbetet med att organisera den relevanta informationen som kan komma från flera olika former av källor (Vedung 2018).

projektansökningar. Genom att undersöka detta material ämnar studien få fram hur problemet formuleras och de utmaningar som identifieras av vilka agenter, samt de målsättningar som finns för integrationsarbetet. För att undersöka kommunernas implementering av integrationsarbetet inom de olika dimensionerna undersöks handlingsplaner, projektplaner och projektansökningar. Utifrån materialet kommer studien identifiera hur integrationsarbetet genomförs i praktiken och vilka agenter som deltar. För att undersöka hur utvärderingen sker inom de olika dimensionerna undersöks material i form av interna utvärderingsprocesser och årsredovisning tillsammans med handlings- och projektplaner för att möjliggöra för en bedömning av integrationsarbetets resultat utifrån målformulering och implementering.

Materialet har samlats in utifrån vad som finns offentligt att tillgå på nätet, samt en del internt material som erhållits vid kontakt med representanter för kommunernas integrationsavdelningar. Genom en sammanställning av det material som samlats in går att få en bild av hur kommunerna arbetat med integration utifrån deltagande agenter, målsättningar, implementering och uppföljning.

5.6 Källkritisk diskussion

Under studiens gång har en källkritisk ståndpunkt tagits till det material som undersöks. Materialet som samlas in för att besvara studiens syfte och frågeställningar bygger på dokument, vilket är en kategori som inkluderar både officiella handlingar, litteratur, artiklar och statistik. När offentliga dokument undersöks är det viktigt att ställa sig frågan varför dokumenten har skapats och vem eller vilka som skapat dem. Då den typ av dokument som används i denna studie är ofta skapade av partibundna politiker, vilket kan påverka utformningen av dokumenten som kan ha dolda politiska agendor (Patel & Davidson 2003:63–65). Den dokumentation som samlats in från kommunerna har utformats av kommunanställda och ansvariga för integrationsarbetet. Dokumenten har tillkommit för att återge kommunernas integrationsarbete, hur arbetet genomförs och vad resultatet blivit. Då dokumenten utfärdats av de som arbetat med integrationspolitiken, finns det risk för att de dokument som presenteras är partiska och inte objektivt beskriver arbetet.

Då den statistik som används i studien analyseras utifrån ett kvalitativt angreppssätt och reduceras riskerna för felmätning som annars är närvarande i kvantitativa undersökningar (Patel & Davidson 2003:100–101). Statistiken som SCB presenterar är kvalitetssäkrad, och statistiken samlas in via intervjuer och enkäter, baserade på redan existerande register, med den population som undersökningen gäller, eller med slumpmässigt utvalda deltagare. SCB är oberoende, men finns alltid en risk för att statistik kan bli missvisande och därigenom inte helt tillförlitlig. Detta kan exempelvis hända om inte alla i ett urval vill delta i undersökningen (SCB n.d.). Koladas statistik hämtas från flera olika källor och är baserad på andra myndigheters presenterade statistik, såsom Skolverket och Migrationsverket. Vidare är den data som presenteras i Kolada inte kvalitetssäkrad av Kolada. Likt kritiken mot SCB finns det alltid en felmarginal vad gäller statistik, då exempelvis den data Kolada presenterar kan ha samlats in på olika sätt, vilket resulterar i att data kan ha olika tillförlitlighet. Kolada kan dock med dessa reservationer användas i denna studie för att bidra till den empiriska materialinsamlingen, som ett komplement till den datainsamling som studien huvudsakligen bygger på.

5.7 Validitet

för att fånga in de som verkar inom integrationspolitiken i dess olika steg. Genom att operationalisera och sammanställa flera teoretiska utgångspunkter kan flera aspekter som påverkar integrationspolitikens utfall på kommunnivå inkluderas och analyseras. De valda teoriernas styrka är att de tillsammans kan förklara de valda kommunernas utrymme och förmåga att implementera sina egna uppsatta mål relaterade till integrationspolitiken, vilket förstärks av att studien även bygger på fyra hypoteser som är grundade i både teorin och tidigare forskning. Utifrån denna diskussion anses studiens interna validitet vara god, då studiens syfte studeras dels utifrån en för uppsatsen utformad analytisk modell och dels utifrån utformade hypoteser, för att uppnå ett för studien relevant och rättvist resultat.

Den externa validiteten handlar om studiens generaliserbarhet till en generell population, det vill säga om det urval som studien baseras på kan ses som representativt även för andra fall (Bryman 2009:44–45). Målsättningen är att finna faktorer som kan generaliseras som relevanta i kommuners arbete inom integrationspolitiken, vilket bidrar till att fylla kunskapsluckor som finns relaterade till integrationsarbetet på kommunnivå. Studien gör med andra ord inte anspråk på att generalisera svenska kommuners arbete för integration, utan ämnar istället att med metodvalet, den teoretiska modellen och hypoteser som verktyg bidra till nya insikter om variationer inom lokal integrationspolitik. Generaliserbarheten i denna studie anses vara god utifrån det syfte som studien har för omfattningen av generalisering.

I följande avsnitt redovisas studiens resultat. Avsnittet är uppdelat så att en kommun presenteras separat utifrån studiens analytiska modell för en tydlig genomgång och analys av materialet. I samband med varje del analyseras det insamlade materialet löpande utifrån studiens teoretiska ramverk. I slutet på varje del sammanfattas det insamlade materialet i en sammanfattning av det integrationspolitiska arbetet i kommunerna kopplat till tidigare forskning.

6.1 Åre kommun

Åre kommun återger att andelen personal inom Inflyttarservice ökat från 3,35% i början på 2012 till 15,40% 2017, vilket i konkreta siffror motsvarar en ökning från 5 till 17 anställda. Kommunens ekonomiska omständigheter har bidragit till ett framgångsrikt arbete med integrationen, då kommunen sedan början av arbetet år 2011 haft en egen budget för området, vilket gjort att arbetet kunnat genomföras med friare tyglar. Vidare framhåller Åre kommun att det arbete som gjorts för integrationen i kommunen under åren 2011–2017 grundats i en medvetenhet om vikten av att integrationen måste fungera på alla områden, och att det måste vara flexibelt och anpassningsbart när hinder uppkommit för att de inte ska hämma integrationsarbetet (Åre Kommun 2017).

6.1.1 Ekonomisk dimension

etableringskoordinator som verkar i samarbete med arbetsgivare och företag för att ordna praktikplatser och på andra sätt bistå med vägledning för de nyanlända (Åre kommun n.d.).

En utmaning som kommunen stått inför är ett stort antal av de nyanlända som ankommit till kommunen varit lågutbildade, där omkring hälften av alla invandrare som var bosatta inom kommunen räknades som lågutbildade, vilket är högre än genomsnittet i Sverige som ligger på 30%. Detta har inneburit och innebär en utmaning för kommunen då utbildning är av stor vikt för att komma i arbete. Utmaningen har bland annat bidragit till en ökning av försörjningsstöd i kommunen samt en ansträngning på både kommunens ekonomi och insatser. Ytterligare en utmaning är digitaliseringen av Arbetsförmedlingen. Detta innebär att en viktig samarbetspartner i arbetet för nyanländas väg till arbetsmarknaden försvinner, detta då nyanlända tenderar att vara begränsade i både digitala och språkliga kunskaper. Detta är ett bakslag i kommunens arbete för integration och de lyfter fram behovet av nya samarbeten och nya metoder för att föra detta arbete vidare. Detta arbete ämnas utföras under projekttiden för Hållbar integration i Åre (Åre kommun 2020).

I Åre kommuns strategiplan för integrationsarbetet presenteras två övergripande målsättningar vilka faller under den ekonomiska dimensionen. Dessa två målsättningar är Höjd utbildningsnivå och Ökat deltagande i

arbetslivet.

tydlig koppling mellan vikten av utbildning, SFI och framtida arbetslivsmöjligheter, där Barn- och utbildningsnämnden är en viktig agent som i samarbete med kommunen arbetar för att de utbildningar som erbjuds möter det behov som finns på arbetsmarknaden, vilket ökar möjligheterna för arbete efter avslutade studier. Genom samarbete mellan Arbetsförmedlingen, integrationsavdelningen och SFI möjliggör kommunen för flexibilitet och anpassning utefter individens behov, vilket är någonting som kommunen trycker på är av stor vikt för individens möjligheter att uppnå sina egna mål (Åre kommun 2015).

detta arbete skedde genom utvecklandet av en ny modell som skulle bidra till förenkling i arbetet med att ge nyanlända tillträde till arbetsmarknaden. Detta arbete har enligt kommunen själva gett positiva effekter och är någonting som fortsätter byggas vidare på i kommande projekt. I utformningen av denna modell har AF varit en viktig agent då myndigheten bistått projektet i målgruppsdefinitionen. Utifrån projektet har kommunen kommit fram till att det behövs ytterligare insatser för att utveckla modellen, detta då modellen inte inkluderade hela målgruppen och de som stod längst från arbetsmarknaden hamnade utanför insatserna. För att lösa denna problematik finns det ett behov av aktiviteter som särskilt riktar in sig mot denna grupp (Åre kommun 2020).

Arbetet i projekt NYÅR efterföljs av projektet Hållbar integration i Åre, som löper över 2020–2022. Projektets övergripande målsättning är ”Ökad

långsiktig delaktighet och inflytande på arbetsmarknaden, i lokalsamhället samt i den lokala demokratin bland våra tredjelandsmedborgare”. Projektets

identifieras AF och Individ- och Familjeomsorgen (IFO) som viktiga agenter, där både AF och IFO bidragit till att definiera målgruppen, och där IFO arbetar för att sänka tröskeln till arbetsmarknaden genom att fokusera på ekonomi och psykosocial hälsa. Även Hälsocentralen och näringslivet identifieras som viktiga agenter där Hälsocentralen med ett fokus på hälsa och spridandet av kunskap om detta bidrar till ökad tillgång till arbetsmarknaden, och där näringslivet bidrar med praktik- och arbetsmöjligheter, samt validering av de nyanlända och deras kunskaper (Åre kommun 2019).

Det är flera agenter som deltar i integrationsarbetet inom den ekonomiska dimensionen. Arbetsförmedlingen är en viktig agent, samt representanter från SFI, Inflyttarservice och studie- och yrkesvägledare från kommunens vuxenutbildning. Även Barn- och utbildningsnämnden är en viktig agent då de ansvarar för utbildningstillgången utifrån arbetsmarknadsbehovet i kommunen. Samarbetet sker löpande och på individnivå, samt i samverkan med företag genom exempelvis anordnandet av praktikplatser hos lokala arbetsgivare. Vidare sker även samarbetet med aktörer från civilsamhället och frivilliga aktörer, där samverkan bland annat sker utifrån Åre frivilligforum som sker genom regelbundna fysiska träffar (Åre kommun 2015; KPMG 2018). Genom att flera agenter på olika nivåer och från olika branscher går samman och samverkar för att uppnå målsättningen att få fler nyanlända att integreras i samhället, samt med direkta kopplingar till civilsamhället, sker implementeringen av integrationsarbetet genom flera nivåer i samhället.

i svenska och att minska behovet av försörjningsstöd. För att genomföra dessa målsättningar har insatser genomförts i form av projekt NYÅR och i löpande samarbete med viktiga agenter inom utbildning och arbetsmarknad och även med civilsamhället. Idag genomförs projektet Hållbar integration i Åre, vilket arbetar vidare på de insatser som redan gjorts för att uppfylla målsättningarna inom den ekonomiska dimensionen. I projekten återges tydliga kopplingar till målformuleringen inom dimensionen och arbetet utvärderas av både kommunen i relation till projektgenomförandet och övergripande av externa agenter (Åre kommun 2020). Utifrån målformuleringen har de insatser som bedrivits inom dimensionen varit tydligt kopplade och utformade i syftet att uppnå dessa målsättningar. Arbetet har skett i samarbete med för området relevanta agenter för att möjliggöra för ett framgångsrikt arbete. Utifrån kommunens dokumentation har arbetet med integrationspolitiken utifrån de målsättningar och projekt som identifierats ovan resulterat i utveckling och framsteg inom målområdena.

6.1.2 Rumslig dimension

med andra fastighetsägare i kommunen (Åre Kommun 2015). I strategiplanen nämner kommunen utformandet av ett bostadsförsörjningsprogram, vilken därefter beslutades av Kommunfullmäktige och gäller för år 2017–2020. I bostadsförsörjningsplanen presenteras en målsättning att kommunen år 2020 ska ha producerat omkring 150–200 nya bostäder per år. Samtidigt tar kommunen in en lägstanivå på omkring 100 nyanlända per år, vilket påverkar behovet av bostadsbyggande då målsättningarna i relation till nyanlända är att alla som kommer till Åre kommun ska komma att bli självförsörjande och välja att stanna i Åre efter den tvååriga etableringsprocessen (Åre kommun 2017). Även i KPMG:s granskning av integrationen i kommunen anges en rekommendation om att antalet bostäder behöver öka i kommunen (KMPG 2018). Utifrån statistik för kommunen är dessutom trångboddheten relativt hög, där strax under 25% lever i trångbodda förhållanden under 2019 (Kolada 2020).

Vidare anger Åre kommun i sin utvecklingsplan från 2018 effektmålet

Inflyttning och kapacitet för inflyttning ska öka jämfört med året innan, vilket

bygga nya bostäder är limiterad på grund av att marken är begränsad (Åre Kommun 2019).

Implementeringen av integrationspolitiken inom den rumsliga dimensionen har bland annat skett i samband med projekt NYÅR, där representanter från Inflyttarservice under 2019–2020 genomfört intervjuer med nyanlända i området Mörsil, där segregationen är påtaglig. Även kommunikation med boende och hyresvärdar i området genomfördes för att få en bild av vilka behov som fanns relaterade till integrationsarbetet. Kommunen återger i rapporten att intervjustudien är början på medborgardialogen i området och att informationen blir ett underlag för det framtida arbetet inom Mörsil. Under arbetets gång fick man fram att boende i området upplevde att samhällsservicen inte fungerar som den ska, att skolan är stökig och att förskolan är segregerad, folk känner sig otrygga, och i denna fråga benämns invandrare som en anledning till denna otrygghet, det finns för få mötesplatser där nyanlända kan möta etniskt svenska på, och det finns en tydlig bostadssegregation där många nyanlända söker sig just till Mörsil på grund av att andra nyanlända också bosatt sig där (Åre kommun 2020). I årsredovisningen för 2019 återger kommunen att de ämnar arbeta vidare med den information som samlats in i framtida projekt och att de ska utforma nya modeller i arbetet för att motverka segregationen (Åre kommun 2019).

de nyanlända erbjuds boende där när de anländer till kommunen. Hyresvärdarna deltar vid medborgardialoger där målgruppen får en möjlighet att påverka sitt boende, vilket är en viktig del för ett ökat deltagande i samhället (Åre kommun 2015; Åre Kommun 2019). Inom enheten Inflyttarservice är bostadskoordinatorn en viktig agent inom den rumsliga dimensionen, då denna roll arbetar för att ta fram boende till de nyanlända som kommer till kommunen, ansvarar för kontakten med hyresvärdarna som är viktiga agenter, samt informerar de personer som bor i bostadsområdena när en nyanländ ska flytta in (Åre kommun 2017).

6.1.3 Social dimension

I kommunens strategiplan finns det två strategiska områden som faller under den sociala dimensionen: Förbättrad social sammanhållning och

Kulturkompetens möjlighet och utmaningar.

nyanlände, som väntar i den nya bostaden med mat som den nyanlände kan känna igen och som stärker trygghetskänslan (Åre kommun 2017).

Viktiga agenter inom den sociala dimensionen är vägledarna som finns inom Inflyttarservice, vilka vägleder de nyanlända inom olika områden i vardagslivet för att hjälpa den nyanlända med både praktiska frågor och grundläggande behov (Åre kommun 2017). I projektansökan till projektet Hållbar integration i Åre identifieras även Kultur och Fritid och föreningar som viktiga agenter inom dimensionen, detta då de är nyckelagenter i upprättandet och genomförandet av medborgardialoger och i arbetet med att skapa mötesplatser för nyanlända och att främja integrationen inom föreningslivet (Åre kommun 2019).

Utvärdering av den sociala dimensionen sker bland annat i relation till projektet Hållbar integration, vilket ämnas avslutas med självskattningsenkäter där målgruppen får uppskatta om de upplever att de fått en ökad delaktighet i samhället, samt där projektledarna uppskattar hur många medborgardialoger och aktiviteter som genomförts (Åre kommun 2019). Utifrån målformuleringen inom den sociala dimensionen och de projekt och insatser som implementerats är det tydligt att det genomförts flera insatser som är tydligt kopplade till måldefinitionen för den sociala dimensionen.

6.1.4 Sammanfattning och återkoppling till tidigare forskning

bryts dessa ned för att arbetet ska vara uppföljningsbart. Vidare bereder socialkontoret vilka målsättningar, aktiviteter och hur dessa ska följas upp av socialkontoret, och beslutas därefter av socialnämnden (Åre kommun 2015). Enligt Grip (2010) är det viktigt för ett framgångsrikt integrationsarbete att det finns tydliga styrdokument, vilket i Åre kommun finns i kommunens strategiplan för integration, samt i kommunens projektbeskrivningar. Det blir tydligt att det finns ett övergripande ansvar av dessa agenter för den övergripande integrationspolitiken i kommunen, och att det på nästa nivå bryts ned och att arbetet inom dimensionerna sker i samverkan med för dimensionerna relevanta agenter.

Vidare visar den tydliga dokumentationen som återfinns relaterad till integrationsarbetet dels att kommunens politiker prioriterar detta område, och dels möjliggör för kommuninvånarna att ta del av integrationsarbetet. Genom att föra en öppen kommunikation med kommunens invånare och genom att integrationsarbetet genererat positiva effekter för kommunen, kan en anta att kommunens arbete inom integrationspolitiken uppfattas på ett positivt sätt bland kommunens invånare. Vidare förs ett samarbete på de olika nivåerna med andra agenter som bidrar till en effektivisering av integrationsområdet.

målsättningarna ska uppnås. Detta positiva sätt att tala om nyanlända kan även relateras till Khayati (2017) som menar att det finns två olika diskurser kring invandrare: solidaritetsdiskurs och problemdiskurs. Åre kommun för en solidaritetsdiskurs genomgående i det insamlade materialet där de nyanländas rättigheter att komma in i samhället och uppnå en god levnadsstandard är i fokus.

Implementeringen av integrationsarbetet sker i styrning av kommunens integrationsstrategi, och i implementeringsarbetet involveras agenter på olika nivåer för att genomföra arbetet inom de olika dimensionerna på ett effektivt sätt. Diaz (1997) menar att för att framgångsrikt arbeta med integration behöver tre delar samverka: beslutande politiker, arbets- och näringslivet och civilsamhälle. Det är tydligt att Åre kommun integrerar samtliga delar i sitt arbete, och kommunen visar en medvetenhet kring vikten av att arbeta på flera nivåer för att genomföra en framgångsrik integrationspolitik. Enligt Dahlström (2004) finns det en diskrepans inom integrationspolitiken där retoriken förändras och utvecklas, men praktiken förblir statisk. I Åre kommuns fall finns det en tydlig kartläggning av kommunens arbete och dels den retorik som förs och dels vad som genomförs i praktiken. Detta framgår särskilt i

Integrationsarbete när hjärtat får vara med, och kommunens arbete och

resultat stöttas även av positiv statistik och det integrationspris som kommunen mottog 2017.

individnivå och områdesnivå vilket utifrån de slutsatser som Andersson et. al gjort i sin studie innebär en större effektivitet i arbetet för att motverka segregation i området.

6.2 Filipstads kommun

”Det är precis en sådan sak som är vårat problem, eller kanske en konsekvens av verkligheten. Med stort tryck i integrationsarbetet hinner vi inte alltid ta fram strategier. Så svar nej, men vi ska ta fram en” (Fellsman 2020). Detta svarar Hannes Fellsman på frågan gällande huruvida kommunen utformat någon kommungemensam strategi för integrationsarbetet. Då denna typ av dokument saknas, identifieras målsättningar löpande under genomgång av materialet.

6.2.1 Ekonomisk dimension

omorganisationen att arbetet blev kommungemensamt för ett framgångsrikt arbete (Fellsman & Andersson 2016). Digitaliseringen av Arbetsförmedlingen är en utmaning för kommunens arbete inom den ekonomiska dimensionen, då följderna riskerar bli ett ännu högre tryck på kommunen och AIF, detta trots en avsaknad av resurser för att genomföra detta arbete på ett bra sätt. I sin lägesrapport till SKL återger kommunchef Claes Hultgren hur AF:s insatser inte når målgruppen och att detta resulterar i en ekonomisk påfrestning på kommunen, vilken redan har ansträngda resurser. Han återger att AF:s insatser främst resulterar i att målgruppen blir tvungna att leva på försörjningsstöd och hamnar i utanförskap, vilket är en grupp som inte inkluderas i den statistik som AF återger gällande arbetslösheten (Filipstads kommun 2018; Hultgren 2020).

alla, så att ingen faller utanför integrationsinsatserna (Filipstads kommun 2017; Hultgren 2018).