8.1 Sammanfattning
Efter att vi har studerat litteratur, besökt olika habiliteringar och hjälpmedels- centraler, varit på öppethusdagar för att få information om vad det finns för olika begåvningshjälpmedel samt intervjuat tio pedagoger med olika yrkestill- hörigheter på olika grundsärskolor i region Skåne. Så har vi genom våra fråge- ställningar fått svar på vårt syfte på hur användningen av begåvningsstöd och begåvningshjälpmedel i undervisningen bedrivs i träningsskolan och grundsärs- kolan. Våra frågeställningar var:
• Vilka olika slags begåvningshjälpmedel menar pedagogerna att der använ- der i den obligatoriska särskolan?
• Hur ser pedagogerna i den obligatoriska särskolan på behovet begåvnings- hjälpmedel i undervisningen av elever med utvecklingsstörning?
• Hur menar pedagogerna i den obligatoriska särskolan att de får information om vad det finns för olika begåvningshjälpmedel och hur de kan användas i undervisningen?
• På vilket sätt menar pedagogerna att ekonomin påverkar användningen av begåvningshjälpmedel i den obligatoriska särskolan?
• Vem är det enligt pedagogerna som initierar att eleverna i den obligatoriska särskolan ska få tillgång till begåvningshjälpmedel?
• Hur påverkar pedagogernas utbildning deras syn på användningen av begåvningshjälpmedel?
Vi kan konstatera att vet man inte vad det finns för olika slags hjälpmedel så är det svårt att se behovet. Att som specialpedagog är det ens skyldighet att hålla sig ajour med vad det finns för olika slag av begåvningshjälpmedel. De får själva söka kunskap. Informationen får de genom sina kollegor, konferenser och studiedagar. Det var ingen självklarhet att det fanns ett samarbete med habiliteringen fastän de var dem som ordnade så att eleverna fick sina begåvningshjälpmedel. Det hade varit mycket smidigare att pedagogerna själva fick ta kontakt med habiliteringen och införskaffa det hjälpmedel som de behövde. Nu blev det så omständligt när de måste gå via föräldrarna. För ibland så var inte föräldrarna och specialpedagogerna överens om att eleven behövde
ett hjälpmedel. Föräldrarna hade svårt att inse att deras eget barn hade de svårigheterna som de egentligen hade.
Att ekonomin hade betydelse för valet av hjälpmedel är helt klart. Tidshjälp- medlen kostade mycket pengar och det var komplicerat att söka fondmedel. Pedagogerna drog sig för att göra det. Att genom detta arbete har vi konstaterat att de används förvånansvärt få tidshjälpmedel och lite begåvningshjälpmedel i särskolorna. Vi hoppas att genom detta arbete ha inspirerat till att använda mer begåvningshjälpmedel, för det är till stor vikt för lärandet och självkänslan för de elever som går på särskolan, att användandet kommer att öka på särskolorna. Att begåvningshjälpmedel ger ökad kontroll över ens eget liv det ger större självständighet och delaktighet i såväl skola som i arbetslivet. Det har vi också fått bekräftat i den litteratur som vi läst.
8.2 Diskussion
Under våra intervjuer framkom det att respondenterna hade begränsad kunskap om begåvningsstöd och begåvningshjälpmedel. De kände helt enkelt inte till be- greppen. Detta gjorde att vi under början av intervjuerna hade lite svårt att få igång ett bra samtal om begåvningshjälpmedel. Detta kunde vi förebyggt genom att i förväg skicka ut ett litet brev som presenterade vårt forskningsarbete och klargjorde viktiga begrepp. Genom att göra en bättre pilotstudie hade vi kunnat förutse detta problem. I vår pilotstudie borde ha vi intervjuat en pedagog i sär- skolan.
I våra intervjuer fick vi bara fram vad respondenterna sa att de gjorde. Vi fick inte reda på hur de faktiskt gör. Med observationer hade vi kunnat vi se hur de använder begåvningshjälpmedel och om dessa fungerar som begåvningsstöd. Carlbeckkommittén skriver följande i sin utredning: ”Vi bedömer att den pedagogiska verksamheten, liksom kunskapen om begåvningsstöd och dess funktion i undervisningen behöver utvecklas för, barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning” (SOU 2004:98 s.112) Genom vårt forskningsarbete har vi kommit fram till samma slutsats som Carlbeckkommittén. Anledningen till att vi i detta tiopoängsarbete kommit fram till samma slutsatser vi anser vi tyder på att det är så verkligheten ser ut i många av dagens särskolor. Det är vårt första forskningsprojekt. Vår undersökning består av kvalitativa tio intervjuer. Utifrån detta faktum anser vi att vi inte bör dra allt för stora generella slutsatser utifrån våra forskningsresultat. Men eftersom vårt resultat ligger helt i linje med Carlbeckkommitténs inser vår undersökning ger en beskrivning av hur verkligheten ser ut i flera av dagens särskolor. Vi kommer att föra en diskussion utifrån citat ur Carlbeckkommitténs utredning, relaterat till litteraturen, teorierna, styrdokumenten och den specialpedagogiska rollen.
I Lpo-94 står det att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Utifrån den litteratur som vi studerat kan vi konstatera att elever som har en utvecklingsstörning har behov av att använda begåvningshjälpmedel i skolan. Vi ser det utifrån två olika perspektiv. Det ena perspektivet är att elever som behöver använda begåvningshjälpmedel i dagliga livet behöver få lära sig det i skolan. Det borde vara lika självklart att eleverna i träningsskolan får lära sig använda tidshjälpmedel. Som det är att eleverna i grundskolan för lära sig klockan och läsa av tidtabeller. Eleverna har samma behov, lära sig att använda redskap för att passa tiden. Skillnaden är bara att de befinner sig på olika opera- tionella utvecklingsstadier. Det andra perspektivet är att eleverna har möjlighet att få flera behov tillgodosedda genom att begåvningsstöd används i skolan. Malmberg och Nicolaou (2005) framhåller att begåvningsstöd bland annat är till för att en person ska få fatta beslut själv, bättre förstå vad som händer och känna trygghet i vad som ska hända.
Malmberg och Nicolaou (2005) betonar vikten att det är viktigt att tänka igenom valet av bilder när en elev behöver bildstöd. I vår undersökning användes flera typer av bildsystem. Endast en av pedagogerna motiverade valet av bilder ur ett pedagogiskt perspektiv. Under vår forskning har vi kommit fram till att det är valet av bildstöd måste pedagogerna se användningen av bildstöd ur flera per- spektiv. Ett perspektiv är att eleven måste ha möjlighet att förstå och tolka bil- den. Detta påtalar Malmberg och Nicolaou (2005) Ett annat perspektiv är att man i möjligaste mån har samma system genom hela elevens skolgång. Att bildsystemet är användbart i många olika situationer, inte bara i skolan är ytterligare ett perspektiv. Pictogrambilderna används inom många sammanhang redan i dag och genom en större spridning ökar man möjligheten att fungera som informationslänk inom allt flera områden menar Malmberg och Nicolaou (2005) Ytterligare ett perspektiv är att användningen av bilder ska fungera rent praktiskt i klassrummet. Under intervjuerna berättade en lärare att hon bytt bildsystem för att kommunen förändrat sina datarutiner. Vi anser att det är viktigt att alla per- spektiven lyfts upp och diskuteras vid valet av bildsystem.
Vi kommer nu att titta på begåvningssöd och begåvningshjälpmedel utifrån KASAM begreppets salutogena faktorer. Om begåvningsstöd och begåvnings- hjälpmedel används i undervisningen har eleven en större möjlighet att få en högre känsla av begriplighet eftersom begåvningsstöd och begåvningshjälp- medel som vi nämnt tidigare ger en person hjälp att bättre förstå vad som händer och känna trygghet i vad som ska hända. Utan begåvningshjälpmedel och begåvningsstöd blir och upplevs tillvaron mycket kaotisk för personer med utvecklingsstörning. Detta visar Svensk (2001) i sin fiktiva berättelse om Henrik Persons svarta onsdag då de flesta vardagliga göromål slutar i kaos. Att eleverna får lära sig att använda begåvningshjälpmedel i särskolan bör således bli en konsekvens av det salutogena tänkandet.
Vi kommer även att titta på begåvningshjälpmedel och begåvningsstöd utifrån normaliseringsprincipen. Vi ser några av formuleringarna i Normaliseringsprin- cipen lättare kan uppnås om eleven får tillgång till begåvningsstöd och begåv- ningshjälpmedel. ”En normal självbestämmande rätt, Utvecklingsstördas egna val, önskemål och krav ska respekteras och beaktas i så hög grad som möjligt.” (Nirje, 2003) Den lägre abstraktionsförmågan och det vanligtvis sämre kortids- minnet hos personer med utvecklingsstörning gör valsituationer betydligt svår- are för personer med utvecklingsstörning. Lindström och Wennberg (2004) skriver att personer med försämrad kortminnesfunktion nästan alltid väljer det sista eller näst sista alternativet i en muntlig valsituation. Med denna kunskap om hur begåvningen fungerar i vardagslivet samt kunskap om hur begåvnings- hjälpmedel kan användas för att göra valsituationen mer konkret och överskådlig kan graden av självbestämmande för en person ökas eftersom begåvningsstödet gör detta möjligt. Även andra formuleringar så som normal dygnsrytm, veckorytm och årsrytm kan vara lättare att uppnå i vuxenlivet om eleverna i särskolan får lära sig att använda begåvningshjälpmedel.
Att ekonomin hade en stor betydelse i valet av begåvningshjälpmedel det kom vi fram till i våra intervjuer. Imsen (1999) skriver om ramfaktorteorin. Att ram- faktorer är förhållanden som påverkar undervisningen och som bidrar till att främja eller hämma den på olika sätt. En av ramarna handlar om ekonomi och materiella resurser. Att ekonomin är en viktig faktor i skolan har vi konstaterat. Varje elev har sin ekonomiska ram att hålla sig till. Det är pedagogens ansvar att se till att de ramarna hålls. Det har respondenterna i våra intervjuer också påtalat när det gäller att välja begåvningshjälpmedel. Ekonomin var en anledning till varför vi valde ramfaktor teorin bland en av våra tre teorier. Det är skolans ansvar att se till att grundutrustningen finns på varje särskola och att varje elev har möjlighet att få den undervisning som är anpassad till var och en. En viktig aspekt av ramfaktorerna är vilka faktorer pedagogerna kan ha kontroll och inflytande över.
När vi diskuterade vad vi kommit fram till i våra intervjuer så konstaterade vi att detta verkligen var specialpedagogik. Hela tiden i vårt dagliga arbete så måste vi utgå från varje elevs utvecklingsnivå. Var befinner sig just denna elev i sin utveckling? Ta hänsyn till detta i vår undervisning som specialpedagoger. Att människor som har en utvecklingsstörning ska få möjlighet att leva så likt andra människor som möjligt Det innebär att de ska ha en normal livssituation, likvärdig andra människor, enligt normaliseringsprincipen (Nirje, 2003). Det är vår skyldighet att som specialpedagoger se till att dessa elever får de begåv- ningshjälpmedel som de är berättigad till. Hur ska vi på bästa sätt kunna utveckla eleverna så att de får ett så bra och självständigt liv som möjligt?
Vi har som blivande specialpedagoger som redan nu arbetar i särskolan funderat på hur vi kan lyfta fram kunskapen om begåvningsstöd och dess funktion i undervisningen och utveckla för elever med utvecklingsstörning. På de skolor där vi själva arbetar och på de särskolor där vi gjorde våra intervjuer finns det både utbildade specialpedagoger och utbildade speciallärare. Båda yrkes- kategorierna har samma arbetsuppgifter oavsett vilken utbildning de har. Vår erfarenhet är att det är ovanligt att en specialpedagog i särskolan har utbildnings och utvecklingsansvar. När vi tittar på vår specialpedagogiska kompetens som vi har fått genom vår utbildning ser vi att en specialpedagog har stora möjligheter att utveckla användningen av begåvningsstöd inom särskolan om hon/han får mandatet och resurserna att göra detta. Som specialpedagoger med detta uppdrag skulle vi kunna:
• ”Utveckla principer och former för pedagogisk mångfald inom verksamhetens ram (SFS 2001:23) Detta skulle vi göra genom att utveckla samarbetet med habiliteringen, inspirera kolleger genom att ordna intressanta studiebesök och föreläsningar. Inspirera kolleger till att söka fondmedel och ge praktisk hjälp i att söka fondmedel för att eleverna och pedagogerna ska få tillgång till begåvningshjälpmedel. Vi menar nämligen att börjar vi pedagogerna få tillgång till att använda fler begåvningshjälpmedel i undervisningen så kommer fler att se behovet av dessa hjälpmedel.
• ”Vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för föräldrar samt för kolleger och andra yrkesutövare, (SFS 2001:23) Som specialpedagog kan vi tillsammans med andra pedagoger i särskolan
analysera vilka svårigheter våra elever med en utvecklingsstörning har i vardagen, för att kunna ge rätt begåvningsstöd. Lindström och Wennberg (1999) menar att en analys av funktionsnedsättningen och miljöns krav är nödvändig för att kunna ge rätt form av begåvningsstöd vid rätt tillfälle. Specialpedagogens kan också fungera som länk mellan skola och habilitering så att elever som får hjälpmedel från habiliteringen får möjlighet att lära sig använda dessa i skolmiljön, vilken bör vara en bra miljö för att kunna lära sig nya saker. Specialpedagogens uppgift är också att se till att pedagogerna i särskolan får kunskap i att använda och handha dessa hjälpmedel i god tid, så att de blir trygga i sin nya lärarroll annars är risken stor att begåvningshjälpmedlet inte ”fungerar”.
Vi har belyst användandet av begåvningshjälpmedel och dess nytta. Vi hoppas med detta examensarbete att fler och fler specialpedagoger kommer att använda begåvningshjälpmedel i sin undervisning.