För att öka undersökningens reabilitet, mätnoggrannhet har vi använt oss av bandspelare. För att öka noggrannhet i utskriften har den av oss som gjort intervjun även skrivit ut intervjun och sedan har den andra av oss lyssnat på inspelningen och korrigerat utskriften. Vid bearbetningen har var och en för sig meningskategoriserat intervjuerna. Därefter har vi jämfört våra menings- koncentreringarar och gjort tillsammans gjort meningskoncentreringar. På så vis har vi ökat reabiliteten. Kvale (1997) menar att man får en viss kontroll över godtycklighet eller ensidig subjektivitet vid analysen genom att använda flera uttolkare för samma intervju. Vi har inga andra liknande undersökningar att jämföra med därför kan vi inte avgöra reabiliteten i förhållande till tidigare resultat. En viss jämförelse är ändå möjlig att göra med förslagen i Carlbecks- kommiténs utredning (SOU 2004:98) och Malmbergs och Nicolaous (2005) raport: Begåvningshjälpmedel i särskolan.
Kvale (1997) menar att validitet är en typ av hantverksskicklighet, där validi- teten beror på förmågan att under undersökningens gång, hela tiden kontrollera och ifrågasätta sina resultat. Genom att vi är två om arbetet har vi under arbetets gång kunnat kontrollera och ifrågasätta våra resultat mot varandra och på så vis har validiteten ökat. En felkälla i vår undersökning kan vara att respondenterna inte har varit helt ärliga i intervjuerna. Stukát (2005) menar att: ”Det är inte otroligt att de ger osanna svar – mer eller mindre omedvetet.” (s.128) Vår uppfattning är att respondenterna var ärliga i sina svar. Vi uppfattade ingen skillnad i ärlighet och öppenhet mellan Agnethas och Siws respondenter. Vilket vi kunde befara då Agnetha kände sina respondenter sedan tidigare.
Undersökningens generaliserbarhet är låg då vi endast har gjort intervjuer med tio pedagoger i den obligatoriska särskolan. Resultatet som vi kommit fram till kan inte generaliseras till alla pedagoger som arbetar i särskolan.
6 RESULTAT
Samtliga av respondenterna arbetar i den obligatoriska särskolan. Då menar vi grundsärskola och träningsskola. Alla respondenterna är utbildade pedagoger och samtliga har någon form av påbyggnadsutbildning i specialpedagogik. Fem pedagoger var speciallärare och fem var specialpedagoger. Speciallärarna hade varit yrkesverksamma inom i särskolan 20- 30 år. Specialpedagogerna hade arbetat betydligt kortare tid inomsärskolan 1-6 år. Vi intervjuade nio kvinnor och en man. För att underlätta för läsaren har vi valt att ge respondenterna vars sin bokstavsbeteckning, ange i vilken skolform de är verksamma i och i vilka årskurser de undervisar i.
• A: Specialpedagog i träningsskola, årskurs 6-10. • B: Speciallärare i grundsärskola årskurs 3-6. • C: Specialpedagog i träningsskola årskurs 1-6. • D: Specialpedagog i träningsskola årskurs 1-6. • E: Speciallärare i grundsärskola 7-10. • F: Speciallärare i grundsärskola 1-6. • G: Specialpedagog i grundsärskola 1-6. • H: Speciallärare i träningsskola 1-6. • I: Speciallärare i grundsärskola 7-9. • J: Specialpedagog i träningsskola 7-9. 6.1 Begåvningshjälpmedel
När vi först bad pedagogerna berätta vad de använder för begåvningshjälpmedel i särskolan så svarade de att de hade pennförlängare, specialsaxar med tvåhands- grepp. En pedagog svarar att de inte använder så mycket begåvningshjälpmedel för de har inte några elever med syn och hörselproblem. När vi förtydligar begreppet begåvningshjälpmedel så berättar de att de använder bilder, nilbilder, pictogrambilder, boardmaker, schemabilder, digitalkameran, bandspelare, tids- hjälpmedel och teckenstöd.
Samtliga tio pedagoger använder bilder i någon form i sin undervisning. Bilderna som de använder i träningsskolan har de för att presentera schemat över dagen, veckoplaneringen, månaderna och årstiderna. De bilderna är i olika färger grön för måndagen, blå för tisdagen och så vidare. På träningsskolan använder de bilder i alla årskurserna, olika pedagoger använder olika bilder. Tre av fem använder nilbilder, det är färgbilder och två använder pictogrambilder. Pedagog A tycker att det är viktigt att eleverna använder samma bildsystem under alla skolår:
På gymnasiesärskolan använder de pictogram bilder och vi använder nilbilder här på träningsskolan, det är synd att det inte kan vara samma bilder hela tiden, det blir rörigt för eleverna när det är olika bilder.
Även pedagogerna i grundsärskolan använder sig av olika typer av bildsystem. En av fem har pictogrambilder, en av fem använder en av fem har använt Boardmaker men använder numera ClipArt. Samtliga tio respondenter använder digitalkameran för att dokumentera elevernas arbete i skolan, temadagar och utflykter. Pedagogerna anser att digitalkameran är ett utmärkt hjälpmedel för dokumentation, särskilt för elever som inte kan läsa. Digitalbilder används ofta som minnesstöd både för elever som elever som inte kan läsa och de som kan. För elever som kan läsa och skriva används ofta den digitala bilden för att eleverna ska få stöd när de skriver om något som de har upplevt. Det är vanligt att eleverna får bilder med sig hem för att de skulle kunna berätta vad de hade gjort under sin skoldag. Pedagog C berättar att om hur hon arbetar med bilddokumentation på träningsskolan:
På vår träningsskola så tar vi bilder under hela läsåret på barnen med hjälp av digital- kameran, de bilderna gör vi sedan album av till barnen som de får med sig hem den sista skoldagen, det är mycket uppskattat av såväl föräldrar som eleverna.
Bildanvändningen är störst i undervisningen av de yngre eleverna. Pedagog F berättar följande:
Vi använder mycket bilder i de lägre årskurserna, sedan tar vi gradvis bort bilderna i de högre årskurserna men vi har kvar dem i almanackan
Tecken som stöd använder de sig av dagligen på träningsskolan. Pedagog C berättar:
Vi har fått gått på fortbildning i tecken som stöd, det var jättebra. Vid tjänstetillsättningar så frågar det alltid om den sökande kan tecken.
Tecken som stöd används även i de lägre årskurserna i grundsärskolan. Pedagog F som arbetar i grundsärskola säger att:
Tecken som stöd fungerar även bra i engelska. Tecken och bilder betyder mest för eleverna, det är det som de har mest nytta av ”.
Bandspelaren är ett hjälpmedel som två av tio respondenter använder. De använder bandspelare istället för kontaktbok. Där berättar pedagogen vad de hade gjort i skolan under dagen och föräldern i sin tur berättar vad som hänt under elevens fritid.
Det var bara tre av tio pedagoger som använder någon form tidshjälpmedel. En pedagog använder timglas för elever som hade svårt med tidsbegreppet. En annan använder äggklockan. Hon tyckte att det var ett bra hjälpmedel för elever med koncentrationssvårigheter, då eleverna skulle arbeta under en viss tid med en uppgift. Endast en av tio respondenter har erfarenhet av kvarturet. Respon- denten berättar följande:
Vid något tillfälle så har någon elev haft ett kvartur. För flera år sedan hade jag några elever som fick kvartur, vi fick inte möjlighet att introducera dem själva, det gick inte särskilt bra att använda dem, däremot var timstocken bra att visa att tiden går, det tyckte jag var ett bra hjälpmedel.
En pedagog har själv tillverkat en klocka med avtagbara siffror och visare för att undervisa om tiden. Pedagog A har tidshjälpmedlet Sigvart. För att kunna köpa in det så hade hon fått söka fondmedel.