I följande avsnitt sammanfattas resultaten från 4.1–4.7, och dessa relateras till de samtida händelser i HBTQ-historien som kan ha inverkat på frekvensutvecklingen och ordens
innebörder. Nedslagen i HBTQ-historien görs med hjälp av verket Undantagsmänniskor: En svensk HBT-historia (Norrhem m. fl., 2008) som skildrar centrala händelser och viktiga samhälleliga förändringar för HBTQ-personers rättigheter. I tabell 1 nedan ges en sammanställning av frekvensutvecklingen hos de undersökta orden:
Tabell 1. Sammanställning över de sexuella kategoriseringsetiketternas frekvensutveckling
Bög Lesbisk Flata Homofil Pederast Tribad Homosexuell Högsta
Vid en närmare granskning av tabell 1 framgår att de feminint kodade
kategoriseringsetiketterna är fler än de maskulint kodade – av totalt 56 931 förekomster är
7 248 maskulina och 8 166 feminina. Det kan anses förvånande, i synnerhet med ett citat från Undantagsmänniskor i åtanke: ”Den sexuella revolutionen på 1960-talet var till stor del en manlig heterosexuell revolution. Efteråt har det sagts att teserna om fri sexualitet
formulerades av sexliberala män som ville att män skulle få tillgång till mer sex.” (Norrhem m.fl. 2008:153). Resultatet kan dock ha förklaringar i faktorer som redogjorts för tidigare i resultatbeskrivningen. Det kan delvis bero på att etiketten lesbisk har en breddad
användbarhet i och med sin ordklasstillhörighet (adjektiv, se vidare 4.2.2. Lesbisk i Svenska dagstidningar), samt delvis på att resultaten för både flata och tribad som sexuella
kategoriseringsetiketter är betydligt lägre än vad som förevisas i tabellen, och frekvensen för dessa är egentligen lägre (se 4.3.2 Flata i Svenska dagstidningar och 4.5.2 Tribad i Svenska dagstidningar). Enligt Norrhem m.fl (2008) fick kvinnliga homosexuella sitt genombrott i den offentliga debatten kring millennieskiftet, och den ökade frekvensen av flata (om än just denna är liten) och lesbisk mot slutet av den undersökta perioden, samtidigt som bög och
homosexuell ökat redan tidigare, bekräftar denna tanke.
I 4.2 Bög och 4.3 Lesbisk redogörs för att det under 80-talet skedde en fortsatt
frekvensökning för användningen bög samtidigt som lesbisk snarare stannade av efter en tidigare ökning. Detta beror nästan säkerligen på aidsepidemin och det stora utrymme sjukdomen fick i media under dess utbrott (Norrhem 2008:155), något som kvinnor i HBTQ-communityt senare vittnat om som otroligt påfrestande (Norrhem 2008:143).
Vad som också är noterbart, kanske inte utfallet av resultatet i sig utan snarare i det stora omfång som redovisas, är att det förekommer betydligt fler träffar av etiketterna i de
kategorier som definierats som neutrala ord än de som kategoriserats som ålderdomliga och/eller pejorativa. I synnerhet förtydligas detta av etiketten homosexuells dominans i resultaten, men också de långa stegen från bög och homosexuell ner till övriga fyra etiketter.
Tabell 2 illustrerar inte tydligt nog den generella minskningen av tre av de fyra orden som räknats som ålderdomliga och/eller pejorativa under perioden, det enda som går åt andra hållet är flata, och just etiketten flatas inkludering i den kategorin kan såhär med resultaten i hand ifrågasättas. De gånger de ålderdomliga eller pejorativa etiketterna i synnerhet fått ökad användning (vilka typiskt nog är de som syns i tabellen som högsta noteringar) har det
föranletts av annat än vardagligt bruk – t.ex. intervjun med Jan Guillou om Rikard Wolff eller P.O Enquists Tribadernas Natt.
Ovanstående gäller även för homofil, som i sammanhanget är lite speciellt. Enligt samtliga upptagningar i SAOL finns ingen vidare könsviktning i etiketten, men trots detta verkar det i
senare tidningsresultat samt flertalet uppslagsverk (däribland NE) enbart används om män. I Norrhem mfl. står följande att läsa:
Den 21 oktober 1950 bildade en kvinna och 35 män Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. Kvinnorna fanns alltså med från början i RFSL, men de var för det mesta i minoritet och kände behov av egna utrymmen Därför delades RFSL:s Stockholmsavdelning upp i Diana för kvinnorna och Kretsen för männen. /.../ 1950-talets RFSL ville i likhet med de flesta andra homoföreningar i andra länder under denna tid använda ordet homofil för att markera att deras läggning inte bara handlade om sex. Internationellt brukar man tala om 1950-talets ››homofila rörelse‹‹ (Norrhem m.fl., 2008:136-137).
En snabb närmare analys av homofil i de tidiga förekomster i Svenska dagstidningar visar att etiketten används just i sådant syfte, ofta i konstellationer som homofilförbund. Att etiketten senare i allmänhet betraktats som en benämning för enbart homosexuella män får anses talande för att den offentliga debatten om homosexualitet under 50-talet dels var i ett väldigt formativt stadie, men framförallt att den gav enormt mycket mer utrymme till män än kvinnor. Det är än vidare talande att det ordet som homosexuella (både kvinnor och män) valde för att definiera sig själva senare fått en stämpling som en pejorativ etikett.
Gemensamt för många av orden är att frekvensresultaten når ganska höga nivåer där undersökningen börjar (i början av 50-talet), innan förekomsterna minskas under den senare hälften av 1950-talet och vidare även under 60-talet. Denna initiala frekvens är alltså
separerad från den verkliga ökningen som snarare tar fart kring 70- och 80-talen. Detta skulle vid en snabb anblick av resultaten från Svenska dagstidningar kunna tillskrivas grundandet av RFSL och att homosexuella tidigt började uppmärksammas (på ett neutralt eller positivt sätt) i media. Sanningen är dock förmodligen att detta bör tillskrivas den massmediala
uppmärksamhet som tillägnades ett fåtal stora och åtskilliga mindre skandaler som mer eller mindre utsatte homosexuella för förtryck i början av 50-talet (Norrhem m.fl., 2008). Norrhem m. fl. (2008) bekräftar den antydan som resultaten från Svenska dagstidningar påvisade, att
”många homosexuella kände sig jagade under denna tid, när tidningarna dag efter dag publicerade braskande rubriker som ’Djävulsmässor i homosexuell’.” (Norrhem m.fl 2008:151).
Norrhem m. fl. (2008) börjar sin redogörelse av den samtida HBTQ-historien med att definiera perioden från 1945 till idag som den period då ”HBT-familjen skildes ut från
varandra och försågs med varsin etikett” (Norrhem m. fl. 2008:130). Med ”delarna” åsyftas då
de vidare kategorierna av HBTQ-personer (transsexuella, bisexuella, kvinnliga och manliga homosexuella), men samma sak kan egentligen sägas om även specifikt feminint och maskulint könskodade homosexuella, med ett litet tillägg. Istället för att ha flera pejorativa etiketter standardiserades språket i mångt och mycket under perioden till att de könskodade homosexuella enbart försågs med en varsin etikett.
5 Diskussion
Denna avslutande diskussion kommer framförallt att kort besvara undersökningens
frågeställningar (den första får anses ha besvarats nog i resultatdelen och sammanfattningen).
Parallellt görs även några korta nedslag i de delar av resultatredovisningen som varit synnerligen anmärkningsvärda, vilka jämförs med det aktuella teoretiska ramverket.
I slutet av 1. Inledning formulerades undersökningens grundtanke som följande: ”att språket speglar samhället i den meningen att ordförrådet förändras i takt med
samhällsutvecklingen, och detta borde också avspegla sig i hur homosexualitet omnämns”.
Denna tanke, eller hypotes, berör i synnerhet den första frågeställningen, och har såhär i efterhand visat sig vara både rätt och fel. Klart är att de etiketter som idag ses som neutrala har haft ett (även historiskt) betydligt mycket större belägg än de ålderdomliga och/eller pejorativa. De ålderdomliga och/eller pejorativa etiketterna kan dock inte direkt anses ha fasats ut då de överlag inte haft vidare stor plats i den offentliga diskursen. Vad som vidare är värt att tänka på är att då många av etiketterna genomgått ganska frekventa semantiska ändringar (genom att ibland ha pejoriserats och ibland gjorts mer neutrala, se exempelvis stycket om homofil i 4.8) behöver inte en viss frekvensökning av en etikett innebära att den då används i en enhälligt neutral definition. För ett mer långtgående svar på frågeställningen hänvisas till avsnitt 4 (och i synnerhet 4.8 Sammanfattning och nedslag i HBTQ-historien).
För att besvara den andra frågeställningen (om etiketternas definitioner i ordlistor) kan vi snabbt ställa etiketternas tidigare nämnda föränderliga semantik i relation till deras
definitioner i SAOL. Om användningen och dess bakomliggande meningar har skiftat om vartannat så har etiketternas ordboksdefinitioner varit desto mer stabila. Den enda etiketten som egentligen förändras i sin betydelsedefinition är pederast (se 4.5.2).
Bruklighetsinformationen ändras dock titt som tätt för etiketterna, och här kan det kanske sägas att SAOL snarare verkar avvakta samhällsförändringen och se vad den mynnar ut till än att låta sig påverkas av HBTQ-rörelsen på ett förhastat sätt, innan det visat sig
samhällsförändringarna leder till. Att t.ex. tribad noteras som ”något ålderdomlig” först 2015 efter att knappt ha används under flera årtionden är ett av flera exempel på
SAOL-redaktionens försiktighet. Detta kan säkerligen ses på flera olika sätt, men att i ordlistor förhålla sig sakligt och försiktigt till ett ords semantiska förändring, istället för att kanske ta ställning och riskera att bidra till en felaktig etablering av en viss definition, får i all
väsentlighet ses som en sund förhållning. Sköldberg och Petersson (2020:100) bekräftar att även SO-redaktionen förhåller sig försiktigt till kontroversiella ord, och beskriver vidare redaktionens förhållningssätt som följande: ”Vi har målet att utforma en diskrimineringsfri produkt, men har inga särskilda mål när det gäller analys av lexikografins förhållande till frågor om ideologi och makt.” (Sköldberg & Petersson, 2020:100).
Slutligen kan sägas att undersökningen kanske hade fått ett annorlunda, och definitivt ett bredare, resultat om en liknande tjänst som SAOLhist fanns för Svensk Ordbok och liknande ordböcker med mer djuplodande definitioner. SAOLs korta, kärnfulla definitioner och deras bruklighetsinformation gör det dock enkelt att följa förändringen (eller avsaknaden av förändring), och för närvarande ger det mer att följa de historiska belägg som SAOLhist bidrar med än de mer deskriptiva och utförligare definitionerna från SO (se också 2.2.2).
Två sista noteringar skall också lyftas från analyseringen av resultaten från SAOL. Det första är att riksdagen först började arbeta med ett offentligt erkännande för homosexuella under 1970-talet (Norrhem m.fl., 2008:139). Att väldigt få av etiketterna finns upptagna innan dess (enbart de väldigt ålderdomliga pederast och tribad samt homosexuell upptas innan 1973) trots ett ganska utbrett användande under framförallt 1950- och 60-talen gör att sambandet mellan de två insatserna stärks. Tanken på SAOLs i sammanhanget avvaktande förhållande kan alltså eventuellt även kopplas till riksdagens arbete för homosexuella i det offentliga. Det andra är den länge uteblivna definitionen för den allmängiltiga etiketten homosexuell (se 4.7.2 Definitioner av homosexuell i Svenska Akademiens ordlista). Ordleden i denna grundläggande beskrivning är förvisso enkla att förstå, men det är ändock relevant att dra kopplingar till det vidgade sexualitetsbegreppet (se 2.1.1. och vidare i Cameron & Kulick, 2003). Kort sammanfattat innebär det att ’vara’ sexuell eller ha en sexualitet inte är synonymt med sexuell identitet. Visst är detta en ny teori, men behovet av den förstärks ytterligare av att det väldigt länge inte ens ansågs nödvändigt att vidare definiera -sexuell i ordlistorna, och när definitionen sedan funnits har den enbart beskrivit den sexuella driftens natur.
Även frågeställningen om samhällsutvecklingens och HBTQ-rörelsens påverkan på etiketternas förändring har besvarats en del (se avsnitt 4.8 Sammanfattning och nedslag i HBTQ-historien), men bör sammanfattas och snabbt diskuteras ännu en gång. Etiketterna har
givetvis påverkats, allt annat vore oerhört förvånande med tanke på hur mycket som hänt i HBTQ-rörelsen under perioden. I vissa fall är det synnerligen märkbart, som exempelvis den lägre frekvensförekomsten av lesbisk respektive högre av bög under 1980-talet och
aidsepidemin (Se vidare 4.8). Annars verkar dock HBTQ-rörelsens kamp för upprättelse och att benämnas med respekt fått genomslag i det offentliga mycket senare än en kan tro. I synnerhet dagstidningarna verkar, åtminstone inte utifrån det resultatet som denna studie kunnat analysera, inte ha tagit något aktivt ställningstagande för att vårda språkbruket om homosexuella. Det verkar snarare som att mediernas språkbruk hjälpt till att bygga på den bild som är rådande i samhället för stunden, vilken för bilden av och språket mot homosexuella länge förhåller sig pejorativ. Detta stämmer överens med Josephsons uppfattning av
rollfördelningen i språkets utveckling, där medier och deras expertgrupp mediespråksgruppen har både ett ansvar och en möjlighet att påverka språkförändringar, men de huvudsakliga förändringarna kommer från folket och språkbrukarna själva. (Josephson 2018:265). Det skall dock noteras att många av de förekomsterna som analyserats mer närgående kommer just från folket och språkbrukarna själva och inte alltid är ett uttryck för journalister och mediers egna språkbruk, då det i många fall verkar röra sig om citeringar från intervjuer med personer som tidningarna snappat upp.
Det blir då vidare relevant att fråga sig om den skillnad språkbrukarna gör i
språkförändring märks av i dagstidningarna eller ordlistorna först. Det är utifrån resultaten svårt att slå fast i vilken ordning detta sker för etiketternas betydelsemässiga utveckling (från att vara pejorativa till neutrala, till exempel), men det märks tydligt att frekvensen av nya etiketters användning i medierna ökar ganska kraftigt innan de tas upp i ordlistorna. Detta kan säkerligen skilja sig åt mellan olika semantiska fält och olika tidsåldrar, men det kontrasterar i detta fall ett relativt allmängiltigt resonemang om att när ett ord finns i (till exempel) SAOL, då är det etablerat i samhället. Denna studies resultat visar snarare på att ett ord kan vara etablerat långt innan det tas in i SAOL, och att ordens upptagning i ordlistan snarare är en typ av slutstation för ordets etablering.
Etiketternas frekvens- och definitionsförändring bör vidare kopplas till de språkliga möjligheterna till performativitet. Detta kan bland annat göras med hjälp av Svensk Ordboks bruklighetsinformationen rörande etiketten flata, där just flata och bög ses som föredragna framför andra etiketter på grund av att de är substantiv och inte adjektiv (Se vidare 4.3.2 Definitioner av flata i Svenska Akademiens ordlista). Men varför föredras substantiv? Borde inte adjektiv, som har mer variationsmöjligheter i vilken grad man vill identifiera sig med den aktuella kategoriseringen snarare vara att föredra för HBTQ-personer? Referenser kan till
exempel dras till resultaten från Vogel (2009): ”Han visar också att termer som står som huvudord i nominalfras (de utvecklingsstörda) blir mindre vanliga och att termer med prepositionsuttryck (personer med funktionsnedsättning) blir vanligare.” (Vogel, 2009:359).
Att sätta personen i fokus och inte kategoriseringen av personen är ofta av relevans, men för homosexuella kan det av flera skäl fungera något annorlunda. Få grupper har behövt kämpa så hårt för sitt eget erkännande, rättigheter och till en början till och med existensberättigande, i och med att läggningen ju från början var klassad som en sjukdom. Det kan därför ha
uppkommit en större performativ vilja i dessa rörelser, alltså en vilja att själva skapa och definiera sin identitet som homosexuella och i och med detta tillhöra en marginaliserad rörelse som kämpar för att göra sig hörda. Tidigare i denna undersökningens nämndes att det är svårt att få en helhetsbild över etiketternas ordbild och hur de använts, men fragment i de tidiga resultaten från Svenska dagstidningar (framförallt kring 1950-70) visar på att det fanns en helt annan, pejorativt performativ, vilja hos de heteronormativa språkbrukarna att särskilja och i vissa fall trycka ned de homosexuella, vilken stämmer överens med
historiebeskrivningen från Norrhem m.fl. (2008). Över tid möts dessa viljor, och idag kan vi konstatera att det pejorativa bruket mer och mer fasats ut i förmån för det språkbruk och därmed också den bild av homosexuella som personerna själva skapat. Även om det ännu inte är en helt oproblematisk bild av homosexuella som finns i samhället generellt tar de själva över sitt identitetsskapande mer och mer, i synnerhet rörande hur de själva vill bli benämnda.
Föreliggande studie har medvetet tagit väldigt lite notis om HBTQ-personers egna erfarenheter av hur språkbruket förändrats, just för att försöka ta ett så objektivt perspektiv som möjligt på språket, men en rimlig förlängning av studien är att se om dessa resultat stämmer överens med hur personer i HBTQ-rörelsen själva ser på språkförändringen, i
synnerhet personer som varit en del av rörelsen under en längre tid. Att etiketten bisexuell inte inkluderas är inte helt rättvist mot HBTQ-rörelsen ur ett bredare perspektiv, i synnerhet på grund av det rika omfång etiketten säkerligen hade bidragit till och med Murphys (1997) studie i åtanke. Det är dock av samma anledning, alltså dess omfång, som etiketten inte valdes att behandlas i denna undersökning, men en bredare granskning av etiketter för fler HBTQ-personer hade varit en mycket intressant uppföljning.
För att avsluta kan alltså sägas att det semantiska fält som kategoriseringsetiketterna utgör och som syns hos de språknormerande instanserna förändras från två håll, dels från de som uttrycker sig pejorativt om homosexuella och dels från de homosexuella själva, vilkas performativa vilja har möjligheten att positivt förändra sam- och framtiden. När en granskar tidigare språkbruk är det däremot de språknormerande instansernas skildringar och
definitioner som klarar tidens tand, då det vardagliga språkbruket med tiden försvinner och framförallt blir svårt att analysera. Att på ett respektfullt och humant sätt tala om olika sociala kategoriseringar är således en ständigt viktig uppgift, både för samtliga språkbrukare men framförallt för de som kan påverka hur olika språknormerande instanserna arbetar, för att inte riskera att förmedla felaktiga bilder till framtida generationer.
Referenser
Litteratur
Cameron, Deborah och Kulick, Don, 2003: Language and Sexuality, Cambridge: Cambridge University Press.
Campbell-Kibler, Kathryn (red.), 2002: Language and sexuality: contesting meaning in theory and practice, Cambridge: Cambridge University Press.
Crystal, David, 2010: The Cambridge Encyclopedia of Language, 3 Uppl. Cambridge:
Cambridge University Press.
Edlund, Ann-Catrine, Erson, Eva och Milles, Karin, 2007: Språk och kön, Stockholm:
Norstedts Akademiska Förlag.
Hall, Kira och Livia, Anna (red.), 1997: Queerly Phrased: Language, Gender and Sexuality, New York: Oxford University Press.
Jonsson, Lars, 2015: RFSL:s historia, RFSL.se. Publicerad: 2015-10-14. Hämtad 2021-06-17.
https://www.rfsl.se/om-oss/historia/
Kleinfeld, Mala S. och Warner, Noni, 1997: Lexical Variation in the Deaf Community Relating to Gay, Lesbian, and Bisexual Signs I: Queerly Phrased: Language, Gender and Sexuality, New York: Oxford University Press. s. 58–84
Landqvist, Mats (red.), 2015: Från social kategorisering till diskriminering. Fyra studier av språk och diskriminering och ett modellförslag (Text och samtalsstudier från Södertörns högskola 4). Stockholm: Södertörns högskola.
Lind Palicki, Lena, 2015: Principer och språksyn i språkvårdens diskussioner – exemplet samkönad I: Från social kategorisering till diskriminering. Fyra studier av språk och diskriminering och ett modellförslag. Stockholm: Södertörns högskola s. 123–152
Motschenbacher, Heiko, 2011: Taking Queer Linguistics further: sociolinguistics and critical heteronormativity research I: International journal of the sociology of language 212. S.
149–179.
https://www-degruyter-com.ezproxy.its.uu.se/document/doi/10.1515/ijsl.2011.050/html. Publicerad 2011-11-04. Hämtad 2021-04-13.
Murphy, Lynne M., 1997: The Elusive Bisexual: Social Categorization and Lexico-Semantic Change I: Queerly Phrased: Language, Gender and Sexuality, New York: Oxford University Press. s. 35–57.
Norrhem, Svante, Rydström, Jens och Winkvist, Hanna, 2008: Undantagsmänniskor, 1 Uppl.
Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.
Petersson, Stellan och Sköldberg, Emma, kommande: Beskriva utan att diskriminera.
Representation av könsidentitet och sexuell läggning i Svensk ordbok. I: LexicoNordica 27/2020 s. 97–115.
RFSL, 2019. Hbtqi. RFSL.se. Publicerad 2019-12-02. Hämtad 2021-06-17.
https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/hbtq/
Silverstolpe, Fredrik, 2000. Den historiska bakgrunden till ordet bög. I: Lambda Nordica, 6(1), 39–61. Publicerad 2020-06-05. Hämtad 2021-05-24.
https://www.lambdanordica.org/index.php/lambdanordica/article/view/96.
Sköldberg, Emma, 2018: Samhällsförändringar ska speglas i Svensk ordbok. I: Språkbruk 4/2018. Hämtad 2021-06-19 https://www.sprakbruk.fi/-/samhallsforandringar-ska-speglas-i-svensk-ordbok
Vogel, Anna, 2010: Laddade ord. I: Svenskans beskrivning 30. s. 358–368, http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:319807/FULLTEXT01.pdf. Publicerad 2010-09-30 Hämtad 2021-05-12.
Vogel, Anna, 2014: Laddade ord: Hur nya uttryck, som kategoriserar människor, tas in i svenskan I: Språk & Stil NF 24. S. 72–100 Publicerad 2015. Hämtad 2021-05-12.
Wennman, Peter, 1999: Riddare Guillou om sina korståg, I: Aftonbladet
https://www.aftonbladet.se/nyheter/9907/19/guillou.html. Publicerad 1999-07-19.
Hämtad 2021-05-11.
Zwicky, Arnold M, 1997: Two Lavender Issues for Linguists I: Queerly Phrased: Language, Gender and Sexuality, New York: Oxford University Press. s. 21–34.
Digitala resurser
Kungliga bibliotekets tjänst Svenska dagstidningar https://tidningar.kb.se/.
Lathund för användning av Svenska dagstidningar https://feedback.blogg.kb.se/forums/topic/lathundar/.
Svenska Akademiens samlade uppslagsverk https://svenska.se/.
Historiska upplagor av Svenska Akademiens ordlista, SAOLhist https://spraakbanken.gu.se/saolhist/.
Nationalencyklopedins uppslagsverk https://www.ne.se/uppslagsverk/.