Barnbokens och högläsningens givna plats i förskolans verksamhet, som Pramling, Asplund Carlsson och Klerfelt (1993:29) talar om, har inte vi fått se under insamlingen av vårt empiriska material. Vi upplever att barnboken inte används som ett kontinuerligt inslag i förskolan Vintergatans verksamhet under den tid vi har varit på förskolan. Högläsningen verkar inte ha gjorts till en meningsfull aktivitet på förskolan även om vi uppfattar att en högläsningsstund kan äga rum när som helst är det viktigt att göra det till en rutin. Enligt pedagogerna sker själva användandet av barnböcker på morgonen eller i samband med övergången till stängningsavdelningen. Däremellan sker högläsning av barnböcker mer sporadiskt av pedagogerna.
Genomgående berättar pedagogerna att de ser barnboken och högläsningen som en källa till kunskap och lärande men endast en pedagog talar om att hon ibland väljer barnbok efter budskap. Vi har genom våra intervjuer insett att de intervjuande pedagogerna på avdelningarna Solen och Månen verkar förstå hur och delvis varför förskolan bör arbeta med barnböcker och högläsning. De intervjuade pedagogerna uttrycker tankar och viss kunskap om barnböcker och högläsning. Det pedagogerna talar om är bland annat språkutveckling, stimulans av fantasin samt att barnbokens bilder är av betydelse. Dock visar vår undersökning att pedagogerna har svårt för att omsätta och tillämpa
42
användandet i praktiken. De tycks inte ha funnit rätt arbetssätt för att tillgodose barnens intresse för barnboken.
Vi har under arbetet fått höra ett antal skäl från pedagogernas sida kring varför de inte arbetar mer med barnböcker och högläsning än vad de gör idag. Enligt oss är ett av de hinder pedagogerna ser i sin verksamhet att det inte finns tid till att läsa. Ett annat hinder som pedagogerna ger uttryck för är de stora barngrupperna. Pedagogerna upplever dessa två hinder som anledningarna till att barnböcker och högläsning inte finns i någon större utsträckning i verksamheten. Vi kan till viss del förstå deras tidsbrist men vi menar att det genom planering och organisation borde gå att lösa så att fler tillfällen för läsning ges. Detta är också något som pedagogerna själva efterlyser. Tidsbristen tillsammans med barngruppens storlek tolkar vi vara det genomgående hindret som pedagogerna ser i sin verksamhet. Pedagogerna anser att det inte går att gå ifrån med en liten barngrupp, bestående av fem-sex barn, för då blir där inte tillräckligt med personal kvar till de övriga barnen. Själva användandet av barnböcker sker enligt pedagogerna på morgonen och kvällarna. Användandet av barnböcker och högläsning under verksamhetens mer pedagogstyrda alternativt barnstyrda aktiviteter var väldigt sporadiska. Vi kunde se väldigt få tillfällen där barnböcker och högläsning förekom. Det framkom inte i vår undersökning att barnen i någon större utsträckning påbörjar barnboksaktiviteter under den fria leken, dock anser en av våra pedagoger att barnboken används i leken.
Vi ser inga tendenser till att pedagogernas arbete skulle kunna bero på deras olika utbildning då de inte, enligt oss, arbetar olika. Det skulle mycket väl kunna vara att frånvaron av barnböcker och högläsning beror på den tolkningsbara läroplanen där varken böcker eller högläsning nämns. Pedagogerna anser att det ständigt fokuseras på nya uppgifter numera och idag läggs fokus på matematik och pedagogisk dokumentation.
43
5 Diskussion och kritisk reflektion
Under detta avsnitt följer en diskussion och reflektion av vårt arbete och arbetets genomförande. Avslutningsvis presenteras förslag till vidare forskning utifrån frågor som dykt upp under arbetsprocessen.
Vi valde att genomföra vår undersökning på en förskola då syftet aldrig var att utföra en omfattande undersökning eller att få en generell bild av förskolans användning av barnböcker och högläsning. Då vi genomförde verksamhetsobservationer under tre dagar på respektive avdelning ansåg vi det vara tillräckligt med fyra pedagogintervjuer för att styrka det vi hade sett. Vår förhoppning var att vara så osynliga i verksamheten som möjligt men då barnen var så vana vid utomstående besök så samspelade dessa mycket med oss. Vi kände då att vi inte kunde neka när barnen frågade om vi kunde hjälpa dem med diverse uppgifter.
Vi är också medvetna om att vårt resultat kunde blivit annorlunda om vi hade tillbringat hela dagar på förskolan. Som vi nämnt i vårt genomförande blev vi av pedagogerna hänvisade till att utföra våra observationer under förmiddagen med motiveringen att det var då som barnböcker och högläsning kunde förekomma samt att barn och pedagoger vistas utomhus under eftermiddagen. Då vi valde att genomföra våra intervjuer efter att våra observationer var klara fick vi, i våra intervjuer, reda på att barnböcker främst används på morgonen eller strax innan det var dags att gå över till stängningsavdelningen. Om vi hade fått denna information tidigare tror vi att våra observationer hade blivit annorlunda då vi eventuellt hade fått fler chanser till videofilmning vilket i sin tur kunde påverka vårt resultat.
Vi anser att våra metoder, med videokamera och ljudupptagning via diktafon, var bra metoder för att samla vår empiri. Då barnböcker och högläsning inte fanns i någon vidare utsträckning i verksamheten under våra besök fick vi använda oss av videokameran vid betydligt färre tillfällen än vi hade räknat med. Eftersom vi vid vårt första besök på förskolan klart och tydligt redogjorde för att vi ville spela in intervjuerna på diktafon blev vi överrumplade då en av pedagogerna inte ville att intervjun skulle spelas in. Dock var endast en av pedagogerna från varje avdelning med
44
på mötet och informationen kring diktafonen kanske inte vidarebefordrades till alla pedagoger. Vi är medvetna om att vår fjärde intervju inte är ordagrant återgiven, då det är svårt att både anteckna och föra samtalet vidare, men efter att tillsammans har övervägt fördelar och nackdelar valde vi att ändå ha med denna intervju i vårt empiriska material. Då vi var så nervösa vid intervjutillfällena har vi nu i efterhand insett att vi nog inte riktigt lyssnade samt ställde följdfrågor på intervjufrågorna. Detta var något vi lade märke till under bearbetningen av vårt empiriska material, då det hos oss uppkom frågor som vi inte ställt i vår intervju.
Vi anser att presentationen av vårt resultat tillsammans med analysen har fungerat bra i arbetet. Om vi hade delat upp resultat och analys var för sig så tror vi att det blivit för mycket upprepningar, vilket kan upplevas som påfrestande för läsaren.