Sammanfattning och slutsatser

Att Hanz hamnade i denna komplicerade skolsituation kan vi genom intervjuerna med honom, rektorn och pedagogerna se ett flertal orsaker till. Vi valde att dela upp orsakerna i de fyra grundpelarna; skolans ansvar, handlingsplan och modeller, aggressionsproblem samt bemötande och handledning, i ett tidigt stadium eftersom vi såg drag av dessa orsaker till den komplicerade skolsituationen. Rektorn tryckte mest på Hanz aggressionsproblem och menade att detta oftast låg till grund för hans beteende och att hans aggression försatte honom i svåra situationer. Således blev skolarbetet lidande av hans aggressiva beteende. Pedagog 2 valde att aldrig gå i konflikt med Hanz och detta tolkar vi som ett sätt att undvika konflikter och därmed ett utbrott ifrån Hanz. Som vi har beskrivit i avsnitten ovan så har det varit svårt för Hanz att känna någon trygghet och få ett respektfullt bemötande när han ständigt blev arg. Skolans bemötande och hantering av Hanz ser vi som en orsak till hans komplicerade skolsituation, då Hanz känt sig stämplad och utpekad. Lärarnas negativa bemötande av honom har lett till att Hanz fått en negativ självbild och ett

negativt beteende, då han gjort så som det förväntades av honom. Hanz har själv svårt att se orsakerna och sätta ord på dessa. Han menar dock att lärarna aldrig tyckt om honom, att han blivit orättvist behandlad, att skolan inte gjorde tillräckligt för att hjälpa honom, men inser samtidigt att han varit en stökig elev i den bemärkelsen att han haft stora aggressionsproblem och endast gjort det han själv har tyckte varit roligt. Vi har fått intrycket av att det även finns andra orsaker till Hanz komplicerade skolgång. Detta är uppgifter som kommer från Hanz själv, pedagogerna och rektorn. Vi har baserat vår undersökning på orsaker som är starkt förknippade med skolan och inte på element utanför skolan, då dessa orsaker ligger utanför vårt undersökningsområde har vi valt att inte gå in på dem.

Skolan har gjort insatser för att hjälpa Hanz i hans skolgång och för att få honom att ändra sitt beteende i positiv bemärkelse. Den tydligaste insatsen som gjorts är de samtal som kontinuerligt skett mellan Hanz och rektorn. Dessa samtal innefattade ibland även lärare och Hanz föräldrar. Samtalen har varit fokuserade på framtiden och vad Hanz själv kan göra för att förbättra sin situation. De åtgärder som enligt rektorn har vidtagits har även enligt rektorn dokumenterats i åtgärdsprogram, men dessa handlingar finns inte längre bevarade. Eftersom vi inte har möjlighet att undersöka dessa handlingar är det svårt att bedöma skolans insatser för Hanz. Enligt både Gunnarsson (1999) och Liljegren (2000) bör de lärare och annan personal som på något vis är involverade i eleven, vara delaktiga i utarbetandet av stödjande åtgärder för eleven. Det skall finnas ett nätverk runt eleven. Intervjuerna visar att Hanz har varit hos skolpsykologen endast en gång och att det främst är rektorn som har skött hanteringen av Hanz. Samtliga i skolpersonalen skall enligt modellerna ha ett gemensamt ansvar för elever som behöver stöd, men detta gemensamma ansvar kan vi inte finna. Handlingsplaner i form av exempelvis åtgärdsprogram skall upprättas och detta påstår rektorn har gjorts, men det finns inga bevis på att det är så. Skolan har gått förbi RA-FS rekommendationer över hur åtgärdsprogram och liknade handlingar bör bevaras.

Hur handlingsplanerna har lagts upp stämmer delvis med Liljegrens (2000) förändrings- och problemlösningsmodell, samt Jönsson (1999) och Gunnarssons (1999) modeller. Enligt Liljegren skall man fokusera mycket på de positiva resurser som eleven har, vilket vi hade kunnat utläsa i ett åtgärdsprogram om de funnits arkiverade. Jönssons och Gunnarssons modeller behandlar

bemötande och där ser vi brister. Vilka dessa briser är har vi analyserat i stycket ”Bemötande och handledning”. Vi ser att skolan mestadels har använt sig av ett relationellt perspektiv, då alla våra respondenter säger att orsaken till Hanz problematiska skolsituation beror på hans aggressiva beteende. Inte vid något tillfälle sägs det från pedagogerna eller rektorn att skolans bemötande har haft någon orsak till Hanz situation. Rektorn berättar att den enda förändring i handläggandet av Hanz är att hans föräldrar eventuell skulle ha behövt mer stöttning i deras föräldraskap.

Elever som är i behov av särskilt stöd skall enligt GrskF få detta. Hanz har gått till speciallärare för sina svårigheter att läsa och skriva. Hanz påpekar att han aldrig kunde arbeta lika snabbt som sina klasskamrater eftersom han hade svårt att läsa och skriva. Vi anser att en elev som har svårt att läsa och skriva kommer att få svårt i samtliga teoretiska ämnen i skolan eftersom behovet att hantera dessa kunskaper är väsentliga för dessa ämnen. Hanz menar att han gått till en ”extralärare”, men vet inte hur mycket eller i vilket/vilka ämnen. Rektorn menar att han gått mycket till en och samma speciallärare. Kontakten med föräldrarna har mestadels skötts av rektorn. Klasslärarna har ringt hem när Hanz har avvikit från lektionen. Rektorn har kontinuerligt informerat föräldrarna om Hanz skolsituation. Hur väl lärarna varit insatta i vad samtalen berört och hur Hanz hemsituation såg ut, menar vi att rektorn har styrt då rektorn har varit den enda person som haft samtliga informationer. Här ser vi en fara med att informationen går genom en tredje part. Viktig information som en klasslärare bör ha om sin elev för att kunna bemöta och arbeta med eleven och föräldrarna på bästa sätt riskerar att gå förlorad.

Rektorn menar att lärarna arbetat hårt för att hjälpa honom, medan Hanz däremot har känt sig orättvist behandlad och saknat förtroende för sina lärare. Han har känt sig utpekad och kränkt. Detta har skett bl.a. genom att pedagogerna har misstrott Hanz stavning av sitt namn. Rektorn menar att Hanz skoltid kan ha uppfattats som tung och tuff även för lärarna. Hanz säger att han hittat på ”bus” och att han inte alltid varit snäll mot lärarna då han inte tyckte om dem. Vi tolkar det som att en lärare som blivit utsatt för ”bus” exempelvis fått suddgummi slängt på sig, säkert kan uppfatta detta som en kränkande handling från elevens sida. Lärarna har dock ett ansvar att oavsett hur de behandlas inte kränka eleverna. Hanz har inte känt något förtroende för lärarna och han har känt sig utpekad. Rektorn upplevde detta som mycket beklagligt och att skolan har misslyckat på den punkten.