I VILKA SAMMANHANG UPPMÄRKSAMMAR OCH SYNLIGGÖR FÖRSKOLLÄRARNA MATEMATIKEN FÖR BARNEN

5.3.1 Intervju och observation

Samtliga förskollärare svarar i intervjun att matematik finns överallt i den dagliga verksamheten. De anser att de uppmärksammar matematiken i rutinsituationer, i leksituationer och i den planerade verksamheten. Vi ser att det är så vid våra observationstillfällen.

Förskollärarna anser att de använder sig av rutinsituationerna för att belysa matematiken. Det en självklarhet för dem att man ställer frågor och pratar matematik med barnen vid dukningen, matsituationen, fruktstunden, på- och avklädningen, vid blöjbyte och undanplockning.

Förskollärarna menar också att de belyser matematiken på ett lekfullt sätt och upplever att barnen tycker det är mycket roligare att genomföra rutinsituationerna vilket överrensstämmer med våra observationer.

I leksituationerna nämner förskollärarna bygglek, Counters, naturen, sandlådan, vattenlek och spel. Sex förskollärare svarar att bygglek är ett bra tillfälle där man kan integrera matematiken i barnens lek. En förskollärare anser att man får avväga om man ska gå in i barnens lek eller inte. Hon upplever att man ibland stör barnen. Det är bättre att observera vad som sker för att sedan ta upp det som leks vid ett annat tillfälle. Tre förskollärare säger att de använder sig av Counters. De flesta förskollärarna svarar att sandlådan är en aktivitet där de kan gå in och delta för att belysa matematiken. Alla förskollärarna anser att man kan använda sig av spel för att uppmärksamma och synliggöra matematiken. Vi ser att det är sex av åtta förskollärare som är delaktiga i leksituationerna. Tre förskollärare deltar byggleken och tre deltar i leken med Counters. Två förskollärare är hos barnen vid andra leksituationer men deltar inte aktivt tillsammans med barnen.

När det gäller den planerade verksamheten är samlingen det tillfälle som förskollärarna anser att de uppmärksammar matematiken mest. Vi kan också se i våra observationer att så är fallet.

Vidare menar de att det är den lättaste aktiviteten att fånga alla barns uppmärksamhet och få dem att delta på samma gång. De upplever att barnen tycker det är roligt med samling vilket de menar kan bero på att det belyser matematiken på så många olika sätt. Naturen är ett annat ställe som förskollärarna svarar att det är relativt enkelt att belysa matematiken i. Det finns mycket material i naturen som man kan använda till att konkretisera olika matematiska

begrepp. Ofta kommer barnen på egna idéer som förskollärarna sedan utgår ifrån när de ger barnen uppgifter att lösa. Vi kan inte se om detta stämmer eftersom det inte förekommer några skogsutflykter vid våra observationstillfällen. De flesta förskollärarna svarar att de uppmärksammar och synliggör matematiken vid bakning och sagoläsning. Vid våra observationstillfällen är vi endast med vid sagoläsningen.

5.3.2 Analys av intervju och observation

Barn som redan i förskolan får de matematiska begreppen synliggjorda i vardagen, har lättare för att utveckla sin förståelse för det matematiska språket (Ahlberg, 2000; Olsson, 2000). I vår undersökning svarar förskollärarna att de uppmärksammar och synliggör matematiken i det vardagliga arbetet. De situationer som de tar upp är rutinsituationer, leksituationer och den planerade verksamheten. När pedagogerna lyfter fram och benämner matematiken i den dagliga verksamheten lär sig barnen att matematik är en del av livet (Skolverket, 2003). Vid våra observationer kan vi se att det är så, även om det skiljer sig något i hur mycket förskollärarna uppmärksammar och synliggör matematiken. När förskollärarna uppmärksammar och synliggör matematiken i rutinsituationer är det ett informellt lärande.

Carlgren (1999) menar att informellt lärande ingår som en del när man håller på med något annat, som till exempel på- och avklädning när förskolläraren frågar hur många vantar barnet behöver. I detta sammanhang är det i samtalet mellan förskolläraren och barnet som lärandet sker.

Ahlberg (1995) lyfter fram leken och det fria skapandet som stor betydelse för barns lärande av matematik. Förskollärarna anser att de uppmärksammar matematiken både i inomhus- och utomhuslek. Många forskare talar om lekens betydelse av lärande när det gäller matematik (Davidsson, 1999; Doverborg & Pramling Samuelsson, 2003; Fauskanger, 2006). Vid observationstillfällena ser vi att matematiken uppmärksammas och synliggörs av tre förskollärare i bygglek och tre förskollärare när de leker med Counters. Två av förskollärarna är inte delaktiga i någon av barnens lekar. Johansson & Wirth (2007) menar att matematiken finns överallt i förskolans verksamhet.

Förskollärarna svarar att de även uppmärksammar och synliggör matematiken i den planerade verksamheten vilket vi kan se vid samlingen och sagoläsningen. Förskollärarna berättar att de fått ett medvetet förhållningssätt till matematiken, och menar att de inser att matematiken

finns överallt och det är viktigt att de uppmärksammar den. Om de inte gör det, uteblir det matematiska lärandet för barnen. Pedagogerna måste vara medvetna om hur den pedagogiska miljön påverkar lärandet. Det är pedagogernas uppgift att se, lyssna och försöka förstå de tankar barnen kan ge uttryck för. Men det innebär även att skapa situationer och vägleda samt att utmana barnens tankar och idéer (Sterner, 2006b).

Vid sagoläsningen läser förskollärarna sagor som de kan ställa matematiska frågor kring. Det ligger ett ansvar på pedagogerna i förskolan att alla barn ska få möjlighet att utveckla sitt ord- och begreppsförråd (Skolverket, 2006). När pedagogerna använder sig av sagoläsning i samlingen ger de barnen den möjligheten. Det är i en växelverkan som man utvecklar språk och lärande. Barn har olika erfarenhet kring matematiska begrepp och har på det sättet en individuell förståelse. Pedagogerna måste hjälpa barn att uppfatta, se och förstå matematikens språk (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2001). Genom att barn införlivar begrepp i sitt medvetande görs det till en del av deras erfarenhetsvärld. Denna erfarenhetsvärld kan barnen sedan bygga vidare på (Ahlberg, 2000; Olsson, 2000). Vygotsky anser att språket har stor betydelse för all inlärning. Vidare menar han att det är i ett socialt samspel som är av avgörande betydelse för begreppsutvecklingen och för förmågan att konstruera nya tankestrukturer (Sterner, 2000). Vi kan se detta samspel mellan barn och förskollärare både i leken där barnen för en dialog dels med förskolläraren som deltar men även med de andra barnen som är med i leken, och vid sagoläsningen då barnen kan ställa frågor kring sagan.

5.4 Hur uppmärksammar och synliggör förskollärarna matematiken för barnen i förskolan?

5.4.1 Intervju och observation

Förskollärarna anser att de ska vara goda förebilder och föra in matematiken som en naturlig del i vardagen. De säger att de tar hjälp av leken, eftersom de anser det viktigt med lustfyllt lärande. Förskollärarna betonar vikten av att använda sig av korrekta matematiska begrepp för att barnen ska få ett rikt matematiskt språk och att de synliggör matematiken både konkret och abstrakt. De ger flera exempel på situationer där de uppmärksammar och synliggör matematiken. Vid observationerna ser vi att förskollärarna pratar matematik i många situationer i det vardagliga arbetet och de använder sig av de rätta matematiska begreppen tillsammans med barnen.

Vid rutinsituationer, som dukningen och matsituationen, berättar de att barnen räknar hur många som ska äta för att sedan ta fram rätt antal tallrikar, glas och bestick. De samtalar exempelvis om hur många potatisar barnen vill ha och hur många fler de ska lägga upp för att få det önskade antal. Detta kan vi ta del av vid observationerna. Vid fruktstunden säger förskollärarna att de frågar barnen hur många bitar de vill ha frukten delad i och att de skalar frukten och jämför längden på skalen. Under blöjbytet berättar de att de räknar barnens fingrar och tår tillsammans med barnen. Vi kan se att förskollärarna uppmärksammar och synliggör matematiken vid fruktstunden men inte vid blöjbytet. Vid påklädningen anser förskollärarna att de för En dialog med barnen om vilken ordning de ska sätta på sig kläderna, hur de ska göra för att nå sina kläder på hyllan, hur många strumpor som behövs och vilka skor som är störst, vilket även bekräftas vid våra observationer. Förskollärarna säger att de använder sig av undanplockningen när de synliggör matematiken när de exempelvis säger åt barnen att plocka undan alla stora leksaker eller alla röda leksaker. Vi är inte närvarande vid undanplockningen så vi vet inte om det är på det sättet.

I leksituationerna ger förskollärarna många exempel på hur de tar sig an matematiken. Tre eftersom de anser att de stör barnens lek. Övriga förskollärare anser att det är ett bra tillfälle att gå in och synliggöra matematiken. I byggleken kan vi se att förskollärarna uppmärksammar och synliggör matematiken när de pratar om klossarnas färg och form. I intervjuerna berättar förskollärarna att både på både barnens och förskollärarnas initiativ spelas det spel, vilket stämmer väl överrens med våra observationer. Fem av förskollärarna säger att de deltar ofta i barnens lek i sandlådan. Barnen har tävling om hur många sandkakor de kan få plats med runt sandlådan, de bygger höga sandslott och jämför med varandra, och om de har tillgång till vatten häller de vattnet mellan olika föremål och de bygger vattenbanor för att se hur vattnet förflyttar sig.

Vi ser att förskollärarna uppmärksammar och synliggör matematiken på ett lustfyllt sätt i många av de inomhussituationer som vi observerar i och vi ser att förekomsten av det är störst i den planerade verksamheten, där man använder sig av det lekmaterial som finns på

respektive förskola. Förskollärarna berättar att de tar hjälp av samlingen för att föra in matematiken på olika sätt, vilket vi ser i våra observationer. Många förskollärare använder sig av kort som föreställer knappar i olika färger och storlekar, andra använder sig av vykort som har bilder av olika lägesbeskrivningar: nallen sitter på stolen, nallen sitter bakom stolen.

En del förskollärare menar att de uppmärksammar matematiken när de mäter barnen med hjälp av band. Banden används sedan till att jämföra varandras längd och de kan mäta föremål som finns runt omkring dem. Några förskollärare säger att de låter barnen avbilda sina kompisars kroppar på stora papper så de kan jämföra vem som är längst och kortast. Man jämför även storlek genom att barnen ställer upp på led i storleksordning och tittar även efter likheter och olikheter.

De flesta förskollärarna säger att de använder sig av almanackan i samlingen. Vid våra observationer ser vi att de pratar om dagens datum och vad den aktuella siffran heter och hur den ser ut. Några förskollärare använder sig av lådor med siffrorna 1-5 på. Varje låda innehåller en bild med siffran, symbolen är en tärning med prickar, samt pärlor som motsvarar siffrans antal. Förskollärarna låter barnen räkna olika föremål i samlingen; russin, barn, kaplastavar, lego, knappar, antal handklapp och ramsor.

Samtliga förskollärare svarar att när de vistas i naturen med barnen involverar barnen ofta de vuxna i sin lek. Barnen vill gärna ha hjälp med sina kojbyggen och då jämför de och mäter sina pinnar med varandra. Likaså kommer de ofta och vill att förskollärarna ska komma på lekar som involverar kottar eller annat material från naturen. I naturen letar de former och man pratar om matematiska begrepp som små – stora stenar, tjocka – smala träd, höga – låga träd, lång - kort pinne. Barnen får springa till första, andra, tredje trädet. En förskollärare låter barnen vara mattedetektiver och de ska hitta saker i naturen som exempelvis är tunga, stora eller röda.

När de bakar berättar förskollärarna att de jämför storlek på degbitarna tillsammans med barnen. Förskollärarna poängterar att det är viktigt att visa matematiken konkret, inte bara prata om matematik. Slutligen berättar förskollärarna att de vid sagoläsningen ställer olika frågor som berör matematiken i sagan. De menar att även om sagan inte innehåller siffror så är matematiken där ändå. Även här får barnen vara mattedetektiver och leta efter

matematiken. Vi kan se att de ställer frågor kring den lästa boken vid våra observationer och på så sätt uppmärksammar och synliggör de matematiken.

5.4.2 Analys av intervju och observation

Johansson och Wirth (2007) menar att matematiken finns överallt i förskolans verksamhet, både i barnens spontana aktiviteter och i den planerade verksamheten som initierats av förskollärarna vilket stärker och stimulerar barnens intresse för matematiska färdigheter. I intervjuerna säger förskollärarna att de pratar om matematik i vardagliga situationer och menar att det är viktigt att ge barnen ett rikt matematiskt språk. Inom matematikens alla kunskapsområden betonas vikten av problemlösning för lärandet (Skolverket 2009a). Tala, rita och skriva är viktiga verktyg vid matematiska problemlösningar (Ahlberg, 1995). Vidare i intervjuerna betonar de att alla som arbetar i förskolan bör vara goda förebilder och matematiken ska tas med som en naturlig del i vardagen. Vi kan se att förskollärarna som deltog i våra observationer arbetar med matematik både abstrakt och konkret och de införlivar det som en del i vardagen. Förskollärarna menar att det är viktigt att de använder sig av de korrekta matematiska begreppen och att det ska vara lustfyllt. I observationerna ser vi att förskollärarna använder sig av korrekta matematiska begrepp i många situationer. Doverborg och Pramling Samuelsson (2001) menar att många pedagoger i förskolan tar för givet att barn automatiskt utvecklar matematiska begrepp för att de finns i vardagen.

När barnen möter matematiken i kända situationer får de bättre möjlighet att använda sitt praktiska förnuft och utvecklar användbara kunskaper (Ahlberg, 1995). I rutinsituationerna finns det flera tillfällen där de kan träna dessa matematiska kunskaper. När barnen kommer till förskolan använder sig förskollärarna av många lägesord som av, på, bredvid, under och så vidare. Vid dukningen och matsituationen får barnen räkna ut hur många som ska äta och då pratar de exempelvis om hur många glas och bestick som behövs plockas fram. När de har fruktstund skalas frukten för att låta barnen jämföra fruktskalens längd. Förskollärare som byter blöja pratar med barnen om hur många tår och fingrar de har. Vid påklädningen pratar förskollärarna matematik, det kan till exempel vara om hur barnen ska få ner kläderna från hyllan och hur många strumpor de behöver. Förskollärarna använder även moment som undanplockning för att synliggöra matematik, där det exempelvis kan vara att barnen ska plocka undan alla röda leksaker. Vidare ser vi att förskollärarna använder sig av tidsbegrepp till exempel när barnen frågar hur långt det är tills maten blir klar.

Förskollärarna menar att det är bra att utgå från leken när barnen ska lära sig matematik vilket vi kan se de gör under några av observationerna. Till sin hjälp har de lekmaterial som finns på respektive förskola. När förskollärarna spelar spel med barnen används bland annat lägesord, antal och mängd. Vidare pratar man om storlek, längd och tid beroende på vilket spel och i vilken situation man befinner sig i. När förskollärarna använder sig av de rätta matematiska begreppen är det till hjälp för att barnen ska utveckla sin förståelse av det matematiska språket (Ahlberg, 2000; Olsson, 2000). Under observationen upplever vi det som att det sker under lustfyllda former. Tre av de förskollärare som deltar i vår undersökning använder sig av ett material som heter Counters. Förskollärarnas delaktighet i leken med dessa Counters, ger barnen möjligheten att på ett naturligt sätt jämföra och sortera. För att underlätta utvecklandet av barnens matematikkunskaper är det viktigt att pedagogen går in i sammanhang och aktiviteter där barnen upplever en naturlighet att exempelvis jämföra och mäta (Fauskanger, 2006). Även Skolverket (2006) betonar att pedagogerna ska gå in i leken på barnens villkor och att leken ska vara lustfylld.

Samtliga förskollärare i undersökningen anser att bygglek är något som förekommer ofta bland barnen. En förskollärare säger att hon inte går in och leker med barnen vid dessa tillfällen, eftersom hon menar att de stör barnens lek. De tre förskollärarna som deltar i byggleken menar att just byggleken är ett bra tillfälle att vara med och påvisa matematiken för barnen. Att fem av de intervjuade väljer att inte gå in i barnens bygglek var inte något som vi reflekterade över i våra observationer. Men om det är så hade det varit av intresse för vår undersökning att ta reda på varför de anser att de stör barnens lek. Doverborg och Pramling (1995) menar att om barn ska upptäcka och lösa problem måste pedagogerna tillåta att de får utforska och ställa frågor. Som pedagog behöver man ha ett förhållningssätt där man inte skiljer på lek, fantasi och lärande. Leken är den situation som vi ser att förskollärarna pratar minst matematik tillsammans med barnen. En förskollärare svarar i intervjun att hon inte går in barnens lek. Fauskanger (2006) menar att det är viktigt att pedagogerna går in barnens aktiviteter för att underlätta utvecklandet av barnens matematikkunskaper. Doverborg och Pramling (1995) betonar att det är i interaktionen med andra barn, vuxna och objekt som barn inser att man tänker på olika sätt.

Det är i den planerade verksamheten i förskolan som förskollärarna anser att de tydligast arbetar med att uppmärksamma och synliggöra matematik på flera olika sätt. I samlingen ser vi att matematiken handlar mycket om antal och siffror. Några av förskollärarna använder sig

av lådor med siffrorna 1-5 på. De använder sig även av kort med lägesbeskrivningar och de jämför storlek där barnen ställer sig på led i storleksordning. Alla förskollärarna låter barnen räkna olika föremål som russin, barn och antal handklapp. Lärande är inte någon endimensionell eller homogen företeelse eller process, utan det sker både på kollektiv och på individuell nivå (Säljö, 2002). Vi kan se att förskollärarna ger barnen utrymme till samtal och reflektion, vilket innebär en dialog mellan barn/barn och barn/vuxen. Vygotsky menar att genom dialogen utmanar de vuxna barnens tänkande, då deras språk och ord inte har samma innebörd (Davidsson, 1999).

Flera förskollärare använder sig av almanackan där de visar dagens datum och skriver siffran på tavlan. Därefter får ett barn gå fram och trä en pärla på ett band där varje pärla representerar en dag. Sen räknar barngruppen pärlorna på snöret för att se om antalet pärlor stämmer med dagens datum. Om det inte stämmer så pratar man om hur många pärlor som antingen saknas eller som man behöver lägga till för att det ska stämma överrens. Inom matematikens alla kunskapsområden betonas vikten av problemlösning för lärandet (Skolverket 2009a). Ahlberg (1995) menar att när barn i förskolan tar sig an problem i vardagen använder de sig ofta av informella strategier. Barnens sätt att lösa problem kan skilja sig från den formella matematiken. Förskolebarn löser matematiska problem på många olika sätt och lösningsmetoderna är intuitiva och erfarenhetsbaserade. Genom att ta hjälp av olika sorters föremål som finns kan de experimentera sig fram till en lösning.

Det kan vara svårt för den som lyssnar att följa med i de språkliga framställningarna om de inte har anpassats till de egna intressena eller förutsättningar (Säljö, 2002). I våra observationer märkte vi att om förskollärarna inte anpassade sitt sätt att synliggöra matematiken efter barnens förutsättningar så hade barn svårt att förstå vad som sades. Vi kan också se att barn som inte riktigt vet vad de ska göra, tittar på sina kompisar för att sedan göra som de gör. Enligt Vygotsky är det samspelet mellan människor som är avgörande för begreppsbildning. I undervisningen ska det ges tillfälle till att eleverna får diskutera och reflektera över sina problemlösningsmetoder. Om eleverna inte får det kan följden bli att den

In document Matematik i förskolan hur uppmärksammar och synliggör förskollärarna den? (Page 24-32)