V ILKEN MATEMATIK UPPMÄRKSAMMAS OCH SYNLIGGÖRS AV FÖRSKOLLÄRARNA FÖR BARNEN I

I dokument Matematik i förskolan hur uppmärksammar och synliggör förskollärarna den? (sidor 20-24)

5.2.1 Intervju och observation

Förskollärarna anser att följande matematik förekommer i förskolan: färg, form, lägesord, helheter, delar, ramsräkning, siffror, klassificering, sortering, antal, avstånd, mätning, storlek, mönster, diagram och tid. Vid observationerna kan vi se att förskollärarna uppmärksammar matematiken i det vardagliga arbetet men att vissa matematiska begrepp får större utrymme som siffror, antal, lägesord, färg, form och sortering.

I rutinsituationerna, det vill säga de vardagliga situationerna på förskolan, nämner förskollärarna lägesord, antal, klockan, tidsbegrepp och klassificering. De berättar att de exempelvis ber barnen ställa skorna på hyllan, plocka fram tre tallrikar eller att de ska hämta en penna. Vidare svarar de att tidsbegrepp används när barnen frågar när de ska hem eller hur långt det är tills de får gå ut. Förskollärarna anser att barnen klassificerar vid undanplockningen som när de ber barnen lägga alla bilar på ett ställe och alla djur på ett annat ställe. I observationerna kan vi se att det förekommer mycket matematik då förskollärarna pratar om antal, klassificering och lägesord. Vid dukningen och matsituationen frågar de barnen om antal tallrikar som behövs och man pratar om vilka frukter som hör ihop. Samtal om klockan och tidsbegrepp förekommer också, oftast vid hämtning och lämning. Vid några observationstillfällen är det även något barn som frågar hur långt det är kvar tills det är mat.

När barnen ska hänga upp sina kläder använder de sig av lägesord.

Förskollärarna svarar att den matematik som förekommer i leksituationerna är antal, lägesord, storlek, färg, form, mätning och sortering. I byggleken handlar det om antal klossar som barnen behöver, vilken färg de ska bygga med och hur högt de kan bygga. Likaså säger de att de diskuterar lägesord när barnen provar om klossarna ska sitta över, under eller bredvid och vilken form klossarna har. I leken med Counters anser förskollärarna att barnen sorterar figurerna efter storlek, antal och färg, Observationerna visar att matematiken förekommer minst i leksituationerna. Vi ser dock att antal, storlek, färg, klassificering och sortering förekommer. Alla förskollärarna deltar inte i leken men de som är med i barnens bygglek pratar med barnen om antal klossar, vilken färg de ska bygga med, vilken form de har och hur de ska placera klossarna. I leken med Counters pratar de om storlek, antal och färg.

Förskollärarna som deltar i leken använder sig även av sortering och klassificering av olika slag, det kan vara att alla röda saker ska vara på ett ställe eller att alla djur med två ben får vara med i leken.

Förskollärarna anser att den matematik som förekommer i den planerade verksamheten är siffror, antal, stapeldiagram, färg, form, helheter, delar avstånd, lägesord och mönster. Det stämmer väl överrens med vad vi ser i våra observationer. De berättar att i samlingarna använder de sig av almanackan för att prata om siffror och de räknar antal barn som är med i samlingen respektive hur många barn som saknas. De nämner också att stapeldiagram görs med hjälp av kaplastavar och det kan exempelvis handla om hur många barn som har samma fruktsort. Vidare berättar de att med hjälp av sagorna som tar de upp antal, färg, form och

lägesord. Förskollärarna säger att vid bakningen samtalar man om helheter och delar och att barnen använder sig av mönster när de väver, pärlar eller gör fylleriövningar i en bok. När de går till skogen nämner de att de samtalar de kring avstånd som till exempel hur långt det är till skogen från skolan eller hur lång det är mellan två träd. Vi kan inte ta del av detta eftersom vi endast observerar inomhus.

5.2.2 Analys av intervju och observation

Olsson och Forsbäck (2008) anser att om barnen blir uppmärksammade på matematiska begrepp i vardagen läggs en grund till matematisk lärande och förståelse. Vi kan se att det varierar i hur mycket förskollärarna använder sig av matematiska begrepp. Vi ser även att förekomsten är störst i rutinsituationerna och i den planerade verksamheten.

I rutinsituationerna menar förskollärarna att de för en dialog med barnen på ett väldigt informellt sätt om de olika matematiska begreppen. Förskollärarna nämner antal till exempel vid dukningen, och man pratar om hur många skor man behöver vid på- och avklädningen.

Förskollärarna svarar att man även pratar om klockan och tidsbegrepp. Doverborg och Pramling Samuelsson (2001) anser att förskolebarn ska bli medvetna om grundläggande egenskaper i begrepp som tal, mätning, form samt tid och rum. Det ser vi vid observationerna, exempelvis när barnen ska hem då de ofta frågar hur länge det är tills mamma eller pappa kommer.

Vid våra observationer av byggleken ser vi att förskollärarna pratar mycket om antal klossar, vilken form det är på dem och vilken färg det ska vara. Man resonerar även om vilken storlek på klossarna man behöver. Förskollärarna som är med barnen i leken med Counters säger att de uppmärksammar storlek, färg och antal på figurerna och de pratar även om likheter och olikheter. Emanuelsson (2008b) menar att förskolebarn använder sig av mätning när de exempelvis jämför storlek eller upptäcker och beskriver relationer inom objekt, mellan två objekt eller mellan objekt och omvärld. Hon menar att detta sker under barnets hela dag i både leksituationer och rutinsituationer. I de lekar som vi observerade finns dessa möjligheter till jämförelser vilket de förskollärare som deltar i leken använder för att uppmärksamma och synliggöra matematiken. De använder sig även av klassificering när de ber barnen lägga alla klossar i en hög eller att alla bilar ska ligga på ett ställe. När barn i förskolan klassificerar och sorterar strukturerar de upp sin omvärld vilket är grundläggande för matematiskt tänkande (Emanuelsson, 2008b; Solem Heiberg & Reikerås, 2004; Sterner 2006a).

I den planerade verksamheten svarar förskollärarna att man pratar om siffror i samlingen och i våra observationer kan vi se att de tar hjälp av almanackan. De visar siffran för dagen och säger vad den heter därefter skriver de ofta siffran på tavlan. I samlingarna räknar man dels hur många som är där och dels hur många som saknas. Doverborg och Pramling Samuelsson (2001) menar att barn har olika erfarenhet av matematiska begrepp och har på det sättet en individuell förståelse för detta. Sedan ligger det hos varje individ att utveckla denna förståelse. Om barnen ska erövra matematikens värld räcker det inte att barnen ger uttryck för räkneord som speglar uppskattad mängd eller exakt antal. Det är pedagogernas uppgift att hjälpa barnen att uppfatta, se och förstå matematikens språk.

Förskollärarna låter barnen göra stapeldiagram med hjälp av kaplastavar. Stapeldiagrammen kan till exempel handla hur många som har samma frukt. Barnen är väldigt engagerade och förskollärarna åskådliggör matematiken väldigt konkret och på ett enkelt sätt, vilket bidrar till barnens engagemang. Målet för matematik i förskolan är att barn ska känna det lustfyllt så att de kan utveckla ett positivt förhållningssätt till matematik (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2001).

Sagoläsning är också något som förskollärarna nämner att de använder sig av när de synliggör matematiken. Med sagorna som utgångspunkt tar de upp antal, färg, form, storlek och lägesord. I våra observationer tar vi del av sagoläsning och här ger förskollärarna barnen stora möjligheter att ställa frågor kring sagan och prata om de matematiska begrepps som förekom i böckerna. Det är pedagogernas uppgift att se, lyssna och försöka förstå de tankar som barnen ger uttryck för. Men det innebär även att skapa situationer och vägleda samt att utmana barnens tankar och idéer (Sterner, 2006b).

Även vid skogsutflykterna menar förskollärarna att de synliggör matematik för barnen. Det man samtalar kring är avstånd, antal och storlek. Det kan handla om hur långt det är till skogen, hur många träd som finns och storleken på stenar. Barn som har en grundläggande uppfattning och som behärskar språkliga geometriska begrepp, har lättare att få en god taluppfattning. De förstår hur måttsystemet fungerar och har lättare att ta till sig och utveckla avancerade begrepp inom matematiken (Ahlström, 1996).

5.3 I vilka sammanhang uppmärksammar och synliggör

I dokument Matematik i förskolan hur uppmärksammar och synliggör förskollärarna den? (sidor 20-24)