Sammanställning och analys av Utkik 4–6 Historia

I Utkik 4–6 Historia (2014) ägnar sig män, ensamma eller i grupp åt arbetsuppgifter och aktiviteter utanför hemmet och hemmamiljön. De arbetar bland annat med att köpa och sälja varor, laga köpmännens rustning, bygga borgar och murar samt styra riket. De omringar och belägrar Stockholm, erövrar områden i Indien, plundrar ursprungsbefolkningen i Amerika och deltar i korståg. Män ägnar sig åt aktiviteter så som resa, sjunga psalmer, studera universum och segla. Platser män/mannen befinner sig på är kopplade till de sysslor och aktiviteter de ägnar sig åt. De befinner sig i kyrkan, på fästningar och i städer som Stockholm och Uppsala. De besöker olika landskap som Skåne, Blekinge och Uppland. Männen är ute i världen så som i Amerika, Mexiko och områden i Indien. Typiska kännetecken och egenskaper för män är bland annat att de är vita, skäggiga män, skickliga krigare, har makt och inflytande, de söker spänning och äventyr samt är ståtliga och tappra. De upplever känslor som osäkerhet, oro, missnöje och

34

ilska. De benämns bland annat som kungar, soldater, uppfinnare, sjömän, munkar, hertigar och mästare (se bilaga 3).

Kvinnor i läroboken benämns i grupp som nunnor eller ensamma i form av maktpositioner så som drottning Margareta, drottning Eleonora av Akvitanien, drottning Ingeborg Håkansdotter, Kristina Nilsdotter Gyllenstierna samt Jeanne d´Arc. Kvinnorna ägnar sig likt männen åt aktiviteter utanför hemmet och hemmamiljön. De arbetar bland annat med att tillverka glas, hjälpa till att styra England, styra Akvitanien, förstärka Stockholms försvar samt leda landet vid krig. Aktiviteter kvinnorna sysslar med är exempelvis att följa med på korståg, resa, gifta sig och odla växter. Platser de befinner sig på är kopplade till deras arbetsuppgifter. De befinner sig i klostren, i Rom samt på Vadstena kloster. Likaså i England, Akvitanien samt Paris. Typiska kännetecken för kvinnor är att de bestämmer, är religiösa, är drottningar, ärver samt är skickliga regenter. De benämns som nunnor, hustrur, döttrar, hertiginnor, drottningar samt härskare (se bilaga 3).

I läroboken är Hirdmans logiker om isärhållandet av könen samt den manliga normen till viss del synliga i texternas innehåll och form. Dock inte lika påtagliga som i Upptäck

historia: LGR11 (2016) och PULS Historia 4–6 (2012). Särhållningen av kvinnor och

män visar sig genom Hirdmans tre särhållande kategorier. Män och kvinnor särhålls genom de sysslor/aktiviteter de ägnar sig åt även om både kvinnor och män ägnar sig åt aktiviteter utanför hemmet och hemmamiljön. Den stereotypa bilden av kvinnan i hemmet är inte synlig. En förklaring till detta kan vara att ”vanliga” kvinnors liv inte uppmärksammas i läroboken. Män ägnar sig även åt betydligt fler arbetsuppgifter och aktiviteter än de få nämnda kvinnorna i boken. Detta medför även att männen befinner sig på fler platser än kvinnorna vilket visar särhållningen mellan könen samt mannen som norm.

Särhållningen och mannen som norm visar sig även i texternas innehåll som språk i form av de ord och begrepp som används för att beskriva kvinnor och mäns egenskaper/kännetecken. Framför allt tillges männen stereotypa karaktärsdrag. De är modiga krigare, de ska skydda kvinnorna, de söker spänning och äventyr, uppför sig artigt, är ståtliga och tappra, arga samt stora och mäktiga (se bilaga 3). Hirdman (2001, s. 59–61) menar att den manliga normen syns i språket genom att ordet man exempelvis har fler synonymer än ordet kvinna, vilket är synligt i läroboken. Männen kännetecknas och ges synonymer i form av olika yrken. Synonymer till män är bland annat yrken så som präster, soldater, bagare, slaktare, kung, sjöman och hantverkare. Kvinnor ges däremot

35

inte stereotypa karaktärsdrag utan ses som härskare, skickliga och som att de bestämmer, även om de också benämns som märkliga häxor som bränns på bål (se bilaga 3).

Hirdman (2007, s. 13–14) menar att isärhållandet av könen gör att män ges tillträde till arenor där kvinnor inte är betrodda. De arenor kvinnor inte är betrodda inom värderas högre av samhället och bidrar till kvinnans underordning. Innehållet i kapitlen om medeltiden i läroboken tar likt de andra analyserade läroböckerna upp arenor där kvinnor så gott som är utestängda ifrån vilket gör att läroboken till viss del bidrar till kvinnans underordning. Arenor där kvinnor så gott som är utestängda ifrån är i kyrkan, i krig och inom maktpositioner. Undantaget i denna lärobok är att det dock nämns fler kvinnor inom dessa arenor än i de två andra läroböckerna även om männen inom arenorna är överrepresenterade vilket gör att även de manliga perspektiven dominerar. Många av de sysslor/aktiviteter, platser samt egenskaper/kännetecken som män kopplas samman med är även sammanlänkade med just de arenor där kvinnor är underrepresenterade.

En kvinna som befinner sig inom en ”manlig” arena är Jeanne d´Arc som strider med fransmännen under hundraårskriget. Hon har samma arbetsuppgift och befinner sig på samma plats som männen. De deltar i slaget mot engelsmännen i staden Reims. Trots detta går det ändå att ifrågasätta det gemensamma när det endast handlar om en kvinna som befinner sig på samma plats och utför samma arbetsuppgift som flera män i grupp. En kvinna har lyckats ta sig in i den ”manliga” arenan vilket trots allt gör att gemenskapen och likheterna går att ifrågasätta och i generella drag visar på en särhållning mellan könen. Män som deltog i strid i form av soldater kännetecknas som skickliga, modiga och tappra krigare (se bilaga 3). Jeanne ses som en avvikare i enlighet med Hirdmans påstående att kvinnor som uppträder på ett stereotypiskt manligt sätt straffas och framstår som avvikare. Jeanne anklagas för att vara häxa och bränns på bål två gånger. Enligt mig visar detta mer på särhållning än gemenskap och jämlikhet när det handlar om en person mot en grupp och inte grupper av kvinnor och män som utför en aktivitet på samma plats tillsammans och ses som jämlikar utifrån det. Intressant är även att Jeanne d´Arc kännetecknas i form av att hon var iklädd manskläder när hon deltog i strid. Detta visar mannen som norm samt att Jeanne i viss mån bidrog till att upprätthålla mannen som norm. Detta genom att klä sig och bete sig som en man för att passa in och få tillträde till en manlig arena: krig.

Genom de tre särhållande kategorierna som tilldelas män och kvinnor i läroboken tas det i större utsträckning upp fler skillnader än likheter mellan kvinnor och män då män utför fler aktiviteter, befinner sig på fler platser samt tilldelas fler kännetecken. Detta visar

36

på särhållningen samt mannen som norm och stärker Hirdmans påstående att det är genom särskiljandet av könen som mannen legitimeras som norm. Trots vissa likheter krävs det, likt de andra läroböckerna, att likheterna i form av ord och begrepp som visas i tabellerna ( se bilaga 3) ses till sammanhanget och till den helhet där de befinner sig för att resultatet inte ska vara missvisande och framställningen av genus rättvis. Särhållningen och mannen som norm visar sig trots allt i vissa likheter genom förklaringar i den övriga texten. De sysslor/aktiviteter, platser samt egenskaper/kännetecken som både män och kvinnor tilldelas är även i denna lärobok övervägande kopplade till religion och klosterliv. Munkar och nunnor ägnar sig åt samma sysslor så som att odla växter, studera och skriva av böcker för hand. De befinner sig på samma plats, i klostren, samt tilldelas samma kännetecken i form av att de är duktiga på att behandla sjukdomar och ägnar många timmar av dagen åt böner och gudstjänster (se bilaga 3). Precis som i de andra två läroböckerna framkommer det dock i resterande text att munkar och nunnor trots sina likheter ändå inte bor tillsammans i klostren utan är särhållna ifrån varandra. Ytterligare en likhet som visar på gemenskap är att tabellerna visar arbetsuppgiften att regera och kännetecknet regent för både kvinnor och män (se bilaga 3). Flera män respektive en kvinna i form av drottning Margareta tillges arbetsuppgiften att regera och kännetecknet som regent. Resterande text beskriver dock att drottning Margareta inte regerade ensam utan hade hjälp av sin systerson Erik av Pommern. Återigen handlar det om en kvinna och flera män vilket kan ifrågasätta gemenskapen och mer visa på särhållning. Övervägande delen av de manliga regenterna så som Magnus Ladulås, beskrivs som självständiga regenter vilket visar att mannen ses som norm och att arbetsuppgiften att regera var kopplad till män.

37