Samordnarens roll kan framstå tydlig på papperet. I direktiven från projekt- ledningen framgår vad samordnarna bör göra (och inte göra) att till exempel tillämpa frågans makt och vara ett språkrör för eleven. Men i materialet för denna undersökning är otydlighet utgångspunkten.
De institutionsanställda känner inte till och är osäkra på samordnarens roll och projektets syfte. Vanliga frågor som ställs är: Vad är meningen med projektet? Vad är syftet? Varför kallas projektet Motverka Våld och Gäng?
Samordnarens utformning av arbetet växer fram under projektets gång och då får samordnaren en betydelse. Definitionerna och uppgifterna ges inte genom att man läser på i projektets dokument eller för att man frågar projektledningen utan det sker i samspel med konkreta samordnare som då visar vad de gör och kan göra. Projektets praktiska betydelse skapas i själva den sociala processen.
Genom dessa erfarenheter skapas en bild av en önskad respektive en oön- skad samordnare. Den önskade samordnaren ger praktisk hjälp, är insatt, strukturerar möten, kan vinnas över i koalitioner. Den oönskade samordnaren är alltför engagerad, okunnig, forcerad, stresskapande, kontrollerande eller socialt klumpig.
Rollbeskrivningen beträffande samordnarna formas gärna av institutions-
personalengenom jämförelser där man balanserar mellan det positiva och det
negativa. I den tidsmässiga jämförelsen finner vi exempel från dåtid, nutid och framtid i utvärderingen av samordnarna. Den negativa beskrivningen av dåtiden neutraliseras ofta genom den positiva beskrivningen av nutid och framtid. De olika beskrivningarna av samordnare jämförs och på så sätt återställs balansen i berättelsen.
I beskrivningen av samordnaren och dennes roll framställs samordnaren som en social skapelse och inte en produkt av projektets idé. Idén uppfattas snarare som diskursivt otydlig (när den uppfattas som vagt formulerad) och
organisatoriskt otydlig (när man undrar vem som gör vad i vårdkedjan). De
institutionsanställda formulerar (”ritar upp”) en tydligare samordnarroll som de bygger på när de talar om sina ”vanliga” akuta problem som exempelvis socialtjänstens tröghet.
5 Röster från socialtjänsten
Av Goran Basic och Malin Åkerström
5.1 Inledning
Socialtjänsten är den myndighet, som har beslutsmandat både beträffande placeringar på behandlingsinstitutioner och också den myndighet som skall bedriva eftervård när ungdomarna skrivs ut från institutionerna. I projektet betonades att samverkan mellan socialtjänsten och Statens institutionssty- relse var väsentlig. I själva vårdkedjemodellen finns också en sådan samver- kan inbyggd. Samordning av insatser var en bärande tanke.
Eftersom vi vet att sådan samverkan mellan organisationer kan utmana professionsgränser, rutiner och traditioner (Reitan, 1998), är det väsentligt att studera hur representanter för socialtjänsten uppfattade projektet.
Syftet med denna delstudie är att utifrån intervjuer och observationer beskriva och kartlägga hur personalen inom socialtjänsten upplever, tolkar, och definierar sig själva och samordnarna, i relation till andra aktörer i ung- domsvårdkedjan (ungdomar, föräldrar, och institutionspersonal), genom kategoriseringar som formas, aktualiseras och markeras.
Frågeställningar är:
8. Hur upplever socialtjänstens personal projektet? 9. Hur beskriver socialtjänstens personal samordnarna?
10. Hur upplever socialtjänstens personal sin arbetsuppgift inom vård- kedjan?
Metod
Intervjuer
Kvalitativt orienterade intervjuer genomfördes med 39 socialtjänstanställda. Intervjugruppen utgjordes av 13 enhetschefer (senare i analysen EC) och 26 socialsekreterare (senare i analysen SS). Majoriteten är kvinnor och kommer från någon av de större städerna som ingår i projektet, dvs. Malmö, Göteborg eller Stockholm, och de återstående kommer från resterande kommuner i
projektet. Det absoluta flertalet av de intervjuade är etniska svenskar.91
91 Bakomliggande fakta om de intervjuades kön och etnicitet grundas på mina (Goran Basic)
iakttagelser före, under och efter intervjuerna i form av intervjupersonernas utseende, deras utsägelser, deras namn, deras accent.
Samtliga från socialtjänsten, som tillfrågats att samtala om projektet, var vil- liga att ställa upp för en intervju men svårigheter att få kontakt med de berörda och få deras samtycke för intervjuer gjorde sig särskilt gällande i kontakten med några av enhetscheferna. Fältanteckningar ger en bild av detta:
Efter många telefonsamtal fick jag tag på --- (namn av enhetschefen) (…). Jag uppfattade det som väldigt svårt att få telefonkontakt med henne. Flera gånger lämnade jag meddelanden på hennes telefonsvarare och till receptionisten som lovade att mejla henne men någon respons fick jag inte. Jag övervägde möjlig- heten att själv mejla henne men jag tyckte att det skulle vara bättre om jag fick prata med henne för att förklara mina önskemål. När jag slutligen fick tag på --- (namn av enhetschefen) var hennes första reaktion att hennes egna kunskaper om MVG-projektet mest låg på en teoretisk nivå och att de direkt inblandade cheferna hade bättre kunskap om projektet. ---- I samband med detta förklarade jag vikten av den teoretiska kunskapen vid analysen av det praktiska. Först efter detta bokade vi in en tid för en intervju. (FA 0717)92
Efter intervjun med --- (namn av enhetschef) (se FA 0717) satsade jag på att kon- takta ”de direkt inblandade cheferna” som hade en praktisk inblick i samordnar- nas arbete (…). Flera gånger lämnade jag meddelanden på deras telefonsvarare och till receptionisten som lovade att mejla till dem men inte heller här fick jag någon respons. (FA 0728)
Första kontakten med personerna inom socialtjänsten skedde i allmänhet på de möten som observerades. Några intervjuer genomfördes i grupper men de flesta genomfördes enskilt. Dessa socialsekreterare arbetade med ”MVG- ungdomar” och hade därmed kontakt med samordnarna.
Intervjupersonerna informerades om syftet med studien samt garanterades anonymitet och möjligheter att när som helst avbryta sin medverkan. De fick garantier för att vi i publikationer och presentationer av undersökningens re- sultat kommer att avlägsna namnen på personer liksom andra uppgifter som skulle kunna användas för att identifiera de berörda (detta gäller alla namn som nämns). Undersökningen rör erfarenheter och upplevelser avseende ge- nerella sociala fenomen som gjort eller gör sig gällande under projektets gång och det därför inte fanns något behov att dokumentera personuppgifter.
Förutom namn på personer har namn på länder, landsdelar, kommuner, stadsdelar och annat som skulle kunna förknippa individer och socialtjänst- kontor tagits bort.
Intervjuerna var mellan 30 och 80 minuter långa och de flesta genomfördes på intervjupersonernas arbetsplatser, på olika socialtjänstkontor. (Två inter- vjuer genomfördes på telefon.) Diktafon användes vid alla intervjuer utom en
92 Under analysen kodades fältanteckningarna för att skydda aktörernas identitet. Siffra för
datumen och månaden togs bort och kodnummer (01-99) lades till. Året (07 eller 08) stämmer överens med den ursprungliga versionen.
telefonintervju. Transkribering av inspelat material gjordes inte direkt efter intervjuernas slut utan några dagar efteråt, vilket minskade förutsättningarna för att dokumentera och kommentera detaljer. Denna negativa effekt försökte jag (Goran Basic) minska med hjälp av fältanteckningar i vilka jag beskrev kontexten där intervjuerna utspelades.
Observationer
Fältanteckningarna som använts i denna studie är skrivna i samband med besök på olika socialtjänstkontor, medan intervjuerna utfördes under möten
som hölls av ledningen för projektet93 samt vid planeringsmöten som hölls
av institutionspersonal eller socialtjänsten avseende placerade ungdomar. Vid fältobservationerna, före, under och efter intervjuerna, nedtecknades korta iakttagelser på papper eller på handen, dessa användes senare för att vidareutveckla respektive anteckning. Detta gjordes vanligtvis samma dag och med hjälp av det nedtecknade och minnesbilder från observationstillfället
skapades fältanteckningarna som en text.94 Under mötena nedtecknades iakt-
tagelser samtidigt som mötesdiskussionen spelades in på diktafon. Väsentliga delar av mötesdiskussionen transkriberades noggrant och ordagrant.
Tillvägagångssättet vid observationerna i denna studie liknar till sin natur etnografisk forskning där forskaren studerar människor i deras vardag. Enligt Emerson et al genomför en etnograf sitt fältarbete under en lång tid (flera
månader).95 Fältet har emellertid i detta fall varit ett vittförgrenat sådant; det
har inte handlat om att följa arbetet eller personerna i en arbetsgrupp eller på en institution.