Ovan har vi koncentrerat oss på specialpedagogens roll i samtalet eftersom detta är i fokus i vårt arbete. Det är dock även viktigt att titta på pedagogernas och vårdnadshavarnas roller eftersom samspelet är en viktig aspekt i samtalet.
Pedagogens roll i samtalet
Alla de intervjuade menar att det är pedagogen som har helhetssynen på barnet. Specialpedagogerna anser att det därför kan vara lättare för pedagogen att ge en
nulägesbeskrivning och hitta lösningar för barnets hela skolsituation. Pedagogerna menar själv att de bör ha den övergripande bilden av barnet och när det passar i samtalet rådfråga och be specialpedagogen om inhopp. Två av specialpedagogerna och två av pedagogerna nämner att pedagogen ofta är samtalsledare medan en av specialpedagogerna och två av pedagogerna nämner att pedagogen ofta har rollen som sekreterare.
SP3 menar att pedagogens relation till vårdnadshavaren är viktigare än hennes egen. SP3 och P2 menar exempelvis att en av pedagogens uppgifter under samtalet är att lyfta en eventuellt passiv vårdnadshavare.
Eftersom jag är mentor och kanske har mer kontakt med vårdnadshavare och elev naturligtvis, så känner jag att jag är samtalsledaren. Då inleder jag samtalet och sedan så successivt slussar man då över till specialpedagogen som lägger fram sin syn på saken. (P2)
Specialpedagogerna och pedagogerna om relationen sinsemellan
De tre specialpedagogerna tycker att relationen till pedagogen är viktig även om SP1 och SP3 egentligen inte tycker att det ”ska” spela någon roll. SP1 och SP2 tror att hur väl man känner varandra har betydelse, på gott och ont. SP3 tycker att det är viktigt att man i samtalet försöker kombinera sina olika kompetensområden.
P2 tycker inte att relationen till specialpedagogen ska ha någon betydelse eftersom man
ska vara professionell. P1 och P3 anser däremot att relationen är viktig. P3 betonar att det är viktigt att komma överens och ha en gemensam inställning till hur man ska hjälpa barnet så att man ger samma signaler. Det är viktigt att visa för barnet att man är positiv till
specialpedagogens arbete. P1 tror att det är bra att träffa samma specialpedagog ofta eftersom det ger trygghet.
Det är jätteviktigt, som i alla andra relationer. En relation där man har en ömsesidig respekt och förståelse för varandra, varandras yrkesroll och varandras kompetens och varandras personlighet. De samtalen blir oftast betydligt lättare än de samtalen där man kanske har, dels kanske inte så stor förståelse för varandra och kanske inte heller så stor insyn i varandras arbete och det hänger ihop. De samtalen får ju en lägre kvalitet och känns mer som om att vi är öar som försöker enas. (SP2)
Nej, det tycker jag inte för att...Vi är ju proffs så att [...] Det tycker jag att det är inga problem. (P2)
Vårdnadshavarens roll i samtalet
SP3 menar att vårdnadshavarens roll i samtalet kan se väldigt olika ut; allt från mycket aktiv till väldigt passiv. SP2 tycker att vårdnadshavaren ofta är mer aktiv vid känsliga samtal. I övrigt menar SP2 och P2 att vårdnadshavaren ofta är en passiv mottagare. SP1 och SP3 menar att vårdnadshavaren har en expertroll som förälder och bör berätta hur det är hemma. P3 tycker att vårdnadshavaren ska ifrågasätta om något känns fel. Även VH1 och VH2 tycker att man som vårdnadshavare bör ge sin bild av situationen och se om den stämmer överens med skolans. P3 menar att vårdnadshavaren bör vara positiv till insatta åtgärder och genom
att ta till sig det som sägs försöka sätta sig in i barnets problem. Även VH2 tycker att det hänger på föräldern att ta emot den hjälp barnet får samt att acceptera sina egna ansvarsdelar i åtgärdsprogrammet. VH3 tycker att en av förälderns uppgifter är att vara drivande så att barnet får all hjälp det behöver.
Min roll i samtalet...Jag ska också komma med förslag ju och se så att det stämmer med [...] min bild av situationen, ja. Och sedan att jag...Om jag får någon...som jag ska hjälpa till med åtgärdsprogrammet, att jag går med på det... (VH2)
Min roll är ju att jag framför och pushar på. Att jag vill att saker och ting ska hända nu. [...] Han ska få hjälp. Han ska få all den hjälp som han behöver. (VH3)
Pedagogerna och vårdnadshavarna om relationen sinsemellan
De tre specialpedagogerna tycker att relationen har betydelse, men SP3 vill betona att hon tycker att pedagogens relation till vårdnadshavaren är viktigare än hennes egen. SP3 tycker att relationen kan inverka på så sätt att en del vårdnadshavare kan ha en negativ upplevelse av henne och då får det hon säger inte samma verkan. Även de tre vårdnadshavarna tycker att relationen har betydelse. VH2 och VH3 menar att om man hyser agg till specialpedagogen eller pedagogen så tar man inte emot informationen så väl. Är de negativa är det lätt att man blir otrevlig själv. VH3 fortsätter sitt resonemang med att om hon blir väl bemött så är hon trevlig och positiv. VH1 tycker att man ska kunna lita på specialpedagogerna och
pedagogerna och känna att de gör sitt bästa för barnet.
Det finns ju de föräldrar [som] har någon negativ upplevelse av mig av något slag eller där eleven har det. [...] Då är det ju mer känsligt det jag säger än om de tycker att jag [...] jobbar för att det ska bli så bra som möjligt. (SP3)
Den fysiska miljön
Åtta av nio respondenter berättar att man träffas på förskolan eller skolan i ett klassrum, grupprum eller konferensrum och att man är nöjd med detta arrangemang. VH1:s samtal förs på resursenheten. SP1, SP3, P1 och P2 tycker att det viktigaste är att man sitter avskilt så att man inte blir störd under samtalets gång. SP2 anser att det kan finnas vissa nackdelar med att träffas på skolans område eftersom det inte är någon objektiv plats.
Jag tänker att redan när vårdnadshavarna stiger in genom skolans dörrar så är det redan där någon form av markering att nu är vi inne på skolans område. Här är det skolfolk som vet vad de pratar om och att man signalerar att det är liksom ingen objektiv plats om man säger. Och utifrån det att dessutom då alltid ha dem i mentorns hemklassrum. Det är ytterligare en förstärkning av att här är det vi som vet vad vi
pratar om. Ni är inbjudna till att ta del av en liten del. För vi är experter på barnet. (SP2)