Självförsörjande (utsatta) Sysselsatta (utsatta) Alla (utsatta) Alla (icke utsatta)
Tabell 4.3 Hur mycket lägre sannolikhet har utrikes födda att vara självförsörjande jämfört med inrikes födda?
Anm: Siffrorna är hämtade från tabell 1, kolumn 1 i appendix 3 i Eklund och Larsson (2020). Självförsörjningsgraden definierad som fyra prisbasbelopp. Sannolikheterna är beräknade med hjälp av en linjär sannolikhetsmodell. Jämförelsebasen är inrikes födda samt individer födda i Norden.
Självförsörjningsgapet mellan inrikes födda och utrikes födda kan i viss utsträckning förklaras av skillnader i utbildningsnivå. Gymnasieutbildning och högskoleutbild- ning ökar den genomsnittliga sannolikheten för självförsörjning med tio respektive nio procent. Det innebär att en individ med högskoleutbildning har nästan 20 pro- cents högre sannolikhet att vara självförsörjande jämfört med någon som saknar gymnasieutbildning.
Ett viktigt resultat är att utbildning har olika effekt för olika grupper. Störst effekt har utbildning för personer från Norden. För individer från Afrika och Mellanöstern har utbildning en betydligt svagare effekt på självförsörjningen, detta gäller fram- förallt högre utbildning (se tabell 3a i Eklund och Larsson, 2020). Genomgående, förutom några enstaka undantag, är utbildningens effekter på självförsörjning sva- gare för utrikes födda. Högskoleexamina för utrikes födda har till exempel knappt en tredjedels effekt jämfört med högskoleeffekter för Norden. En möjlig förklaring till resultaten i tabell 4.3 ovan är de skillnader i faktiska färdighetsnivåer för varje utbildningsnivå som PIAAC-undersökningarna identifierat (SOU, 2015:104). Utöver dessa stora skillnader mellan olika grupper kan vi även se att det finns geografiska skillnader inom Sverige. Malmö har exempelvis lägre självförsörjningsgrad än riks- snittet (Tabell 3a i Eklund och Larsson, 2020).
4.5 Diskussion och förslag
Sverige har idag ett betydande ekonomiskt utanförskap med många i arbetsför ålder som inte är självförsörjande. För hälften av de utrikes födda tog det fyra till fem år att uppnå sysselsättning, men tolv till 13 år för hälften att uppnå självförsörjning. Vår bedömning är att de siffror vi presenterar utgör en överskattning av självförsörj- ningsgraden: dels på grund av att de avvägningar vi gjort i databearbetningen skett med utgångspunkten att vi hellre överskattat självförsörjningen än att ge en allt för negativ
Afrika -31
Syd-Centralasien -25
Mellanöstern -32
Syd-Centralamerika -19
Södra Europa & Balkan -21
bild av den, dels har vi inte haft möjlighet att exkludera anställningssubventioner till företag, vilka vi vet kan vara tämligen omfattande (Arbetsförmedlingen, 2018). Våra resultat visar därför att den officiella sysselsättningsstatistiken inte ger någon heltäckande bild av hur många individer som faktiskt är självförsörjande, tvärtom är självförsörjningsgraden betydligt lägre för såväl inrikes som utrikes födda jämfört med sysselsättningsgraden. Statistiken är därmed ett otillräckligt mått på ekonomisk integration och aktivitet. För att komma till verksamma policyslutsat- ser krävs bättre statistik om invandringens innehåll, kostnader och effekter. Inte minst krävs det bättre kunskap om skillnaderna mellan invandrargrupper att uppnå självförsörjning.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder borde därför i högre utsträckning utvärderas utifrån ett självförsörjningsperspektiv än enbart ett sysselsättningsperspektiv.28 Självförsörjning bör vara huvudprincipen. Vi föreslår av den anledningen att införa ett självförsörjningsmål för den ekonomiska politiken och att måttet används som ett komplement till den officiella sysselsättningsstatistiken.
I arbetet med att stärka integrationen kan självförsörjningskriterier användas både som vägledande princip för policyutformning och som ett verktyg för riktade insatser. Vissa länder har till exempel självförsörjning som kriterium för medborgarskap.29 Kunskaps- och färdighetsnivåerna (humankapitalet) påverkar sannolikheten att vara självförsörjande. Framtida studier bör undersöka på vilket sätt olika utbild- ningar från olika delar av världen skiljer sig åt i både innehåll och utfall genom bland annat så kallade kompetensvalideringar (diskuteras även närmare i kapitel 6). Kunskapstester bör användas i ett tidigt skede av integrationsprocessen för att fastställa faktiska kunskaps- och färdighetsnivåer.
Utrikes födda utanför Europa står alldeles för ofta utanför svensk arbetsmark- nad, något som förstärkts i pandemins spår. Denna grupp växer i storlek och forskning visar att de problem som gruppen möter även riskerar att återkomma bland deras barn. Behovet av olika utbildningsinsatser, ökad användning av kompetensvalideringar och andra reformer som underlättar integration låter således inte vänta på sig.
Som vägledning för en effektivare integrationspolitik menar vi att Sverige behöver:
28. Detsamma gäller bidragsstatistiken. 2018 var motsvarande 772 000 helårsekvivalenter försörjda på bidrag. Hur dessa bidrag fördelar sig över inrikes och utrikes födda samt hur övergången mellan olika bidragsformer ser ut är inte öppet och enkelt tillgängligt (Eklund och Larsson, 2020). 29. https://www.lu.se/artikel/migration-stora-skillnader-i-regler-om-medborgarskap.
FÖRSLAG:
•• Inför ett självförsörjningsmål som del av den ekonomiska politiken.
•
• Inför en målsättning för integrationspolitiken om självförsörjning i strikt
bemärkelse, det vill säga att utrikes födda ska inte öka försörjningsbördan. •
• Den officiella sysselsättningsstatistiken (AKU och RAMS) bör komplet-
teras med självförsörjningsstatistik. Information om självförsörjningsgrad bör vara ett komplement till den officiella sysselsättningsstatistiken.30 Detta för att bidra till bättre beslutsunderlag för utformning av integra- tionspolitiska reformer och insatser.
•
• Bidragsstatistiken bör särredovisas för att ge en bild av i vilken utsträck-
ning utrikes födda och efterföljande generation är beroende av bidrag samt hur övergången mellan olika bidragsformer ser ut.
•
• Kunskaps- och färdighetsnivåerna (humankapitalet) är viktiga bestäm-
ningsfaktorer för sannolikheten att vara självförsörjande. Framtida studier bör undersöka på vilket sätt olika utbildningar från olika delar av världen skiljer sig åt i både innehåll och utfall genom bland annat så kallade kompetensvalideringar. Kunskapstester bör användas i ett tidigt skede för att fastställa faktiska kunskaps- och färdighetsnivåer.