Språket och utbildningens betydelse för etablering på

arbetsmarknaden

Tidigare forskning har visat på betydelsen av ålder, språk och tidig arbetsmarknads- kontakt för integration. Metaanalyser av den internationella litteraturen visar på positiva men dock små uppskattade effekter av utbildning (Card m.fl., 2018). Frågan är vad detta kan bero på. Är utbildningsinsatserna rätt utformade, inte minst för utomeuropeiska migranter?

Den svenska politiken har betonat utbildningens centrala roll för ökad integration, men effekterna i Sverige är varierande och i viss mån omtvistade. En tolkning är att den svenska integrationspolitiken har byggt på en linjär modell som börjar i mot- tagning, går över till utbildning som förväntas leda till arbete och i förlängningen till sysselsättning och integration i det svenska samhället (Ackum m.fl., 2019). Den outtalade principen har varit utbildning först och arbete sedan.

Deltagande i olika introduktionsprogram är en viktig komponent i den svenska integrationsprocessen där olika språk- och utbildningsinsatser är vanligt förekom- mande. Det finns närmare 45 olika aktiviteter inom ramen för det så kallade etable- ringsprogrammet, alltifrån språkutbildning till subventionerade anställningar och arbetspraktik (Andersson Joona, 2020a). Om vi fokuserar på effekterna av olika utbildningsinsatser finns ett tydligt samband med språkkunskaper och framgång på arbetsmarknaden. Andra svenska och internationella forskningsresultat, som analyserat effekterna av olika utbildningsinsatser, visar på följande effekter:38

•

• Det finns ett positivt samband mellan tidiga kunskaper i mottagarlandets språk och framgång på arbetsmarknaden (Rooth och Åslund, 2006). •

• Finska och danska studier visar att tidigt fokus i mottagningsprocessen på språkstudier har positiva effekter på etablering på arbetsmarknaden men inte på inkomster (Sarvimäki och Hämäläinen, 2016).

•

• Det har varit svårt att skatta effekterna av att delta i SFI men vissa studier pekar på små positiva effekter på sysselsättning men inte på inkomster (Riksrevisionen, 2008; Kennerberg och Åslund, 2010; Andersson Joona, 2020a).

37. Avsnittet bygger på en beskrivning i Ackum med flera (2019).

•

• Kvinnor avbryter i högre grad än män sina språkstudier (Andersson Joona, 2020a).

•

• Tyska studier visar att prestationsinriktade incitament som bonusar för avklarad utbildning kan ha vissa positiva effekter. Svenska studier på samma tema finner endast positiva effekter på personer bosatta i Stockholm (Åslund och Engdahl, 2018).

•

• Internationella studier av arbetsmarknadsutbildning visar på positiva effekter på medel till lång sikt och störst för lågt utbildade (Card m.fl., 2018).

•

• Vuxenutbildning leder till högre kvalifikationsnivåer men inte till högre sysselsättning (Pekkarinen, 2019).

•

• Tidiga insatser i förskola och grundskola har positiv betydelse för icke- kognitiva kunskaper som tillit, värderingar, ordning och samhällsorientering. Ju tidigare insatser desto större effekt (Heckman och Rubinstein, 2001; Puranen, 2019).

Att språkinlärning och olika former av yrkesutbildning är en viktig förutsättning för etablering och integration är knappast kontroversiellt. Men sammanfattningen ovan visar även på en betydande skillnad i utfallet av utbildningsinsatser. Olika typer av utbildning har skiftande effekter på kort, medellång och lång sikt, vissa utbildningsinsatser påverkar sysselsättning positivt men inte inkomster på lång sikt. Viss typ av utbildning verkar vara effektivare för personer med lågt humankapital. Forskningsresultaten signalerar således en inte alltför stor tilltro till att enbart utbildning kan lösa integrationsproblemen. Resultaten pekar också på att bättre anpassa utbildningen till olika gruppers behov. I vissa fall kan det handla om kom- pletterande utbildning avpassad för den svenska arbetsmarknaden, i andra fall kan det handla om grundläggande skriv-, läs- och räknefärdigheter (Ackum, 2020). En rad svenska studier visar att effektiviteten i utbildningsinsatserna inte alltid lever upp till de positiva integrationsförhoppningarna (Björklund m.fl., 2010; Nordström Skans, 2017). Det är vanligt att utrikes födda placeras i en rad kompletteringsutbild- ningar som inte alltid är välmotiverade. Det har bidragit till långa ”utbildningspro- gramskarriärer” utan att det lett till sysselsättning på heltid (Ackum m.fl., 2019). Det har inneburit att det tagit närmare åtta år för 50 procent av personer i arbetsför ålder att nå sysselsättning (Andersson Joona, 2020a). Vad beror denna långa etable- ringstid på och hur kan sysselsättnings- och därmed självförsörjningsgraden vara så låg trots omfattande utbildningsinsatser?

Det bör först sägas att etablering inte enbart drivs av tillgången på språk- och arbetsmarknadsutbildningar utan, som vi ska se i nästa avsnitt, av andra faktorer som ingångslöner, relativlöner och anställningskostnader. En förklaring till de svaga

resultaten av utbildning som framförts är att den linjära principen om utbildning först och arbete sedan är en alltför trubbig policymodell. Forskning har visat att språk bäst lärs in när det sker i nära samverkan med arbete, praktik eller lärlings- platser. Studier visar på positiva sysselsättningseffekter via arbetspraktik, men anses ha utnyttjats i mindre skala i Sverige, relativt behoven (Åslund och Johansson, 2011). Det har också hävdats att Arbetsförmedlingen lagt för stor tonvikt på utbild- ningsinsatser (ofta samma typer av insatser för alla nyanlända) jämfört med arbets- marknadsinsatser hos företagen. Det har medfört utbildningsinsatser som varken är individanpassade eller tillräckligt yrkesinriktade (Ackum, 2020). Sammantaget kan därför betoningen på utbildning, snarare än parallella insatser mellan utbildning och arbetspraktik, vara en del av förklaringen till lång etablering och svag självför- sörjningsförmåga. Omfattande och alltför generella program har skapat inlåsningar för många nyanlända som fastnat i utbildningsinsatser som inte leder till arbete och självförsörjning (Ackum m.fl., 2019)

Den arbetsnära språk- och färdighetsutbildningen var mera utbredd under tidigare perioder av arbetskraftsinvandring (Ackum m.fl., 2019). Språkundervisning utför- des tidigare delvis i studieförbundens regi men i nära samarbete med företag. När kommunerna tog över undervisningen för nyanlända 1991 drogs den yrkesnära kopplingen ner. I en statlig utredning (SOU, 2003:77) observerades att kombina- tionen parallell yrkesutbildning och språkundervisning till del försvann när SFI upphörde att vara en del av den rådande arbetsmarknadsutbildningen. Principen utbildning först och arbete sedan kom att bli, om inte den officiella policyansatsen, en dominerande strategi i etableringen av nyanlända in på 2010-talet.

Sammantaget indikeras att språk- och olika typer av arbetsmarknadsutbildning är nödvändig, särskilt tidigt i mottagningsprocessen, men det är inte en tillräcklig förutsättning för en snabb ekonomisk integration. Flera nya studier har dessutom påpekat att den nya flykting- och anhöriginvandringen har särskilda utmaningar vilket motiverar individualiserade utbildningsinsatser, givet heterogeniteten i de utrikes föddas färdigheter (Ackum, 2020).