Samverkansrutiner, -insatser och -former

6.2 Samverkansuppbyggnad i Malmö

Detta delavsnitt presenterar de mest nämnda samverkansrutiner, -insatser och -former under intervjuerna mellan socialtjänsten och polismyndigheten i Malmö. Professionellas synsätt på samverkansaktörernas olika uppdrag samt hur samverkan skiljer sig beroende på ungdomens kriminella utvecklingsgrad framförs också.

6.2.1 Samverkansrutiner, -insatser och -former

Socialarbetare Johan berättar att socialtjänsten ska genomgå en omorganisation för att det ska bli mer specialiserat där det bl.a. kommer finnas en sektion för ungdomar med eget beteende vilket inte finns idag. Johan berättar att det kan vara en konsekvens av myndigheternas svårighet med att

få ungdomar i Malmö att sluta begå brott. Det Johan nämner kan kopplas till att det finns en samverkansöverenskommelse/avtal i Malmö mellan Polismyndigheten och Malmö stad, Trygg och säker, utifrån politiska direktiv för att minska brottsligheten, vilket nämns av flera informanter. Detta kan kopplas till att myndigheter och andra offentliga aktörer får uppgiften av statsmakterna att samverka (Danermark 2000). Enskilda organisationer kan inte alltid uppnå syftet med verksamheten och behöver därför hjälp av varandras resurser för klientens bästa (Basic 2012). Detta kan förstås med den systemteoretiska organisationsteorin (Öquist 2018; Jacobsen & Thorsvik 2014), där alla delar i ett fenomen behöver beaktas, som i detta fall är både polisens och socialtjänstens arbete i förebyggandet av ungdomsbrottslighet.

Informanterna menar att de politiska direktiven utformar deras arbete utifrån att det ska samverkas. De förklarar att det finns ett samverkansbehov utifrån att myndigheterna behöver varandra men också att samverkan är tids- och resurskrävande. Örat mot marken är en samverkansrutin som nämns av flera informanter; med regelbundna möten mellan cheferna för de olika förvaltningarna och polisen där det diskuteras trender och arbetssätt för att fånga upp nyanser. Tom från polisen påpekar att det behöver vara resurspersoner (chefer) som är med i denna samverkansform för att kunna ta snabba beslut på plats, vilket styrs av förutbestämda strukturella ramar och som kan förstås med följande mening. Det är hos de högre instanser och tillsynsmyndigheter som de strukturella ramarna sätts för vilka valmöjligheter som verksamhetsansvariga har för att fatta lokala beslut (Andersson 2009).

Utöver Örat mot marken nämns flera rutiner i samverkansarbetet, bl.a.

orosanmälningar som är den vanligaste rutinen enligt informanterna.

Regelbundna avstämningsmöten mellan polismyndigheten (mest

områdespoliser²) och socialtjänsten nämns också av flera informanter. Mötena anses vara en positiv rutin i förhållande till relationsskapande och till att få gemensam lägesbild mellan samverkansaktörerna. Tom berättar att förebyggandet av glapp i myndigheternas system möjliggörs genom samverkansmöten avseende ungdomar som fyllt 18 år och ska flyttas över till vuxenenheten. Detta genom att ibland behålla de öppna utredningarna även efter 18 års ålder:’’[...] Risken är ju att då ska de lyftas över till vuxenavdelningen, och då är det alltid en risk att man faller mellan stolarna.

Att dem inte fångar upp dem och fullföljer det man börjat med’’. I likhet med Tom skriver Johansson (2014) att när varje aktör bidrar med sina resurser möjliggörs hanteringen av frågor som annars skulle fallit mellan aktörernas system. Detta kan kompletteras med Åström et al. (2013) som skriver att socialarbetaren förlitar sig på lättillgängliga och bekanta insatser. När myndigheterna tillsammans hanterar frågor om ungdomens situation för att förebygga ungdomars risk att falla mellan stolarna, kan respektive myndighets känslor av hjälplöshet enligt Öquist (2018) hanteras genom ett helhetsperspektiv på situationen. I detta fall genom att myndigheterna tillsammans diskuterar fram en lösning. Det kan även förklaras med samverkansteorin där insatser sätts in i samverkan för att bli mindre omfattande (Danermark 2000). Med hjälplöshet avses i detta exempel känslor av saknad på kontroll och påverkan avseende en ungdom som ska flyttas över till vuxenavdelningen där ärendet inte fullföljs eller fångas upp.

Samverkansformen SSPF mellan skola, socialtjänst, polismyndighet och fritid som arbetar mest på generell- eller/och gruppnivå i Malmö, nämns också av informanterna. Insatser som många informanter nämner är lyftet, en

2En områdespolis arbetar lokalt med kontakt- och förtroendeskapande utifrån den problembild som finns för det aktuella området (Polismyndigheten 2020).

insatsgrupp till barn och unga, samt social insatsgrupp (SIG) riktad till unga vuxna. I lyftet tillfrågas ungdomen och vårdnadshavare beroende på ungdomens ålder om samtycke till informationsutbyte mellan polismyndighet och socialtjänst. Detta till skillnad från SIG där polisen är en del av insatsen.

Viktoria från polisen uppger att hon önskar att polisen får vara en större del i lyftet. Studien om SIG i Linköping visar att det finns behov av ökat samförstånd kring om fokuset ska läggas på det brottsförebyggande arbetet eller på de som väljer att lämna en kriminell livsstil (Johansson & Kangasvieri 2015). Avgränsningen av en målgrupp bidrar till att de professionella effektivare prioriterar rätt ungdom som behöver stöd (Anderssons 2009).

Socialarbetare Johanna bekräftar det nämnda och berättar att det är uppdelat i Malmö; de som är lite yngre och i riskzon ska få lyftet som insats, medan unga vuxna som har kommit långt i sin kriminalitet och som vill bryta denna livsstil hänvisas till SIG. Johanna berättar också att det har gjorts en genväg in till SIG medan lyftet går den vanliga vägen genom socialtjänstens mottagning.

Samordnare på SIG gör en kort kartläggning kring den enskilde, som sedan skickas till vuxenenhetens mottagning där insatsen inleds. Detta för att snabbt fånga upp dem som vill lämna en kriminell livsstil, vilket kan kopplas till önskan avseende lyftet som Peter från polisen uttrycker:

Om vi möter en ungdom som vi känner stor oro för, då vill jag kunna gå till lyftet och direkt säga: här har vi en kandidat. Vi har pratat med föräldrarna. Men så funkar det inte, man måste gå via

socialsekreterare och hela den gången, och jag vet inte riktigt. Ibland skulle jag vilja ha en snabbare väg in, en akut väg in.

Peters och Victorias önskningar avseende lyftet som inkluderar yngre ungdomar kan förstås med Andersson (2009) som skriver att det är

återkommande debatter i forskarvärlden om hur samhället bör hantera normbrytande barn och ungdomar i Malmö. Det kan även kopplas till Kassman, Wollter och Oscarsson (2016) om att bättre arbetsmetoder krävs för att få möjlighet att fånga upp ungdomar i riskzonen. Den systemteoretiska organisationsteorin visar att organisationer alltid syftar till förbättring (Jacobsen & Thorsvik 2014). Detta kan enligt Peters och Victorias önskan, som grundar sig i att uppnå målet med att förebygga brottslighet, uppfyllas genom samverkan.