Scenario 1

Scenario 1 baserar sig på den strategi som vi har fått presenterad för oss då vi undersökt det nya ödet. Strategin går ut på att allt som ska kallvalsas går genom Linje 76 båda glödgningarna samt att allt material som behöver gå genom Färdigställningen ska gå genom Linje 76.

• Allt kallvalsat stål går genom Linje 76 • Alla band går genom nya AP-linjen • All plåt går genom Linje 76

Scenario 1 bygger på en önskan att minimera transporterna i verket. Genom att allt som ska till Färdigställningen körs i Linje 76 genererar det mindre transporter än om material ska transporteras från nya AP-linjen till Färdigställningen.

Den nya AP-linjen utrustas med kantklipp och kan därför färdigställa band, medan plåt fortfarande måste gå genom Färdigställningen för klippning och syning. Kallvalsat material som fortfarande måste gå genom Z-high ska gå genom Linje 76 både första och andra glödgningen. Detta scenario bygger även på att inget glättvalsverk köps till nya AP-linjen varför yta 2B måste gå genom Linje 2000.

6.7.2 Scenario 2

Scenario 2 är en specialisering av scenario 1. Här har den nya AP-linjen utrustats med ett glättvalsverk, till skillnad från scenario 1, vilket kan öka kvaliteten på yta 2B och ge möjlighet att experimentera med nya produkter. Allt material som valsas med yta 2B körs genom AP-linjen andra glödgningen.

• Alla band går genom nya AP-linjen • Allt 2B går genom nya AP-linjen

6. Simulering 51

Skulle den nya AP-linjen utrustas med ett glättvalsverk skulle kvaliteten av material med yta 2B kunna förbättras och dessutom skulle även specialstål kunna valsas med den ytan.

6.7.3 Scenario 3

Scenario 3 bygger på ett högt resursutnyttjande av en linje. Om en av linjerna går på högsta kapacitet kan all överstigande efterfrågan tas om hand av den andra linjen.

Scenario 3a

• Fyll Linje 76

Scenario 3b

• Fyll AP-linjen

Genom att utnyttja hela kapaciteten på en av linjerna skulle uppstartskostnaderna kunan minskas. Detta scenario illustrerar även vad som skulle kunna hända om kapaciteten på den ena linjen skulle vara tvungen att sänkas, alternativt vad som skulle hända om en av linjerna skulle behöva stannas.

6.7.4 Scenario 4

I scenario 4 skickas materialet till den glödgnings- och betningslinje som har lägst lagernivå. Detta gör att de båda linjerna används lika mycket.

• Jämnt resursutnyttjande

Båda resurserna används lika mycket för att få ett jämnt öde och för att använda den loso som Lean porduction står för. Genom att hålla ett jämnt öde genom de båda linjerna kan man minimera antalet materialbriststopp.

6.7.5 Scenario 5

För att underlätta schemaläggning körs smalt material i Linje 76 och brett material i nya AP-linjen i scenario 5.

• Smalt material går genom Linje 76, brett material går genom nya AP-linjen

Genom att specialisera de olika linjerna på olika typer av stål kan man öka produktiviteten och kvaliteten på producerat material, detta genom att man kan minska antalet ställ och valsbyten.

6.7.6 Scenario 6

Scenario 6 testar systemet genom att öka mängden kallvalsat material och/eller plåt. Kallvalsat mate- rial och plåt tar extra tid i produktionen och ökar trycket på Bredbandverket respektive Färdigställ- ningen. För att resultatet ska ge en bra bild baseras övriga parametrar i scenario 6 på scenario 4.

Scenario 6a

6. Simulering 52

Scenario 6b

• Ökning av det kallvalsade materialet från 27 till 50 %

Scenario 6c

• Ökning av det kallvalsade materialet från 27 till 50 % • Ökning av mängden plåt från 50 till 75 %

Det kallvalsade materialet kräver två extra operationer och det kan därför vara intressant att under- söka vad som händer om mängden kallvalsat material ökar markant. Plåten tar mycket längre tid i Färdigställningen, vilket är en av de trånga sektorerna.

7. ANALYS

I den här delen besvaras de frågeställningar som ställts och förslag på lösningar ges.

7.1 Kapacitetsproblem

En observation vi gjort är den ojämna kapaciteten genom verket. De siror vi fått fram ger oss en bild av att det nns en stor överkapacitet i nya AP-linjen och Linje 76, medan framförallt Färdigställningen är en trång sektor. Även Stålverket och Varmbandverket är trånga sektorer. De kapaciteter som är framräknade återges i tabell 7.1 (räknat på 48 veckor per år)

Tab. 7.1: Förväntade kapaciteter år 2015

Sträcka Kapaciet per år (ton) Kapacitet per vecka (ton) Stålverket 750 000 15 500 Varmslip 650 000 13 500 Nya slipen 300 000 13 400 Varmband 840 000 17 500 Linje 76 624 000 13 000 Nya AP-linjen 648 000 13 500 Z-high 192 000 4 000 Linje 2000 130 000 2 700 Slitter 130 000 2 700 Linje 13 130 000 2 700

Precisionsklipp efter behov efter behov Bockkran efter behov efter behov

Detta ger i sin tur en illustration enligt gur 7.1 där de trånga sektorerna syns tydligt.

Stålverkets och Varmbandverkets kapacitet är något som bör ses över om man vill utnyttja verket till max, men detta ligger utanför detta examensarbete. Det som vi väljer att fokusera på är de linjer med inomhuslager och som alltså har begränsad lagerkapacitet och som dessutom är trånga sektorer. Det är linjerna Z-high, Linje 2000 och Slittern i första hand, men även Linje 13. Precisionsklippen och Bockkranen används bara när något är avvikande från det normala och därför utgår vi från att dessa lagernivåer ska hållas så låga som möjligt.

Som nämnts i nulägesanalysen (se kap 5) är schemaläggningsprinciperna i Linje 76 och nu även den nya AP-linjen något som bör läggas fokus på, då de med de ökade volymerna riskerar att svämma över efterföljande linjer. Vi har därför tagit fram en modell som skulle kunna användas för den typen av problem (se bilaga D för ett enkelt förslag till grask utformning). Den modellen syftar till att ge en lättöverskådlig bild av hur läget ser ut i de linjer som kommer efter Linje 76 och nya AP-linjen. På så vis kan man snabbt se om någon linje har för mycket material och om Linje 76 och nya AP-linjen eventuellt måste stanna, eller om någon linje har stannat på grund av onödig materialbrist.

7. Analys 54

Fig. 7.1: Logistikröret 2015

Vi föreslår att man använder sig av principen med leverantörsstyrda lager , se avsintt ??, där Linje 76 och nya AP-linjen ska ses som leverantörer till "`kunderna"' Linje 2000, Slittern och Z-high. Det tillvägagångssättet skulle förbättra informationsödet mellan de olika linjerna avsevärt, då "`leveran- törerna"' blir ansvariga för att hålla "`kundernas"' lagernivåer på en önskvärd nivå. Det framtvingar dessutom att man som "`leverantör"' sätter sig in i hur "`kunden"' arbetar och därför jobbar över linjegränserna. På så sätt skapar man ett kontinuerligt öde genom produktionen istället för att ha enskilda linjer som suboptimerar var för sig, vilket vi fått intrycket av förekommer på vissa linjer idag. Detta är ett steg i rätt riktning mot att bli processorienterade istället för funktionsorienterade och för att kunna dra nytta av alla de fördelar som det innebär (se avsnitt 3.4).

De nackdelar som omnämns vid leverantörsstyrda lager som till exempel att det kan vara svårt att avgöra hur mycket information som ska delas mellan parterna försvinner helt i det här fallet i och med att leverantör och kund är samma företag.

Modellen, se bilaga D, fungerar som följer:

Först görs en daglig uppdatering av hur mycket som nns i lager före de linjer man försörjer. Här nns en notering om vad som är maximal lagernivå för respektive linje. Eftersom lagren styrs med automatkran med dedikerade lagerplatser för specika dimensioner är en uppdelning med avseende på detta gjord(sirorna 1-4).

Efter detta görs en ihopräkning av det som nns låst på körplan för Linje 76 och nya AP-linjen och vart det är på väg. Målet är sedan att varje dygn ha en dygnsproduktion för den efterföljande linjen på körplan uppdelat på de båda linjerna. Överskottet i kapacitet ska sedan användas för produktion mot de styrda lagren och/eller fylla upp lager som har för låg nivå. Den återstående produktionsti- den används till planerade underhållsstopp för att säkerställa kvaliteten i linjerna. Genom att räkna ihop det material som nns låst på körplan med det som nns tillgängligt för planläggning och jäm- föra med hur mycket som är önskvärt kan man uppnå en optimal körplan med ett jämnt öde utan "`översvämning"'.

7. Analys 55

Med det här arbetssättet kan ansvarig schemaläggare för Linje 76 och nya AP-linjen enkelt informera efterföljande linjer om hur mycket material som de kan förvänta sig under det närmaste dygnet och dessa kan då i ett tidigt skede ge åsikter på planläggningen.

7.2 Integration

Personalen på de olika linjerna på Avesta Jernverk har förvånansvärt lite insikt i vad som händer på de andra linjerna i ödet. Det saknas samordning mellan framförallt Varmbandverket och KBR- ödet, vilket ökar risken för suboptimering och planeringsmisstag. Det är exempelvis svårt att följa ett band bakåt i ödet och det nns ingen kontroll i planeringen framåt. Datasystemen är en del av det problemet.

7.2.1 Datasystem

Ett av de största problemen vi har stött på under vårt arbete på Outokumpu Avesta är bristen på samordning av information. Idag används olika planeringssystem i de olika delarna av verket. Dessa system är inte kompatibla med varandra och kan därför inte utbyta information. Stålverket, Varm- bandverket och KBR har alla egna system och databaser. Det gör att det är mycket svårt att få en övergripande bild av hur ödet fungerar.

Med samma datasystem skulle integrationen öka och de olika linjerna skulle kunna samplanera med varandra och detta skulle även underlätta översikten av ödet.

Det är också mycket svårt att få tag i någon som har en övergripande insikt i hur exempelvis lager- systemen fungerar, då det är olika från linje till linje. Samplanering mellan linjerna skulle också kräva ett gemensamt system. Att verket är så segregerat ger intryck av att det fortfarande består av olika företag som råkar benna sig på samma område. Det nns idag planer på att investera i ett nytt gemensamt datasystem, men det är just nu lagt på is. Ett nytt datasystem är dock något som vi starkt rekommenderar och är övertygade om att företaget skulle tjäna på. Det skulle bidra till ett mer processorienterat företag, hela vägen från Stålverket till slutkund.