Den här delen av uppsatsen vigs åt en undersökning av hur supportrarna själva ser på sig själva och supporterkulturen som ett kulturarv, och hur det i så fall utrycks. Ett frågeformulär skapades och den skickades ut till supportrarna via de tre olika supporterföreningarnas plattformar i sociala medier. I den här delen kommer svaren på frågeformuläret från supportrar från de tre olika föreningarna att förmedlas och analyseras.
Ett stort antal personer har tagit del av och besvarat det utskickade frågeformuläret, vilket också har fått en bra spridning genom vilka det är som har besvarat frågorna. De 196 respondenterna fördelade sig i tre grupper: 90 supportrar till Edsbyn, 56 supportar till Djurgården och 50 supportrar till Leksand (tabell 1). Åldersmässigt har det varit en ganska jämn fördelning mellan två åldersgrupper (se tabell 2): de mellan 26–40 och de mellan 41–60 år. 32 respondenter var 25 år eller yngre, 61 respondenter var mellan 26–40 år, 74 respondenter var i åldersgruppen 41–60 år, och den sista gruppen på 60 år eller äldre bestod av 29 respondenter.
Könsfördelningen i tabell 3 visar en kraftig övervikt av män. Totalt besvarades frågeformuläret av 163 män och 33 kvinnor. Detta resultat är dock inte oväntat då det speglar könsfördelningen i supporterkulturen i stort. Det har också varit bra uppslutning till att besvara frågeformuläret från alla de tre lagens supportrar vilket har gett en bra grund för analysen.
Den övervägande majoriteten, 89% av respondenterna räknade sig till skaran av aktiva
supportrar, som vi kan se i tabell 4. De flesta av dessa (totalt 41%, 79 personer) svarade att de hade varit aktiva supportrar i 21 år eller mer. Endast 10% svarade att det inte var aktiva
supportrar. De flesta svarande säger sig också vara medlemmar av en supporterförening och de flesta har varit det i flera år. Tabell 6 visar att den största gruppen (26%) har varit medlemmar i en förening i 11–20 år, och den näst största gruppen (23%) har varit medlemmar i 21 år eller mer. 19% svarade att de inte var medlem i någon supporterförening överhuvudtaget.
Efter urvalsfrågorna ombads respondenterna att kort beskriva supporterkulturen i den egna klubben. Den frågan ställdes först, för att ge en bild av vad supportrarna själva tycker om sin egen klubbs supporterkultur utan några ledande frågor.
Av de som svarade på frågeformuläret var det endast ett fåtal som svarade negativt gällande sin egen klubbs supporterkultur. En respondent svarade att ” […] Dom som man träffar som går på match är oftast alldeles för negativa mot andra lag och mer intresserade av skällsord än hylla det egna laget. Godare stämning från klacken skulle nog få m[ig] att gå på mer match. Tyvärr
37
upplever jag inte djurgårdens supporterkultur speciellt barnvänlig.” En Leksandssupporter svarade att ”Supporterkulturen i Leksands IF är väldigt positiv och fokuserad på att stötta det egna laget. Ibland kan det dock bli lite väl mesigt.”
Det som framträder mest tydligt är att de allra flesta av respondenterna var mycket positivt inställda till den egna supporterkulturen. Det var som nämnts ovan ytterst få som beskrev något negativt, och de som gjorde det sade det ofta tillsammans med översvallande positiva ordalag. Ett ord som återkom många gånger bland svaren var ordet ”gemenskap”. Det var återkommande bland supportrar till alla lagen när de skulle beskriva den egna supporterkulturen. De flesta använde ordet gemenskap tillsammans med andra ord, som till exempel: ”Gemenskap och välkomnande.” samt ”Fantastisk. Gemenskap. I med- och motgång och oavsett division.” Sett över alla svar var gemenskap det ord som var vanligast förekommande, och nämndes i 28 av svaren. Även andra ord med en liknande innebörd som gemenskap förekom också bland svaren. Många beskrev supporterkulturen i sin klubb som ”familjär” och att de har en ”samhörighet”. Tillsammans ger det här en bild av att supportrar oavsett klubb anser att supporterkulturen i den egna klubben kan beskrivas som någon form av gemenskap, som är familjär och skapar en känsla av samhörighet.
Tätt efter gemenskap som beskrivning kom ordet ”kärlek”. ”Tradition” var också det ett ord som användes flitigt, speciellt supportrarna till Edsbyn använde sig av tradition till att förklara sin supporterkultur. Ordet tradition återkom oftast tillsammans med kärlek och stolthet,
supportrarna beskrev det som deras egna ledord. En svarade med ” […] ’Kärlek, stolthet, tradition’ är våra ledord som på ett utmärkt sätt beskriver vad föreningen står för och vad den betyder för oss supporters.”
På frågan om respondenterna upplever att det är olika supporterkultur kring olika sporter och klubbar, svarade hela 85% att de upplevde att kulturen skiljer sig åt (se tabell 7).
Kommentarerna på den frågan skiljer sig också beroende på vilken klubb man som supporter tillhör. Flera som sa sig vara supportrar till Edsbyn svarade att de kände att supporterkulturen inom hockeyn och fotbollen är hårdare och nedvärderande. Flera nämnde att fotbollen och storstadslagen har en aggressivare attityd. En respondent svarade ” Fotbollen har en svans av kriminella bland fansen” en annan svarade med ”Storstadslagen känns som väldigt patriotiska mot sitt lag. Känns som att de har svårt att acceptera att andra lag är bättre vid en förlust”. Det syns en tydlig trend bland svaren, att man som supporter lyfter det egna laget och den egna kulturen och ser den som den bättre och mer önskvärda.
38
På frågan om de fick välja en sak/sång/färg eller dylikt som fick symbolisera kulturen kring ditt lag, vilken/vad skulle de välja blev svaren ganska snarlika varandra. Klubbens färger var något som de flesta av respondenterna lyfte fram. Rött och blått för Edsbyn, vitt och blått för Leksand, och för Djurgården gult, rött och blått, eller blått i blått, som är färgerna på Djurgården fotbolls matchtröjor. Efter färgerna svarade också många med exempel på någon sång som framförs på matcherna.
På frågan om de kopplade några av orden historia, nostalgi, tradition, identitet, gemenskap och ritual – ord som typiskt används inom kulturarvssektorn – till hur de själva ser på
supporterkulturaren blev det en del intressanta resultat som tabell 16 visar. De flesta av de nämnda orden var något som många supportrar själva kopplade till hur de såg på den egna supporterkulturen. Det speglade också svaren på den föregående frågan, där vissa ord dök upp mer frekvent än andra. De kunde välja flera ord ur listan, som de tyckte passade in med sin syn på supporterkulturen.
70% svarade att de kopplade ordet historia till hur de ser på supporterkulturen. Som en respondent kommentarade: ”Jag tycker att det är viktigt att man kan sin historia, som ung supporter så bör man försöka skola sig i varför det ser ut som det gör idag, och hur det har fungerat tidigare.” Klubbens historia var något som återkom genomgående i svaren på flera av frågorna, och framstår som något som supportrarna tyckte var viktigt. Vikten av att de nya yngre supportrarna skulle kunna sitt lags historia, kopplades också i hög grad till tanken på
gemenskap. Svaren vittnar även om hur klubbarna och supportrarna använder sig av den egna klubbens och bygdens historia, ofta i syfte att marknadsföra produkter och matcher, något som har uppmärksammats även tidigare i undersökningen.
Det var färre, bara 39%, som kopplade ordet nostalgi till hur de ser på supporterkulturen. Det är intressant att det var så få som kopplade till det ordet då klubbarna och supporterföreningarna ganska ofta använder sig av det nostalgiska i sitt arbete för att nå ut till supportrarna.
Tradition var ett ord som de flesta, hela 89% av de svarande, kopplade ihop med
supporterkulturen. I många kommentarer förekommer också ordet tradition. Det ordet återkom särskilt ofta när de kort skulle beskriva kulturen i sin egen klubb. Här förekom svar som ”[…] Anrik kultur av framgång. Stark känsla av tradition och historik.”, ”Stark gemenskap med klubben och orten. Liten ort och mycket lång tradition” och ”Stolthet, tradition och identitet. Den lilla orten mot de stora drakarna.” Tradition är alltså en tydlig gemensam nämnare mellan supporterkulturen och kulturarvsfältet.
39
Frågeformuläret ställde frågan ”UNESCO definierar Immateriellt kulturarv som uttryck,
kunskap samt föremål och platser som grupper eller individer anser är en del av deras kulturarv. Detta är något som överförs mellan generationer och återskapas ständigt. Tycker du att detta passar in med hur du ser på supporterkulturen och i så fall hur?” Den stora majoriteten av de som besvarade frågeformuläret, ungefär tre fjärdedelar, ansåg att det finns små eller stora likheter mellan supporterkulturen och hur immateriellt kulturarv definieras. Flera av dem som besvarade den frågan skrev även intressanta kommentarer. Bland annat svarade en respondent att, ”Absolut, ramsorna, historierna stadion och normer. Allt förs mellan generationerna och nya supportar som ej växt upp med Djurgården”. En annan respondent gav en väldigt tydlig
beskrivning på detta fenomen med kunskap som överförs mellan generationer. Hen lyfte fram det med ”Ja. Tex vår klack skriker ’Nu läll’ vid hörnor. När jag började gå på bandy som 12 åring på 70-talet lärde jag mig det av de två äldre generationerna. Idag ser jag att två
generationen efter mig har lärt sig detsamma. Samma sak med det ordet ’Edsbykvarten’. Dessa har alltså vad jag har erfarenhet av funnits i minst fem generationer och jag är övertygad om att den förs vidare till kommande generationer.” Just det här med att kunskap, ideologi och
beteenden var något som överförs mellan generationer av supportrar är något som är
återkommande bland kommentarerna. Genom hela frågeformuläret syns en tydlig trend: hur viktig överförandet mellan generationer var för den enskilda personen och supporterkulturen i stort.
Detta tycks också vara något som förenat supporterkulturen i alla tre klubbarna. Många berättar om hur kunskapen om sångerna och beteende är något som överförs mellan de olika
generationerna. De flesta pekade som sagt på att de själva lärt sig från antingen från äldre släktingar, föräldrar eller de äldre och mer erfarna som redan fanns på läktarna. Här går det tydligt att se en koppling mellan hur supportrarna själva ser på sin kultur och hur UNESCO definierar immateriellt kulturarv.
Det var endast ett fåtal av de som besvarade formuläret som tyckte att det inte gick att se likheter mellan de här två fenomenen eller inte var säkra på att det gick. Det förekom svar som ”vet ej” eller ”har inte tänkt i de banorna”, och till och med ett starkt ”nej, släpp Unesco”. Det var klart fler som var osäkra eller inte hade tänkt i de banorna än de som direkt sa nej.
När de som besvarat frågeformuläret nu hade fått ta del av UNESCOs definitioner av
immateriellt kulturarv, identifierade de då supporterkulturen som en form av kulturarv? I tabell 17 ser vi att en kraftig majoritet, 84% svarade att ja de identifierar supporterkulturen som en del
40
av ett kulturarv, endast 5% sa nej och 12% svarade vet ej. Det blir tydligt att supportrarna, efter att tagit den av UNESCOs definitioner, själva ser sin supporterkultur som en form av kulturarv. Några av de som svarade ja skrev också kommentarer som ”Den förs ju vidare från generation till generation”, ”Känns viktigt med föryngring och att värderingar och historia förs vidare.” och ”Passar in på beskrivningen. Minst sagt.” Även om den stora majoriteten sa att det gick att identifiera supporterkulturen som ett kulturarv fanns det kommentarer som var lite mer reserverade. En av de som svarade nej på frågan kommenterade det med följande: ”Inte enligt den definitionen, nej. Supporterkultur är något annat i min mening.” Andra som var mer osäkra eller inte villiga att klassa det som kulturarv kommenterade det bland annat med: ”Tycker nog det men känns lite förmätet att kalla det kulturarv. Men det stämmer ju in på definitionen.”. En annan svarade att det var ”Inget jag reflekterar över eller bryr mig om.”
Den tydligaste bilden är att bland de som svarade, ansåg den stora majoriteten att det gick att identifiera supporterkulturen som en del av ett kulturarv. De flesta kopplade dessutom också termer som förknippas med kulturarv till något som går att beskriva supporterkulturen med. Det är vidare också intressant att den negativa respondenten mest pekade på att det var förmätet att kalla supporterkulturen som en del av kulturarv. Kommentaren tyder på att respondenten tyckte att ”kulturarv” känns lite högdraget och arrogant och att supporterkulturen då inte kan tillskrivas samma epitet.
De olika supportergrupperna har svarat ungefär likvärdigt på den här frågan. Bland de 56 Djurgårdssupportrar som svarade på frågeformuläret svarade 4 nej och 4 svarade vet ej på frågan om det gick att identifiera supporterkulturen som en del av ett kulturarv. Bland de 90 supportrarna till Edsbyn svarade 4 nej och 13 svarade vet ej. Bland de 50 supportrarna till Leksand svarade bara en nej och 5 svarade vet ej.
De olika supportrarna verkar ändå vara i stort sett överens i frågan om supporterkulturen kan definieras som kulturarv. Det går alltså inte att se någon större avvikelse bland svaren, och slutsatsen blir att alla de undersökta klubbarnas supportrar, identifierar sin supporterkultur och de uttryck de tar sig som en form av kulturarv.
I frågeformuläret ställdes också frågan hur supportrarna skulle ställa sig om supporterkulturen skulle bli klassad som ett kulturarv. Först fick de en kortare bakgrund i vad som generellt sker med fenomen som klassas som kulturarv och hamnar på UNESCOs lista över immateriellt kulturarv. De fick sedan svara på en skala hur de ställde sig till ett sådant scenario: ”Mycket negativ” ”Negativ” ”Ingen åsikt” ”Positiv” och ”Mycket positiv.”
41
Resultatet som vi kan se i tabell 18 blev: 7% svarade ”Mycket negativ” 8% svarade ”Mycket positiv”, 19% svarade ”Negativ”, 25% svarade ”Positiv” och den största gruppen (41%) svarade ”Ingen åsikt.” 33% av respondenterna var alltså positivt inställda till att klassa supporterkulturen som ett immateriellt kulturarv inom ramen för UNESCOs definitioner. 26% svarade att de var negativt inställda.
Bland supportrar till Djurgården (se tabell 19) svarade 20% att de var positiva eller mycket positiva till att supporterkulturen skulle klassas som ett skyddsvärt kulturarv på UNESCOs lista. 30% sa sig vara negativt eller mycket negativt inställda och 41% hade ingen åsikt i frågan. Det finns alltså en tydlig övervikt bland supportrarna till Djurgården som var negativt inställda till att klassa supporterkulturen som immateriellt kulturarv och föras upp på listan. Några
kommenterade att de inte behöver UNESCO eller någon annan myndighet för att skydda och bevara supporterkulturen: ”Vi behöver inte UNESCO för att få supporterkulturen att leva vidare, det klarar vi alldeles utmärkt själva.”
En annan återkommande åsikt var att supporterkulturen är ett fenomen som är i ständig
förändring. Det är inte något som kan ”låsas fast” i tiden och hindras från att utvecklas. Ett par kommentarer förklarade det uttryckligt som ”Jag har svårt att se hur läktarkulturen inte ska kunna förändras över tid. Det kommer nya influenser, som utvecklas under tid. Jag har väldigt svårt att se att någon myndighet ska bestämma att nu är läktarkulturen på det här sättet och det kan inte förändras då det som jag svarat innan förändrats under de år jag gått på fotboll.” En annan skrev: ”Supporterkulturen lever och måste förändras, för länge sen var alla influenser från England t.ex, nu är det mer Sydamerika, Italien osv. Det måste ändras för att fortsätta vara aktuellt för dom unga som oftast är mest aktiva”
Bland supportrarna till Leksand blev svaren lite annorlunda. Som tabell 20 visar svarade 38% att de inte hade någon åsikt i frågan, 32% var negativt eller mycket negativt inställda, medan 30% svarade att de var positiva eller mycket positiva till att supporterkulturen klassades som
immateriellt kulturarv enligt UNESCOs definitioner. Det var bland supportrarna till Leksand alltså en klart större grupp procentuellt som var positivt inställda jämfört med Djurgården. De negativt inställda supportrarna till Leksand gav liknande kommentarer som Djurgårdens supportrar, och det tydligaste temat var förändringen. En respondent kommenterade:
”Förändringar hör till supporterkulturen. Utan förändringar hade vi inte haft exempelvis
supporterresor, ramsor eller tifon.” och en annan svarade att ”Vi vill alltid kunna förändra oss.” En annan respondent gjorde en lång utläggning om risken med att utnämna supporterkulturen till kulturarv, ”kulturarv får inte innebära en fastlåsning i ’fornstora dar’. I sådana fall kan bara i
42
stort sett utdöda fenomen (såsom kanske att slå med lie) göras till kulturarv, där fenomenet skyddas för att inte dö ut helt. Men om kulturmärkning av pågående verksamheter, såsom supporterkultur, skulle låsas fast i ett nuläge eller dåtida läge för att bevara det som varit blir det på bekostnad av utveckling och framtid – då kommer supporterkulturen snabbt kännas förlegad och utdaterad och en sådan kulturmärkning kan innebära stor risk att just det som avses skyddas upphör.”
Bland de som var positiva nämndes även där risken för vad som skulle hända som
supporterkulturen inte skulle få förändras och utvecklas, ”Att bevara, dokumentera och främja låter positivt. Men klart det ska också ska få utvecklas. Det som är viktigast och som ska bevaras är kärnan, kärlek till det egna laget. Och skölden så klart! Hat och skit ska inte få höra hemma.” Supportrarna till Edsbyn valde i hög grad ”ingen åsikt” (se tabell 21). Hela 39% sade sig inte ha någon åsikt i frågan, medan 17% var negativt eller mycket negativt inställda. Den stora
skillnaden märker vi i det sista svarsalternativet, där 40% av supportrarna till Edsbyn sa sig vara positivt eller mycket positivt inställa till att supporterkulturen skulle klassas som ett kulturarv och hamna på UNESCOs lista.
Det går alltså att se en tydlig skillnad om vi jämför supportrarna till de olika klubbarna.
Supportrar till Edsbyn var mest positivt inställda och supportrarna till Leksand var mest negativt inställda, tätt följda av supportrarna till Djurgården. Det pekar på att det finns skillnader mellan klubbarnas supportrar i hur man ser på supporterkulturen som något som borde skyddas och bevaras via officiella institutioner och myndigheter.
När vi delar upp svaren på frågan efter ålder blev svaren som följer. I den yngsta ålderskategorin som var upp till 25 år (tabell 22) svarade 50% att de inte hade någon åsikt om att
supporterkulturen skulle klassas som ett kulturarv. 3% var mycket negativa och 9% svarade att de var negativa. 25% var svarade att det var positiva och 3% var mycket positiva. 9% av de som tillhör den yngre ålderskategorin svarade inte alls på frågan. Slår vi ihop det var det 12% som var negativa och 28% var positiva.
I tabell 23 ser vi att i ålderskategorin med personer 26–40 år svarade 41% att de inte hade någon åsikt gällande om supporterkulturen blev klassat som kulturarv. 8% var mycket negativt
inställda och 25% svarade att de var negativa. 15% sa att de var positiva och 5% var mycket positiva. 7% i den här ålderskategorin svarade inte på den här frågan. I den här åldersgruppen var 33% negativt inställda och 20% var positivt inställda.
43
I gruppen 41–60 år (tabell 24) svarade 38% att de inte hade någon åsikt. 8% av den här gruppen var mycket negativa och 18% svarade att de var negativa. 8% svarade att de var mycket positiva och 26% var positiva. I den här åldersgruppen var det 3% som inte svarade på frågan. 26% svarade att de var negativa och 34% att de var positiva.
I den sista gruppen (tabell 25) och som bestod av de äldsta på 60 år eller över, svarade 28% att de inte hade någon åsikt i frågan om supporterkulturen skulle bli kulturarv. 3% var mycket negativa och 14% var negativa. 18% i den här ålderskategorin var mycket positiva och 38% var positiva. I den äldsta ålderskategorin svarade alltså 17% att de var negativa och 55% att de var positiva till frågan.