Kärlek, stolthet, tradition
En studie av supporterkultur som kulturarv
Nicklas Widing
________________________________________________________ Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet
Institutionen för kultur och estetik, Kulturarvsstudier 106 91 Stockholms universitet
08-16 20 00 vx
Handledare: Anna Källén
Titel och undertitel: Kärlek, stolthet, tradition: En studie av supporterkultur som kulturarv
Författare: Nicklas Widing
Kontaktuppgifter till författaren: nicklas.widing@outlook.com
Uppsatsnivå: masteruppsats
Ventileringstermin: Vt. 2021
ABSTRACT:
Det har skett stora förändringar inom kulturarvsfältet under senare tid, immateriella världsarvs, har öppnar upp för nya områden att utforska i termer av kulturarv.Idrotten och i synnerhet supporterkulturen har aldrig betraktats som en del av kulturarvsfältet. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om vi kan se fenomenet supporterkultur som ett kulturarv och hur det i så fall uttrycks. Ser supportrarna på sig själva som en del av kulturarvet och finns det skillnader mellan supportrar från olika lag och idrotter? Hur kan vi jämföra supporterkulturens kulturarv med nationens, som en form av föreställd gemenskap?
Källmaterialet består i den första delen av webbplatserna och souvenirshopar till de tre klubbarna Djurgårdens IF, Edsbyns IF och Leksands IF och deras supportrars. Den andra delens källmaterial består av ett online-frågeformulär som supportrar svarade på. Metoden för att analysera materialet består av en innehållsanalys och diskursanalys. Svaren kommer vidare att diskuteras utefter teorin om föreställd gemenskap från Benedict Anderson och
orientalism från Edward Said. Undersökningen visar på att fler av de uttryck som används inom supporterkulturen kan förstås i termer av kulturarv
Nyckelord: kulturarv, supportrar, idrott, supporterkultur, föreställd gemenskap, Benedict
Innehåll
Inledning... 4 Syfte ... 6 Frågeställning ... 6 Övergripande frågeställning ... 6 Underfrågor ... 6 Teori ... 7 Föreställd gemenskap ... 7 Orientalism ... 7 Metod ... 8 Forskningsläge ... 10Källmaterial och avgränsningar ... 13
Presentation av föreningarna ... 14
Disposition ... 15
Begreppsdefinitioner ... 16
Undersökning ... 17
Hur kan supporterkulturen och dess uttryck förstås i form av kulturarv? ... 17
Sånger ... 18
Tifo & läktararrangemang ... 24
Souvenirer ... 28
Ser supporterkulturen sig själva som en del av kulturarvet och hur utrycks det? ... 36
Supporterkultur som en form av föreställd gemenskap ... 47
Avslutande diskussion ... 59
Förslag på framtida forskning ... 65
4
Inledning
Jag har så långt tillbaka som jag kan minnas alltid klassat mig själv som någon form av
supporter. Idrotten och laget var under en period en stor del av mitt liv och vem jag var. Vi var alla del i något större sammanhang, på läktaren blev varje person en del av det som skapade helheten, ett assemblage om man vill. Jag fick en känsla av tillhörighet, en identitet när jag befann mig på läktaren med alla andra och visste att vi alla ville samma sak och arbeta mot samma mål. Miljontals människor i världen är på liknande sätt en del av en supporterkultur. Under mina år som supporter tänkte jag aldrig på supporterkulturen som något som går att beskriva i termer av kulturarv. Den tanken dök upp när jag började studera kulturarv mer noggrant. Det var nu jag började fundera kring om det inte skulle gå att förklara mycket av det vi supportrar gjorde som ett kulturarv.
Frågan om supporterkulturen är ett fenomen som går att förstå i termer av kulturarv väckte sig starkare efter att jag hade läst Mattias Frihammars studier av veteranfritidsbåtar och
människorna och känslorna kring dem. Han berättar om en festival för fritidsbåtar där någon startar upp en gammal båtmotor, vilket skapar en känsla av nostalgi bland besökarna, speciellt de äldre.1 Det var då jag började dra kopplingar till supporterkulturen och hur många, inklusive
jag själv, ofta minns tillbaka till svunna tider, när laget kanske var bättre eller en tid då vi var yngre och friare. Nostalgiska känslor förstärks när ramsor och sånger, som är äldre och har hängt med länge, börjar sjungas på läktarna. Där och då kan vi drömma oss bort och tillbaka till svunna tider.
Vidare kan vi se likheter med Frihammars studie i hur mycket musiken spelar roll. Under festivalen spelas klassiska båtlåtar som bakgrundsmusik, och en samling äldre män
synkroniserat klädda i sjömanskostym sjunger sångerna i kör.2 Det enda som skiljer dessa två miljöer är att supportrarna inte har sjömanskostym eller sjunger sånger om båtar.
Supportrarna klär sig även de på liknande sätt, ofta i matchtröja eller kläder med liknande färger eller uttryck. Sjunger gör supportrarna också. En skillnad är att båtkulturen kanske ses mer accepterande på. Det kan här då vara fruktbart att vi på motsvarande sett skulle kunna betrakta supporterkulturen som kulturarv. Supporterkulturen har dock problem med att det finns delar
1 Mattias Frihammar, Vattnet, ljuden, berättelserna – Veteranfritidsbåten i tre kulturella dimensioner, i Angöringar.
Berättelser och kunskap från havet, red. Leos Müller & Simon Ekström (Göteborg: Makadam, 2017) s. 90
2 Mattias Frihammar, Vattnet, ljuden, berättelserna – Veteranfritidsbåten i tre kulturella dimensioner, i Angöringar.
5
som kan ses som stökiga och rent av kriminella. Men på det stora hela är dessa bara en liten del av helheten som utgör supporterkulturen.
Ser vi till UNESCOS lista över immateriellt världsarv skulle en del av dess definitioner kunna appliceras även på supporterkulturen. Ett flertal immateriella kulturarv som redan finns på listan är vid första anblick slående lika uttryck som supporterkulturen kan associeras med. Varför kan till exempel traditionell musik och dans från Setesdal i Norge räknas som kulturarv med plats på UNESCOS lista men inte supporterkulturen?
Idrotten som ämne är något vi kan se börjar få mer utrymme inom kulturarvsforskningen. En betydande del av idrottsrörelsen saknas det dock fortfarande mycket forskning kring, nämligen supporterkulturen. Den forskning som finns idag är oftast inriktad på genus, ekonomi eller våldsamheter. Jag vill undersöka supporterkulturen för att se om det går att beskriva den och förstå den i termer av kulturarv. Jag vill undersöka vad som passar ihop och vad som inte passar in med hur vi idag generellt definierar och beskriver kulturarv.
Vidare vill jag också undersöka om en klassificering av supporterkulturen som kulturarv är något som är värt att eftersträva. Vad tycker supportrarna som står närmast och faktiskt utgör vad supporterkulturen är. Ser supportrarna sig själva och sin kultur som en form av kulturarv och är det något de strävar efter? Det är viktigt och av intresse att vi lyfter upp frågan och undersöker supporterkulturen ur andra synvinklar. Förhoppningsvis kan vi få fram ny information eller ett annat sätt att se på en sådan stor kultur.
Det pågår omfattande diskussioner om supporterkulturens vara eller inte vara i framtiden. Under tiden för den här undersökningen pågår det ett upprop från supportrar och även framträdande fotbollsspelare. De säger att de vill stå upp och rädda den svenska supporterkulturen mot den villkorstrappa som polisen satt upp, och som de (supportrar och spelare) menar hotar den svenska supporterkulturen.3 Mot den här bakgrunden kan vi fråga oss vad som händer om vi betraktar supporterkulturen ur en annan synvinkel, som kulturarv.
I den här uppsatsen vill jag alltså belysa supporterkultur från ett annat perspektiv än vad som gjorts i tidigare forskning. Supporterkulturen är en av vår tids stora subkulturer som berör en stor mängd människor. Trots detta tycks forskningen i flera fall vara ganska ensidig.
3 TT nyhetsbyrån, ”Landslagsspelarna kritiserar villkorstrappan”, aftonbladet.se, 24 februari 2021,
6
Syfte
UNESCO:s lista över immateriellt kulturarv kan ses som en signal till reformering av vår
uppfattning om kulturarv. Det officiella kulturarvet har gått från att vara något som rörde fysiska saker som monument och platser till att också innefatta saker vi inte kan röra vid.4 Den stora
förändring som skett inom kulturarvsfältet under senare tid, i synnerhet med det officiella erkännandet av immateriella världsarv, har öppnat upp för nya områden att utforska i termer av kulturarv.
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om vi kan se fenomenet supporterkultur som ett kulturarv och hur det i så fall uttrycks. Undersökningen kommer att fokusera på tre svenska föreningar och deras supportrar inom tre olika idrotter: fotboll, ishockey och bandy.
Undersökningen baseras på ett online-frågeformulär som har besvarats av supportrar i de tre valda föreningarna. Syftet är att undersöka om supportrarna själva ser sig som en del i ett kulturarv och om det finns någon skillnad i synen på supporterkulturen som kulturarv mellan olika idrotter, lag, geografiska platser och individer.
Min hypotes är att det går att förstå och beskriva supporterkulturen med hjälp av termer som används inom kulturarvsfältet. Jag vill undersöka hur klubbar och supportrar använder sig av sitt lags och bygdens historia i en del i att skapa en identitet för klubben och supportrarna.
Frågeställning
Frågeställningen kommer utgå från en övergripande frågeställning som sedan delas in i tre underfrågor som gör undersökningen tydligare.
Övergripande frågeställning
Hur kan vi förstå och förklara supporterkulturen som fenomen om vi utgår från fältet kulturarvsforskning och därmed förknippade termer och begrepp?
Underfrågor
1: Hur kan supporterkulturen och dess uttryck förstås i form av kulturarv?
2: Ser supporterkulturen sig själva som en del av kulturarvet och hur utrycks det?
7
3: Hur kan vi jämföra supporterkulturens kulturarv med nationens, som en form av föreställd gemenskap?
Teori
Uppsatsen kommer att undersöka hur vanligt förekommande begrepp och uttryck inom supporterkulturen kan förstås i termer av kulturarv. Den kommer också att undersöka om och hur supportrarna själva ser sig som en del av ett kulturarv och hur det tar sitt uttryck. Sist kommer det undersökas hur supporterkulturen kan jämföras med nationens föreställda
gemenskaper. För att lyckas med det kommer jag använda mig av följande teoretiska ramverk.
Föreställd gemenskap
Kan vi jämföra den gemenskap som finns bland supportrarna och supporterkulturen med den gemenskap som finns inom en nation? Supportrarna är uppdelade i grupper och föreningar där en gemenskap kan grundas och utvecklas. För att kunna besvara frågan om hur vi kan jämföra supporterkulturens kulturarv med nationens, som en form av föreställd gemenskap, kommer jag använda mig av Benedict Andersons teori om föreställd gemenskap. Hans fokus var på
nationalstaten och hans teori är att alla människor som tillhör en nation känner en gemenskap med varandra. Han menar dock att denna gemenskap endast är föreställd då det inte är troligt att man kommer träffa, prata eller lära känna alla människor som tillhör den gemenskapen.5 Supportrarna till de olika klubbarna består likt nationer oftast av stora mängder av människor där det inte är troligt att man som del i denna gemenskap någonsin kommer träffa alla andra supportrar inom föreningen. Trots detta finns det ändå en gemenskap supportrar emellan och inom klubben. Jag kommer undersöka hur gemenskapen ser ut inom de olika
supportergrupperingarna och hur det tar sig uttryck, samt om den gemenskapen går att jämföra med den föreställda gemenskap som Benedict Anderson urskiljer i nationsbygget.
Orientalism
Undersökningen kommer också att använda sig av teorin kring begreppet orientalism, som Edward Said myntade. Edward Said menar att det länge funnits en diskurs där västvärlden med Europa i spetsen sett sig som dominerande mot världen i öst.6
Identitetsskapandet är en viktig del i begreppet orientalismen som han skriver om. Han menar att man skapar en gruppgemenskap genom att tillskriva positiva och negativa egenskaper på olika
5 Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning (Uddevalla: Daidalos, 2005), S. 21.
8
grupper. Den egna gruppen, västvärlden i hans fall, ger sig själva positiva egenskaper som till exempel att väst är utvecklat, rationella och överlägsna. ”den andre” i det här faller öst tillskrivs negativa egenskaper som avvikande, outvecklade och underlägsna.7
Den här teorin kommer användas för att jämföra hans teori med om supportrarna själva ser någon skillnad mellan de olika supportergrupperingarna och lagen. Finns det liknande uttryck i hur väst såg och ser på öst och hur supportrarna ser på sig själva och andra.
Metod
Undersökningen bygger på kvalitativ innehållsanalys som den används i boken Textens mening
och makt.8 Metoden är vald för att kunna besvara de ovan ställda frågorna. Jag kommer använda kvalitativ innehållsanalys för att analysera hur kulturarv är värderat och förklarat i forskningen, i jämförelse med motsvarande teman inom supporterkulturen.
Utifrån tidigare forskning undersöker jag möjliga teman och ämnen som kan urskiljas när något klassificeras som kulturarv. Undersökningen kommer vidare att använda sig av dessa teman och definitioner av kulturarv för att jämföra med hur supporterkulturen beskrivs och se om det går att använda samma teman och definitioner för båda områdena. Det huvudsakliga
undersökningsmaterialet består av ett frågeformulär som har skickats ut till supportrar i de utvalda klubbarna. Frågorna fokuserade på hur supportrarna såg på sig själva som supportrar och den egna supporterkulturen. Frågorna fokuserade också på om det går att se likheter mellan uttryck och termer inom supporterkulturen med termer och uttryck vanliga inom
kulturarvsområdet. De fick även frågor kring hur de såg på gemenskapen och den egna identiteten. Jag bad dem vidare att beskriva vad de associerade termen supporterkultur med. Frågeformuläret inleddes med frågor om vilken ålderskategori respondenterna tillhörde och vilken könstillhörighet de kände sig ha. Vidare fick de svara på vilket lag av Djurgården, Leksand och Edsbyn som de håller på om de var aktiva supportrar, i så fall hur länge och om de var medlemmar i någon supporterförening. Dessa frågor ställdes för att vid senare frågor kunna dela upp svaren och se om svaren blev olika beroende på könstillhörighet, ålder och vilket lag man som supporter höll på. Frågorna om de var aktiva supportrar och medlemmar i en
7 Edward Said, Orientalism, (Stockholm: Ordfront, 2016), s. 445.
8 Kristina Boréus & Sebastian Kohl. ”Innehållsanalys”. I Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, red. Kristina Boréus & Göran Bergström (Lund: Studentlitteratur
9
supporterförening valdes då det är av intresse att se om svaren skiljer sig mellan aktiva supportrar och icke aktiva supportrar.
Efter de inledande frågorna fick respondenterna i uppgift att kort beskriva den egna klubbens supporterkultur. Den frågan ställdes för att se hur de, innan de leddes in på frågor om
supporterkulturen som kulturarv, själva skulle beskriva sin egen kultur. De fick därefter besvara frågan om de upplever att det är olika kultur kring olika sporter och olika klubbar. Det är av intresse att veta hur supportrarna själva ser på andra lags supportrar och om de ser mer likheter eller olikheter mellan olika supportrar och sporter.
Därefter fick de själva välja ut en sak/sång/färg eller annat som för dem symboliserar kulturen kring deras lag. De fick också svara på frågan om de känner att supporterkulturen har ändrats något under deras tid som supportrar och i så fall hur. Frågorna ställdes för att undersöka vad de själva mest förknippar med sin supporterkultur och om den ändrats sedan de började räkna sig som supportrar.
Nästa fråga var: Hur lärde du dig ramsorna och beteendet som används på läktarna? Här ville jag undersöka om och hur kunskap om sånger och beteende kan ha förts över mellan
generationer av supportrar. Frågan motiverades av att överföring av kunskap mellan generationer är en grunddefinition för UNESCOs lista över immateriellt kulturarv.
Respondenterna fick nu också besvara frågan om vad som betyder mest för dem. Där fick de tre alternativ: ”gemenskapen med andra supportrar”, ”din egen identitet som supporter” och ”att laget vinner.” Frågan ställdes då det är av intresse att se vad supportrarna själva tycker är viktigast för dem. De fick också besvara om de kopplar några av orden, historia, nostalgi, tradition, identitet, gemenskap och ritual till hur de ser på supporterkulturen. De frågorna leder de svarande in i frågan om det går att se likheter mellan vanliga uttryck kopplade till kulturarv och deras supporterkultur.
10
en del av ett officiellt kulturarv, och om det finns några skillnader mellan supportrar och olika lag.
Svaren analyseras i en innehållsanalys för att urskilja ord eller termer som supportrarna själva använder för att beskriva supporterkulturen, som också är ord med stark koppling till
kulturarvsfältet. Jag vill med det undersöka om det finns några skillnader vad gäller kopplingen mellan kulturarv och supporterkultur beroende på vilken idrott personen följer eller på vilken geografisk plats personen hör hemma. Vidare genomförs en diskursanalys9 för att identifiera
specifika nyckelbegrepp i texter och kommunikation inom kulturarvsforskning såväl som supporterkultur. Supporterkulturen består av flertalet grupperingar där identitet och värderingar kan skilja sig åt. Diskursanalys kan därför fungera särskilt väl för att undersöka de olika
supportergrupperingarna och om de har olika värderingar och identitet och hur den framträder. Undersökningen omfattar även en genomgång och innehållsanalys av de olika klubbarnas och supporterföreningarnas webbplatser. Jag vill här undersöka hur de manifesterar och aktualiserar sitt och bygdens historia. Souvenirer i klubbshopar och läktarsånger och loggor av olika slag är några klassiska sätt för klubbar och supportrarna att skapa och markera en identitet och en tillhörighet.
Analysen kommer att struktureras med hjälp av tre ingångar till materialet. De tre ingångarna är identitet och tillhörighet, souvenirer (materiell kultur), samt ramsor och sånger (muntlig kultur).
Forskningsläge
Idrotten i allmänhet och supporterkulturen i synnerhet har aldrig tidigare betraktats som en del av kulturarvfältet. Det trots att idrott och sociala grupperingar kopplade till idrotten har varit och är en stor del av människans historia. Håkan Karlsson menar att det behöver forskas mer inom kulturarvsämnet kring idrott och i längden supporterkulturen. Han pekar på att fotbollen och andra idrotters kulturarv haft svårt att få plats på kulturhistoriskt inriktade museer. Karlsson betonar särskilt fotbollen, men även andra idrotter har efterlämnat sig en rad olika lämningar både materiellt och immateriellt, och många platser står utan något skydd.10
9 Kristina Boréus & Charlotta Seiler Brylla, ”Kritisk diskursanalys”. I Textens mening och makt. Metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, red. Kristina Boréus & Göran Bergström (Lund: studentlitteratur
2018), s. 320–323.
10 Håkan Karlsson, ”Mellan, kanon, dialog och fotboll – kulturarvets demokratiska potential”, I Kanon och
kulturarv: historia och samtid i Danmark och Sverige, red. Lars-Eric Jönsson, Anna Wallette, & Jes Wienberg
11
Forskning som kopplar idrott till kulturarv är i sig en ganska ny företeelse. Det är något som bland annat Gregory Ramshaw, som är en av de mer framträdande inom forskningen om idrott som kulturarv, poängterar: att det är endast den senaste tiden som sport har börjat få
uppmärksamhet som kulturarv i sin egen rätt. Denna förändring har också öppnat upp för nya forskningsområden kring kulturarv som är kopplade till idrotten.11 Det finns alltså fortfarande en stor lucka inom kulturarvsforskningen men som forskningen nu börjar få upp ögonen för. Ramshaw poängterar vidare att supporterkulturen också är ett eftersatt område inom
kulturarvsforskningen. Han menar att de handlingar som utförs av supportrar, fans eller åskådare är något som börjar få mer uppmärksamhet och börjar bli mer förstått och utryckt i termer av kulturarv. Han menar att supporterskap är ett läge där personligt och existentiellt arv
internaliseras och framförs. Att vara en supporter är en del av arvet kring sporten men som supporter måste man aktivt driva det genom att delta vid matcher och evenemang, komma ihåg och nostalgiskt prata med andra medsupportrar om före detta spelare och lag.12
Supporterkulturen är dock fortfarande ett område där det saknas mycket forskning, det börjar komma fram en del forskning internationellt men det finns fortfarande mycket kvar att utforska. På senare år har det kommit en del forskning och ofta med genusperspektiv liknande det i ”Being women in a male preserve: an ethnography of female football ultras” av Ilaria Pitti.13
Här undersöker hon kvinnans roll i den mansdominerande supporterkulturen. Undersökningen kommer fram till att kvinnor i just den här specifika gruppen hindras att ha samma uttryck som männen. Det framkommer också att denna machokultur och fördomar ser kvinnornas
supporterskap som mindre autentiskt än männens.14
Forskning gällande supporterkultur i Sverige tycks fortfarande precis som internationellt mest behandla ett genusperspektiv och våld. Tove Petterson har i sin avhandling Tre aspekter på
brottsliga nätverk: Supporterbråk, etnicitet och genus undersökt en del av supporterkulturen i
huliganismen. Genom att använda sig av en nätverksanalys undersöker hon hur grupper med huliganer fungerar och vilka fler brott de har utfört.15
11 Gregory Ramshaw, Heritage and Sport: An Introduction (Bristol: Channel View Publications, 2019), e-bok, s. 1. 12 Gregory Ramshaw, Heritage and Sport: An Introduction (Bristol: Channel View Publications, 2019), e-bok, s. 135.
13 Ilaria Pitti, Being women in a male preserve: an ethnography of female football ultras, Journal of Gender Studies, vol: 28, nr 3, 2019.
14 Ilaria Pitti, Being women in a male preserve: an ethnography of female football ultras, Journal of Gender Studies, vol: 28, nr 3, 2019, s. 322 & 326.
12
Forskning gällande supportrarnas inverkan på klubbarnas ekonomi är även det ett tema som dyker upp inom forskning om supporterkultur. Per Bjellert studerar supportrarnas
kommunikativa handlanden för att kunna undersöka vilka värden dessa ger klubbarna. i rapporten ”Vi är tråkiga Kalmar”: Fotbollssupportrar som värdeskapare i medieekonomin.16 Turism kopplat till sport och supportrar är något som också har blivit mer uppmärksammat inom forskningen. I turisminriktad forskning kring supportrar kan vi se termer och begrepp som vi starkt kopplar ihop med kulturarv, såsom nostalgi. Mark Jaewon Chang (et al.) menar att nostalgi kan användas för att skapa en positiv känsla kring ett visst varumärke. De poängterar vidare att nostalgi kring en idrottsklubb kan locka fans att besöka klubbens hemstad. För att lyckas med det måste dock klubben ha funnits i staden under lång tid.17
Mycket av fokus inom supporterforskningen ligger på våldet inom supporterkulturen. I en artikel av Henrik Widmark pekar han på att våld generellt har blivit en del av narrativet i
supporterkulturen. Han menar att våld inte är en essentiell del av supporterkulturen, men hur den skildras genom media och det machodominerade sätt som supportergrupperna utrycker sig på, gör att det blivit en del av narrativet. Han pekar vidare också på att det finns en motsättning mellan dem inom supporterkulturen och dem utanför den. I det här fallet handlar det om att delar av supportrarnas kultur går emot de normer och regler som samhället satt upp.18
Detta fokus inom forskningen är inte helt förvånande, för när media och samhället i stort pratar om supporterkulturen handlar det återkommande om kriminalitet, våld, ekonomi och genus. Det är inte en helt orättvis bild av supporterkulturen, för det finns problem som måste tas upp, även när det kommer till att se det med fokus på kulturarv. I denna uppsats vill jag bredda bilden av supporterkulturen, bortom det uppenbart problematiska. Det är självklart en del av det, men det ger inte hela bilden. En del som denna uppsats vill belysa är som sagt den om att kunna se och förstå denna kultur som en form av kulturarv.
En som nyligen skrivit om supporterkultur och kulturarv i samma mening är Even Smith
Wergeland, som påpekar att många städer runtom i världen där klubbar, arenor och städer har en stark koppling till varandra tillsammans formar ett kulturarv.19 Kulturarvet är inte det som är
16 Per Bjellert, ”Vi är tråkiga Kalmar” Fotbollssupportrar som värdeskapare i medieekonomin, i rapporten, En folkrörelse i medieekonomin: svensk elitfotboll och tv-pengarna (Växjö: Linnéuniversitetet, 2010)
17 Mark Jaewon Chang, et al, The effect of nostalgia on self-continuity, pride, and intention to visit a sport team’s hometown, Journal of sport & tourism, vol 23, nr 2-3, 2020, s. 127.
18 Henrik Widmark, ‘The Visual Culture of Football Supporters: The Borderland of Urban Activism and Art.’ i
Urban Art: Creating the Urban with Art, red. Ilaria Hoppe, Ulrich Blanche & Pedro Soares Neves (2018). s. 123.
13
fokus i Wergelands artikel, men en viss koppling i terminologin mellan supporterkultur och kulturarv kan ändå skönjas. Här börjar vi närma oss en förståelse av supporterkulturen som fenomen i termer av kulturarv.
Wergeland pekar vidare på en koppling mellan ljudet på arenorna och kulturarv. Hon menar att flera av de kännetecken som finns för ljud på arenor liknar studier som tidigare gjorts för musik och ljus som kulturarv. Hon menar att ljudet i dessa fall oftast har kopplats till det immateriella kulturarvet, men menar vidare att ljudet inom arenor lika mycket är kopplat till det fysiska.20 Det
pekar på att det finns flera olika ingångar till, eller möjliga sätt att se på frågan om
supporterkulturen som kulturarv. Även om Wergeland mest fokuserar på ljudet, så antyder det att det finns fler aspekter av supporterkulturen som går att diskutera i liknande termer.
Källmaterial och avgränsningar
Källmaterialet för denna uppsats kan delas in i två huvudsakliga delar. Den första delen utgörs av hemsidor för de tre utvalda klubbarna och supportrarna, deras ramsor och sånger samt deras souvenirshopar. Valet av material baseras på att läktarsånger och souvenirer är något som används av supportrarna och klubbar, och är kanske de materiella och muntliga uttryck som vi starkast förknippar med supporterkultur. Urvalet syftar till att ge en inblick i hur klubbarna använder sånger, ramsor och souvenirer och på det sättet kunna analysera och eventuellt se kopplingar mellan supportrarnas materiella och immateriella kultur kopplat till den officiella praktiken för kulturarv i stort.
Den andra delen av källmaterialet består av ett frågeformulär som har besvarats av 196 supportrar till de tre klubbarna. Frågeformuläret syftar till att ge aktuell information om hur supportrar betraktar sig själva, sitt supporterskap och föreningarnas gemenskap i termer av kulturarv. Frågeformulär som metod valdes framför intervjuer eftersom det ger en större bredd på undersökningen och kan ge svar på om det finns geografiska skillnader mellan föreningarna gällande synen på kulturarv. Jag har i det här fallet valt supportrarna till klubbarna Djurgårdens IF i fotboll, Leksands IF i ishockey, samt klubben Edsbyns IF i bandy.
Det primära källmaterialet kommer att belysas och analyseras mot en bakgrund av tidigare forskning inom kulturarvsfältet samt andra närstående forskningsområden. Speciellt kommer jag inrikta mig på forskning kring andra subkulturer som har gått vägen från att vara icke accepterat som kulturarv till att bli en del av det kulturarv vi ser idag. I bakgrundsmaterialet finns även
14
forskning om idrottens kulturarv, vilket är det närmast besläktade området som finns för supporterkulturen, då supporterkulturen i sig är en del av den stora idrottsrörelsen. De här bakgrundsmaterialen kommer användas för den teoretiska analysen kring kopplingen mellan supporterkulturen och kulturarvsfältet, och för att undersöka hur terminologin inom kulturarv kan användas till att beskriva supporterkulturen.
Avgränsningarna som främst har gjorts är antalet föreningar, vilka föreningar och vilka idrotter. Antalet föreningar valdes för att kunna få tillräckligt mycket material men samtidigt hålla studien inom rimliga ramar. Ser vi bara till de två högsta serierna i herrarnas fotbollsystem finns 32 potentiella lag att undersöka. De tre idrotterna valdes då de är tre av de största idrotterna sett till antal åskådare och supportrar i Sverige. Framför allt ishockey och fotboll har också en väl utbyggd och historiskt förankrad supporterkultur.
De här tre klubbarna har valts ut för att de har en lång historia med stora framgångar, och för att de är bland de största inom sin idrott när det kommer till antal medlemmar. Framgångsfaktorn som urval är av vikt, eftersom det borgar för ett tillräckligt underlag för att analysera både materiella och immateriella aspekter av supporterkulturen.
Föreningarna valdes också ut för att de rent geografiskt skiljer sig åt, och därmed ger möjlighet till analys av eventuella skillnader mellan klubbar från olika delar av landet med olika
förutsättningar och bakgrunder. Det är av intresse att undersöka om och i så fall hur kulturarv kommer att kunna synas och förklaras i relation till de olika föreningarna. Valet av lag från en storstad och två mindre städer gjordes för att få så stor bredd som möjligt i materialet.
Presentation av föreningarna
Djurgårdens IF fotbollFöreningen bildades år 1891 på Djurgården, och skapades för att kunna delta i en större idrotts- och gymnastikfest som skulle hållas på Gärdet. Fotbollsdelen bildades 1899.21 Fotbollssektionen
är ett av Sveriges mest framgångsrika lag med 12 SM-guld och 5 segrar i Svenska cupen.22 Järnkaminerna
15
Järnkaminerna är Djurgårdens IF:s officiella supporterförening. Föreningen grundades 1981 under namnet Blue Saints. Föreningen bytte namn till Järnkaminerna 1997 då det gamla namnet var starkt förknippat med bråk och våldsamheter.23
Edsbyns IF bandy
Edsbyns IF bildades som förening 1909 men själva bandysektionen bildades 1925. De är en av de mest framgångsrika bandyklubbarna i Sverige med 12 SM-guld och 3 segrar i Svenska cupen.24
Red farmers
Red farmers är Edsbyns IF bandys officiella supporterförening. Föreningen bildades 1993 under namnet Edsbybandyns Supporterklubb. Först vid ett senare icke utskrivet datum hölls det en tävling där namnet byttes till dagens Red farmers.25
Leksands IF ishockey
1919 bildades Leksands IF som förening för bandy, fotboll, friidrott och gymnastik. 1938
genomfördes föreningens första ishockeymatch, vilken får ses som starten på ishockeysektionen. Föreningen har 4 SM-guld i ishockey.26
Leksand superstars
Leksand superstars är den officiella supporterföreningen för Leksands IF. Föreningen grundades 1995.27
Disposition
Undersökningen är indelad i avsnitt kopplade till de frågor som är ställda. Uppsatsen har tre huvudsakliga delar, inom vilka det ryms kortare kapitel. Den första delen lägger grunden till en diskussion om supporterkulturen ur ett kulturarvsperspektiv. Här läggs en teoretisk grund för att kunna analysera supporterkulturen med terminologi från kulturarvsfältet. Här består materialet av tidigare forskning och litteratur inom kulturarvsforskning, samt definitioner hämtade från UNESCOS lista över immateriella världsarv. Källorna består även av supporterföreningarnas hemsidor och massmedia som tidningar och tv.
23 DIF historia, Järnkaminerna, https://difhistoria.se/jarnkaminerna/, hämtad 3 mars 2021. 24 Edsbyns IF, historik, https://www.bandybyn.se/foreningen/Historik/, hämtad 3 mars 2021. 25 Red farmers, klubbfakta, https://www.redfarmers.se/index.php/klubbfakta, hämtad 3 mars 2021. 26 Leksands IF, historia, https://www.leksandsif.se/om-lif/historia, hämtad 3 mars 2021.
16
Den första delen kommer att delas upp i kortare kapitel som motsvarar olika delar av
supporterkulturen och dess typiska uttryck: sånger, tifo och läktararrangemang, samt souvenirer. De olika delarna av supporterkulturen analyseras därefter med hjälp av de definitioner som presenteras under delen för begreppsdefinition.
Den andra delen av uppsatsen presenterar resultatet av det frågeformulär som har skickats ut till supportrarna. Den här delen undersöker hur supportrarna själva ser på sig själva och sitt
supporterskap. Ser de sig själva som en del av ett kulturarv och hur tar det sig uttryck? Den här delen kommer att redovisa resultaten för föreningarna var för sig, för att på så sätt få en
tydligare bild av skillnader och likheter mellan olika föreningar och idrotter.
Undersökningen avslutas med den tredje delen av uppsatsen, som fokuserar på en analys av supporterkulturens identitet och tillhörighet. Analysen utgår från frågan om hur vi kan jämföra supporterkulturens kulturarv med nationens, som en form av föreställd gemenskap.
Begreppsdefinitioner
Undersökningen kommer använda sig av vedertagna definitioner som används inom kulturarvsfältet. UNESCO definierar immateriellt kulturarv som:
”The ‘intangible cultural heritage’ means the practices, representations, expressions, knowledge, skills – as well as the instruments, objects, artefacts and cultural spaces associated therewith – that communities, groups and, in some cases, individuals recognize as part of their cultural heritage.”28
Här menar UNESCO att immateriellt kulturarv är utföranden, representation, uttryck, kunskap och färdigheter som samhällen och grupper erkänner som en del av sitt kulturarv, men också instrument, andra objekt samt kulturella platser som de associeras med.
I undersökningen kommer jag att använda några valda definitioner för att undersöka
källmaterialet. De definitionerna är muntlig tradition som till exempel sånger, sociala praktiker och ritualer, scenkonst samt nostalgi. Exempel på muntliga traditioner är de sånger, ramsor och andra ljud som supportrarna framför på läktarna. De kommer också innefatta de ritualer, sociala koder och praktiker som supportrarna använder sig av i samband med framträdanden på
läktarna.
17
Med nostalgi utgår jag från den historiska definitionen som Laurajane Smith och Gary Campbell skriver om. De beskriver nostalgi som att man ser på det förgångna med sentimentala känslor, en känsla av längtan till det förgångna.29 Det jag menar med nostalgi i denna undersökning är då supportrarna blickar bakåt mot det förflutna.
Undersökningen kommer även ta upp de föremål som enligt UNESCO:s definition kan kopplas till en grupps immateriella kulturarv.30 De föremål som den här undersökningen fokuserar på är souvenirer: föremål som matchtröjor och andra objekt som säljs via klubbshopparna, och matchkläder som har tillhört och används av spelare. Souvenirer innefattar även objekt som tagits från arenor eller spelplaner som kopplas till speciella händelser.
Undersökning
Hur kan supporterkulturen och dess uttryck förstås i form av kulturarv?
Det finns många uttryck som supportrar använder sig av och som är typiska för just
supporterkulturen. I den här delen kommer det undersökas om och i så fall hur supporterkulturen och dess många uttryck kan förstås som en form av kulturarv. Här kommer primärt
supportrarnas och klubbarnas hemsidor att användas som undersökningsmaterial. Nyhetsartiklar och nyhetsinslag samt utsagor från officiella kulturarvsinstitutioner som Riksantikvarieämbetet och UNESCO kommer också att användas i denna del av undersökningen.
Den officiella definitionen av kulturarv som ges av Riksantikvarieämbetet avser alla uttryck för mänsklig påverkan, både materiella och immateriella sådana. Det kan innefatta föremål,
traditioner och mycket mer.31 UNESCO:s definitioner av kulturarv definierar tydligare immateriellt kulturarv som muntliga traditioner, ritualer samt scenkonst, alltså någon form av uppträdande inför publik.32 Det är med andra ord vida definitioner av vad som räknas som kulturarv.
29 Laurajane Smith & Gary Campbell, Nostalgia for the future’: memory, nostalgia and the politics of class
International Journal of Heritage Studies, vol 23, nr 7. 2017, s 612.
30 UNESCO, Text of the Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage, https://ich.unesco.org/en/convention#art2, hämtad 15 februari 2021.
31 Riksantikvarieämbetet, definition av kulturarv och kulturmiljö, https://www.raa.se/kulturarv/definition-av-kulturarv-och-kulturmiljo/, hämtad 18 februari 2021.
18
Sånger
I den här delen undersöker jag sångerna och ramsor som framförs på läktarna. Vissa av sångerna är korta nog att klassas som ramsor, men supportrarna själva klassificerar det som sånger och därför kommer jag i undersökningen att benämna allt som sånger.
När vi ser på ett idrottsevenemang, speciellt lagidrott, och iakttar publiken är det något som alltid tycks vara närvarande: musiken. Läktarsång är något som har funnits på de svenska läktarna i över 50 år, sedan ett gäng fotbollssupportrar drog i gång den första gemensamma sången 1970.33 Sedan dess har i princip alla lag minst en sång som just deras supportrar framför. Läktarsången är en grundpelare, kanske också den viktigaste, till supporterkulturen idag. För en supporter, där inkluderar jag mig själv, är sångerna själva kärnan i kulturen. Jämfört med de definitioner som UNESCO och Riksantikvarieämbetet har satt upp för vad som räknas som kulturarv finns det skäl till att diskutera om läktarsång skulle kunna definieras som ett kulturarv. Ser vi till de sånger som finns representerade hos de olika supporterföreningarna tycks många ha funnits med under lång tid. Ser vi till exempel till Djurgårdens IF:s hymn ”Sjung för gamla Djurgår´n” är det en sång med anor från 1970-talet. Den har sedan skapandet i omgångar spelats upp som inmarschsång vid hemmamatcher för Djurgårdens IF:s alla lag.34 Den har framförts i
olika versioner och har en stark koppling till supportrarna och till Djurgårdens IF:s eget arv. Den har den kopplingen, då sången varit med länge och sjungits vid stora historiska händelser för klubben. Sången har på så sätt blivit en representation av Djurgårdens IF. Texten hackar även i en del av det som blivit en del i klubbens och supportrarna arv i fotbollslagets färger och hur framför allt hemmatröjorna historiskt alltid har sett ut med textraden ”Visa folk att […] blåa
ränder, dom går aldrig ur!” Kopplingen är att fotbollslagen alltid har spelat i tröjor med ränder i
färgerna ljusblått och mörkblått.
Den började som en sång för fotbollen men har alltså gått över till att kopplas till hela föreningen. I och med sången blir hela föreningen och dess supportrar kopplat till namnet järnkaminer och blåränder. Om lagen sedan faktiskt bär dräkter som är blårandiga eller ej tycks inte göra någon skillnad. Sången skapar medvetet eller omedvetet en identitet kring termerna järnkaminer och blåränder, så det är inte förvånande att supportrarna själva har tagit namnet
33 Malena Johansson, ”Mellanöl och rebelltakter– så började läktarsången i Sverige för 50 år sedan”, dn.se, 27 augusti 2020, https://www.dn.se/sport/mellanol-och-rebelltakter-sa-startade-laktarsangen-i-sverige-for-50-ar-sedan/, hämtad 17 februari 2021.
19
Järnkaminerna för att anknyta till klubbens historia och visa på en stark koppling mellan klubben och supporterföreningen.
En sång som den här – som har en lång historia, framförs regelbundet, och har förts vidare mellan generationer av supportrar – lockar tankarna till UNESCOs definitioner av immateriellt kulturarv, som bland annat presenteras som muntliga traditioner, ritualer samt scenkonst.
Sången sjungs enligt tradition som en form av ritual inför alla matcher där Djurgårdens IF deltar och den sjungs även av och inför en publik.
En annan sång som också sjung som en form av ritual är sången ”traktorn” som kommer från Edsbyns Red farmers. Det är en sång som de enligt egen utsago ska sjungas när segern i matchen har säkrats.35 Liknande sånger tycks vara vanligt förekommande där vissa sånger sjungs vid vissa speciella tillfällen, innan match, vid vinst vid en viss tid, eller liknande. Enligt de definitioner som UNESCO satt upp skulle även sånger som de ovan nämnda kunna
klassificeras som en form av kulturarv.
Sången ”Sjung för gamla Djurgår´n” tycks ha en stark ställning och tradition som gör att den har en stark koppling till supportrarna och klubben som grupp och deras gemensamma historia. Det syns även i interjuver med framträdande supportrar hur stark ställning sången har. En supporter säger 2008 att ” […] Sjung för gamla Djurgår’n är min favorit, det är vår hymn, den
symboliserar oss”.36 I jämförelse med UNESCO:s definitioner kan vi konstatera att sången är en muntlig tradition som har följt med genom tiderna och gått från generation till generation av supportrar. Som citatet ovan pekar på tycks den också kunna passa in i definitionen som en viktig symbol för en viss grupp.
Musik och sånger har kommit att bli ett viktigt inslag för supportrar runt om i världen. Det är också ett sätt att ta med sig sin klubbs identitet och historia vart än laget just för dagen befinner sig och spelar. Det är ett sätt att flytta med sig en tradition. Vilken arena du är på spelar ingen roll, det ska kännas likadant och samma traditioner med sånger följer med. Supportrarna har med tiden, kanske omedvetet, format en identitet och tillhörighet kring sångerna.
Sångernas framförande är också starkt kopplat till vilken del av supporterkulturen i stort som just det lagets supportrar tar efter. Bland svenska fotbollssupportrar är det vanligt att man anammar den engelska supporterkulturen, som mest baseras på en stil som kan klassas som ”casual”. Inom den stilen är souvenirer såsom matchtröja inte alltid något att eftersträva. Här
20
ingår det att man ska klä sig snyggt med kläder och skor från finare märken, oftast inspirerade från 70- och 80-talets England. Här är i stället rösten och händerna viktiga instrument. En annan viktig supportersubkultur inom fotbollen är den sydeuropeiska och sydamerikanska. Här är instrument, och då framför allt trumman, ett viktigt inslag. Här är det också mer vanligt med souvenirer som till exempel matchtröjor på läktaren. Det kan också skilja sig även inom den egna klubben vilken identitet man tillhör.
Ser vi till Järnkaminerna var det enligt deras egen förenings historiebeskrivning givet att det var på de brittiska öarna som man fann inspirationen för sin läktarkultur.37 Inte bara i Sverige utan
även ute i Europa är arvet från de brittiska öarna inom supporterkulturen påtagligt. En
forskningsartikel kommer till slutsatsen att sättet att vara supporter på många arenor runtom i Europa härstammar från de brittiska öarna.38
Det här visar hur supporterkulturen är sammanlänkad mellan olika länder, idrotter och föreningar. Det går att följa trådar från supportrarna på de brittiska öarna ut till de andra
europeiska ligorna och ända till Sverige och små orter som Edsbyn. Vi skulle kunna beskriva det i termer av två kulturarv: det lokala kulturarvet som supportrarna och klubbarna bygger upp, och den större traditionen där alla supportrar tycks hänga ihop i ett större nätverk och där kulturen som byggdes upp av de brittiska supportrarna under framför allt 70-talet och 80-talet förvaltas av supportar som är aktiva i Sverige idag.
Ljudet är en viktig del av supporterkulturen, och kan också beskrivas som ett immateriellt kulturarv. Gregory Ramshaw pekar på Neil Diamond-sången ”Sweet Caroline”, som spelas på basebollarenan Fenway Park i Boston, och som andra lag har reproducerat för sina egna
matcher.39 Här tycks det dock mer som att andra supportrar och klubbar har lånat traditioner från någon annan. Här kanske det snarare går att se användandet av just den sången som att gruppen basebollsupportrar ska ses som en gruppering i sig. Kanske bör vi se det som att vissa sånger och traditioner täcker in större grupper som en hel sport, medan andra traditioner, sånger och ritualer är kopplade till lokala föreningar och särskilda händelser?
37 Järnkaminerna, fett äkta djurgårdskultur under fyra decennier (del 1),
https://www.jarnkaminerna.se/2016/08/22/fett-akta-djurgardskultur-under-fyra-decennier-del-1/, hämtad 1 februari 2021.
38 Birger Peitersen, supporter culture in Denmark: the legacy of the ´world´s best supporters´, Soccer & Society, vol 10, no 3-4, 2009, s. 382.
21
Det går alltså att se hur lag i USA använder sig av sånger som fått en stark historisk status genom andra klubbar och tydlig koppling till basebollens historia. Det för att bygga upp sin egen klubbs arv och försöka skapa en koppling till en historisk förankring i basebollen.
Sångerna inom supporterkulturen är exempel på en tradition som överförs från generation till generation. Det tycks även vara något som återskapas och har en stark koppling till varje förenings historia. Sångerna används av supportrarna oavsett vilken plats de befinner sig på. Sånger som har en stark geografisk anknytning blir på så sätt till verktyg för att skapa en form av identitet och kontinuitet bland supportrarna.
Ser vi till UNESCO:s lista över immateriella kulturarv och vilka fenomen som finns inskrivna, går det att se likheter med supporterkulturen, kanske främst genom sången. Ett exempel på immateriellt världsarv listat av UNESCO är Colombia-Venezuelas ”llano work song”. Motiveringen till varför den listades var att sången är viktig för identiteten av de berörda grupperna och gemenskaperna. De här elementen binder samman viljan hos de lokala grupperna, att behålla kunskapen och minnena som ger mening till deras livsstil.40 Med
bakgrund i beskrivningarna av supportersångernas användning och betydelse ovan, går det att se kopplingar mellan denna motivering av ”llano work song” som immateriellt kulturarv och sångerna hos de olika supportergrupperna. Många av sångerna ses av supportrarna, som vi såg tidigare i texten, som en viktig del i deras livsstil. Det är också något som bidrar till att hålla kunskapen och minnen vid liv, speciellt sånger som varit med under en längre tid.
Sångerna, som är ett av de tydligaste uttrycken för supporterkultur, tycks också ha en stark koppling till det nostalgiska. Flertalet av de sånger som framförs har någon koppling till en plats eller en tid, ofta en match eller spelare som var extra betydelsefull och som man som supporter saknar och nästan längtar tillbaka till.
Vi ser flera exempel på det bland supportrarna. Järnkaminerna har flera sånger som går tillbaka till en tid då laget spelade på sin gamla arena Stockholms stadion. Sången ”vi är från
Stockholm” innehåller bland annat textraden ” […] Vi är från Stockholm,
från Stockholm Stadion, vi går på fotboll och sjunger högt.”41 En annan sång på samma tema är låten ”Stockholms stadion våran borg” den har texten ”Här är vi, Djurgården, å vi är tillbaks
40 Unesco, decisions, https://ich.unesco.org/en/decisions/12.COM/11.A.2, hämtad 17 mars 2021.
22
igen. På Stockholms Stadion, våran borg, är vårt hem, Djurgården.” Sången skapades under en säsong då laget tvingades spela på Råsunda stadion i Solna.42
Här har vi ett tydligt exempel på hur en sång betonar kontinuitet och identitet hos supportrarna. Sången skapades när laget spelade på en annan arena under en säsong, och trycker på
supportergruppens behov av att manifestera sin identitet baserat på kontinuitet. Sången likt ovan blir på ett sätt som att ta med en del av sitt hem, sin hemmaplan till andra platser. Det kan skapa en känsla att var du än är och vilka du än är med finns det något som vi har gemensamt.
Sångerna kan hjälpa till att skapa och bibehålla en identitet och en gemenskap precis som andra kulturarv används för att skapa en nationell identitet och gemenskap.
Här kan vi återigen dra paralleller till UNESCO:s definitioner av immateriellt kulturarv, som något som går från generation till generation och återskapas i koppling bland annat med sin historia för att skapa en identitet och kontinuitet.43 Ser vi till hur andra forskare har tolkat de kriterier som UNESCO har för listan för immateriellt världsarv blir kopplingen till
supporterkulturen ännu tydligare. Helaine Silverman skriver till exempel att listan erkänner fenomen som har en levande, återkommande men också utvecklande överföring av kulturarvet mellan generationer, med samhällen eller grupper som det drivande.44
Denna överföring av arv mellan generationer kan vi se spår av kring hur sångerna används av supportrarna. Man kan bibehålla minnen av en plats, spelare eller händelse genom att överföring sker genom sångerna. Det ser vi som till exempel Djurgårdens supportrar som trots att laget inte spelat på Stockholms stadion på flera år fortfarande har kvar sånger med stark koppling till den plats man som supporter och lag kanske mest identifierar sig med. Minnen om arenan förs alltså vidare till nästa generation genom sångerna.
Sångerna har i flera fall också en tydlig antydan om nostalgi, när supportrarna tvingas se sitt lag spela på en annan arena under en säsong men längtar och drömmer sig tillbaka till en tid då de spelade på sin riktiga hemmaarena. Det skulle säkerligen kunna klassas som den första myntade definitionen av nostalgi från den schweiziska läkaren Johannes Hofer som en form av
hemlängtan.45
42 Järnkaminerna, Stockholms stadion våran borg, https://www.jarnkaminerna.se/sanger/stockholms-stadion-varan-borg/, hämtad 3 mars 2021.
43 UNESCO, Text of the Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage, https://ich.unesco.org/en/convention#art2, hämtad 16 februari 2021.
44 Helaine Silverman, Heritage and Authenticity, i The Palgrave handbook of contemporary heritage research, red. Emma Waterton & Steve Watson, (Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2015), s. 75.
23
Även Edsbyns supporterförening Red Farmers har en sång med nostalgisk koppling till det förflutna: ”Åh jag minns den dagen”. En del i texten lyder ” […] Åh jag minns den dagen, 04 som igår.” 46 Den delen av sången tycks anknyta till det SM-guld som klubben vann 2004, som var det första guld som klubben vunnit sedan 1978.47 Klubben har vunnit flera cup- och SM-guld sedan 2004, men den vinsten sticker ut och får en särställning eftersom det hade gått så lång tid sedan det senaste guldet. Det kan ses som en nostalgitripp tillbaka till starten av en ny era för klubben. En sång som denna kan vidare också vara ett sätt att skapa en kontakt med det förflutna för de personer som inte var gamla nog för att uppleva den tiden. Det kan återigen bli ett sätt att skapa en röd tråd genom historien för klubben och påminna supportrarna om
betydelsen av den egna historien.
Scenkonst, att uppträda inför publik med sång, skådespel eller liknande, är vanligt
förekommande på UNESCO:s lista över immateriellt världsarv. Hur sångerna ska framföras, och när under matchen de ska sjungas, är något som av tradition lärs ut av den äldre generationen. Är du ny på läktaren, då tittar du och lyssnar på de som varit med tidigare och följer den tradition som de förmedlar. Ofta finns det också någon form av lista med sånger, med
förklaringar till hur sången ska sjungas och vid vilket tillfälle. Ett bra exempel är Edsbyns IF:s supportrar Red farmers, som till och med bifogar videoklipp med instruktioner om hur sångerna ska framföras.48
Den del av supporterkulturen som rör sånger är alltså per alla väsentliga definitioner något som vi skulle kunna förstås i termer av kulturarv. Sångerna har stark koppling till det nostalgiska i form av texter kopplade till historiska platser, händelser eller personer. Edsbyns IF har flera sånger med kopplingar till mer framträdande spelare. Bland sångerna har de två som heter Mattias ”Tisen” Hammarström, som sjungs till ära av spelaren Mattias Hammarström som spelat många säsonger för Edsbyn. De har även sångenHasse Andersson, som hyllar spelaren med samma namn som också han varit länge i klubben. Texten lyder ”Hasse Hasse Hasse
Anderssoooon, Hasse Andersson, Hasse Andersso --- ooon”.49
Leksands IF supportrar har även de sånger som hyllar enskilda framträdande spelare. Låten Jacob de la Rose är ett exempel. Den hyllar spelaren med samma namn med texten ”Han är ung, han är tung, han är våran nya kung. Han gör mål, han gör mos, han är Jacob de la Rose.” De har även en sång som hyllar spelaren Kevin Kapstad, som inte spelade lika länge i Leksand men
24
som trots det fått en sång uppkallad efter sig.50 Det finns också regler som överförs från generation till generation gällande hur och när sånger ska framföras.
Termen kulturarv används allmänt för att referera till gemensamma kulturella värden och minnen som genom tiden ärvs mellan generationer och kan uttryckas genom kulturella framträdanden som sång och dans.51 Enligt denna definition, och UNESCO:s definitioner av immateriellt kulturarv, borde sångerna som är en stor del av supporterkulturen kunna förstås och talas om i termer av kulturarv. Frågan bör snarare vara varför har vi inte sett den här delen av supporterkulturen och supporterkulturen i stort som ett kulturarv tidigare.
Tifo & läktararrangemang
Tifo kommer från italienska ordet tifosi som betyder supportrar eller fans.Tifo är vanligtvis manifestationer eller uppvisningar som utförs av organiserade supportergrupper. Det kan bland annat göras med banderoller, stora overheadflaggor, eller mängder av ark som i mosaik formar en bild eller ett budskap.52 Tifon har kommit att bli en viktig del av dagens supporterkultur, och idag har de flesta supporterföreningar någon form av tifoverksamhet. De föreningar som ingår i denna undersökning: Leksand53, Djurgården54 och Edsbyn55 har alla någon form av
tifoverksamhet.
Tifoverksamheten – vilket kan sammanfattas som en form av uppträdande som innehåller mycket koreografiska rörelser i grupp tillsammans med den ljudmässiga koreografin – har kommit att bli en sådan viktig del av idrottsupplevelsen att traditionella media gör nyhetsinslag om det.56 Till exempel har tifotävlingar arrangerats av tv-kanalen cmore (tidigare canal+).57 Tifo är den del av supporterkulturen som syns mest utåt och som många utomstående kanske tycker är mest fascinerande: en större föreställning med mycket färger och rörelser som väcker sinnena. De stora arrangemangen utförs ofta vid speciella matcher. Det kan vara derbymatch
50 Leksand superstars, sångboken, http://superstars.nu/images/PDF/Sangbocker/Sngboken.pdf, hämtad 28 april 2021.
51 Nuala C. Johnson, heritage and geography, i The Palgrave handbook of contemporary heritage research, red Emma Waterton & Steve Watson, (Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2015), s. 162.
52 Nationalencyklopedin, tifo, https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tifo, hämtad 22 april 2021.
53 Leksand superstars, leksandtifocrew, http://www.superstars.nu/medlem/organisation/leksandtifocrew, hämtad 18 mars 2021.
54 Järnkaminerna, sofialäktarentifo, https://www.jarnkaminerna.se/sofialaktaren-tifo/, hämtad 18 mars 2021. 55 Red farmers, tifogruppen, https://www.redfarmers.se/index.php/visanyheter/tifogruppen, hämtad 18 mars 2021. 56 Linus Norberg & Fredrik Falk, ”påkostat tifo när supportrarna firade” aftonbladet.se, 28 november 2014, https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/vm9PeL/pakostat-tifo-nar-supportrarna-firade, hämtad 17 mars 2021.
25
mot den lokala rivalen, kanske första matchen för säsongen eller den sista. Det har kommit att blivit en match i matchen där verksamheten har kommit att bli lite av en tävling mellan supportrarna om vem som gör det bästa och snyggaste tifot.
Kan vi koppla tifoverksamheten till kulturarvet på något sätt? Finns det någon av UNESCO:s definitioner som skulle passa in för att beskriva och förstå det här fenomenet? Tänker vi oss läktarna på en arena som en scen, vilket inte är speciellt långsökt, finns det något att säga om att definitionen scenkonst kan beskriva tifoverksamheten i synnerhet.
UNESCO:s fördrag om idrott och fysisk aktivitet från 2015 lyder:
” The diversity of physical education, physical activity, and sport is a basic feature of their value and appeal. Traditional and indigenous games, dances, and sports, also in their modern1 and emerging forms, express the world’s rich cultural heritage and must be protected and promoted.”58
Här vill jag mena, går det att finna en koppling till läktarkulturen i allmänhet och
tifoverksamheten i synnerhet. Som nämnts tidigare i texten är det mycket historia och tradition kopplat till supporterkulturen och även tifoverksamhetens danser och rörelser är en stor del av det. UNESCO-fördraget ovan säger att mångfalden inom skolidrotten, fysisk aktivitet och sport är en grundläggande funktion för deras värde och dragningskraft. Traditionella och inhemska spel, danser och sport även i modern tappning, ger uttryck för världens rika kulturarv och måste skyddas och främjas. Läktarkulturen, menar jag, med rörelserna och danserna som de tar sig uttryck i supporterkulturen, ger uttryck för inhemska och mycket lokala kulturarv. Om sedan supporterkulturen behöver eller ens vill ha stöd och hjälp till att bevara den som en form av kulturarv är en fråga som i så fall behöver ställas.
Tifoverksamheten tycks ofta använda sig av uttryck vi vanligen ser inom kulturarvsområdet. Det kan ge utrymme för att ge uttryck åt den egna identiteten och den egna historien. Vi kan se en sådan koppling där den egna historien får ta sig uttryck i ett tifo från 2017 före matchen mellan Djurgården och AIK.59 Under en koreograferad uppvisning visade supportrarna upp målade bilder av Djurgårdens originalemblem, den gamla supporterföreningens namn och logga. Nästa del av tifot visar Djurgårdens gamla arena Stockholms stadion tillsammans med bild av
Stockholms länsvapen, en tydlig anspelning på supportrarnas och klubbens identitet och hemvist. Den sista delen visar upp Djurgårdens IF officiella märke, Djurgårdsskölden,
26
tillsammans med en logga med djurgårdsfärgerna i cirklar. Det märket ska efterlikna det märke som brittiska flygvapnet använder sig av,60 och återspeglar alltså den större supporteridentitet supportrarna säger sig härstamma från, nämligen den brittiska. Koreografin kommer också in här, för att få en stor mängd människor att med samspelta rörelser att framföra ett budskap inför publik.
Liknande tifon som det Djurgårdens supportrar genomförde 2017 kan vi också se hos supportrar till andra klubbar. Leksand har bland annat använt sig av koreograferade tifo i en match där de först håller upp en stor overheadflagga som har en tecknad bild på en mas med ett klassiskt utseende, för att gå vidare till att skapa en vit bakgrund med vita ark, och slutligen föra upp bokstäverna LIF (Leksands IF förkortat).61 I den första delen av sekvensen ser vi hur
supportrarna använder sig av en typisk identitetssymbol för Dalarna. De visar tydligt vilka de är och var de kommer ifrån. Färgerna är betydelsefulla och spelar, precis som med exemplet från Djurgården, också en central roll i utförandet.
Skall vi jämföra tifoverksamheten med kulturarv på UNESCO:s lista över immateriella
världsarv, går det att finna vissa likheter. De flesta fenomenen på UNESCO:s lista där man som grupp genomför någon form av koreograferat publikt framförande går att dra paralleller till supporterkulturens tifo. Vi skulle till exempel kunna se likheter i bakgrunden och betydelsen, om inte själva utförandet till de mänskliga tornen i Spanien62 eller AL-Razfa i Förenade Arabemiraten.63 Här kan vi se hur människor samarbetar för att skapa en koreograferad uppvisning för ett speciellt event och festligheter. Det är också där musiken blandas med rörelserna och är klädnader och andra framföranden.
Det finns dock också skillnader i hur kulturarven genomförs om vi jämför med hur tifon genomförs. En av de definitioner UNESCO har för Immateriellt kulturarv är ” […] This
intangible cultural heritage, transmitted from generation to generation, is constantly recreated by communities and groups.” De fenomen som finns på listan över Immateriellt kulturarv är något som grupperna och/eller individerna återskapar gång på gång. Det sker alltså inga större
förändringar i framförandet, det ska framföras på samma sätt som det nästan alltid har gjort,
60 Wikipedia, Royal Air Force roundels, https://en.wikipedia.org/wiki/Royal_Air_Force_roundels, hämtad 5 april 2021.
61 Leksand superstars, 279-140911-lif-fbk, http://superstars.nu/home/startsidan/bildgalleri/item/279-140911-lif-fbk, bild 28-31, hämtad 6 april 2021.
62 Unesco, Human towers, https://ich.unesco.org/en/RL/human-towers-00364 hämtad 16 april 2021.
27
eller i alla fall efter de premisser som är fast slagna av UNESCO när fenomenen antogs till listan.
Ser vi till exemplen ovan med de mänskliga tornen i Spanien och AL-Razfa i Förenade
Arabemiraten har inga större förändringar skett sedan de började utföra dessa fenomen, speciellt inte efter att de blev upptagna på UNESCO:s lista. Här kan vi se en tydlig skillnad mot
tifoverksamheten. När vi granskar vilka tifon som supportrarna genomfört är det svårt att se att de följer en tradition av återskapande. Tifoverksamheten är snarare något som är under ständig utveckling där det ena tifot inte liknar något annat.
Den här observationen bekräftas också i svaren till frågeformuläret. Flera nämnde där att de tycker att supporterkulturen har förändrats över tid och att utvecklingen av tifo har gått framåt. En av respondenterna kommenterade: ” […] tifon o dyl blivit mer avancerade med tiden och håller idag en väldigt hög nivå.” En annan respondent pekade på en liknande förändring: ” […] Den är betydligt mer innovativ och gränssprängande nu vad gäller tifokoreografier och sånger. Den utvecklas konstant!”
Om vi bara ser till tifodelen som fenomen, skulle den gå att skydda och bevara när den ständigt är i förändring, eller är det snarare förändringen som gör tifoverksamheten till något unikt? Det finns naturligtvis likheter med andra kulturella uttryck som redan finns med på UNESCOs lista eller på annat sätt har fått en officiell status som kulturarv, men det som gör tifo till något unikt tycks vara det innovativa och viljan att förändra och utveckla sina uttrycksformer. Att då sätta en stämpel på att just en viss typ av tifo är kulturarv och en annan inte kanske snarare skulle fördärva den unika karaktären snarare än att skydda tifon som fenomen.
I princip alla delar av mänskligheten har eller under sin historia har haft någon form av liknande koreograferade publika framträdanden. Vi skulle kunna likna den med våra traditioner kring midsommar eller jul. Vi klär oss färggrant, har utsmyckat en gran eller påle eller liknande som vi till musik dansar kring i traditionella koreograferade formationer.
28
midsommar kan du ofta hänga med och vet vad som väntar då det är en upprepande ritual, medan tifon är i ständig förändring. Det är inte exakt hur tifoverksamheten utförs utan att den utförs som utgör traditionen i sammanhanget.
Souvenirer
Souvenirer har generellt en stark och accepterad koppling till kulturarv, i alla fall om vi ser till andra områden än just idrott. Ordet souvenir kommer från franskan och betyder ”att komma tillbaka till mig själv”. Det betyder alltså föremål som påminner oss om platser, folk och händelse. En länk som kopplar oss till det förflutna.64
Inom supporterkulturen och idrotten i stort är souvenirer av stor vikt. Det kan vara officiella souvenirer från klubbar eller supporterföreningar, som lagtröjor, t-shirts, muggar, osv. Det kan också röra sig om unika materiella objekt, som en del av en arena som ska rivas, då supportrar samlas för att få ett materiellt minne från föreningens historia. Vi har sett exempel på det när Råsunda (hemarena för AIK fotboll) och Söderstadion (hemarena för Hammarby fotboll) skulle rivas.65 Råsunda som för övrigt också hade ett större kulturarvsmässigt värde än bara för ett lag.
Arenan hade historiskt värde även för svenska landslaget i fotboll, då det var där landslaget vunnit sin största merit med VM-silver 1958.
En annan typ av unika souvenirer är delar av arenan för viktiga händelser. Den liknar de föremål som kommer från när arenor rivs som nämndes här ovan, men är dock en mer inofficiell typ av souvenirer. De föremål som tas från arenan före en rivning är allt som oftast sanktionerade av klubbarna och/eller arenaägarna och blir då snarare en form av officiella souvenirer. När ett är lag till exempel vinner SM-guld är det mer regel än undantag att supportrarna utför en så kallad planstormning. Man vill som supporter komma närmare och vara en del av firandet på platsen där guldet spelades hem. Under dessa planstormningar är det vanligt att de stormande
supportrarna försöker få med sig delar av spelplanen som en souvenir. Oftast försöker man komma åt kläder och skor från spelarna, allra helst tröjor. Det är också vanligt att försöka få tag på en bit av spelplanen, som gräset i fotboll, eller en del av målet. Det har kommit att bli en del av gängse supporterkultur och är särskilt vanligt inom fotbollen.
Ett klassiskt minnesföremål för supportrar är biljetter från matcher som var av extra stor
betydelse eller kopplat till annan viktig händelse. Det kan vara ett minne från en match som var
64 Noga Collins-Kreiner & Yael Zins, Tourists and souvenirs: changes through time, space and meaning, Journal of
Heritage Tourism, vol: 6, nr 1, 2011, 17-27, s. 18. DOI: 10.1080/1743873X.2010.515312--
29
extra betydelsefull, som min egen biljett från Djurgården fotbolls guldmatch 2002 (figur 4). Det var det första SM-guldet klubben lyckades vinna sedan 1966, så det var alltså en mycket viktig match i klubbens historia.
Souveniren blir ett sätt för besökaren att minnas ett besök vid en viktig historisk plats eller händelse. Supportrar vill likt turister och besökare på en kulturarvsplats också ha något som påminner om den unika upplevelsen de hade vid en viktig match på en särskild plats. Susan Stewart skriver att vi varken behöver eller vill ha souvenirer av upplevelser som kan
återupplevas. Vi vill ha souvenirer av upplevelser som vi kan rapportera om, upplevelser där det materiella är borta och nu existerar genom narrativet.66 Vi vill ha souvenirer från en händelse
som är unik som vi inte kan återuppleva gång på gång. Men det unika kan vara olika för olika personer. Jag som kan besöka en match när Djurgården spelar när som helst, kanske inte ser en biljett från vilken match som helst som något värdefullt. Men en person som kanske inte har samma möjlighet att gå på match lika ofta kanske sätter ett helt annat värde på en biljett som en souvenir, och den blir då mer unik för den personen.
Figur 1, Biljett till Djurgårdens IF:s guldmatch 2002.
Biljetten behöver därför inte vara kopplad till en match som är speciell för laget i sig. I många fall sparas biljetter som har varit av en mer personlig betydelse. Det kan ha varit den första matchen du upplevde som supporter, eller första gången du reste iväg till en bortamatch.
