5. Analys
5.5 Självet & tillit
I den tredje tematiseringen i detta analyskapitel kommer vi att försöka nå djupare förståelse kring frågor som rör självet och tilliten vi som enskilda individer har till Facebook som företag. Detta betyder att vi kommer att avläsa frågorna från våra transkriberingsutskrifter som behandlar följande;
1. Vad visste du om Facebook när du valde att registrera dig?
2. Innan du skaffade ditt Facebook-konto, var du skeptisk till Facebook?
3. Facebook utgår från att alla nya användare har läst igenom hela avtalet. Vad är dina tankar kring detta?
4. Skulle du själv kunna återberätta några punkter från avtalet på rak arm?
5. Facebook skriver i avtalet att alla dokument, bilder och annat som du skapat och laddat upp på Facebook, finns kvar i deras servrar även om du senare skulle vilja ta bort dem från din egna Facebook-profil. Vad är era åsikter kring detta?
6. Anser du att det finns en skillnad mellan elektroniska och traditionella (skriftliga) avtal?
7. Om vi ser på avtalet ur Facebooks perspektiv, tror ni att Facebook försöker underlätta oss med enkla avtal, eller tror du att de medvetet har komplicerade långa avtal?
Det första som framträder ur våra utskrifter är att det är slående att nästan ingen utav respondenterna visste egentligen vad Facebook var när de valde att registrera sig. Två respondenter kände till att Facebook var en community. Således var det ingen märklighet att Facebook i detta anseende jämfördes med forna den svenska communityn Lunarstorm. Andra framträdande aspekter är att respondenterna fick invitationer från redan registrerade medlemmar och på så sätt skapades ett omedvetet inkluderingsbehov.
”[…] det var väl det här att folk börjar använda Facebook och då ska man vara med där det händer så att säga. Det är därför man signar upp på det där” 124
Två respondenter svarade att de faktiskt visste några få saker om Facebook när det skulle registrera sig. En av respondenterna medger att det som lockade henne mest med Facebook var alla applikationer som då var aktuella. Främst jämförelseapplikationer när man jämför kompisar online.
Vissa respondenter var även skeptiska i direkt relation till bytet från en äldre community (Lunarstorm) till Facebook, en community som de uppenbarligen spenderat väldigt mycket tid på. Tre andra respondenter menar att det är ur ett integritetsskyddade perspektiv som man var skeptisk. Genomgående för deras argumentation är att man inte visste vem som låg bakom.
”Det jag kollade med Facebook, de var liksom ingen maffia i bakgrunden eller något sådant här porrföretag. För de var faktiskt de jag kollade upp då. Men så
det var väl där, det skeptiska var då.” 125
Sammantaget var det bara en utav respondenterna som svarade att han inte alls var skeptisk till Facebook. För at se detta i relation till Giddens retorik till moderniteten kan vi se att all form av skepsis, men enkelhet kan förklaras med självets reflexivitetaspekter. Vi bedömer således alltid risker genom att se tillbaka till våra tidigare erfarenheter och skepsis till att lämna ut personlig information är då fullt logiskt.
En intressant iakttagelse är att utav de sex respondenterna är det bara två som tycker att det är fel att Facebook som företag utgår från att alla läser avtalet. Bägge dessa är ur den äldre åldersgruppen. Argumentationen går ut på att Facebook är naiva om de verkligen tror att alla användare vet vad de har gett sitt samtycke till. Den tredje respondenten ur den äldre urvalsgruppen håller dock inte alls med om detta.
124 Citat från transkriberingsdokument: Transkribering Christoffer (ung) KLAR.docx, sid. 6
”Ja, jag tycker som företag att man kan. Ja vi måste ju utgå från att folk har läst avtalet. Har dom klickat på; i accept så, ja. Tough shit”126
Ingen utav de tre respondenterna ur den yngre åldersgruppen tror att Facebooks själva utgår från att alla läser avtalet. Respondenterna menar istället att det handlar om en tydlig tanke att gardera sig från stämningar och andra risker för åtal.
Något som är direkt påtagligt när man granskar utskrifterna är även att ingen utav respondenterna, oavsett ålderskategori, kan återberätta en enda punkt från avtalet. På sin höjd har en av respondenterna i efterhand medgett att man känner till att bestämmelser och regelverk kring uppladdning av fotografier finns närvarande. Men detta är inget som respondenten kände till vid registrering. Detta kan förklaras med Giddens teorier kring riskpaket vilket behandlades tidigare i uppsatsen. När den enskilda individen står inför ett ödesdigert ögonblick sätter vi parantes om faror och accepterar risker inom en rimlig nivå till riskpaketet. Detta förklarar varför ingen har lagt avtalspunkterna på minnet. Ur detta perspektiv ska vi även fortsätta analysera respondenternas åsikter kring hur de själva ser Facebook och deras policy kring att lagra information.
Två respondenter medger att de faktiskt inte tycker om situationen. De ogillar tanken att Facebook sparar deras information, men å andra sidan accepterar de situationen då de själva vet att det står i avtalet. Faktum är att alla respondenter menar att mycket handlar om sunt förnuft. Du som individ ska helt enkelt se till att inte ladda upp eller ge ifrån dig information du tror kan skada dig själv.
”Fast jag kan tycka att så länge man har sunt förnuft och inte lägger bilder som man tror ska förstöra ens framtida liv, då finns det väl ingenting att oroa sig för och över. Men samtidigt även om man vet om detta så finns det ju inte direkt någon möjlighet till att förhandla om detta avtal. Det är acceptera eller slipp att
vara medlem.” 127
Det är just det som den sista respondenten nämner som är synnerligen intressant. Mycket riktigt är det som kvinnan i intervjun nämner att det finns helt enkelt inte något utrymme för att förhandla och detta står i direkt relation till modernitetens snabba förändringar i våra kommunikativa strukturer. Man kan helt enkelt inte fly undan globaliseringsaspekterna bakom Facebook eller andra sociala medier. Antingen sätter du som individ parantes om farorna och utelämnar dig till avtalet, eller så blir du exkluderad.
En annan intressant iakttagelse i analysen är att det framkom tydligt att alla respondenter utom två ansåg att det var stora skillnader i just formatet det elektroniska avtalet presenterades. Fyra utav respondenterna menar att du tar lättvindigt på allvaret bakom avtalet när du inte ens signerar med din personliga underskrift med en riktig penna. Två utav de yngre respondenterna anmärker på att avtalet i sig, i dess elektroniska form känns oseriöst och association till allvarligare ödesdigra ögonblick är inte påtagliga.
”De känns väl mer seriöst att ta en penna och skriva under ett avtal, än att bara klicka i en ruta på datorn. Jag tror att man kanske lättare jämför dom här
126 Citat från transkriberingsdokument: Transkribering Richard (äldre) KLAR.docx, sid. 6
traditionella avtalen med att de ska vara typ seriösare avtal som ett hyresavtal eller så […]” 128
Återigen kan vi se detta ur Giddens argumentation kring riskpaket och att vi sätter parantes om farorna i moderniteten. Skulle vi lägga ner tid och energi på att analysera tillvaron på annorlunda sätt skulle detta vara förödande för vår ontologiska världsbild.
Slutligen vad gäller tanken om respondenterna tror att det kan ligga någon bakomliggande tanke bakom att Facebook har avtalet så som det ser ut, är svaret från samtliga respondenter nej. Alla respondenter utom en svarar att avtalet ser ut som det gör för att Facebook är ett företag, och som företag vill de gardera sig mot åtal enligt Amerikansk lag, något som respondenterna själva är rörande överens om är mer byråkratisk än det svenska.
Vi vänder oss till våra fokusgrupper för att se om vi kan få djupare information kring vad våra respondenter har svarat. I den ena fokusgruppen överensstämmer argumentation kring vad respondenterna visste vid registrering om Facebook. Många bristfälliga kunskaper, många hade fått information från kompisar och uppmuntran att gå med. Paralleller dras till både Lunarstorm och fotodagboken där de framstår som mindre seriösa communitys kontra Facebook. Exakt samma argumentation finner vi i den andra fokusgruppen. Således verkar alla respondenter, vare sig i intervjuer som i fokusgrupper ha stått inför samma anslutningssituationer.
En intressant parantes skulle dock vara att uppmärksamma att en respondent ur både fokusgrupp 1 och 2 medgav att de faktiskt hade vissa kunskaper om vad Facebook var innan registrering, eftersom de hade fått höra från vänner vilka varit i USA och upptäckt Facebook där.
Vad gäller skepsis gentemot Facebook är båda fokusgruppernas svar överensstämmande. Ingen var speciellt skeptiskt över anslutning eftersom ingen av respondenterna visste vad de gick med på. Det är nu i efterhand som respondenterna reflekterar över vad de har gett sitt samtycke med.
”Jag var nog inte skeptiskt till nånting för jag visste inte riktigt var det var. På det viset. Så de var ingenting jag kände innan. De är mer nu såhär efter att jag
blivit skeptisk. Men inte innan”129
Således är fokusgruppernas svar något annorlunda från intervjuerna. Där respondenterna i intervjuade påvisade starkare tendenser att vara skeptiska, menar majoriteten av respondenterna i fokusgrupperna att de inte var det på grund av att de helt enkelt visste vad det gick med på. Detta resultat är intressant ur synvinkeln att det finns möjlighet att en fokusgrupp låter respondenten känna sig bekvämare i att man har varit passiv i något som man borde ha granskat på seriösare plan.
På liknande sätt respondenterna i intervjuerna har svarat kring Facebooks inställning till att alla användare har läst avtalet svarar första fokusgruppen snarlikt intervjurespondenterna. Den andra fokusgruppen konstaterar istället inom gruppen att ingen läser avtalet och att det är orimligt att anta detta som företag. Stor diskussion sker kring avtalets utformning och att man helt enkelt inte orkar läsa avtal. Det intressanta är att även fast ingen i gruppen medger att de har läst avtalet, förefaller det att alla respondenter har koll på Facebooks äganderätt kring uppladdat material.
” […] anledningen till att man känner igen det är för att det pågår en debatt i media om det hela tiden liksom. Att folk känner sig väldigt kränkta över att
128 Citat från transkriberingsdokument: Transkribering Kvinna 23 (ung) KLAR.docx, sid. 4
det faktiskt är, som det är […] man har läst om det i tidningen och inte i avtalet”130
Detta kan förklaras med modernistens förändring. Det reflexiva självet blir därmed påverkat när vi inser retroaktivt att vi gått med på något som vi inte riktigt hade en ontologisk kunskapsgrund i.
Likheterna i intervjuernas konklusion kring att Facebook sparar data, är slående med fokusgrupperna. Även här argumenterar man kring att man är medveten om detta, men väljer att inte bry sig om det. Detta genom att hellre se det som att det är upp till deltagaren att inte publicera elakartat material. Återkommande är även diskussionen som endast en respondent i intervjuerna lyfte fram, och det är att det ligger inte i Facebooks intresse att göra dumma val kring hur man hanterar känslig information. En exakt likadan diskussion kring bägge fokusgrupperna handlar också om risken för att något händer just dig som enskild användare, när det finns flera miljoner Facebook-användare.
”Men nej, man tänker inte på det så värst mycket. För det finns så många människor, det är för många miljoner människor på Facebook för att jag ska
drabbas av det” 131
Normen verkar således genom självets upprepning vara att vi inte längre bryr oss om enstaka risker då vi accepterar dessa i och med att de ingår inom den egna acceptansnivån.
Fokusgruppernas diskussion kring skillnad mellan traditionella och skriftliga avtal är även likartad den vi avläste från intervjuerna. Återigen handlar det om att man tar seriösare på ett avtal som är skriftligt av anledningarna att du måste signera med din namnteckning, eller att avtalet i sig uppstår som mer verkligt och allvarligt. En intressant iakttagelse kommer dock från en respondent i en av fokusgrupperna. Han menar att ett traditionellt avtal är även annorlunda för att det är specifikt framtaget för han själv. Avtalet är med andra ord unikt och inte anpassat till vem som helst.
”[…] när man får ett handskrivet kontrakt så känns det som att det här är ju mitt kontrakt” 132
Ur fokusgrupperna är det även bara en respondent som inte håller med att det är skillnader. Han menar att ett avtal är ett avtal och skyller på sin bakgrund som juridikstudent. På så sätt så håller han med två utav respondenterna i intervjugruppen.
Slutligen i denna tematisering når vi frågan om respondenterna tror att Facebook medvetet har komplicerade avtal. Den generella bilden av samtliga respondenterna i fokusgrupperna är att så inte är fallet. Även här tror respondenterna att i regel handlar det mer om att Facebook måste gardera sig mot stämningar i större perspektiv, istället för att skriva ut långa komplicerade avtal ”bara för att djävlas”.
130 Citat från transkriberingsdokument: Transkribering fokusgrupp 1 (ung) KLAR.docx, sid. 25
131 Citat från transkriberingsdokument: Transkribering fokusgrupp 1 (ung) KLAR.docx, sid. 26