Kunskap har sedan länge förknippats med det skrivna ordet. Idag lägger vi även vikt vid den multimodala texten, vilket egentligen inte är något nytt. Redan under 1600-talet fanns läroböcker som bygger på både text och bild. Den traditionella läroboken har fördelar i att den kan förmedla längre texter i form av tryckt ord. Digitala medier innefattar däremot en större mängd information och en miljö där elever har möjlighet att inte bara konsumera utan även producera egen information. Vissa studier visar att denna mängd av information som eleverna möter riskerar att distrahera dem och att locka dem att ”klippa och klistra” istället för att ta del av djupare information. Andra studier menar att den digitala lärmiljön både är oundviklig och erbjuder en helt annan flexibilitet än vad den traditionella läroboken kan erbjuda (Selander & Kress 2010:56ff).
En vanlig farhåga i och med det mer utbredda digitala användningen är det ska påverkat språket negativt och bidra till att det blir mer ”chattigt” och förenklat. Daniel berättar att han först gick in med skepsis gällande medieanvändningen, bland annat av denna anledning. Han poängterar hur viktigt det är att se förbi modenycken och se till den faktiska användningen i relation till ändamålet. Men en baksida av den nya användningen kan vara just det språkliga där stilspråket lätt smittar av sig till den skrivna texten där felaktig meningsuppbyggnad och syftningsfel är vanliga, vilket Daniel ofta har sett hos sina elever. Här ser Daniel även mer generella risker med att vi hela tiden anpassar oss efter var eleven står inte ställer några krav.
Finns det hjälpmedel ska man använda allt som går, men om inga krav ställs på eleverna gör vi dem och hela samhället en björntjänst. Kunskap är också motstånd. I bästa fall blir eleven nyfiken och vetgirig, men lärandet innebär också blod, svett och tårar (Intervju Daniel).
Här menar Daniel att svenskämnet bär ett tungt ok som ska se till att det språkliga ska fungera, även om alla ämnen ju behandlar språket. Men inom svenskämnet finns det stora möjligheter till att förstå information och litteratur genom samhället och demokratin. Daniel menar att läraren måste låta språket få utvecklas, men att vi måste fråga oss hur mycket språket ska utvecklas, hur snabbt och vilka som exkluderas när nya trender syns i språket. Han har själv inte lämnat papper och penna i sin undervisning, och kräver av eleverna att de behärskar dessa i de fall det är befogat, och menar att det digitala inte alltid är bättre och effektivare. Ulf Dalquist känner igen
35
rädslan för att de nya medierna kan ses som ett hot mot synen på den traditionella språkutvecklingen, men menar att om vi har betydligt mer att förlora på att inte inkorporera den digitala världen i skolan.
När det gäller rädslan för att det ska förändra språkutvecklingen så tänker jag att eleverna ju redan håller på med detta. De lever med sina mobiler, datorer och surfplattor. Om vi inte inkorporerar det i skolundervisningen så kommer det att bli en fritidssysselsättning som inte är kopplad till läsning eller andra läroprocesser. Då kommer vi å ena sidan få en digital underhållningssfär, en digital social sfär, och å andra sidan en ickedigital skolsfär. Det tror jag är ett ännu större hot mot läsningen (Intervju Ulf Dalquist).
Istället för att se den digitala utvecklingen som ett hot menar Ulf att den snarare bör ses som en tillgång och som ett förhållningssätt till de som eleverna redan gör. David Barton och Carmen Lee beskriver fördelarna med hur de nya sociala medierna har skapat värdefulla utrymmen för språkutveckling, där människor har möjlighet att utöka sina språkliga repertoarer och lära sig nya genrer och stilar. Vad vi än vill lära oss kan vi göra det genom att delta i nya praktiker online. Barton och Lee beskriver vidare en vardaglig praktik där användarna är aktiva deltagare i sin egen inlärning (2013:124f). När användarna ser den nya teknologins möjligheter går de vidare till nästa steg och utbildningen måste följa efter (ibid:154). Elmfeldt och Erixon menar att den dator- och mobilmedierade kommunikationen självklart påverkar det skrivna språket. I den nya språkligheten, i exempelvis chatten, närmar sig det skrivna språket talets och i den skolinterna normen som både lärare och elever styrs av, värderas skriftkulturen högre än den visuella kulturen och den högkulturella normen är överordnad den populärkulturella. På så sätt befinnser sig skrivandet inom två världar som upplevs som åtskilda (2007:251).
Men datorn har också bidragit till att uppgradera skriftspråket, då många elever faktiskt skriver mycket mer och i fler olika sammanhang idag. Förändringar som bland annat gjort att fler pojkar skriver brev och dagböcker och flickors texter sprids till flera läsare (ibid:254). Elmfeldt och Erixon poängterar i sin text nödvändigheten i att förstå att datorn inte är ett neutralt medium, utan snarare en modell av världen. Denna värld, som kan framstå som oändlig och ostrukturerad, måste vi lära oss att hantera och navigera i. Vi måste lära oss att sovra i all den tillgängliga informationen men även hitta sammanhang och mening. Skolan som är historiskt förbunden med det verbala och skriftliga språket måste förhålla sig till de förändringar som medieteknologierna tillför samhället (ibid:14ff). Denna obalans gör att skolan ställs inför stora utmaningar
36
eftersom den nya mediekulturen kräver andra typer av kompetenser från informellt lärande som ligger utanför skolans kontroll (ibid:247).
Anna menar att om du ser på läsning och skrivning på ett mer traditionellt sätt är det lätt att drabbas av moralpanik. Det finns kognitiv forskning som säger att skärmläsning är ansträngande för hjärnan och att läsningen blir mer fragmentarisk. Även Maria menar att det traditionella sättet att se på kunskap, där det skrivna ordet står högt i hierarkin, kan krocka med det nya. Men, menar hon, om det nu finns stavningsprogram och du vill producera låt säga en argumenterande text, kanske innehållet får vara viktigare än grammatiken. Kunskap är ju även att göra elever mer medvetna, att ta på sig de kritiska glasögon som de behöver för att vara tänkande och kritiska samhällsmedborgare.
Traditionella lärare tycker kanske att eleverna ska skriva för hand för att visa vad de kan språkligt. Men vi sitter ju inte med kulramar idag. Elever använder andra program. Om man tar till sig det vidgade textbegreppet så handlar det ju också om att till exempel om att publicera rörlig bild (Intervju Maria).
Informanterna beskriver att den digitala utvecklingens för- och nackdelar är omstridda och att argumenten på båda sidor försöker övertyga om risker och fördelar, vare sig det handlar om moralpanik eller ett nytt sett att se på kunskap och bildning. Maria menar att kunskap kan se ut på så olika sätt och inte bara handlar om kompetenser i tal och skrift. En av de kunskaper som hon lär ut till sina elever är medvetenhet och källkritik som de kan ha stor nytta av i sin delaktighet i samhället.
Det känns som att mina elever är mer medvetna nu. Jag tror att jag har lärt dem att ta på sig de här glasögonen. Jag kan inte lära dem allt. De behöver snarare lära sig att lära sig (Intervju Maria).