Vilka ska projektens arbete riktas till?

5.21. Inte till en utpekad grupp

Goffman menar att första anblick av en främling kan vara tillräcklig för att kategorisera och fastställa en persons sociala identitet. Personen blir bedömd utifrån mönstret för hur en viss typ av individ bör vara. Enligt ett flertal informanter fanns en medvetenhet om risk för att de kategoriserar samt att de uttrycker försök att undvika kategorisering. Adam menar att det är viktigt att rikta arbetet till samtliga elever för att inkludera och inte särskilja specifika elever:

”Om du jobbar på en skola exempelvis. Och du har fyra-fem elever i en klass, eller årskurs på 45-50 elever, där du misstänker att dom kanske kan vara utsatta för någon typ av hedersnormer. Då kan man jobba med hela klassen och prata värderingar och så vidare. Så kan man ju också beröra heder, utan att peka ut. Utan att det här handlar om mänskliga rättigheter, alltså rättigheter och begränsningar.

Adam menar att för att kunskap ska kunna nå personer och HVF därmed ska kunna förebyggas krävs ett arbete som inte direkt rör heder utan som grundas i termer som rör alla människor. Sådana termer kan vara demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. I sammanhang där mänskliga rättigheter diskuteras, så som rätten att gifta sig med vem man vill, kan ämnen som heder sedan belysas, menar Adam. Han tar även upp ett exempel som visar på att detta handlingssätt faktiskt får en positiv inverkan på personer. Exemplet avser då Adam var ute och föreläste i skolklasser:

”Vi lyckades så bra med våra verksamheter. Jag kunde komma in på en klass (i förorten red.) och då kunde de säga så här ’vad gör du här?´, och jag sa ’jag ska prata om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter’. Ingenting om heder. Och sen gick jag därifrån med 16 namn till en killgrupp”.

Adams exempel liksom flera andra av informanternas svar visar på att personer inte kan ta till sig kunskap om den grundar sig i ett ”vi och dom”- tänkande. Om en professionell visar att hen utgår från att det finns ett samband mellan

invandrare och HVF och att information om HVF främst ska riktas till elever, föräldrar eller andra personer med utländsk bakgrund kan det således inte bidra till förändring. Det blir tydligt att de personer som då har utländsk bakgrund känner sig bedömda och inte accepterade av den professionelle. Gruber (2011) menar dock att det är problematiskt att kompetenshöjande utbildning samt handböcker

30 om HVF som tilldelas professionella ofta har ett starkt kulturellt perspektiv med en tydlig kategorisering mellan ett “vi” och ett “dom”. Vidare menar Gruber att detta är en del av ett större strukturellt problem då välfärdssamhället vilar på en nationalistisk grund, vilken i sin tur färgar av sig på dess samhälleliga

institutioner.

Däremot hade Adam även erfarenhet av att hans arbete haft utpekande strategier från myndighetshåll:

”När det gäller generellt sätt hur vi arbetade med heder. När ärendet hamnade hos sociala resursförvaltningen. Då ville de ju inte

exempelvis att vi skulle prioritera så kallade svenska skolor. De ville helst att vi skulle jobba med stökiga skolor. Och där kände jag ju att det vill jag ju inte göra. För att om det ska kunna funka… för att du ska kunna använda dig av den här metoden då måste det finnas någon typ av normal generell skolgång. Har du inte det då kan du inte heller göra någonting”.

Adams citat kan kopplas till Grubers (2011) tankegångar om kategorisering av människor utifrån geografiskt område, utifrån Carbins (2010) begrepp “geografisk sortering”. Vidare menar Gruber att geografiska områden ofta tillskrivs olika kulturella och sociala egenskaper utifrån etnicitet. Detta leder enligt forskaren till att olika sociala åtgärder prioriteras i tron om att viss problematik bör förekomma i områden utifrån antalet invånare som är “invandrare”.

5.22. Att utveckla befintliga resurser

Adams ovanstående citat kan dessutom visa att det krävs en utveckling av något positivt som redan är i rörelse, vilket kan kopplas till empowermentteorin. Adam menar att för att projektet ska kunna ge positiv effekt måste arbetet riktas till skolor med en normal generell skolgång, alltså till skolor som redan besitter någon typ av resurs.

Magdalena hävdar att man måste fokusera på den stora grupp som vill. Därmed kan viljan ses som en resurs som kan utvecklas. Detta är något som även kan kopplas till Saras svar om hennes elevers utveckling. Hon upplever hennes klass som en trygg grupp som är mottagliga för kunskap vilket då kan ses som redan befintliga resurser. Sara upplever att hennes elever vidgat sina vyer och skapat ett större förtroende för henne som lärare tack vare hennes arbete kring värderingar utifrån projekt 1:

Det är ju vuxna som på något sätt liksom skapar dessa bilder. Dessa påhittade regler liksom om hur saker ska va, på ett sätt eller inte. Så där tror jag att definitivt att med utbildning, med samtal, övningar och så vidare...att man kan...unga har en chans att få vidgade vyer lite. Liksom att förstå att det mesta i världen är påhittat och att du faktiskt har möjlighet att leva ett liv på ett annat sätt. På det sättet du själv önskar.

En liknande utveckling återfanns hos elever i Cihangirs studie (2012) kring förändringsarbete av ungdomars attityder och värderingar kring ämnen kopplade till hederskontext. Cihangir menar att det går att kategorisera människor utifrån kultur med högt fokus på hedersnormer, kontra kultur med lågt fokus på

31 förändra ungdomars attityder och värderingar till hedersnormer om de mottar utbildning och kunskap kring hedersnormer.